Recension av Phil & Teds Dash
Inköpspris: Dash kostar cirka 7700 kr i paket med syskonsätet och cirka 6000 kr som singelvagn med endast sittdel. Liggdelen kostar cirka 2000 kr. Detta exemplar är ett recensionsex direkt från P&T.
Andrahandsvärde: Har ännu inte sett någon P&T Dash begagnad. Notera dock att det finns en äldre modell från P&T som också heter Dash men är en helt annorlunda vagn.

Phil & Teds som barnvagnsmärke var så stort för 4-5 år sedan och jag har tidigare skrivit om två av deras modeller här på bloggen. Senast om P&T Promenade och dessförinnan, en av de äldsta recensionen på Allt om barnvagnar, om P&T Vibe V2 som jag hade som syskonvagn när mitt andra barn var nyfödd. Sen försvann märket nästan helt från marknaden under en period och är nu, tyvärr, riktigt svåra att hitta hos fysiska återförsäljare. Men produktutvecklingen hos P&T har inte direkt legat i dvala. Tvärtom spottar märket ur sig nya modeller, även om de i det här fallet förvirrar oss alla genom att återanvända gamla modellnamn. Nya P&T Dash är alltså en syskonvagn enligt Phil & Teds inlinemodell, och givetvis kan den även användas som singelvagn. Jag har testat den i båda konfigurationerna, men eftersom att min yngsta är två år så har jag inte testat Dash vare sig med liggdel eller mjuklift, och därför inte heller i kombon mjuklift under – syskonsäte upptill.

P&T Dash är antagligen det närmsta en vagn har kommit att ha en sittdel stor nog för mig. Min sjuåring satt riktigt bra i Dash och galet nog så väger han precis lagom för att faktiskt kunna köras i vagnen utan att bryta mot tillverkarens rekommendationer. Maxvikten för huvudsätet när Dash körs som singelvagn är 25 kg, när den körs som syskonvagn 20 kg. Syskonsätet tar 15 kg och varukorgen är godkänd för en belastning av 5 kg. Dash fotstöd är kanske inte execeptionellt lång, utan det är ryggstödet som gör sittdelen så rymlig. När jag fällde upp suffletten över sjuåringens huvud så fanns det luft nog för att få mig att tro att han skulle kunna rymmas bra även om han blev en hel decimeter längre. Helt logiskt satt förstås även femåringen bra i Dash och tvååringen ska vi inte snacka om, han gled runt som i en regelrätt fåtölj med riktigt hög komfort. Som bilden längst ned till höger kan få illustrera så vill jag också slänga in en kort kommentar om hur mycket jag uppskattar att fotstödet är gjort i lättstädad hårdplast, det gjorde det mycket enklare att fräscha upp vagnen efter att ha kört hem barn med väldigt leriga skor.

P&T Dash är väldigt smal för att vara syskonvagn, endast 64 cm bred vilket snarare är att jämföra med en singelvagn som är lite bredare än normen. Vagnen har tre hjul och huvudsätet är endast framåtvänt. Sittläget är väldigt upprätt, ser man till att pressa fram ryggstödsplattan ordentligt så är det i princip helt upprätt (1). Ryggstödet hålls uppe med en rem (2) och kan fällas ned till ett viloläge (3), som verkligen bara är ett viloläge som bilden visar. Men det lutar tillräckligt mycket för att barnets huvud i alla fall inte ska falla framåt om det somnar i vagnen. Med Dash medföljer en sittdyna för huvudsätet (4) och selen kan fästas i tre olika höjdlägen och har ett bra, lättanvänt spänne (5).

Vill man använda P&T Dash som syskovagn från nyfödd, eller kanske som singelvagn med nyfödd, så kan vagnen med några enkla dragkedjedrag byggas om för precis det syftet. På insidan av sittdelen, längs med ryggstödets kant, finns en dragkedja som ska dras ned i båda riktningar. Då lösgör man ryggstödsplattan och kan lägga ned den till en plant yta för mjukliften att passas in i. Som fotot i mitten av collaget ovan visar så kan detta läge inte användas som liggläge för ett större barn, eftersom att utrymmet för mjukliften är nedsänkt efter fotstödet. Maxvikten med ryggstödet i detta läge är 9 kg. På de äldre P&T-vagnarna var det öppet baktill när man fällde ned huvudsätet för bebis, men här har Phil & Teds tänkt om till det bättre.  För att skärma av runt bebisen finns nu både ett lager meshnät, men också ett heltäckande lager som fungerar bra som skydd mot både vind och sol. Luft kommer in till bebisen framifrån, under suffletten.

Suffletten på Dash är ett kapitel för sig. Inte nog med att klädseln är otroligt snygg i gråmelerat, den här suffletten är också välkonstruerade med tre rejäla paneler. Den yttersta är en väl tilltagen solskärm som snyggt kan vikas undan så den inte syns, om man vill skärma av mer men ändå ge barnet en bättre chans att kunna se ut. På sidan av suffletten finns också en praktiskt förvaringsficka med dragkedja.

Något man märker snabbt med en barnvagnstillverkare som hängt med länge, är att de hunnit fundera några varv kring smarta tekniska lösningar och funktioner. Jag är ett stort fan av selen i P&T Dash sittdel, den är löjligt enkelt både att spänna upp och att knäppa ihop (1). I och med att den delar sig i fem delar så är det också lätt att sätta i sittdynor eller åkpåsar i vagnen. Dash har en lättanvänd och väldigt tydlig handbroms, med röd markering för låst läge och grön markering när vagnen är redo att rulla (2). Fotstödet är också smart (3). Det handlar om en funktion det tog mig ett tag att märka men under sittytan finns alltså ett litet stöd som går att dra ut, och när man gjort det så får man en lite längre sittyta (4).

Varukorgen på Dash är riktigt, riktigt stor. Som singelvagn är det här absolut en vagn man kan fylla med ett par, tre matkassar utan minsta trubbel (5). Som syskonvagn är läget ett annat. Då äts större delen av utrymme upp av barnets ben, några småsaker får plats framför fötterna och något under sätet men det är inte längre en vagn man vill ha med på storhandlingen. Dash är utrustad med punkteringsfria hjul, med luftkanaler. Jag tycker dessa hjul är riktigt bra, och vagnen är mycket lättrullad och klarar av både lite terräng och grusig asfalt. Bakhjulen har täckte sidor för att ett barn i syskonsätet inte ska kunna stoppa in fingrarna i dem (6). Framhjulen kan låsas i ett fast läge (7).

Att få till fällningen av P&T Dash på ett smidigt sätt tog mig några försök, men när man fattat hur momenten ska utföras så var det faktiskt inte svårt. Men fortfarande väldigt annorlunda tillvägagångssätt jämfört med en ”normal” fällning av en barnvagn. Först  får man vika upp fotstödet mot ryggstödet genoma greppa tag om metallramen under sittytan och dra den uppåt (1). När man gjort det är chassit i position för att fällas ihop, och ska alltså vikas bakåt (2). Sedan drar man ut spärren i ena sidleden och när låssymbolen är i rätt läge (4) så är det bara att fälla ihop vagnen. På chassit finns en spärr som håller det låst i hopfällt läge (5). Vagnen är inte självstående men kan förvaras på högkant lutad mot en vägg (6). Bilden på Dash ihopfälld i vår baklucka är tyvärr lite mörkt, men här syns det tydligt att detta är vagn som alltså kan ta två barn men ändå ta upp väldigt lite plats i bilen (3).

Till syskonsätet! Som jag nämnde ovan kan detta säte även fästas upptill på vagnen men jag har endast kört P&T Dash med syskonsätet nedtill, bakom huvudsätet. En mer än vanlig kritik mot denna typ av vagn är att det undre barnet hamnar så väldigt långt ner och att det är dålig sikt ut. Och visst är sätet låg placerat, men när min tvååring sitter baktill så har han varit väldigt nöjd och aldrig klagat på att han inte skulle sett ut. Sikten åt sidorna är ju tvärtom väldigt god. Dahs syskonsäte klickars i två fästen längst bak på chassit (1). På det ena fästet finns en knapp på insidan som kan pressas in så att syskonsätet kan vinklas. Sittläget är något tillbakalutat som det är (2) och jag hade gärna sett att det haft ett mer upprätt läge – men då hade det kanske kommit lite för nära ryggstödet på huvudsätet. Viloläget på syskonsätet (3) känns dock riktigt bra. Som jag förstått det finns det ingen sufflett för syskonsätet, det hade kanske varit önskvärt med något litet skydd men med ett vaket barn i syskonsätet har jag inte saknat det.

Med hjälp av fästena på chassit är det enkelt att klicka av syskonsätet, men också att böja fram det in under huvudsätet – så att syskonsätet kan sitta kvar när vagnen fälls ihop (4). Ihopfälld med syskonsätet på blir P&T Dash marginellt högre än när den fälls som singelvagn, men fortfarande mycket kompakt. Klickar man av bakhjulen blir den förstås ännu mindre (5). Utrymmet för en normal steglängd hos den som kör vagnen är fortfarande bra med syskonsätet på, handtaget kan vinklas i ett vågrätt läge och även om själva syskonsätet sticker ut en del så har det finns utrymme nog för mina fötter att röra sig under det (6).

Jag vet att många tycker att en bygel nästan är ett måste för att en vagn ska vara bra, och Dash bygel är ett trevligt exemplar. Den klickas på ramen, så vill man vara utan bygel slipper man fula fästen som stör och sticker ut. Bygeln kan vinklas ner vilket gör att den inte är i vägen när vagnen är ihopfälld heller. Som jag nämnt tidigare så finns även en vanlig liggdel som tillbehör till Dash.

Hur är då körkänslan i P&T Dash och hur är den som singelvagn kontra som syskonvagn? Jag blev positivt överraskad över hur lättrullad den här vagnen är. Vanligtvis föredrar jag lufthjul, i synnerhet på syskonvagnar som ska belastas väldigt tungt, men på Dash tänkte jag aldrig på att hjulen inte var luftfyllda. Och att få till ett så bra resultat utan att behöva oroa sig för punktering är ju verkligen toppen. Med två barn i vagnen och en totalt belastning på cirka 20 + 12 kg så var Dash ändå löjligt enkel att promenera med, jag kunde både köra och styra den med en hand. Att handtaget är ställbart och dessutom ganska långt efter leden gjorde också att jag kunde gå med en för mig normal, och bekväm steglängd. Jag tycker också att Dash var lätthävd, även med två barn i. Som singelvagn känns P&T Dash åt det större hållet och är kanske inte det allra smidigaste alternativt när man vill ha något kompakt på bussen, men eftersom att den också har så rymlig sittdel så tycker jag storleken är fullt rimlig. Och vi snackar som sagt om en vagn på 64 cm i bredd. Det är inget märkligt egentligen om man tänker på att det finns många populära singelvagnar som är 61-62 cm breda.

Som singelvagn är Dash största plus att den har en mycket stor sittdel och en mycket hög maxvikt. Nackdelen är att den inte har något liggläge och att huvudsätet endast är framåtvänt. Det går dock att fästa sykonsätet bakåtvänt på chassit, men då är det alltså den lilla sittdelen vi talar om – som tar 15 kg och som är låst i en 45-gradig vinkel. Stor förbättring mot tidigare då Phil & Teds vagnar överhuvudtaget inte möjliggjorde att man hade barnen mot sig. Som syskonvagn finns dock inte funktionen alls, då är det endast två framåtvända sittdelar som gäller. Med två barn i lite större åldrar, säg från cirka 1,5 år och uppåt, så funkar denna lösning bra. Mina barn var nöjda i vagnen, den yngsta visade tydligt att han ville sitta i syskonsätet. Att han hamnade bakom/under störde honom inte, däremot märkte jag att han gärna hade velat sitta mer upprätt. Hade han varit yngre hade jag som föräldrar dock uppskattat det utmärkta viloläget på syskonsätet, men saknat en sufflett att skärma av med.

Huruvida man gillar Phil & Teds vagnar som syskonvagn eller inte handlar enkom om vad man tycker om inlinesystemet. Jag tycker det är riktigt smart för den som kör mycket i stan, har en hiss med smal öppning eller vill ha en syskonvagn som verkligen blir liten i bilen. Bara man är okej med att ha barnet framåtvända och att möjligheten till ögonkontakt inte är samma som i en syskonvagn på bredden med bakåtvända sittdelar, så har man en riktigt bra vagn i Dash. Vill man dessutom enkelt kunna omvandla syskonvagnen till singelvagn och tvärtom så tycker jag att Dash är bra även i det avseendet. Det är en speciell typ av vagn men jag tycker fortfarande att Phil & Teds modeller fyller en viktig funktion på marknaden och nya Dash är ett av de bättre exemplen på det.

Recension av Emmaljunga Scooter 4 S / 4 S AIR
Inköp: Scooter 4 S kostar cirka 2900 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Babyexperten.
Försäljning: Andrahandsvärdet verkar ligga på runt 2000 kr, beroende på år, skick och hjul.
Typ av vagn: Sulky, sittvagn.

Om det är något märke som kan påstå sig kunna det här med sulkys och kan backa upp det med mångårig erfarenhet, så är det väl just Emmaljunga. Scooter är en modell som hunnit få några år på nacken och jag har testat varianten som kallas 4 S, där S står för att framhjulen är rörliga swivelhjul. Jag har kört vagnen både med de punkteringfria Ecco-hjulen och med de luftfyllda Air-hjulen. Scooter 4S är en klassisk sulky, nog vad många tänker på när de hör själva ordet sulky. En fast framåtvänd sittdel och fyra hjul helt enkelt. Sen är Emmaljungas Scooter 4S en modern vagn så den har även ställbart handtag och ryggstöd. Bygeln är fast och kan inte monteras bort och maxvikten är tråkstandard på 15 kg. En maxvikt som återfinns på de flesta av Emmaljungas vagnar, vilket är synd för när man känner på dem så känns de ofta mycket mer tåliga och gediget byggda än många andra modeller som godkänts för högre maxvikt. Det är därför jag kallar standarden för 15 kg på tråkig, jag tycker det borde finnas säkerhetstester på fler nivåer så att fler vagnar kan få högre maxvikt.

Hjulen först av allt, för i mångt och mycket är det ändå de som gör vagnen. När jag testade Emmaljunga Super Viking under 2014 så hade Emmaljunga stora problem med ett material som käkade grus som ett utsvultet djur. Därför tog märket fram den nya hjultypen Ecco och de är verkligen av fin kvalitet. Jag tyckte först att Ecco-hjulen såg lite märkliga ut, med bara tre ekrar och så tunna och platta. Men när jag kört med dem så ändrade jag snabbt uppfattning. För att vara punkteringsfria hjul så tycker jag Ecco-hjulen gör riktigt bra för sig. Vi hade en snöfattig vinter där jag bor men när vi hade 4-5 cm så rullade Scooter på rätt bra genom snön ändå. Ändå ska jag inte sticka stol med att jag, om jag måste välja, absolut föredrar Air-hjulen. Ja de gör vagnen lite tyngre men inte större. Det positiva lufthjulen bidrar med till vagnens körkänsla är om än diffust ändå tydligt där. Jag tycker ju att lufthjul gör hela fjädringen bättre, det är som att de luftfyllda däcken skärmar av och fångar upp alla småstötar som uppstår till exempel när man kör över en väg med grovt grus. Så är det även för Emmaljunga Scooter 4S Air, körupplevelsen blir lite bättre än med de punkteringsfria Ecco-hjulen. Men är just risken för punktering något man inte vill utsätta sig för så känns Ecco som sagt som ett värdigt alternativ.

Varukorgen är lättåtkomlig bakifrån men har nättäckta sidor, som gör att man inte får in saker från det hållet (1). Jag gillar storleken på Scooter 4S varukorg, jag har haft vagnen med på utflykt och fått med mig både matsäck och skötväska, den sväljer mer än man kan tro helt enkelt. Handtaget har en bra längd och kan vinklas i många olika lägen, på mina bilder visar jag det högsta, det mellersta och ett av de lägre positionerna som knäledshandtaget kan ställas i (2). För att fälla ihop vagnen krävs att man använder båda händerna och öppnar upp spärrarna på chassit (3) samt en extra säkerhetsspärr, sedan viker man hela övre delen av vagnen framåt. Man kan välja mellan att få vagnen lång och platt (4) eller gör den lite kortare genom att ha ryggstödet mer främfällt innan chassit fälls ihop. Men då blir vagnen också högre. Oavsett hur man väljer att göra det, så är Emmaljunga Scooter 4S inte direkt liten ihopfälld. Den låser inte heller ihop sig automatiskt. Visst funkar det att fälla den och lasta in den i bilen men detta är inte en optimal bilvagn och den gör sig allra bäst när den är och förbli uppfälld. Vagnens broms är det inga konstigheter med. Den kan kännas lite vass när man använder den med en sandal på foten men den är samtidigt väldigt tydlig med om den är ilagd eller ej (5).

Fotstödet på Emmaljunga Scooter 4S är ställbart i många olika vinklar, och klätt med tyg. För att ställa in fotstödet i önskad position krävs båda händerna, då knappar ska trycka in på insidan av båda lederna och sedan får man vinkla fotstödet som man vill ha det. Jag gillar att fotstödet har en bra kant nedtill, något för foten att ta spjärn mot. Jag är lite mindre förtjust i att det är så fint tyg på det, i alla fall när det tyget ett par leriga stövlar senare inte längre är så himla fint.

Emmmaljunga Scooter 4S är en i mina ögon smidig vagn att använda, det krävs ingen titt i instruktionsboken för att man ska förstå sig på hur vagnen fungerar. Selen är en vanlig fempunktssele där axelremmarna kan fästa i två olika höjder och där selremmarna kan förlängas när barnet växer och blir storre (1). På baksidan av ryggstödet finns Emmaljungas varningstexter och även två ringar för upphängning av exemplevis regnskydd, det finns även liten förvaringsficka (2). Scooter 4S har ett ryggstöd som kan vinklas till flera olika lägen, genom att man greppar i dess överkant och drar uppåt för att låsa upp det så att ryggstödet blir rörligt. Liggläget är tillbakalutat men inte plant (3), sen finns även viloläge (4) samt ett i princip helt upprätt sittläge (5).

Suffletten är ett kapitel för sig. Jag älskar den när den är utfälld och kan absolut inte förstå mig på den när den fälls tillbaka. Det kanske låter flummigt men om det är kallt eller blåsigt ute, eller som solen skiner, och jag har ett sovande barn i vagnen – då tycker jag det är helt fantastiskt vilket bra skydd man kan få till med suffletten. Fullt utfälld med förlängningen uppe och solskärmen framme så går suffletten ända fram till bygeln – som bilden överst till vänster visar. Det kommer ändå inte bra med luft på sidorna så kvavt blir det inte, men det finns absolut inget behov av kompletterande solskydd i typ av solgardin eller dylikt. Sen är det bra att suffletten kan ställas i så många olika vinklar, så det är lätt att anpassa vagnen efter ens eget eller ens barns behov av avskärmning från omvärlden.

Problemet med suffletten tycker jag är att det är väldigt svårt att se barnet och att det rent estetiskt inte är så vackert att beskåda Scooter 4S med suffletten bakfälld. Suffletttyget hänger rakt ned. Jag har fått tips om att man kan använda suffletten för förvaring av lösa jackor eller liknande, men jag tror inte att det är så Emmaljunga har tänkt sig det. Jag hade tyckte att det varit snyggare som suffletten packats ihop kompakt i höjd med ryggstödet. Nu trodde jag först att något missas i montering när suffletten såg ut som en tom säck under handtaget. Utfälld är den ju så väldigt snyggt så det känns som att något saknas helt enkelt, det är känslan jag får när jag kör Scooter 4S med suffletten bak.

En annan nackdel med sufflettens konstruktion är att om man vill ha den lite framfälld – för att det ser snyggare ut så, så tappar man genast all sin sikt över barnet. Det finns ingen tittlucka i suffletten så enda sättet att se sitt barn är att ha suffletten hängandes eller att fälla fram den och sen gå runt vagnen för att se om barnet somnat. Tittar man på de tre bilderna ovan så är den längst till höger i övre raden – där jag inte längre ser mitt barn alls – samma läge som på bilden längst ned till höger. Så min sikt över barnet är borta innan barnet ens fått något sol- eller vindskydd av suffletten. För att skärma av barnet måste suffletten dras fram mycket mer. Det blir därför svårt om man vill skärma av barnet lite men ändå kunna se in till det, framför allt för att kolla just sov- eller vakenstatus om man har ett barn som sover i vagnen. Någon slags tittlucka hade därför varit uppskattad av mig som fortfarande har barn som sover dagtid.

Jag måste säga att jag gillade Scooter 4S, allra mest med lufthjulen. Ecco-hjulen var överraskande bra och höll till och med för promenaderna till pulkabacken den korta period vi hade riktig vinter i Stockholm, men rullet är blir bättre med Air-hjulen på chassit. Själva sittytan för barnet är riktigt mysig och ombonad, och att suffletten kan dras fram så långt och skapa som en sovbubbla för mitt barn gör att jag förstår varför han har uppskattat att sitta i den här vagnen. Åkturerna har helt enkelt varit väldigt bekväma för honom. Ur ett barnperspektiv måste det här vara en av de bästa sorternas barnvagn. Ur mitt föräldraperspektiv har jag en del tveksamheter. Jag skulle vilja kunna se mitt barn bättre med suffletten utfälld. Jag hade också gärna sett att vagnen lite bättre anpassats efter sin målgrupp. Sulkys används främst av förskolebarn och förskolebarn är smutsiga. Typ väldigt smutsiga. Att fotstödet är helt klätt i tyg känns opraktiskt, även om tyget är slittåligt och enkelt att torka av. Jag hade föredragit en annan konstruktion, som det är nu såg vagnen skitig ut efter en promenad med leriga barnstövlar. Och absolut, vagnen är till för att användas och jag skulle aldrig avstå att sätta mitt barn i vagnen på grund av smutsiga skor. Men jag hade gärna sett att det varit ännu enklare att återställa vagnen i rent och snyggt skick efter promenad.

Scooter 4S funkar bra för långa föräldrar. Att handtaget är långt skapar mycket stegutrymme. Men ibland kände jag att jag kom lite väl långt bakom mitt barn? Som att först rullade vagnen, sen var det ett mellanrum och sen kom jag. Men jag är också bara 170 cm lång och för min 1,5 dm längre man så verkade det upplevde mellanrummet inte existera. Måste jag välja så föredrar jag dock alla gånger ett handtag som känns lite för långt än ett som känns lite för kort. I övrigt är körkänslan bra. Emmaljunga Scooter 4S / Air är inte den mest lättrullade eller lättstyrda vagnen, EL har ju haft problem med tröga framhjul senaste året, men den tuffar på och känns som en slitvarg man kan använda längre. En klassiker helt enkelt. Det finns utrymme för moderniseringar men i stort tror jag Scooter 4S är precis den vagn Emmaljunga vill att den ska vara och det respekterar jag för de har gjort den väl. Gillar man det klassiska så blir man inte besviken på Emmaljunga Scooter 4 S / 4S AIR.

Recension av Baby Jogger City Premier
Inköp: Premier med sittdel kostar 6999 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Baby Jogger.
Tillbehör: Liggdel, bygel och flera andra originaltillbehör finns att köpa separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Baby Jogger City Versa GT var en populär vagn när den kom men den finns inte till salu mer än i ett par år. Under en lång tid en efterföljare ivrigt inväntats, speciellt som att Baby Jogger flera gånger hintat om att de har haft en ny modell på gång. Nu när Baby Jogger City Premier äntligen är här så är förstås frågan om den kunde leva upp till de förväntningarna. I min första titt på Baby Jogger Premier  så var jag positiv till det jag hunnit testa då. Sedan drabbas vagnen, som så många andra före den – det är mer regel än undantag vad gäller helt nya modeller, av en mindre barnsjukdom i form av bakhjul som inte hade helt rätt form. Det gjorde att vagnen fick en vaggande känsla när man gick med den i rask takt. Men nu har bakhjulen korrigerats till att vara helt runda, såsom ett hjul bör vara, och Premier rullar på riktigt fint. Jag kan deklarera direkt att Premier i min bok utan tvekan inte bara lever upp till minnet av Versa GT, den är bättre än sin föregångare. Där Versan var tunghävd, svårstyrd och ganska tung att bära har Baby Jogger genomfört stora förändringar vilket leder till att Premier är mycket mer lättstyrd, enklare att häva och betydligt lättare att lyfta och lassa in i bilen.

Det finns ju som bekant ingen vagn som är bäst, men däremot vagnar som bättre än andra passar in i olika familjer. Premier är en duovagn som kan användas från födseln med liggdel men jag tror att det är som stabil och slitstark sittvagn Premier kommer vara mest populär. Det här är en stabil och rejäl vagn, även om den väger mindre än Versan så är det ingen lättviktare och med sina 61 cm är den inte heller jättesmal. Premier är mycket smidig att fälla ihop och blir väldigt platt men jag tror ändå man ska vara försiktig med att kategorisera Premier som en liten vagn. För det är den inte. Och det gör också att den har en massa bra egenskaper som främst rejäla duovagnar kan ha.

Det finns liggdel till Premier men jag har testat vagnen med sittdel. BJ City Premier har en ergonomisk sittdel som kan ställas i tre olika lägen. Ett något lutat liggläge, ett viloläge och ett sittläge. Oavsett om sittdelen är framåt- eller bakåtvänd kan alla lägen användas. För att vinkla lägen krävs bara en hand som lyfter upp spärren, placerad överst på baksidan av ryggstödet. När man känner att spärren lossar så vinklar men sittdelen till önskat läge. Även fast liggläget inte är plant så tycker jag att Premier är bra nog för att används även till barn som sover regelbundet och mycket i vagnen. Sittläget är en aning tillbakalutat, men det är en normal lutning och inget jag upplevt att mitt barn irriterat sig på, då han ändå sett ut bra åt sidorna.

På baksidan av sittdelen finns en rymlig förvaringsficka för småsaker (1). Selen i Baby Jogger City Premier sittdel kan enkelt delas i fem separata selremmar (2), vilket underlättar om man vill sätta i en åkpåse eller sittdyna i vagnen. Det gör också att man kan välja hur man vill spänna fast sitt barn. Maxvikten för Premier ligger på 23 kg, vilket gör att även min femåring är godkänd att sitta i vagnen om hon skulle vilja. Trots att hon är knappt 120 cm lång så får hon faktiskt plats i sittdelen (3), och kan till och med fälla upp och ha suffletten utfälld utan att den tar i hennes huvud (4). Benstödet blir förstås alldeles för kort men som en extra sittplats i nödfall så funkar Premier utan tvekan upp till barn i femårsåldern. Min tvååring som är cirka 90 cm lång sitter hur bra som helst, med gott om utrymme upp till suffletter och vid sidorna (5). För honom är även fotstödet i bra längd, på bilderna sitter han med tårna mot men med ”korrekt” fotplacering så behöver han knappt böja benen (6). En intressant input från tvååringen, som han förstås inte uttalat muntligt men som jag noterat när vi använt Premier, är att han verkligen gillar att själv sätta en fot på chassit och sen på egen hand sätta sig i sittdelen.

Suffletten på Premier kunde ha fått vara en panel längre, eller ha en utvikbar solkeps i framkant. Men den får godkänt, det är främst i liggläget som den känns en aning kort. Klädseln på Premier är väldigt härlig, en matt textil som känns litegrann som ett lyxigt möbeltyg. Jag gillar känslan i den här klädsen mer än den hos Baby Joggers andra vagnar, där tyget är glansigt och känns lite väl hårt och glatt ibland. Suffletten kan enkelt tas loss från vagnen genom att man helt enkelt lossar sufflettfästena från sittdelsramen. Den är utrustad med två tittluckor, dock är båda i klarplast så de ger ingen extra ventilation. Locken för tittluckorna hålls på plats med magnetslås, bästa sortens lås tycker jag som har haft barn som lätt vaknar av ljudet av en ritschande kardborre.

De flesta rejäla duovagnar blir antingen väldigt stora när de fälls ihop, eller kräver väldigt många moment för att kunna bli små, kanske måste de tas isär i två delar och att delarna sedan ska fällas var för sig. Premiers ihopfällning är det som utmärker vagnen allra mest, att den kan ta terräng, och har hög maxvikt och känns så gedigen men ändå blir så platt och liten när den fälls. Premier kan fällas med sittdelen på oavsett i vilken riktning sittdelen är vänd. Det första man gör är att pressa in den röda säkerhetsspärren på insidan av chassi, då låses chassit upp och är möjligt att fälla (1). Sedan pressar man ihop de två vita knapparna på undersidan av den spärr man vinklar sittdelen med (2). När knapparna är intryckta kan sittdelen vikas ihop dubbelt (3). Därefter lyfter man vagnen i chassits fällningsrem (4). Det är den delen av fällningen som möjliggörs när den röda spärren pressas in först allt. Vagnen blir då ett platt, kompakt paket (5). Låsning av chassit sker automatisk medan låsning av sittdel mot chassit görs manuellt. Den här fällningen är otroligt enkel att genomföra. Det enda konstiga är egentligen placering av den röda knappen. Med sittdelen på gäller det att ha smala och smidiga fingrar för att komma åt den ordentligt.

Jag får ofta frågan om vilken vagn som klarar både terräng OCH shopping OCH är smidig i bilen. En vagn som excellerar inom samtliga områden existerar inte enligt mig, men Premier kommer nära. Jag har i vår bil (en VW Touran) alternerat mellan att ha Premier stående på högkant och att ha den liggande platt. Oavsett hur jag lastar in den så finns det väldigt gott om packutrymme i bagageluckan trots att vagnen är med på resan. Hur vagnen är i terräng kommer jag återkomma till, men att den är smidig som shoppingvagn vittnar den stora varukorgen om. Bilden överst till höger är en närbild på knappen som finns på båda sidor av sittdelen. Om man pressar in den och lyfter uppåt kan sittdelen snabbt tas loss eller bytas riktning på.

Om vi ska tittat lite närmare på Premiers chassis så kan vi se att någon var lite trött när hon gjorde collaget ovan, så vi hoppas över bild 3 och nöjer oss med ett exempel på hur svårt det kan vara att komma åt ihopfällningsspärren på chassit (1), samt en bild på knappen på handtaget som man håller in för att reglerar höjden på det (2). Premier har precis som flera andra av Baby Joggers vagnar en handbroms (4), som jag tror kan kännas ovan för den som mest kör barnvagn med fotbroms men som jag tycker är väldigt lättanvänd och praktisk. I synnerhet på sommaren då man kanske har sandaler på foten och ogärna pressar en hård fotbroms uppåt med foten. För att låsa bromsen på Premier så drar man i de grå spärrarna på handbromsen och fäller sedan handtaget uppåt, mot sig.

Jag har hört många skeptiska åsikter om handtaget på Baby Jogger City Premier. Dels att det är ett teleskophandtag, istället för ett knäledshandtag som Versan hade. Dels att det har en platt och obekväm form. Jag tror att Baby Jogger kan ha valt teleskophandtaget av flera skäl. Kanske för att de för något år sedan hade stora problem med krånglande knäledshandtag på City Mini GT, kanske för att dålig hävning var en vanlig kritik mot Versan och att idén då var att ett längre handtag skulle skapa bättre hävstångseffekt. Vilket också blev fallet, då jag inte haft några problem alls med att få Premier över trottoarkanter och att hänga på handtaget med hela kroppen har aldrig behövts ta till som knep. På bilderna syns lägsta (1) och högsta (2) läget på handtag. Jag hade kunnat tänka mig att ha handtaget ännu en bit högre upp men det här funkar både för mig och min man, vi är 170 resp 185 cm långa. Även fotstödet kan längdjusteras på Premier. Det yttersta läget ger 3-4 cm extra längd för barnets barn (3). Fotstödet kan givetvis också vinklas och has rakt ut, helt nedfällt och i flera andra lägen (4).

En sak hos Premier som bidrar till att den väger ett par kilo mindre än Versa GT är förstå hjulen. Versa hade foamfyllda hjul medan Premier har en för Baby Jogger ny typ av hjul. Det är inte hård plast, som det kanske kan se ut, utan det finns kanaler inuti hjul och yttermaterial är väldigt slitstarkt. Jag har inte märkt en tendens till att grus skulle gräva sig in. Framhjulen klickas enkelt av och kan även låsas i fast läge (1). Bakhjulen är riktigt rejäla i storlek. Det tog faktiskt lite tid att vänja sig vid utseendet på dem men nu gillar jag dem och tycker de är snygga också (2). Premiers varukorg är som sagt riktigt stor och även lätt att komma åt från alla riktningar. Jag gillar att den är uppbyggd med meshnät på sidorna, det gör att man kan stapla saker, tex en hög ytterkläder, och inget riskerar att glida ut eller hänga vid hjulen och smutsas ned (3).

Som jag skrev om ovan så finns det en rem för att låsa fast sittdelen vid chassit när vagnen fälls ihop (4). Det går såklart bra att hantera vagnen även utan att använda remmen men då kan sittdelen börja fällas ut vilket förstås kan irritera. Själva chassit låses automatiskt med en spärr (5), som har två olika lägen. När spärremmen för sittdelen inte används så kan det lite snyggt knäppas ihop på baksidan av ryggstödet, vilket helt klart är att föredrar framför att den skulle hänga fritt (6).

Så hur ÄR egentligen Premier?  För mig var det en vagn som precis levde upp till det jag förväntade mig. Och det är inte illa att lyckas så väl med att en barnvagn kan hantera så många olika situationer. Premier är inte en renodlad, supersmidig cityvagn. Är man ute efter en sådan så väljer man nog en vagn som är smalare och kan göras mer kompakt i kollektivtrafiken – då Premiers handtag sticker ut en del. Det är heller inte den perfekta terrängvagnen. Ska man alltid gå i skogen väljer man antagligen en vagn med större, luftfyllda hjul och med mer fjädring. Premier har dock fjädring – både vid fram- och vid bakhjulen och det märks, den är inte stötig och stum – men är kanske inte heller vagnen med maxat gung. Premier är i mina ögon en ovanligt bra allroundvagn. För mig som bor i en förort, åker en del bil, är en del i stan men också bor ett bokstavligt stenkast från ett naturreservat så funkar Premier i så gott som alla lägen. Jag har varit nöjd med Premier i stan, jag har tyckt den varit grymt smidig i bilen, jag har älskat att handla och lassa allt i den stora varukorgen och jag har rullat i terräng utan att det tar stopp. Med en vagn som fixar allt det så är det svårt att vara annat än nöjd.

För barnen verkar Premier också vara populär. Min femåring är inom den godkända viktgränsen och ryms faktiskt på ett bekvämt sätt i sittdelen. Det ger vagnen en väldigt lång användningstid och är perfekt om man varvar mellan att ha ett storasyskon och ett lillasyskon i sittdelen. Min tvååring sitter riktigt bra och har sovit mycket gott i Premier. Att vagnen saknar fullt liggläge är inget som vi har saknat. För oss föräldrar så har handtag funkat väl både för mig på 170 cm och min 1,5 dm längre man. Utrymmet för steglängden är klart godkänd, jag tycker jag kan ta ut steget mycket mer än jag kunde med Versan. Jag önskar mig fortfarande en lite längre sufflett, eller åtminstone en utvikbar solkeps, men i övrigt så tycker jag att Premier är väldigt bra – precis som den är – och det är det inte så ofta jag kan skriva i en barnvagnsrecension.

Recension av UPPAbaby Vista
Inköp: Vista kostar i duoutförande (chassi + sitt- och liggdel) strax under 11000 kr. Då ingår myggnät och regnskydd för liggdel, förvaringsväska för liggdel, samt myggnät och regnskydd för sittdelen. Köper man till syskonsäte (syskonadaptrar medföljer) och förlängningsadaptrar blir totalpriset strax under 14000 kr. Denna vagn är ett recensionsexemplar direkt från UPPAbaby.
Tillbehör: Liggdel, bygel, regnskydd, myggnät, babyskyddsadaptrar och flera andra originaltillbehör finns att köpa separat.
Typ av vagn: Duovagn och syskonvagn.

Den uppmärksamme som gillar att detaljgranska bilder kommer snabbt upptäcka att Vistan växlar lite i färg. Det beror på att jag faktiskt testat den här vagnen i två omgångar. Först en period under vintern 2015 och sen nu igen våren 2016. I grunden har vagnen varit densamma men jag har såhär när mina intryck av Vistan skulle summeras verkligen tyckt att det var intressant att kunna köra den först med min minsting som ettåring och sen testa igen när han fyllt 2 år. Nu fick jag dessutom tillfälle att köra den som syskonvagn och lät en vän med en nyfödd bebis testa liggdelen åt mig. UPPAbaby Vista har funnits i USA i flera år men det är först nu till sommaren 2016 som den gör premiär i Sverige. Jag vet inte varför det dröjt så länge, med tanke på UPPAbabys populäritet som märke i Nordamerika så är det ganska konstigt, men så är det. Nu när vagnen är här så tror jag framförallt att den som ändå tänkt sig en syskonvagn på längden/höjden är den som kommer vara allra mest förtjust i Vistan och dess funktioner.

I Sverige säljs UPPAbaby Vista som duovagn med sitt- och liggdel. Priset ligger väl på vad som numera får anses vara normalt för en duovagn, strax under 11000 kr.  Sen kan man själv välja hur man vill bygga ut vagnen vidare. Med syskonadapterna kan man använda sitt- och liggdelen samtidigt på chassit. För två sittande barn krävs att man köper till syskonsätet, av UPPAbaby kallat Rumbleseat. Som singelvagn är Vista bred. Över bakhjulen mäter den 67 cm. Normalbredd för en singelvagn brukar ligga på runt 60 cm. De breda bakhjulen innebär dock en ökad stabilitet, vilket märks av när man kör Vista som singelvagn men det är absolut nödvändigt när man kör den som syskonvagn, i och med att man då kan komma att köra vagnen med ett tungt barn placerat högt upp. Vältande vagnar är ingen rolig idé, och när man inser det så tycker jag att bredden på 67 cm känns mer än överkomlig när man kör UPPAbaby Vista som syskonvagn. De är inte ovanligt med syskonvagnar som är upp till 80 cm breda. I jämförelse med dem blir Vistan smal.

Vistas liggdel är perfekt för sommarbebisen. Självklart funkar den även vintertid men dess alla små extraegenskaper gör sig onekligen bäst vid varmt och soligt väder. Liggdelens bottenplatta kan öppnas upp för extra luftgenomströmning, även madrassen är tillverkad särskilt för att andas och minska risken för att barnet blir svettigt eller ligger kvavt. Suffletten har en lång UV-solskärm som kan fällas fram eller vikas in helt. Suffletten kan även öppnas upp baktill med en dragkedja, och under finns ett lager meshnät. På så sätt kan man få till en himla bra ventilation. Har man en vinterbebis är det förstås enkelt att låta bli att öppna alla vädringsluckor i liggdelen. Den långa solkepsen tycker jag dock att man kan ha glädje av året om. Liggdelen känns både rymlig och ombonad. En smart detalj är att det med vagnen ingår en förvaringsväska för liggdelen. När man bytt över till sittdel packar man in liggdelen i dess väska och så kan den vila där i väntan på fler barn eller försäljning av barnvagnen. Inbyggt i liggdelens sufflett finns ett bärhandtag. Vill man lossa liggdelen från chassit så trycker man bara in knappen på handtaget och lyfter den rakt upp från vagnen.

Huvudsätet, som jag väljer att kalla den sittdel som ingår med Vista som singelvagn, är både rymligt och stadig. Maxvikten för Vista är i Sverige 15 kg för sittdelarna och 9 kg för liggdelen. I USA tar syskonsätet 15 kg medan huvudsätet är godkänt för 50 punds, vilket alltså motsvarar drygt 22,5 kg. Efter att ha kört UPPAbaby Vista med både ett och två barn så tror jag mer på den amerikanska viktbegränsningarna än de europeiska, när jag hade 22 kg barn i huvudsätet och 12 kg barn i syskonsätet så tycker jag att vagnen kändes att tåla betydligt mer än så. Huvudsätet på Vista är givetvis vändbart, det görs enkelt genom att silverspärrarna på sittdelens båda sidor trycks ned och sedan lyfter man i bygeln. Sittdelen kan vinklas i 4 olika lägen, från sittläge, förbi två vilolägen och ända till ett liggläge. Sittdelen är ergonomisk, dvs skålformad och fälls i sin helhet – inte bara i ryggstöd. För att vinkla sittdelen krävs endast en hand, då spärren är placerad på baksidan av ryggstödet och lätt att klämma åt.

Suffletten på Vistas sittdel är precis som på liggdelen smart konstruerad med en riktigt, riktigt bra solkeps som kan vikas in så den inte syns alls eller dras ut helt för ett ordenligt solskydd. Baktill på suffletten finn en stor lucka som fungerar både som tittlucka och för vädring. Locket kan rullas undan och fästas upp med en elastiska snodd. Under finns ett lager meshnät. Vill man ha luckans lock nedfällt så hålls det på plats med magnetlås. Snyggt och framför allt är det en ljudlös lösning, ingen ritschade kardborre när man ska titta efter om barnet fortfarande sover.

När man köper UPPAbaby Vista så får man med en del tillbehör, vilket inte alltid är en självklarhet. På bilden (1) syns regnskydd samt myggnät. Där finns också de båda adaptrarna som passar på Vista. Paret till vänster är syskonadaptrarna för att fästa syskonsätet framtill på chassit, adaptrarna till höger är förlängningsadaptrar för att ska mer avstånd mellan sitt- och liggdel. Det finns även adapters för att fästa liggdelen framtill på chassit. Att fästa syskonadaptrarna är mycket enkelt, färgmarkeringar visar vilken sida av chassit de ska sitta på och sedan klickar man dem bara på plats (2). De är dessutom ganska diskreta, så vill man lämna ett barn och syskonsittdel på förskolan och sedan promnera vidare med Vista som singelvagn så behöver man i mitt tycke inte ta bort syskonadaptrarna.

UPPAbaby Vistas varukorg är G-I-G-A-N-T-I-S-K, en av de största jag sett (3). Förutom att vara rymlig och ha smarta förvaringsfickor i kortsidan, perfekta i storlek för regnskydd och myggnät, så har den också en hög maxvikt. Hela 13 kg kan man lasta i varukorgen, så det är inga problem att storhandla med Vistan – även om man köper med sig både tre och fyra liter mjölk hem. Handtaget på Vista är ett teleskophandtag som höjdregleras med hjälp av en spärr mitt på handtaget som trycks in när man vill byta läge (4). För att fälla chassi så pressar man in de två gråa spärrarna på vardera sida av vagnens handtag (5).

Vill man använda sin Vista med sittdyna eller åkpåse så är det enkelt att lossa selen. Drar man ned axelremskuddarna så ser man att hela remmen kan hakas av från sitt fäste i klädseln (1). Det går även att ändra höjd på selens axelremmar. Selen är rymlig och med en knapp som är enkel för föräldern att hantera (2). Spärrarna för att ta av eller vända på sittdelen är enkla att pressa in, men kräver att man har båda händerna tillgängliga samtidigt (3). Varukorgen är faktiskt en av de bästa sakerna med Vistan, och med det inte sagt att de andra egenskaperna på något vis är dåliga. Förutom att vara stor och ta mycket vikt så är den bakre kanten dessutom nedvikbar, vilket gör det betydligt enklare att komma åt sin saker även om man har sitt- eller liggdelerna monterade på chassit (4). Bygeln på sittdelen är av swing away-typen och klädd i tyg (5). Det är enkelt att hitta och trycka in spärren som öppnar upp bygeln.

UPPAbaby Vista har en smart fotbroms som aldrig kräver att du trycker uppåt mot ovansidan av foten eller skon. Ett tryck för att låsa, ett för att låsa upp. När bromsen är ilagd visas en färgindikation i rött på att vagnen är låst (1). När vagnens broms är upplåst och hjulen redo att rulla visar färgindikationen givetvis grönt. Vista är utrustad med punkteringsfria PU-hjul av god kvalitet. Bakhjulen är stora och lagom breda för att ytterligare bidra till vagnens stabilitet (2). Framhjulen är svängbara men kan låsas i fast läge samt enkelt klickas av från chassit (4). Det fastnar inte grus i själva däcken på UPPAbaby Vista, men framhjul har ett däckmönster i form av skårar och i de fastnade det ibland gruskorn i rätt storlek (5). Vistans huvudsäte har ett ställbart fotstöd som med ett tvåhandsgrepp, en knapp på vardera sida av fotstödets leder, kan ställas i flera olika lägen.

UPPAbaby Vista kan fällas ihop i ett stycke med sittdelen på, om sittdelen är vänd framåt. Det går inte att fälla ihop den med sittdelen bakåtvänd, då får man antingen ta av sittdelen först eller vända den. Det går inte heller att fälla Vistan med syskonsätet på, det får tas av först. Adaptrarna kan dock sitta kvar på chassit. På de två över bilderna i collaget ovan syns till höger Vistan ihopfälld liggandes på golvet med syskonsätet placerat ovanpå. Till vänster en bild som visar att Vistan är självstående när den är ihopfälld. Chassit låser automatiskt ihop sig vid fällning, för att öppna upp den igen trycker man in den gråa spärren som syns på bilder nederst till höger i bildcollaget. Även om det är en nackdel att ihopfällning endast är riktigt smidig med sittdelen framåtvänd på chassit, så tycker jag att UPPAbaby Vista tar upp väldgt lite utrymmet i bilen för att vara en syskonvagn. Det hade även funkat bra att balanserade den på högkant, då hade det blivit mer golvutrymmet ledigt i bagageutrymmet på vår VW Touran. Själva fällningen är enkelt genomförd, de gråa spärrarna ska låsas upp och sedan viks vagnen snabbt på mitten.

Som singelvagn är Vistan framför allt stabil, robust och rymlig – både vad gäller barn och vad gäller packning. Jag som har erfarenhet av att köra en av de bredaste singelvagnar som existerat – Brio Sing – kan inte riktigt komma överens med att UPPAbaby Vista är 67 cm över bakhjulen. Ute på promenad i naturen tänker jag inte på det för fem öre, men i stadsmiljö och när vagnen står parkerad innanför min ytterdörr, då går det inte att påminnas om att detta är en bred vagn. Men kanske är det något som är mer märkbart för mig som kört så många vagnar och nästan med ögonmått kan se hur bred en vagn är? Körkänslan är dock desto bättre. Vistan har inget fantastiskt gung och inget magiskt rull men den rullar stadigt på och klarar både asfalt, snö, grus och elljusspår i naturreservatet. Tack vare varukorgens konstruktion så finns det gott om benutrymme, det är alltså en vagn som funkar även för den som powerwalkar med långa kliv eller själv är väldigt lång. Den funkade för mig, som inte har körkort, dessutom bra som substitut för en bil när jag behövde storhandla. Det kändes som att varukorgen svlade precis hur mycket som helst. Som singelvagn är UPPAbaby Vista i mitt tycke bra, men egentligen inget exceptionellt. Det är som syskonvagn den verkligen utmärker sig med en del egenskaper som gör den mycket mer unik.

UPPAbaby Vista har ett ganska stort urval av möjliga positioner på de två sittdelarna. Eftersom att jag inte själv har kört vagnen med liggdel så har jag inte haft möjlighet att testa de kombinationerna på samma sätt.  De övre tre bilderna i collaget ovan visar Vista utan förlängningsadaptrarna till den övre sittdelen, det vill säga huvudsätet med den högre maxvikten. Båda sittdelarna är vända mot den som kör, i och med att det är den position som jag gissar är mest intressant – det är iaf syskonvagnar med bakåtvända sittdelar jag oftast får frågor om. Med båda sittdelarna i sittläge och suffletterna utfällda så tar syskonsätets sufflett precis i ryggstödet på huvudsätet (1). Med syskonsätet i viloläge så blir det lite tight mellan huvudsätet och det undre fotstödet, men det går (2). Med syskonsätet i liggläge och sufflett utfälld, med solskärmen ute, så går det att ha huvudsätet i viloläge men då krävs det att syskonet har väldigt korta ben för att det ska funka (3).

Det fantastiska med Vista är förlängningsadaptrarna. Men de på, de är lätt värda sitt pris på ett par hundra kronor, så blir Vista den utan tvekan bästa syskonvagnen på längden om man vill ha båda sätena vända mot den som kör vagnen. Med såväl syskonsätet som huvudsätet i sittläge så är den bakre suffletten inte ens när att ta i ryggstödet framför (4). Med suffletterna bakfällda blir det ännu tydligare hur otroligt rymligt det blir för vagnens passagerar (5). Faktiskt så rymligt att man utan tvekan kan ha båda sittdelarna i liggläge – och det finns plats för båda fötterna och ben utan risk för tår som kommer i kläm (6). Ofta är just den här kombon – två bakåtvända sittdelar på syskonvagn på längden – inte ens möjlig. Och om den är det så brukar det vara ruskigt tight för barnen. Jag är lite förvånad över att en amerikansk vagn, i USA är bakåtvänt åkande inte direkt prioriterat, briljerar på just den här punkten men det är bara att tacka och ta emot.

Givetvis passade jag även på att testa en del andra kombinationer! Huvudsätet bakåtvänt och syskonsätet framåtvänt var inget problem alls (1). En nackdelen jag kan se med det är att det oftast är det mindre barnet man vill ha mot sig och det större barnet som vill sitta utåt, medan maxvikterna i det här fallet är tvärtom; lägst maxvikt på det framåtvända syskonsätet och högst på huvudsätet. Men om även det äldre barnet väger under 15 kg så funkar ju kombinationen ändå. Vill man ha båda sittdelarna framåtvända så går det (2), men det är bara i praktiken genomförbart om man har förlängningsadaptrarna på. Utan dem blir det för tight för det bakre barnet att få plats med skorna. Enda sättet jag kunde lösa det bra på var att fälla huvudsätets fotstöd så det gick lodrätt ned och barnets fötter fick dingla fritt (3). Som jag nämnde ovan brukar två framåtvända säten vara den bästa kombinationen på den här typen av vagnar, så jag är lite förvånad över hur nära sittdelarna kom varandra. Men samtidigt väldigt glad att det är bakåtvänd som Vistan gör sig som bäst. Bra framåtvända vagnar finns det oändligt många av, men smala syskonvagnar med rymliga sittdelar som vänds bakåt – de växer verkligen inte på träd.

När jag har kört UPPAbaby Vista som syskonvagnen med båda barnen vända mot mig så snackar vi cirka 35 kg barn och säkert 5 kg i varukorgen. Det är ganska mycket vikt att rulla fram men det gick bättre än väntat. Tungdpunkten blev väldigt bra balanserad och jag kunde både styra utan att ta i och häva vagnen över trottoarkanter om det behövdes. Barnet i röd overall är min femåring på knappt 120 cm, hon åker sällan vagn men har man mig som mamma får man ställa ut som testpilot när det krävs. Trots full vintermundering så rymdes hon bra i huvudsätet, och då är suffletten ändå på lägsta läget på bilderna. Den kan även höjas upp cirka fem centimeter på ramen för extra utrymme för barnet. Fotstödet var lite kort, och grunt, för hennes ben och fötter men som sagt – Vistan funkar onekligen för stora barn. Som bilderna visar så har det mindre barnet i blå overall, en tvåring på cirka 90 cm, hur mycket space som helst mellan sitt ansikte och den främre sittdelen. Det är faktiskt så mycket utrymme att ett tredje barn hade kunna klämmas in däremellan.

Så fort jag vände syskonsätet framåt så blev körningen desto mindre skoj. Tyngdpunkten på vagnen förflyttades dramatisk. Att rulla rakt fram gick nästan lika lätt som tidigare men att svänga krävde betydligt mer kraft och för att häva vagnen över en kant fick jag använda hela min kropp som verktyg. Jag tror den kombinationen funkar bättre om barnens totalt vikt är lite lägre än vad jag testade med. Jag försökte även testa att ha båda barnen mot mig men med de stora vinterskorna så blev det inte så bekvämt för dem. Jag har som sagt inte själv kört Vista med liggdel men som bilden överst till vänster visar så finns det även gott om utrymme för syskonsätet bakåtvänt om man har liggdelen placerad upptill. Den kombon tror jag också är den mest populär för den med en nyfödd. Då ser man både bebis och storasyskonet ganska bra.

Mitt sammanfattade intryck av Vistan är alltså att den som singelvagn inte sticker ut från utbudet ens närmelsevis så mycket som den gör som syskonvagn. Har man fått täta barn och vill ha möjligheten att smidigt frakta båda  men också kunna växla till singelvagn t.ex. dagtid under föräldraledigheten, då tycker jag att Vistan är en av de mesta intressanta syskonvagnarna på längden just nu. Sånt jag ofta klagar på om liten varukorg och korta suffletter är inget problem hos Vistan, och återigen – så rymlig med båda sittdelarna vända bakåt?! Vistan skulle bli snäppet mer ultimat om den kunde fällas med båda sittdelarna på men om jag prioriterar en syskonvagns egenskaper så tycker jag ändå att UPPAbaby tänkt rätt när de fokuserade på andra funktioner i första hand. Det ska bli intressant att se hur UPPAbaby Vista tas emot här i Sverige. Blir den en stor hit som i USA? Med tanke på hur mycket vi nordbor gillar bakåtvända sittdelar så finns nog chansen.

Recension av Crescent Compact 360 XT Air
Inköp: Inköps pris är cirka 3000 kr. Denna vagn är ett recensionsexemplar från Crescent.
Tillbehör: Fotsack finns att köpa separat.
Typ av vagn: Sulky, sittvagn.

Vad vill man egentligen ha ut av en sulky? Oftast byter man till denna enklare sittvagn när man känner att den lite större duovagnen har spelat ut sin roll, när behovet av vändbar sittdel och många finesser inte längre är lika stort. De flesta vill ha något som är mindre, lite smidigare och som man kan rulla sitt barn i under de sista barnvagnsåren. Det innebär också att sulkyn ska kunna rymma större barn och ta högre maxvikt, tycker jag. För annars funkar det illa att använda den under den barnvagnstid då barnet är som störst. Jag har aldrig tidigare kört en Crescent-sulky men när de släppte modellen Compact 360 XT Air så fick jag för första gången upp ögonen för märkets sittvagnar. Det var kombinationen hög maxvikt, rymlig sittdel och snurrbara lufthjul som fick mig att känna att detta kunde vara en vagn som föll mig på läppen. Med facit på hand kan jag konstatera att det gjorde den.

360 XT Air är litegrann en rebus som ska lösas. 360 står för att framhjulen är snurrbara, och alltså kan rotera ett helt varv – 360 grader. XT står för att suffletten är extendable, det vill säga förlängningsbar. Air står föga otippat för att hjulen är luftfyllda. Crescent meddelar stolt att maxvikten för sittdelen ligger på hela 25 kg, och att varukorgen är godkänd för en belastning om 2,5 kg.

Sittdelen på Crescent Compact 360 XT Air är väldigt rymlig. Ryggstödet går högt upp men sittdelen är ändå mycket ombonad och vadderad. Crescent har lyckats väl med att få samma vagn att kännas mysig för en ettåring men ändå funka för en stor tre- eller fyraåring. Fempunktselen är enkel att justera i längd och kan tas isär för isättning av sittdyna eller åkpåse. 360 XT Air är som bilderna ovan visar även utrustad med en icke avtagbar bygel och ett grenband som fästs runt bygeln med tryckknappar. Vill man använda vagnen med åkpåse kan grenbandet knäppas upp och läggas platt i sittdelen. Som vi alla redan vet så ska man ju alltid använda vagnen med barnet fäst i selen, för att barnvagnsåkandet ska vara så säkert som möjligt. Men känner man att man har koll ändå så kan det var väldigt bekvämt med en sulky med ett bra grenband, då kan barnet sitta på plats även utan selen. Och det tycker jag att 360 XT Air har, när min yngsta åkt i den har det känts som att ha honom placerad i en bekväm fåtölj. Bilderna ovan visar sittdelen nedfälld till liggläge och hur väl suffletten täcker liggytan i olika grad av utfällning.

För att reglera 360 XT Airs ryggstöd så krävs endast en hand, som drar ut den vita spärren på baksidan av ryggstödet. Det är inte helt vanligt att ha en utanpåliggande spärr i form av en horisontell metallstav, men det gör det väldigt tydligt var man ska greppa och jag tycker att det var smidigt att fälla ryggstödet på det här sättet. Även en ovan mor- eller farförälder kan snabbt lista ut hur ryggstödet funkar, vilket är ett plus om vagnen ska användas av fler än den som köpt den. Vagnen har ett sittläge, ett viloläge och ett liggläge. Liggläget är inte helt plant utan sluttar en aning men jag saknar inte plant liggläge. Eftersom att jag främst använt sulkys till barn som varit 12-18 månader och äldre så har det för vår del aldrig behövts något plant liggläge och den lutning som är motsvarar ändå lutningen barnet har i sin säng när han sover med huvudet på en tjockare kudde. Min tvååring, som är den av barnen som teståkt Crescent 360 XT Air, har sovit mycket gott i den här vagnen.

XT-suffletten är alltså Extendable och jag tycker att tanken är god men bollen rullar inte hela vägen fram. För att exemplifiera min dåliga liknelse så gillar jag att suffletten går att förlänga men tycker att det kunde ha utförts bättre. Den förläningsbara delen är av meshnät, vilket verkligen är toppen nu när jag kört vagnen i den fantastiska värme som början av sommaren har bjudit på. Men tidigare i våras, när temperaturen låg på strax över nollan, då kändes det inte alls lika toppen att öppna upp ett nät som släppte in kalluft direkt till tvååringens huvud. Ändå ville jag förlänga suffletten, vårsolen står lågt och solstrålar rakt i ögonen är inte idealiskt när man ska försöka somna. Jag hade tyckt att den här suffletten vara perfekt om den kompletterats med en lång, utvikbar solkeps. Då hade jag kunnat få luftinsläpp och bra skugga på sommaren, och sedan vintertid ha suffletten kort men med solkepsen ute och då få bra vindskydd och bra skugga. Dessutom tycker jag att suffletten rent estetiskt sitter lite för slappt när den är utdragen med förlängningen. Men drar jag ett steg till så lossnar sufflettfästena istället. Detta är dock min petiga kritik, överlag har jag tyckt att suffletten på Crescent 360 XT Air varit helt okej.

Varukorgen på Crescent Compact 360 XT Air är en av de större, om man jämfört med andra sulkys. Den är mest lättillgänglig bakifrån, men mindre saker kan man få in även på sidorna då dessa kan tryckas ned en aning (1). Bakhjulen är stora och luftfyllda. Vill man göra vagnen lite mindre så är de enkla att klicka av (2). Framhjulen är även de fyllda med luft, och de kan låsas i ett fast läge för bättre framkomligheten i terräng (3). Bromsen är stor och rejäl, vilket jag gillar. Ingen liten pedal man ska fumla runt med foten för att hitta. Det är förstås enklas att trappa ned bromsen, för att få upp den igen måste man trycka med foten underifrån (4). Jag skulle kanske inte kalla 360 XT Air för den mest terrängvänliga vagnen, men lufthjulen och även fjädringen i chassit (5) bidrar ändå till ett visst gung och det här är en vagn som är långt ifrån stum att köra.

För att förstå mig på fotstödet på vagnen behövde jag faktiskt fundera både en och två gånger. Det visade sig senare att det inte alls är särskilt komplicerat, tvärtom väldigt logiskt. Men det verkar vara en funktion som liksom behöver brytas in innan den kan bli smidig. Som närbilderna till vänster ovan visar så finns det tre olika hack som fotstödet kan fästas i, och för att få det i ett läge så man kan ändra vinkel så måste fotstödet först dras ut. Sedan kan man trycka in eller haka fast den i önskad position. Det gav som sagt med sig efter en tids användning, numera får jag det rätt på första försöket så gott som jämt men i början gjorde det mig lite frustrerad. Lägena på fotstödet är dock bra. Ett helt vågrätt, en nedfällt och ett mellanläge.

Crescent 360 XT Air har ett rejält knäledshandtag, klätt i ett avtagbart överdrag i fuskskinn. Överdraget kan enkelt tas loss med en dragkedja, ich under finns typiskt, svart handtagsskum. Jag gillar längden på handtaget, ihop med vinkeln på ryggstödet kan man skapa ett väldigt bra utrymme för benen för långa föräldrar. På bussen eller vid förvaring hemma i hallen så älskar jag att handtaget kan fällas hela vägen ned mot ryggstödet. Det gör att chassit blir väldigt kort och vagnen blir mer kompakt när den ska förvaras. Handtaget kan vinklas i väldigt många olika lägen, så de flesta kan hitta en bra och bekväm höjd.

Vagnen absolut svagaste sida skulle jag säga är ihopfällningen. Jag vet inte varför det är knepigt att få till en sulky som blir lite ihopfälld, Kronan har ju gjort ett bra jobb på den punkten men både Emmaljunga och Crescent får kämpa desto mer. 360 XT Air är inte hemskt otymplig ihopfälld, och själva fällningen är inte så knepig. På båda sidor om handtaget finns handtag man drar uppåt, mot sig. Sedan viker man handtaget framåt och lossar den extra säkerhetsspärren. Är man kort eller har korta ärmar kan det vara lite svårt att komma åt, då får man se till arr vinkla handtaget en aning först. Man kan välja att om man vill vika fram ryggstödet, som på den översta bilden till vänster i collaget ovan. Eller så kan man fälla ryggstödet till liggläge, som på bilden under. Vad man föredrar beror på om man vill få vagnen så kort eller så låg som möjligt. I bagageutrymmet på min bil, en VW Touran, går 360 XT Air bara in på djupet om jag placerar den med bakhjulen innerst. Den tar då upp cirka halva utrymmet. Det är ett plus att vagnen kan fällas ihop stående på hjulen, speciellt på vintern när det är blött och smutsigt på marken.

Precis som jag inledde denna text planerar jag att avsluta den: jag gillar verkligen Crescent Compact 360 XT Air. Utan tvekan finns det utrymme för förbättring på detaljnivå. En smartare sufflett vore toppen, ett enklare sätt att rengöra tyget på fotstödet vore också bra. Men allt det där viktiga jag vill ha hos en sulky, det finns i 360 XT Air. Sittdelen är mycket rymlig, min 2,5-åring sitter otroligt bra i vagnen och har också haft mycket lätt för att sova i den. Både jag på 170 cm, min man på 185 cm och släktingar eller andra barnvakter som kört vagnen har tyckt att den varit lättstyrd, haft en skön känsla och tagit sig fram på alla underlag. Jag som inte har körkort har kunnat handla för middagen med vagnen. Jag har tyckt att både sittdynor och åkpåsar funkat bra i sittdelen. Vagnen känns som en riktigt slitvarg, som kan användas både hårt och länge utan att ge vika för trycket. Jag har haft den på korta turer till förskolan och på heldagsutflykter och 360 XT Air har funkat bra för olika ändamål. Eftersom att jag inte åker bil med vagn så ofta har vagnens storlek ihopfälld varit något som inte väger så tungt för mig. Är smidig och kompakt ihopfällning ett viktigt krav så är kanske inte det här den bästa vagnen, men vill man ha en klassisk sulky så är Crescent 360 XT Air just nu den modell jag själv skulle välja.

Recension av Emmaljunga NXT90
Inköp: Inköpspris för vagnen, som säljs med sitt- och liggdel i duopaket, är 10900 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar via Bonti.
Tillbehör: Fotsack ingår, regnskydd, skötväska mm finns att köpa till separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Först och främst, för den som suktar efter Emmaljungas nyaste vagn NXT90, missa inte chansen att vinna mitt recensionsexemplar! Mer om hur du tävlar kan du läsa längst ned i detta inlägg.

Emmaljunga är ett av de äldsta och största barnvagnsmärkena i Sverige. Jag har de senaste åren försiktigt testat mig fram bland deras modeller och främst utgått ifrån de lite nyare vagnarna, som varit de som tilltalat mig mest. Jag har skrivit om båda Emmaljungas syskonvagnar; Double Viking och DV735, men också som Emmaljunga Super Viking och nu senast om lilla Emmaljunga Scooter 4S. Emmaljunga har precis presenterat sina nyheter för 2017, modeller och tillbehör som släpps nu hösten 2016, och där finns NXT90 inkluderad med vissa mindre förändringar. Jag ser fram emot att se hur Emmaljunga vidareutvecklar NXT90-konceptet för jag gillar det. Jag uppskattar mest av allt att Emmaljunga verkar ha lyssnat på kritiken om att deras vagnar blir stora ihopfällda och har tagit ett krafttag för att göra något åt det. Att ha NXT90 med i bilen var a walk in the park jämfört med både Super Viking och faktiskt även med Scooter 4S (i alla fall om man har en hög bil, som vår VW Touran). Som jag har förstått det ska NXT90 precis som Super Viking vara en vagn som man kan växla mellan att köra som som singel med ett barn, eller som syskon med två. Men den lösningen finns inte färdig än, och jag har kört Emmaljunga NXT90 endast med ett barn, min tvååring, i sittdelen. Maxvikten för vagnens sittdel är 15 kg. Jag har även haft liggdelen hemma men på grund av brist på spädbarn så har jag endast gjort en teoretisk genomgång av den.

Vi börjar från födseln – med liggdelen! NXT90-liggdelen påminner starkt om Emmaljungas andra liggdelar och min personliga favorit är madrassen. Tycker inte riktigt det finns någon annan liggdelsmadrass som går upp mot den här, känslan är så mjuk och ombonad. Under madrassen finns en platt som gör att ett sittläge kan skapas i liggdelen. Som alltid ska man förstås använda en lös sele om man har sitt barn sittandes i liggdelen, risken för barnet att falla ur är riktigt stor annars. Har själv varit med om en sådan olycka som nästan hände, men jag hade sele på. Det finns givetvis öglor på liggdelsplattan som lös sele kan fästas i. Liggdelen lossas med ett enhandsgrepp i spärren på undersidan av fotändan. Sen lyfter man liggdelen rakt upp i handtaget i suffletten, som då ska vara i ett rakt läge. Jag tycker suffletten är för kort. Det saknas en solkeps för att ett bra solskydd ska kunna uppnås. Den här tiden på året blir det i princip ett måste att komplettera med solgardin, solskärm eller parasoll.

Sittdelen till NXT90 är ergonomisk, med ställbart fotstöd. Bygeln är av swing away-typen (1) och inte den lättaste att få på plats men sitter som berget när den väl monterats på sittdelen. Stängd så lämnar bygeln normalt med utrymme för barnets ben, helt lagom för en tvååring skulle jag säga (2). Bygeln kan endast öppnas på ena sidan och kan ställas i öppet läge, så den är helt ur vägen utan att hänga och dingla när barnet ska sättas i eller tas ur vagnen (3). Den var lite seg i början men när jag öppnat och stängt den några gånger blev det väldigt smidigt. För att kunna använda swing away-funktionen krävs förstås att man först knäpper upp tryckknappen i grenbandet.

Sittdelen är väldigt ombonad och mysig men tyvärr är den åt det mindre hållet. Min tvååring är cirka 90 cm lång och väger 11-12 kg om jag får gissa, han har storlek 92/98 i kläder och det är precis på håret att hans ryms. På bilden där han har mössa ser det ut som att huvudet går över suffletten, men det är missvisande. Jag kan fälla upp suffletten utan att hans huvud tar i bågen men när han lutar sig bak mot ryggstödet så tar hjässan precis i kanten. Detta förvånade mig lite, då jag är van vid att Emmaljunga har bland de rymligaste sittdelar som går att finna. I alla fall på deras andra vagnar som jag har testat. Till och med sittdelarna till syskonvagnen Double Viking 735 är så stora att min dotter född 2011 får plats utan problem. Tänker vi på NXT90 som en singelvagnen blir det här inte ett så stort problem, sittdelen är i storlek som Brio Smile/Britax Smile 2 och det är ju en oerhört populär vagn att använda från födseln och uppåt. Vid 2-2,5 års ålder brukar de flesta ändå ha bytt till en lite mindre och smidigare vagn. Men tänker vi oss NXT90 som en syskonvagn så är väl det äldre syskonet just i den åldern när vagnen ska börja användas. och då kan det som sagt bli tight. I övrigt har min tvååring uppskattat sittdelen, han har suttit upprätt och sett bra utåt och gillat att åka i vagnen vänd både framåt och bakåt.

Sittdelen på NXT90 kan vinklas i fyra olika lägen oavsett riktning på sittdelen. Det finns ett sittläge (19; två vilolägen (2+3) och ett nästan plant liggläge (4). Sittdelen är som sagt ergonomisk så liggläget är såklart skålat. För att vinkla sittdelen så drar man i remmen på baksidan av ryggstödet (5). Samma lösning har Emmaljunga på andra vagnar men i mitt tycke har de gjort det så mycket bra på NXT90. Bågen är riktigt smidig att dra i, materialet gör den skönare att hålla i och ger ett bättre grepp. Det krävs mycket mindre styrke för att lossa spärren och det krävs inte att man värmer upp den några gånger för att den ska bli användbar. Helt enkelt en klart bättre konstruktion. En annan detalj jag inte kan minnas att de andra EL-vagnar jag kört har haft är handledsremmen på handtaget, en enkel grej som ändå är så praktiskt och användsbar som en extra säkerhet (6). När man går med vagnen, speciellt i en backe, så har man remmen runt handleden så att vagnen inte kan rulla iväg fritt även om man skulle råka tappa greppet om handtaget.

Suffletten på NXT90s sittdel är förlängningsbar, den öppnas upp med en dragkedja längs med sittdelsramen. Lounge-färgerna som vagnen finns tillgänglig i är otroligt snygga och känns dessutom både smutståliga och slitstarka. De är också ganska kompakta, och det faktum att suffletten inte har någon titt- eller vädringslucka gör att det här känns som en vagn som gör sig bäst när det inte är högsommar. Tyvärr lider även denna sufflett av samma problem som den till liggdelen: trots att den kan förlängas så är den alldeles för kort. I liggläget skiner solen rakt in på barnets ansikte. Även här blir behovet av extra solskydd mycket stort på sommaren. En utvikbar solskärm med brant lutning hade varit enkel att få till snyggt och gjort suffletten så mycket mer effektiv.

Knäleder für alle! Ja både fotstödet och handtaget kan vinklas. Båda kräver ett tvåhandsgrepp och handtaget kan vinklas i många fler vinklar än de jag visar på bild. Jag valde att föreviga det mest uppfällda, mest nedfällda och ett mellanläge. NXT90 har ju den ovanliga lösningen att det finns både teleskopled och knäled på handtaget, det finns fler bilder på det längre ned i inlägget. Man skulle kunne tro att det gör möjligheten att reglera handtagets höjd större än vanligt, något som brukar vara ett plus för längre föräldrar. Men jag upplever tvärtemot att NXT90 tros maxad teleskopled och uppvinklat handtag är åt det lägre hållet. Funkar bra för mig på 170 cm och helt okej för min man på cirka 185 cm men är något egentligen allra bästa för den som gillar att ha handtaget lågt.

Dags för lite NXT90-detaljer! Vagnen har en centrerad fotbroms, enkel att pressa ned och upp (1). Varukorgen är normalstor, jag har förstått att den är lite mindre än på Emmaljungas andra vagnar eftersom att chassit fälls ihop annorlunda men jag upplever den inte som liten och har fått plats med att handla mat och kånka med mig barnens ryggsäckar och jackor från föris och skolan utan problem (2). En bred kritik mot NXT90 initialt var att vagnen var otroligt trögsvängd, framhjulen ville knappt snurra. Jag har själv känt på sådana vagnar och det är inte kul när det krävs två händer på handtaget och rejält med armstyrka för att ändra vagnens riktning. Detta går dock att åtgärda genom att lossa på skruven i det inre av de två hålen som finns på insidan av chassit, vid framhjulet upphängning (3). Det går även bra, detta är information direkt från tekniker på Emmaljunga, att smörja framhjulen med siliconspray. Det har jag testat och det exemplar av NXT90 jag har kört är nu svängbart med en hand på handtaget! Vagnen har lufthjul både fram- och baktill. Framhjulen kan låsas i fast läge (4) och både de och bakhjulen (5) kan enkelt klickas av om man vill göra vagnen mindre, till exempel när den ska fällas ihop.

Emmaljunga NXT90 kan fällas ihop i ett stycke med sittdelen på, både när sittdelen är vänd framåt och när den är bakåtvänd. För att fälla vagnen med sittdelen bakåtvänd så börjar man med att vinkla ned sittdelen till ihopfällningsläge (1). Sen förkortar man teleskophandtaget genom att öppna upp de gråa spärrarna på båda sidorna av handtaget (2). När man trycker handtaget nedåt så blir vagnen redan nu väldigt kort, detta är praktiskt att använda sig av bara när man ska förvara vagnen i hallen eller i ett förråd (3). För att få sittdelen maximalt kort så kan man vinkla upp fotstödet också, vilket i så fall ska göras innan handtaget förkortas (5). Det gör också att man bättre kommer åt spärren för att fälla ihop vagnen. Det är dels en grå spärr som ska dras åt sidan och sedan ett vrede som ska roteras, allt lokaliserat på chassits mittstång under sittdelen (4).

Och såhär blir resultatet! Ihopfälld med sittdelen bakåtvänd blir vagnen kompakkt på längden och lite högre (1 + 2), med sittdelen framåtvänd blir vagnen plattaren men lite längre (3). Chassit har, och hurra för det – jag älskar när det finns, automatisk ihopläsning med en grå spärr på insidan (4). Klickar smidigt i men är också enkel att låsa upp utan risk för att man klämmer fingrarna. Väljer man att fälla ihop chassit separat, vilket är ett måste när man kör vagnen med liggdel på, så blir det väldigt platt och kan balanseras på högkant om man lagt i bromsen (5). Men faktum är att endast chassit med handtaget indraget maximalt och knäleden nedvinklat är så pass lågt och litet att jag får in det som det är i bagageutrymmet på vår VW Touran (6). Stort plus i min bok, då jag inte får in någon annan Emmaljunga-vagn i bilen utan att fälla ihop den först. Här har Emmaljunga verkligen gjort om ritningen från scratch och jag gillar deras nya lösning skarpt. Lite fler moment vid fällningen kanske, iaf om man vill utnyttja den maximalt, men slutresultatet för att det är värt det.

Några originaltillbehör jag fick klämma på ihop med NXT90 var ett regnskydd för liggdelen, som kommer i en smart förvaringsväska, och fotsacken för sittdelen. De syns i bilden överst till vänster ihop med instruktionsboken som kommer i en mycket prydlig liten box. Jag fick även utforska NXT90s egen skötväska. Vagnen har två öglor på insidan av handtaget och skötväskan har remmar med tryckknappar som passar perfekt i dessa öglor. Otroligt smidig upphängning således. Hängandes på handtaget för NXT90-skötväskan belastas med max 2 kg. Inuti väskan finns förutom smarta förvaringsfack också en stor skötbädd som sitter fast i väskan, så man enkelt kan göra hela väskan till en skötbädd. Bädden kan även tas loss och användas separat. Jag gillar utseendet på sköväskan, hade jag sett den i ett annat sammanhand hade jag trott att det var en laptopväska, så stilren är den.

Hur funkar då Emmaljunga NXT90 i olika sammanhang? Vagnen har ju ett stabilt och stadigt chassi, men inte med någon direkt fjädring. Trots att hjulen är stora och luftfyllda skulle jag säga att NXT90 är mer av en cityvagn, men den klarar vanliga grusvägar helt utan bekymmer. Har den tar snö är ett frågetecken än så länge, man jag tror faktiskt den skulle fixa det bra med tanke på framhjulens storlek. Det är dock en vagn jag heller shoppar med än tar en skogspromenad med. I kollektivtrafiken är det så smidigt att handtaget kan vikas ned och göra vagnen kort på bussen eller när den står parkerad i tunnelbanan. I stadsmiljö känns den med sina 59 centimeter över bakhjulen väldigt smidig, inte alls stor eller klumpig som Super Viking i vissa sammanhang kunde vara. Jag tycker att vagnen utseendemässigt är väldigt fin. Stilen känns klassisk och modern på samma gång. Lounge-klädseln bidrar förstås också starkt till detta.

Skruvandet och uppsmörjningen av hjulen gjorde NXT90 mycket mer lättstyrd än den var initialt och ihopfällningen är en sådan stor förbättring. Jag tycker att Emmaljunga verkar vara något nytt, något bra!, på spåret med NXT90 och jag ser fram emot hur vagnen ska utvecklas framöver. Lite längre suffletter och en lite rymligare sittdel, framför allt mer längd i ryggstödet, vore positivt. Som det är nu skulle jag säga att Emmaljunga NXT90 passar bäst hos en stadsfamilj som tänker 1-2 år framåt i tiden med sitt val och vagn. Som jag nämnde tidigare är Britax Smile 2 mycket populär trots sin mindre sittdel, så det behöver inte vara något negativt, det är mest att det känns okaraktäristiskt i jämförelse med de andra vagnsmodeller Emmaljunga har ute på marknaden just nu. NXT90 är grunden till en väldigt bra barnvagn men jag saknar just nu det där lilla extra. Om fåglarna viskat rätt i mitt öra så har jag dock hopp om att mina önskningar ska gå i uppfyllelse i framtiden.

Sugen på att bli nästa ägare till detta recensionsexemplar av Emmaljunga NXT90 Lounge Black? Förutom chassit, oanvänd liggdel och en försiktigt använd sittdel ingår även oanvänt regnskydd för liggdelen, oanvänd fotsack och en bara pillad på NXT90-skötväska. Eftersom att Emmaljunga inte tillåter att vagnar skickas så gäller för den här tävlingen att vagnen måste hämtas upp hemifrån mig i södra Stockholm. Vagnen måste hämtas upp senast den 6 juli. Om vinnaren inte bor i Stockholm går det såklart bra att skicka någon annan att hämta upp vagnen. Tävlingen pågår till och med fredag torsdag 30 juni, vinnaren meddelas per mail och annonseras ut på bloggen under fredagen 1 juli.

För att delta i tävlingen – lämna en kommentar till detta inlägg och beskriv varför du tror att Emmaljunga NXT90 är vagnen du söker efter! Jag är speciellt nyfiken på att få höra vilken av vagnen egenskaper som lockar allra mest, vad med NXT90 tycker du sticker ut och gör vagnen intressant? Lycka till!

Recension av Britax Go Big
Inköp: Inköpspris för vagnen med sittdel är 8495 kr. Liggdelen kostar 2595 kr och mjukliften 1595 kr.
Tillbehör: Fotsack ingår, regnskydd och andra tillbehör säljs separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Ganska exakt ett år har passerat sedan jag såg Britax Go Big för första gången på Britax mässa för återförsäljare i Göteborg, augusti 2015. Jag minns känslan jag fick redan då; det här kommer bli något bra. Nu har jag kört Go Big sedan början av sommaren och har slagits av att det i princip inte finns något hos vagnen jag inte gillar. Självklart är Go Big inte perfekt. Ingen vagn är perfekt. Och Go Big kommer onekligen passa bättre hos vissa familjer och under vissa förutsättningar. Men stämmer ens kravlista med Go Bigs egenskaper så finns det mycket som talar för att den här vagnen kommer bli en favorit för en lång, lång tid.

Go Big är alltså den tredje modellen i Britax Go-familj, och jag kommer snart att lägga upp ett inlägg där jag beskriver skillnader och likheter mellan Go, Go Next och Go Big. Go Big är 61,5 cm bred över bakhjulen. Som jag skrivit förr så kan man påstå att standardbredden är runt 60 cm även om det finns gott om duovagnar som är smalare än så också. I mina ögon är 61,5 cm inte brett men många av mina andra favoritvagnar är lika breda så kanske har jag bara vant mig?

Medan Britax Go Next endast säljs som duopaket säljs Britax Go och Britax Go Big med sittdelen för sig, och sedan kan man välja att köpa till liggdel. Det är samma liggdel till Go som till Go Big. Tyvärr, vill jag nästan tillägga, för jag tycker Go Next-liggdelen är avsevärt mycket bättre av ett enda skäl: solkepsen på suffletten. Den är lika praktiskt mot sol på sommaren som mot vind och ruskväder på vintern. Jag använde Go Next med liggdel till med tredje barn och tyckte den var toppen. Skulle jag använda vanliga Go-liggdelen skulle det kännas som ett måste att köpa till något som förlänger suffletten och det tycker jag egentligen inte att man ska behöva göra. I övrigt tycker jag att Go Big med liggdel funkar toppen. Liggdelen är högt placerat, så även långa föräldrar kan komma åt sitt barn utan att böja på ryggen för mycket. Den lossas enkelt med ett tvåhandsgrepp, en hand på varje knapp på sidan av liggdelen. Vill man bära liggdelen så finns bärremar i förvaringsfack på utsidan av långsidorna. Som vanligt är det dock ganska klumpigt att bära en hård liggdel med ett barn i. Ska man göra detta regelbundet rekommenderar jag hellre en mjuklift.

Go/Go Big-liggdelen har sufflett som utgörs av två paneler (1). Den bakre kan öppnas upp med en drgakedja, under finns ett lager meshnät som släpper igenom luft (2). Det gör liggdelen lite svalare på sommaren. Det medföljande liggdelslocket sätt på plats med magnetfästen, och lockets kant kan fästas upp mot suffletten i de små resåröglorna på sufflettkanten (3). På så sätt kan man skärma av lite extra runt barnet. I liggdelens fotända finns två små förvaringsfickor, antingen för napp eller annat man lätt vill komma åt, eller för att förvara sina egna nycklar och telefon i (4). Liggdelens madrass går förstås att ta ut och överdraget kan tvättas. Jag tycker att Go-liggdelen är normalrymlig, varken ovanligt stor eller ovanligt liten (5). Den är dessutom stor nog att med perfekt passform rymma Go Big-mjukliften (6). Det går alltså utmärkt att, om man skulle vilja det, varva mellan att ha mjukliften i sittdelen och i liggdelen. Det finns även andra mjukliftar som också passar bra i Go-liggdelen. Jag hade P&Ts Cocoon i liggdelen när jag körde Go Next, oerhört praktiskt när jag skulle hämta syskon på förskolan eller besöka BVC och enkelt kunde bära med mig bebis in när jag parkerat vagnen utanför.

Go Big-chassit har två fästen för sittdel, liggdel och babyskyddsadaptrar (1). För att fästa liggdelen på chassit måste man använda den medföljande liggdelsadaptern (2). På adaptern finns en bild som visar åt vilket håll den ska fästas. När man tar av liggdelen från chassit så lossar man den först från adaptern, och sen adaptern från vagnen genom att trycka in de två vita spärrarna i mitten av adaptern. För att fästa sittdelen behövs ingen adapter.

Britax Go Big har precis som sina syskon Go och Go Next ett ergonomisk knäledshandtag. Vinkeln på själva böjen på handtaget är något annorlunda på Go Big, för att handtaget ska passar runt vagnen vid ihopfällning. Detta är något jag vet om men överhuvudtaget aldrig känt av. Jag älskar det här handtaget, att det alltid finns ett bekvämt grepp och att det går att vinkla i så många olika vinklar. Det kan vinkas in (3), faktiskt ända mot chassit – det vill säga mer än på bilden. Det går att ha i en rät vinkel rakt ut (4) och den högsta vinkeln gör att den raka delen av handtaget kommer högt upp (5). För den som är riktigt lång och behöver maximalt stegutrymme så är Go-vagnarna kanske inte rätt val. Jag tycker alltid man ska provköra en vagn innan köp, och kom då ihåg att provkör i promenadtakt. I strosa i butik-takt har alla vagnar tillräckligt med benutrymme.

Go Bigs sittdel är en vanlig, vändbar sittdel med steglöst fällbart ryggstöd. Maxvikten för sittdelen är 17 kg. Bygeln är avtagbar, och man tar loss den genom att pressa in spärrarna på insidan av bygelns fäste på båda sidor av sittdelen. Grenbandet som är fäst runt bygeln sitter fast med en tryckknapp, så det är också enkelt att ta bort. Go Big har en fempunktssele som jag tycker är enkel att använda. Dessutom får den ett extra plus för att selremmarna kan tas isär i fem separata delar. Det gör det mycket enklare att sätta i en åkpåse eller sittdyna i sittdelen. Väljer man Britax egna åkpåsar kan man dessutom få dem helt glidfria. Överst på ryggstödet finns nämligen en liten tygficka med två knapphål i. På åkpåsarna finns som duffelknappar som man fäster i knapphålen. På så sätt glider inte åkpåsen ned när man sätter i barnet.

Så många gånger har fullt liggläge på sittdelen efterfrågats hos Go och Go Next, och nu är detta en av nyckelegenskaper hos Go Big. Att Go och Go Next inte har det är enligt Britax för att ett fullt liggläge ihop med fjädringen riskerar att barnets huvud kan hamna i ett negativt läge, alltså med huvudet lägre än övriga kroppen. Denna risk har byggts bort på Go Big genom att sittdelen placerats lägre ned/längre fram på chassit. Själva sittytan har också rätats ut, från att på Go och Go Next ha en svag slutning bakåt är den på Go Big plan. Det gör att hela liggläget är plant, varför sittdelen är godkänd att använda från nyfödd.

Ryggstödet på Go Big är inte helt upprätt i sittläge (1), men antagligen tack vare den nya vinkeln på sittytan så tycker jag ändå att sittläget känns lite mer upprätt än på Go och Go Next. Men det kanske är inbillning från min sida. Det plana liggläget är förstås likadant med sittdelen framåtvänd (2) som bakåtvänd (3). Tänk på att sittdelen är tom på bilderna ovan, med några kg barn i så pressas ryggstödet ned ytterligare. En annan detalj som möjliggör det plana liggläget är att fotstödet har fått nya positioner. På Go och Go Next är det antingen nedfällt eller snett lutat nedåt eller uppåt. På Go Big kan man ha fotstödet uppfället (4), rakt ut (5) eller nedfällt (6). Också det en efterlängtad funktion!

Att Go Big har fullt liggläge på sittdelen är vad som möjliggör att vagnen kan användas både som duovagn, med separat sitt- och liggdel, och som kombivagn, med mjuklift i sittdelen. Mjukliften på bilderna är Go Bigs egen mjuklift, som förstås är perfekt anpassad för Go Bigs sittdel (1). Fördelen med en mjuklift är dels att man slipper köpa en liggdel, dels att den är lättare och ofta också smidigare att bära med sig barnet i. Bärremarna finns instoppade i förvaringsfickor på sidorna av mjukliften (2) och på undersidan finns två krokar som man förankrar mjukliften med i sittdelen (3). Det är givetvis viktigt, utan att sätta fast mjukliften finns ju alltid den lilla risken att den glider ur vagnen med barnet i. Mjukliftens lock sitter fast med dragkedja, men kan vikas ned och även tas loss helt (4). Liggdelslocket har en övre kant som kan fästas nedvikt (5) eller uppvikt (6), om man vill skärma av barnet mer. Tack vare sittdelens långa sufflett så får man till ett riktigt bra sol- och väderskydd för barnet med mjukliften (7). Ganska mycket bättre skydd än vad Go-liggdelen ska erbjuda, om man ska vara petig. Samtidigt finns det såklart även nackdelar med mjuklift, ofta är det lite mindre och barnet växer ur dem snabbare. I synnerhet om man har ett barn som börjar bli större framåt vintern och man även vill kunna få plats med en åkpåse. En annan fördel med mjuklift är att den tar betydligt mindre plats att förvara. De hårda sidorna i Go Bigs liggdel kan tas ur helt, vilket gör att mjukliften kan plattas ned till bara några centimeters höjd. Jag tror att det även innebär att det är enklare att tvätta mjukliften än vad det är att tvätta liggdelens klädsel om behovet skulle uppstå.

Härligt nog har Britax valt att ge Go Bigs sittdel samma typ av sufflett som Go Next har. Förutom de vanliga två panelerna så finns där alltså också en rejäl solkeps som faktiskt gör avsevärd skillnad för hur stor del av sittytan som skuggas, i synnerhet när ryggstödet är nedfällt i liggläge. Precis som på liggdelen kan också sittdelens sufflett öppnas upp i en vädringslucka baktill, så att luft kan cirkulera genom vagnen och göra den svalare. Jag tycker att Go Big sufflett är rejäl och stabil, den stannar i utfällt läge och glider inte tillbaka. Tyget är ganska tjock och i dubbla lager, så det blir utan tvekan mörkt nog i vagnen.

Britax har jobbat mycket med tysta lösningar och solkepsen är inget undantag. Vill man ha sufflett utfälld men solkepsen infälld så hålls den på plats med ett ljudlöst magnetfäste (1). Fästet för att reglera läget på ryggstödet ser likadant ut som på Go och Go Next, remmar och en klämma (2). Att fälla ned ryggstödet med en hand är mycket enkelt, men för att få upp ryggstödet till sittläge igen så tycker jag att man behöver två händer. Britax Go Big har en rejäl fotbroms som kan pressa ned eller dras upp på båda sidor av vagnens bakända (3). Svår att fånga på bild, men fästet för att haka fast mjukliften i sittdelen finns gömda i små tygfickor på insidan av sittdelens sidor (4). Och slutligen en liten detalj jag ofta ser det ställas frågor om – varför finns det ett hål, som en skåra, i ena sidan av solkepsen (5)? Jo, det är till för att man ska komma åt att kunna ta ut den bygeln ur suffletten om man vill tvätta klädseln.

Britax Go Big har dels fjädring i framhjulen, det är det som gör att de liksom guppar när man försiktigt häver vagnen upp från marken genom att trycka ned handtaget. Sen har vagnen också fjädring i chassit, vilket är den nedre tvärslån (1) som fånga upp stötar och vibrationer från terrängen. Britax Go Bigs varukorg är godkänd för en belastning på 10 kg och jag älskar den. Stor och rymlig med en rejäl bottenplatta som gör att den inte kan börja släpa i marken. Varukorgen kan kommas åt lika bra bakifrån som från sidorna (2). Precis som Go Next har också Go Bigs varukorg fått de smarta, uppvikbara kanterna (3). De innebär dels att det blir enklare att packa varukorgen full med mindre, lösa objekt utan att de riskerar att falla ur, dels att det som är i varukorgen skyddas lite extra mot stänk av vatten och lera som kan komma från bakhjulen när man kör vagnen i slaskväder.

Den ena nyckelegenskapen hos Go Big är som sagt sittdelen med fullt liggläge. Den andra är de stora hjulen. Britax Go har punkteringsfria hjul som historiskt sett (jo jag tycker man får skriva så om en vagn som existerat i åtta år) haft blandad kvalitet på material och där vissa vagnar ätit grus med enormt fuliga, hålfyllda bakhjul som en följd. När Go Next släpptes var just därför glädjen stor över att bakhjulen var luftfyllda och framhjulen tillverkade av ett bättre, mer tåligt material. Go och Go Next har framhjul som är 17 cm i diameter, medan Go Bigs framhjul är 23 cm i diameter. Go Bigs hjul är punkteringsfria men Britax har jobbat på himla bra och jag saknar faktiskt inte lufthjulen hos Go Next det minsta. Stunset och känslan i Go Big är som om den skulle haft lufthjul. Go Bigs hjul är skumfyllda och det yttre lagret av gummi håller hög kvalitet. Efter en sommars körning ser hjulen ut som på bilden ovan. Lite dammiga, men inte en enda sten har fastnat, inte heller finns det några hål eller gropar i hjulen. Alla hjul är mycket enkla att klicka av från chassit. Framhjulen är svängbara men går att låsa i fast läge genom att man drar i den lilla vita pluppen som syns i bilden längst till höger. En sak som är värd att notera är att bakhjulen på Go-vagnarna kan placeras hur som helst, men för framhjulen finns ett höger- och ett vänsterhjul. Om framhjulen monterats korrekt ska de se ut som på bilden längst till vänster, med den runda reflexen pekandes utåt. Äldre modeller av Brio Go (innan 2013) kan gå sönder om hjulen sitter på fel sida. På nyare hjul ska det inte kunna skada framhjulsupphängningen som jag förstått det, men att ha reflexen utåt kan ju ändå vara klokt.

Ihopfällningen av Britax Go Big är likadan som hos de andra Go-vagnarna, och lika genial. På insidan av båda sidor av handtaget finns en spärr, med en rund vit knapp (2). Knappen ska pressas in och spärren dras uppåt, så lossar hakarna inuti chassit. Därefter för man hela handtaget uppåt och framåt över sittdelen (1). Ska vagnen fällas med liggdel så måste liggdelen tas av först, men liggdelsadaptern kan sitta kvar. Go Big med sittdel på är inget problem alls att fälla i ett stycke, oavsett åt vilket håll sittdelen är vänd. Man behöver heller inte först vika ihop sittdelen, utan hela hopfällning av vagnen sker i ett svep. Med sittdelen framåtvänd blir Go Big som mest kompakt (3), med sittdelen vänd bakåt blir den något högre (5). Vill man göra vagnen enklare att lyfta in i vagnen så går det att låsa ihop chassit när den är ihopfälld, med en spärr på höger sida av vagnen (4). Jag har dock aldrig använt mig av den funktionen, då jag tyckt att Go Big håller ihop bra ändå. Det jag gillar med den här ihopfällningen är dels att den görs i ett enda steg, dels att vagnen står kvar på hjulen när den fälls. Det innebär att vagnen kan fällas ihop även mitt i slaskvintern utan att sittdelen eller andra delar av vagnens klädsel blir blöt eller smutsig. Det gör också att man kan, om man inte lagt i bromsen, lyfta upp vagnen i bilen och sen rulla in den i bagageutrymmet, och därefter bromsa den. Få vagnar av Go Bigs storlek har en såhär pass smidig ihopfällning. Många konkurrenter måste dessutom fällas i två delar, sittdel och chassi för sig. Go Big blir förstås inte smalare ihopfälld än uppfälld, men har man ont om utrymme i bilen så går det att snabbt ta loss hjulen, det går också att balansera vagnen på högkant på sidan, till exempel bredvid en hundbur.

För barnet är Britax Go Big en väldigt mysig och ombonad vagn. Min yngsta är 2,5 år gammal och drygt 90 cm lång och sitter fortfarande bra i vagnen. Min gissning är att han kommer rymmas i sittdelen fram till cirka tre års ålder. Det han först kommer växa ur är fotstödet, dock endast i det vågräta läget. Med fotstödet nedfällt har han ännu bra med plats för benen. Det något bakåtlutade ryggstödet verkar inte ha bekommit honom. Är han trött lutar han sig bakåt, är han pigg och vill titta på världen omkring vill han ändå inte luta sig tillbaka. Han har suttit i vagnen vänd både bakåt och framåt. Han har sovit fantastiskt bra i vagnen, den plana läget gör det möjligt för honom att kunna ligga lite på sidan vilket han verkar ha uppskattat. Jag tror jag skulle varit minst lika nöjd med vagnen om jag kört den med en bebis i sittdelen, jag har helt enkelt ingenting att anmärka på.

Körkänslan för mig som förälder har också varit toppen. Istället för att spara på det som en slutpoäng kan jag konstatera redan nu att det här är en ny favoritbarnvagn för mig. Jag älskar de rejäla hjulen som klarar grusvägar, gropar, gräsmatta och trottoarkanter utan problem. Hävkraften är god, handtaget är bekvämt och rullet är riktigt bra. Go Big släpptes ju på sommaren så hur den är i snö vet jag inte man jag tror faktiskt att den kommer kunna leva upp till mina ganska höga förväntningar även i vinter. Britax Go Big är precis som namnet antyder stor. Det är inte en petite vagn vare sig uppfälld eller ihopfälld, är varje centimeter på bredden viktig kanske man kan uppfatta Go Big som klumpig. Men har man plats i hallen och i bilen så är det en fröjd att köra Go Big. Precis som bilden från tunnelbanan i collaget ovan visar så är den ändå smidig i kollektivtrafiken. När jag åkt tunnelbana eller buss viker jag in handtaget mot chassit och då blir vagnen kort. Jag gör samma sak när jag parkerar den hemma innanför innerdörren, Go Big blir då mer kvadratiskt än avlångt rektangulär. Att man kan fälla Go Big i ett stycke gör att jag föredrar den framför andra vagnar i samma storlek som kräver mer jobb när jag ska packa in dem i bilen. Och såklart – gunget! Den som är ett fan av fjädring och vill kunna vagga sitt barn till sömns får sina drömmar uppfyllda med Go Big. Faktum är att Go Big är ett så pass bra vagn att jag lite grann undrar hur länge Go och kanske även Go Next kommer kunna bibehålla sitt existensberättigande i jämförelse. Jag tror att det här inte bara är en ny favorit – för mig såväl som för många andra – utan att Go Big kommer bli minst lika populär som Go redan har varit sen hösten 2008. Som jag skrev i mitt första inlägg om Britax Go Big – go big or go home!

Recension av GB Qbit och GB Qbit+
Inköp: Ordinarie inköpspris för Qbit är 2700 kr och Qbit+ kostar 3000 kr.
Tillbehör: Regnskydd och babyskyddsadaptrar säljs separat.
Typ av vagn: Resevagn, sulky.

Det här är en kombinerad recension av GoddBabys vagnar Qbit och Qbit+. Varumärket förkortas vanligtvis till GB, så det kommer jag också att göra. GB släppte i våras även den rekordlilla modellen Pockit, som jag kommer skriva en separat recension av men som får finnas med som storleksreferens i bilden ovan. Qbit och Qbit+ är två mycket snarlika vagnar och själva modellen av vagn skulle jag vilja kalla för den nya paraplyvagnen. Den traditionella paraplyvagnen, som för mer än ett decennium sedan med rätta kunde påstås bli liten ihopfälld i jämförelse med övrigt utbud av barnvagnar har nu i mina ögon till stor del spelat ut sin roll, och det är vad Qbit och Qbit+ representerar som jag tror blir det nya. Båda vagnarna är fast framåtvända sittvagnar med en maxvikt på 17 kg.

Skillnaden mellan Qbit och Qbit+ är inte så stor, varken i pris eller funktion, men ändå av stor betydelse. Qbit+ har som bilderna ovan visar större hjul samt liggläge på ryggstödet. Qbit blir något mindre ihopfälld och väger marginellt mindre. Att jag valde att slå ihop dessa två modeller i en recension beror främst på att jag inte riktigt tror på Qbits framtid. Det finns i mina ögon ingen anledning att välja Qbit framför Qbit+ och jag kan till och med gå så långt som att ifrågasätta varför GB ens väljer att tillverka Qbit. I Qbit+ har GB hittat något som faktiskt utmanar alla andra enklare sittvagnar i samma prisklass, men Qbit sticker inte ut någonstans och de få hundralappar mindre den kostar att köpa motiverar nog inte många till att slå till. För att Qbit verkligen skulle bli intressant skulle den behöva ligga kanske en tusenlapp under Qbit+. Med det sagt så är GB Qbit+ mycket mer utav en utmanare. Med dess smarta och kompakta ihopfällning, ihop med liggläget som ger en lång användningstid, så kan jag utan tvekan se att många traditionella paraplyvagnar – som blir större när de fälls, bara har viloläge samt ofta har tudelat handtag – ska ha anledning att oroa sig.

Jag har kört båda vagnarna och även låtit barnfamiljer i min omgivning ta dem med sig på resor, för att verkligen testa dem under olika förutsättningar. I min fortsatta recension nedan fokuserar jag på GB Qbit+ och har främst bilder på den modellen, men förutom skillnaderna uppräknade ovan så är Qbit i princip likadan.

Sittdelen är rymlig och ganska ombonad, Qbit+ har en liten kudde för barnets huvud och selremmarna har ordentliga selkuddar. Selen har varit enkel att reglera i längd och selspännet rejält utan att vara klumpigt. Vagnen har en swing away-bygel som kan sitta kvar när vagnen fälls ihop, en funktion som ofta efterfrågas just hos resevagnar. Bygeln är högt placerad så det blir inte tight för barnet bakom den. I vissa lägen när mitt barn satt lite framåtböjd i vagnen och jag körde över en kant eller stannade för plötsligt, så var bygeln dock så pass högt upp att den hamnade i ansiktet på honom. Samtidigt har det fungerat väldigt bra som ett stöd att luta sig mot och gillar man inte bygeln är den enkel att klicka av helt. Ryggstödet fälls steglöst ned till ett, i Qbit+ fall, nästan plant liggläge. Sittläget är något tillbakalutat, som så ofta när ryggstödet regleras med remmar.

Suffletten är ganska kort i normalläge men en extra panel kan fällas ut om man öppnar upp knappen baktill. Med förlängningen blir solskyddet i vagnen bra, och där finns också en tittlucka som gör att den som kör vagnen har lite bättre insyn till barnet. En extra solkeps framtill på suffletten hade inte skadat men suffletten får ändå fullt godkänt tycker jag. Fotstödet är ställbart i två lägen – nedvikt eller rakt ufällt, och det är toppen eftersom att det innebär att liggytan för ett barn som ska sova blir betydligt rymligare. Fotstödet har varit lätt att reglera mellan lägen men också hållit sin position stadigt även vid belastning.

Jag är inget fan av dubbelhjul och Qbit+ får mig inte att byta åsikt, men jag tycker att själva hjulkvaliteten är bra. Som ni ser har det svarta gummit blivit dammigt och smutsigt efter utomhusanvändning men trots att jag innan denna bild kört på en ganska vass grusväg så har inga stenar fastnar eller knappt ens lämnat några gropar efter sig. Att hjulen ändå har lite stuns i sig gör att Qbit och Qbit+ inte blir plastigt slamriga och stötiga när man kör, så totalintrycket av hjulen blir ändå bra. Sen är hjulen förstås inte så stora. Qbits hjul är små nog att fastna till ibland, Qbit+ kan ändå ta sig fram på en normal grusväg även om man vid tillfälle får trycka på lite extra. Varukorgen är riktig rymlig och lätt att komma åt. På sidorna finns lite kant som håller småsaker på plats men det går att packa på en hel del uppåt och jag skulle nog kunna klara av en vanlig vardagshandling av lite mjölk och annat smått och gott utan att behöva bära kassen hem.

Med tanke på att Qbitarnas sittdelar är riktigt rymliga så är det fascinerande hur små de lyckas bli ihopfällda. Själva ihopfällningen sker med hjälp av reglagen på handtaget och vagnen viks ihop till ett fyrkantigt paket. För att hålla det lösa ryggstödet på plats så finns en kardborrerem på baksidan som fäster ihop vagnen. När vagnen ska fällas ut igen låser man upp spärren och lyfter upp den i handtaget. Spärren är pedagogiskt utmärkt med en låssymbol på chassit intill, ändå har den varit svår att hitta ibland tycker jag – klädseln på vagnen hamnar ofta över spärren så att varken den eller symbolen syns. När man använt vagnen ett tag så har man förstås lärt sig ändå var det är man ska känna efter. Det krävs ingen armstyrka vare sig vid ihop- eller uppfällning och det ihop med vagnens låga vikt på drygt 7,5 kg gör att de flesta bekymmersfritt orkar hantera den.

Körkänslan i Qbit och Qbit+ har en stor fördel i det hela handtaget, vilket gör att vagnen kan köras med en hand och att man kan greppa på olika ställen för att få till kraft i svängarna. De semestrande småbarnsföräldrar som fått ta med sig Qbitarna i sommarvardagen har rapporterat tillbaka om upplevelser som styrker mina egna åsikter om vagnarna. Steglängden för föräldern är fullt godkänd, bättre än hos många paraplyvagnar som har ett ”helt” bakstycke. På Qbit och Qbit+ kan man komma in med foten mellan hjulen, vilket tillåter att steget tas ut lite mer. Höjden på handtaget har varit godkänd för längder mellan 170 och 185 cm och både normalstora barn på 9-10 månader såväl som för sin ålder långa 2,5-åringar har suttit bekvämt. De flesta barn till minst 3 år får utan några som helst problem plats i Qbit, med utrymme kvar under suffletten. Framhjulen är låsbara vilket ger en något bättre framkomlighet på ojämnt underlag men vet man med sig att vagnen ska köras på något annat än plan asfalt och släta inomhusgolv så är det Qbit+ man behöver och även då kan det förstås uppstå en del motstånd i körningen. Qbit+ får fina omdömen för suffletten och liggläge, barnets komfort har varit utmärkt. Men mest omtyckta egenskapen är nog ändå ihopfällningen. Både under själva resandet och i vardagen är vagnen enkel att fälla ihop och ställa undan, den tar inget utrymme i den trångboddas hall och passar storleksmässigt ihop med övrigt bagage.

Även om GB Qbit+ är dyrare än många traditionella paraplyvagnar så tycker jag att ihopfällningen gör vagnen värd sitt pris, åtminstone om vagnen ska användas ofta ihop med bil eller vid resor. GB Qbit fungerar men sticker inte ut i funktion på samma sätt. Jag tror att det är GB Qbit+ som majoriteten kan finnas intressant och jag gissar att vi om några år ser fler enkla sitt/resevagnar av den här modellen. Ett steg i rätt riktning om man frågar mig.

Recension av Mutsy iGo
Inköp: Ordinarie inköpspris för Mutsy iGo med sitt- och liggdel är cirka 8900 kr. Detta är ett recensionsex direkt från Mutsy.
Tillbehör: Regnskydd, åkpåse, parasoll m.m. säljs separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Jag vet inte riktigt vad det är med Nederländerna och barnvagnar, men något magiskt måste det finns i vattnet i alla deras kanaler. För trots att det är ett till ytan mycket litet land så har många av dagens största barnvagnsmärken sitt ursprung där. Mutsy är ingen nyhet, tvärtom har märket funnits med länge men aldrig riktigt fått sitt stora genombrott i Sverige. De hade en mindre hype för några år sedan när de som en av få tillverkare hade en barnvagnsmodell med svängbara lufthjul, men sedan dess har det varit relativt tyst från Mutsys håll. Fram tills nu, när en återetablering i de nordiska länderna är på gång och i samband med det fick jag frågan om jag ville testa en av modellerna – Mutsy iGo.

iGo är en duovagn med separat liggdel och vändbar sittdel. Vagnen är 58 cm bred och kan fällas i ett stycke med framåtvänd sittdel på. Den har fyra hjul, varav de två främre är svängbara. Hjulen är av PU-material, vilket är ett bra och slitstarkt gummi som inte käkar grus. Jag har testat vagnen under sommaren på Gotland, så iGo har fått prova på allt från grusväg på landet till asfalt och kullersten i vackra Visby. Utförandet av den vagn jag har testat heter iGo Pure i färgen Fog. Basen är marinblå, klädseln i ett ljust, gråmelerat tyg och detaljerna i krämvitt samt handtag och bygel i ljusbrunt konstskinn.

I brist på bebis får vi alla nöja oss med min okulära besiktning av iGos liggdel. Botten utgörs av ett hårt skal, som gör det enkelt att ställa ned liggdelen på marken utan att den tappar formen. Bärhandtag finns inbyggt i suffletten. Suffletten i sig är alldeles för kort för att kunna få några höga betyg av mig men den kan baktill öppnas upp för en riktigt bra ventilation och liggdelen kändes överlag väldigt luftigt. Även madrassen ser ut att vara konstruerad för att andas. Suffletten hålls i nederkant på plats med magneter och samma gäller liggdelslockets ytterkant, även om detta också fästs med tryckknappar på insidan av sufflettfästena. På sidan av liggdelen och även uppe på liggdelslocket finns små förvaringsfickor. Liggdelen kändes ungefär normalstor i mina ögon, varken extra rymlig eller ovanligt liten.

Mutsy iGo har en vanlig sittdel, som fälls ned till ett plant liggläge. Att vinkla ryggstödet är enkelt och spärren man trycker in har alltid varit smidig och inte krävt någon särskild armstyrka. Sånt gillar jag, även en mor- eller farförälder ska kunna få till ett liggläge på vagnen utan bekymmer. Sittläget är inte helt upprätt utan har en mycket svag lutning bakåt. Sittdelen har även ett viloläge och när man fällt hela vägen ned till liggläget så märker man att sittdelen i processen skjutits bak något för att bättre balansera upp att tyngdpunkten har förflyttats. Den här typen av sittdel är ofta uppskattad av de som har barn som gillar att kunna sova lite på sidan eller kanske rentutav vill sova på mage.

Sittdelen på iGo är vändbar och att vända den är egentligen inte särskilt svårt – men det är till en början inte heller logiskt. Jag lever inte alltid som jag lär och brukar ofta försöka ge mig på att förstå vagnar utan att läsa instruktionsboken. Efter att ha kört mer än 100 vagnar så brukar det gå bra men med iGo gick jag bet totalt och det positiva med det är ju att märket hittat en väldigt egen lösning. I mina ögon känns Mutsy iGo väldigt gediget konstruerad. Jag gillar mekaniska lösningar – de känns på riktigt! Sen finns det smidigare lösningar för att vända en sittdel men eftersom att man i de flesta fall inte gör det så ofta så funkar även denna något mer tidskrävande metod också bra.

Man får börja med att lossa hela sittdelen från chassit. Det görs genom att man drar loss och uppåt knappen på undersidan av handtaget, nedanför sittdelsfästet på båda sidor av vagnen. Och sedan är det fästena på själva sittdelen som ska modifieras. Ska vagnen vara framåtvänd ska fästet vara intryckt i sittdelsramen som på bilden nederst till höger i collaget ovan. Vill man vända sittdelen bakåt trycker man in den lilla metallknappen precis under fästet. Fästet skjuts då ut från sin plats och kan roteras till ett tvärläge. När fästet är i rätt läge pressar man det inåt igen så att det låser sig i den positionen, som på bilden överst till höger i collaget. Därefter är det bara att åter klicka fast sittdelen på iGos chassi – nu bakåtvänd!

Sittdelsklädseln är väldigt mjuk och bekväm med lite stuns i. Mutsy iGo har en fempunktssele där axelbanden kan träs i tre olika höjder (1). Selspännet är väldigt rejält, kanske lite för rejält. Det krävs både styrka och en bra teknik för att få upp spännet så min rekommendation är att man övar på detta innan man spänner fast sitt barn för första gången. Sittdelsbygeln lämnar gott om utrymme under sig och kan knäppas upp i båda ändar enligt swing away-principen (2). Fotstödet på iGo är av typen att det kan dras uppåt men för att vinklas nedåt så måste de båda spärrarna i fotstödsleden pressas in. Fotstödet kan has både helt nedvinklat, i ett snedläge och ställt i princip vågrätt (3-5).

Suffletten klyver mig på mitten i frågan om vad jag tycker om den! Å ena sidan är den så otroligt snygg med rejäla och stabila sufflettbågar som håller den i önskad position, en bra titt- och vädringslucka med lock och en solkeps som kan fällas undan och faktiskt stannar på plats. Å andra sidan är suffletten alldeles för kort. Visserligen kan den öppnas upp med dragkedja längs med den bakre kanten men den extra panelen som då fälls ut är inte tillräckligt. I sittläge är suffletten bra men i liggläget så letar sig solen ändå in ned till barnets ansikte. En längre solkeps hade kunnat göra rätt stor skillnad för solskyddet i vagnen. I nuläget behöver man komplettera med något extra och det tycker jag inte att man ska behöva göra.

Mutsy iGo har ett ställbart teleskophandtag med cirka en decimeters skillnad mellan lägsta och högsta läget (1). Handtaget justeras i höjd genom att man med en hand pressar in knappen mitt på det. iGo har en rejäl fotbroms med en pedal vid varje bakhjul, men det räcker alltså att pressa in den på ena sidan för att båda hjulen ska låsas (2). Varukorgen har potential. Den är mycket, mycket lättåtkomlig – att ställa ned en skötväska eller en matkasse under iGo är inte krångligt alls. Däremot är kanterna lite för låga, så vill man stapla fler mindre saker får man packa klokt för att inte det som är överst ska råka glida ut. Mutsy iGo har som sagt PU-hjul och att de håller en bra kvalitet är dessa bilder bevis på. Bakhjulen har rullat på mycket grus och sten över hela den gotländska ön men det finns inga hål och absolut inga stenar som har fastnat i dem (4). Framhjulen har hållit sig lika fina. Vill man att vagnen ska få lite mer stabilitet i körriktning så går de svängbara hjulen även att låsa i ett fast läge (5).

Ihopfällningen av Mutsy iGo sker i fem moment och det kanske låter omständigt men vi snackar om max fem sekunders jobb och resultatet är väldigt bra! Denna fällning av vagnen funkar endast om man har sittdelen i framåtvänt läge. Inled med att med spärren som vinklar ryggstödet fälla ryggstödet framåt mot fotstödet (1). Ta därefter tag med pekfingrarna om spärrarna på båda sidor av chassit och dra dem mot dig (2). Med spärrarna lossade – vik handtaget framåt över sittdelen (3). Pressa sedan de två spärr-spakarna, som sticker ut från chassit, uppåt tills du känner att spärren gått upp (4). Vagnen viks då ihop nedåt och blir ett kompakt litet paket – som fortfarande står kvar på sina fyra hjul (5). Det gör det enkelt att fälla vagnen utan att skita ned den om det är blött på marken. Det gör även att vagnen kan lyftas upp i bilen och sedan rullas in i bagageutrymmet utan att man måste anstränga sig och böja på ryggen.

Har man en bil med lite höjd så går det att göra som vi kunde göra med vår VW Touran – bara fälla sittdel och handtag och sedan lyfta in vagnen som den är (1). Givetvis är det absolut smidigast att fälla iGo med sittdelen framåtvänd, det går inte att förneka (2). Men att ta loss sittdelen och fälla chassit separat är ju också en möjlighet. Chassit i sig blir då förstås ännu mer kompakt (3). Vill man stapla sittdelen löst ovanpå (5) så blir vagnen inte så mycket större än när den fälls i ett stycke med framåtvänd sittdel. Det är fysiskt möjligt att ha sittdelen bakåtvänd när man fäller chassit men den tar snabbt emot och vagnen blir ganska svårhanterlig när den fälls så (4). I chassit finns en spärr som låser ihop det när vagnen fälls.

Maxvikten för iGos sittdel är 15 kg. Min yngsta var i somras 2,5 år och vägde ett par, tre kilo under det samt var strax över 90 cm lång. Sittdelens ryggstöd tycker jag är normallångt och det fanns gott om utrymme för huvudet under suffletten. Men fotstödet är av den kortare typen dock. Min son misstyckte inte även om det får oss föräldrar kunde se lite halvdant ut när fötterna dinglade utanför. Han bara drog upp benen och sov eller vilade med dem böjda utan problem. De flesta barn upp till i alla fall två års ålder kommer kunna sitta bra i iGo, min son får fortfarande plats nu när han inom kort fyller tre år. Ett längre fotstöd hade kanske utökat användningstiden något men det finns många andra vagnar som har samma svaghet. Både jag och sonen har varit nöjda med sitt- och sovkomforten i Mutsy iGo.

Hur är körkänslan då? Jag blev faktiskt positivt förvånad. Jag hade inbillat mig att iGo var en stum och stötig vagn men jag blev motbevisad direkt. Det finns en mer än godkänd fjädring i chassit, faktiskt ett litet gung, och iGo har på ett imponerande sätt klarat av grusväg, gräsmatta och även faktiskt kunnat rulla fram över grov kullersten. Det finns egentligen ingen vagn som är direkt kul på kullersten men en vagn som åtminstone inte fastnar med hjulen mellan stenarna får godkänt i min bok. I stadsmiljö glider iGo fram tyst och lätt. Vagnen har känts lättstyrd och det har varit smidigt att manövrera sig fram mellan butikshyllor. På asfalt finns det inte heller något att anmärka på. Både jag på 170 cm och min 15 cm längre man har tyckt att handtaget gått att ställa in i en bekväm höjd för vår smak.

Precis som jag redan nämnt ovan i denna recension så är den korta suffletten iGo mest uppenbara nackdel. En riktigt solig dag hade vi inget annat väl att än att komplettera med en tunn filt för skugga (och det gick alldeles utmärkt, ingen dog eller blev ens nästan för varm men vi slapp ljus som sticker i ögonen). Men jag tycker att en sufflett i sig ska vara lång nog att kunna skugga åtminstone hela barnets huvud även med sittdelen i liggläge. Här har Mutsy utrymme för en rejäl förbättring! Det bästa med Mutsy har varit hur smidig den är som bilvagn. Nu blir jag nog färgad av att jag nästan enbart använt den med framåtvänd sittdel, men gör man det så är det löjligt enkelt att fälla ihop och upp vagnen. Ovanpå det tycker jag att Mutsy i detta iGo Pure Fog-utförande lyckats få fram en ur estetiskt synvinkel ovanligt tilltalande design. Lite längre sufflett, lite bättre varukorgskanter och kanske om de kunde bygga om chassit något så att fällningen är lika bra med sittdelen bakåtvänt – då tror jag att iGo har en bra chans att bli en vanligare syn på svensk mark.

Recension av Crescent Infinity
Inköp: Ordinarie inköpspris för Infinity med sitt- och liggdel är cirka 9995 kr. Detta är ett recensionsex direkt från Crescent.
Tillbehör: Fotsack och babyskyddsadaptrar m.m. kan köpas till separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Infinity är en Crescent-modell som inte är helt ny på marknaden men som jag tycker mig se har haft en stigande populäritet på sistone. Crescent har varit duktiga på att uppdatera modellen och fler förbättringar kommer till 2017. Versionen jag har kört har PU-hjulen och det innebär att det är hjul av en bättre kvalitet, som det inte fastnar grus i och därmed inte heller blir en massa små hål i direkt efter första promenaden. De här hjulen är tåligare och har en lite annan stuns i sig också, tycker jag. Crescent Infinity är en duovagn med separat sitt- och liggdel. Sittdelen är vändbar och ergonomisk, vagnen med sittdel kan alltså inte användas ihop med en mjuklift. Infinity är 62 cm bred, så inte den smalaste på marknaden men inte heller ovanligt bred. När jag testade vagnen fick jag både ligg- och sittdel levererad, den förra gick jag igenom och den senare kunde jag testa med min egen minsting på 2,5 år.

Liggdelen som medföljer Crescent Infinity känns väldigt mysig och ombonad. Madrassen är mjuk och jag gillar att liggdelen har en ljus insida (1). Liggdelen känns normaldjup och givetvis medföljer ett liggdelslock i samma färg som övrig klädsel (2). Suffletten är i fullt utfällt läge något kort, men Crescent har andra inbyggda funktioner som täcker upp för det. Faktum är att denna liggdel känns väldigt väl anpassad för sommarbebisar. Den kan absolut även användas vintertid, men medan en del liggdelar är bra isolerad och sämre ventilerad så har Infinitys liggdel verkligen justerats för att funka väl också när solen gassar. Suffletten kan baktill öppnas upp för en ordentligt luftgenomströmning genom ett finmaskigt insketsnät (3). För bättre solskydd vid liggdelsöpningen kan suffletten öppnas upp och inuti finns då ett myggnät som fästs runt liggdelskanten och som har en inbyggd solkeps som gör att solen inte kan skina barnet i ögonen (4). För att montera liggdelen på chassit när man fått vagnen levererad ny, så måste man först fästa liggdelsadaptrarna vid liggdelen. Att få de på plats tyckte jag inte var det allra lättaste, jag tror jag både svettade och svor men när de väl klickat i korrekt så är det ju å andra sidan något man aldrig mer behöver bekymra sig över. Att liggdelen inte leveras med dem på antar jag beror på att paketet ska kunna göras så platt som möjligt. Bärhandtaget till liggdelen är inbyggt i suffletten, vilket innebär att den måste vara fullt uppfälld om man ska bära liggdelen och det innebär också att man måste pressa in knappar för att kunna vinkla liggdelens sufflett.

Sittdelen till Crescent Infinity klickas direkt på chassit och är högt placerad, högre än på många andra duovagnar. Knapparna som användas för att lossa sittdelen från chassit är samma knappar som ska tryckas in när man vill vinkla sittdelen (1). Det krävs alltså två händer för att ändra från sitt- till liggläge, och här hade jag givetvis hellre sett ett enhandsgrepp. Speciellt med lite tyngre barn tycker jag det blir tungt och otympligt att fälla sittdelen med den här tekniken. Sittläget på Infinity har en svag tillbakalutning (2) och sedan kan sittdelen fällas i två vilolägen (3+4) samt ett liggläge som är helt vågrätt (5). Dock med tanke på att sittdelen är ergonomisk så innebär det att liggläget förstås fortfarande är skålat.

Suffletten på sittdelen har en tittlucka baktill (1), vilket är mycket praktiskt om man kör vagnen med sittdelen framåtvänd och suffletten utfälld. Med tittluckan man då ändå hålla koll på om barnet sover eller är vaket. Luckans lock stängs igen med ett tyst magnetlås (2). Suffletten kan även öppnas upp baktill med en dragkedja som löper längs med hela huvudändan (3). Väl öppnad kan suffletten förlängas ett steg till, vilket ger bättre solskydd. Den nya panelen består av nät, så att mer luft släpps in i vagnen – men även mer ljus (4). Utan förlängningen är suffletten normallång och fullt tillräckligt i sittläge, men kanske lite kort i liggläget (5). Suffletten kan även fällas bakåt i olika konstellationer (6).

Långt ifrån alla ergonomiska sittdelar har ett ställbart fotstöd, men det är en uppskattad funktion som det gläder mig att Infinity är utrustad med. Fotstödet kan vinklas i flera olika lägen, så att sittytan kan anpassas efter barnets storlek och behov (1). Att vagnen har en högt placerad sittdel gör den väl lämpad för längre föräldrar, som inte vill behöva böjen på ryggen för mycket när man vill komma åt sitt barn. Men även Inifinitys handtag är riktigt bra anpassat för de som är långa. Jag brukar vanligtvis föredra att ha barnvagnshandtag på högsta läget men med den här vagnen fick jag erkänna mig besegrad och sänka handtaget ett par steg. Skillnaden mellan mini- och maxläget på handtaget är dessutom stort (2), så vagnen fungerar även för föräldrapar där det är längdskillnader mellan de två.

Crescent Infinity har en rejäl fotbroms vid höger bakhjul, och på den här bilden ser vi även hur hjulet ser ut efter några promenader på en grusväg – dammigt men helt fritt från hål och märken (1). Selen i sittdelen är enkelt delbar i fem olika remmar, vilket underlättar mycket om man vill sätta i en sittdyna eller åkpåse i vagnen (2). Sittdelen känns överlag både rymlig och på samma gång ombonad (3). På Undersidan av handtaget ser vi både knapparna för att höjdjustera det och spärrarna som ska pressas in vid ihopfällning av chassit (4). Bygeln till Crescent Infinity är av swing away-typen och behöver således inte tas bort helt när barnet ska sättas i (5). Det räcker att man öppnar upp på ena sidan och svänger bygeln tillfälligt ur vägen.

Framhjulen på Crescent Infinity är inte den största men de klarar lite ojämnheter och för ökad framkomlighet så går de att låsa i fast läge (1). Bakhjulen är större till storleken. De kan enkelt klickas av om man vill göra vagnen mindre, till exempel när den ska in i bilen med mycket annan packning (2). Varukorgen är kanske något snålt tilltagen för min smak, men det går att klämma in en skötväska om man insisterar på det och varukorgen kan dessutom stängas igen helt med ett dragkedjeförsett lock (3).

Vad gäller ihopfällningen av Crescent Infinity så har man att välja på att antingen fälla den med sittdelen framåtvänd, eller att ta av sittdelen och fälla chassit separat. Med sittdelen framåtvänd (1) är det bara att låsa bromsen, trycka in spärrarna på handtaget och vika ihop vagnen (3). Vill man ha vagnen något mer kompakt så kan man vinkla in fotstödet mer. Fäller man chassit separat så blir det ett litet, kompakt paket (2). Chassit har en automatisk låsning, något jag uppskattar för då finns det ingen risk att vagnen råkar börja fälla ut sig igen när man lyfter in den i bilen. Ihopfällningen av Infinity känns smidig. Den blir inte miniliten ihopfälld men känns inte heller klumpig. Det hade varit praktiskt om den kunnat fällas i ett stycke även med sittdelen mot sig men det extra momentet att ta av sittdelen först är trots allt inte så farligt tidsödande.

Som hos många andra har Crescent Infinity en maxvikt på 9 kg för liggdelen och 15 kg för sittdelen. Sittdelen känns dock väldigt rymlig och min normalstora 2,5-åring hade riktigt gott om utrymme upp till suffletten och vid benstödet. Även sidledes kändes sittutrymmet luftigt. Det är trevligt att kunna ha sitt barn högt placerat, man får enklare kontakt med varandra och hör bättre vad barnet säger. Nackdelen är att ett barn som är två år kan väga en del, och att det därmed också kan bli tungt att lyfta upp och ned barnet varje gång det ska kliva i eller ur vagnen. Körkänslan i Crescent Infinity får jag erkänna förvånade mig. Jag hade trott att den skulle vara mer åt det stumma hållet men faktum är att vagnen är riktigt mjuk och skön i chassit, vilket också gör promenaden bekväm och inte alls skakig. Fjädringen var klart över förväntan, och rullet är riktigt fint trots de små framhjulen. Infinity är lättstyrd men håller samtidigt kursen bra. Det generösa benutrymmet är något som ytterligare gör vagnen till en potentiell hit för långa föräldrar. Inte nog med att det höga handtag kan fås i en bekväm höjd, det går också riktigt bra att ta långa kliv när man kör Infinity. Delsvis beror ju detta på att varukorgen är åt det mindre hållet, hade den stuckit ur mer bakåt hade man förstås riskerat att kicka i den med tårna. Men om man ändå inte storhandlar med vagnen utan främst är ute efter en trevlig promenadupplevelse så kanske man kan leva med att man bara får med sig en mindre packning. Det finns några småsaker jag gärna skulle se förbättrades på Infinity och som jag också har hört att Crescent jobbar på. En längre sufflett på sittdelen är en sådan sak som snabbt skulle kunna ordnas med och som skulle underlätta på sommaren när barnet ska sova ute i vagnen. Någon lösning för att få in mer packning i varukorgen vore inte heller fel. För den som inte ska köra så mycket i terräng utan mest rör sig i stadsmiljö och handlar sin mat på annat sätt än med barnvagnen så ser jag Crescent Infinity som en trevlig vagn att ta med sig på promenaden, speciellt för det mindre barnet som man fortfarande vill ha på nära avstånd.

Less is more! Det känns som att jag har skrivit de orden här på bloggen några gånger tidigare i år, men de små barnvagnarna minskar inte i populäritet bara för att 2016 nu går mot sitt slut. Nu har också Jollyroom utökat sitt utbud av små sulkys och nyast i klassen är lilla Beemoo Sulky Easy Fly, som jag via Jollyroom nu fått testa och utvärdera. Easy Fly bygger på samma grund som flera andra vagnar. Det är en sulky som blir kompakt ihopfälld och ligger precis på gränsen för att vara liten nog för att gå som handbagage. En del lyckas få med sig den ändå, men det är något utan en chansning. Om flygresor inte finns på kartan så funkar dock Beemoo Easy Fly utmärkt som smidig bilvagn eller lättkörd vagn för shopping och korta promenader. Jag har rullat Easy Fly över grusade asfalt utan problem, den är lätthävd över trottoarkanter och har ett helt okej rull med tanke på hjulens storlek och material. Ihopfällningen kräver lite inlärning men sen är det riktigt enkel och sker med hjälp av knappar på handtaget. Chassit måste låsas ihop manuellt. En enklare förvaringsväska ingår med vagnen – inte bra bara vid resa utan även om man vill packa in en smutsig vagn i bilen med mycket annat bagage som inte får bli blött eller skitigt.

En normalstor matkasse (och mitt yngsta barns pinnsamling, fråga inte) går in i varukorgen. Och sittdelen är rymlig nog för att själva pinnsamlaren ska sitta bekvämt. Han fyller strax 3 år och är uppskattningsvis 95 cm lång. Inte ens med full vinterklädsel blir det trångt under den ned- och uppfällbara bygeln, som även kan tas loss helt. Maxvikten för vagnen är 15 kg, själva Beemoo Easy Fly väger 6,7 kg och den har en bärrem som gör att den faktiskt kan bäras över axeln när den fällts ihop. Med tanke på Jollyrooms nuvarande prissättning av vagnen så tycker jag att Beemoo Easy Fly är otroligt prisvärd med tanke på dess storlek och funktioner.

Recension av Dubatti One
Inköp: Ordinarie inköpspris för Dubatti One med sitt- och liggdel är cirka 9500 kr.
Tillbehör: Babyskyddsadaptrar, shoppingbag, åkpåse, parasoll med mera kan köpas till separat.
Typ av vagn: Duovagn med separat ligg- och sittdel.

Nästan ett och ett halvt år har passerat sedan jag såg Dubatti One för första gången på Kind und Jugend-mässan i Köln, september 2015. Ett drygt år sedan fick jag möjligheten att köra Dubatti One själv och nu har jag rullat den i tre månader i både höst- och vinterväder. Dubatti One är ett relativt nystartat, holländskt barnvagnsmärke där One är den första och hittills enda barnvagnsmodellen. Det spännande med Dubatti tycker jag är att de vågar sticka ut rejält jämfört med många andra, sinsemellan väldigt likartade, nya barnvagnsmodeller som når ut på marknaden varje år. Dubatti satsar på höjd, på stora hjul – luftfyllda dessutom – och på en stilren och genomtänkt design. Dubatti One säljs för närvarande hos en begränsad skara svenska återförsäljare och prisnivån överraskade mig något. Om man håller i huvudet att många andra nya vagnar som lanseras lägger sig en bra bit över 10,000 kr i utpris så är drygt 9000 för en komplett duovagn, som ändå främst konkurrerar med de dyrare märkena, ganska bra. Fortfarande mycket pengar givetvis! Men jag hade inte höjt på ögonbrynen om Dubatti sålt den för ett par tusen till.

Dubatti One är alltså en duovagn med separat ligg- och sittdel. Liggdelen monteras på samma ram som sittdelen, men det tar inte särskilt lång tid att växla om och att montera liggdelen gick fortare än att sätta ihop sittdelen. Eftersom att min bebis inte anlänt riktigt än så har jag inte kört liggdelen med barn i, men jag har kikat igenom den och det är egentligen inget som sticker ut med den. Den är rymlig och känns ombonad med mjuk madrass och vitt innertyg. Hela tyget kan tas loss från ramen så rengöring torde inte bli ett bekymmer. Bygeln kan man såklart välja att ta bort när man använder liggdelen. Suffletten är densamma som för sittdelen och jag tycker tyvärr att den är för kort på en liggdel. Solen kommer lysa rakt in på bebisens ansikte om man går med den i ryggen. Liggdelslocket fästs på liggdelen med dragkedja, och det gillar jag. Men det hade gärna kunnat få vara snäppet längre och gå ända fram och upp mot sufflettens kanter.

Jag har även testat Dubatti Ones babyskyddsadaptrar, återigen endast utan barn. Att klicka fast dem direkt på chassit var mycket enkelt, likaså gick det på ett kick att ta bort dem. På bilden syns babyskyddet BeSafe iZi Go Modular i-Size. Men samma adaptrar är även kompatibla med andra babyskydd från både BeSafe, Maxi Cosi och Cybex. En fördel med att köra Dubatti One med liggdel är den förhöjningsbara ramen, som gör att man kan få upp barnet väldigt nära föräldern.

Sittdelen till Dubatti One är ergonomisk och vändbar. De fyra bilderna till vänster i collaget ovan visa Ones fyra olika lägen på sittdelen, från ett sittläge – förbi två olika mycket lutade vilolägen och fram till liggläget. De tre bilderna till höger visa tre av positioner när sittdelen är bakåtvänd, men även då finns också det andra viloläget att välja mellan. One har fullt liggläge men i och med att det är en ergonomisk sittdel så är den förstås alltid skålad. Sittdelen känns upprätt med ryggstödet nästan helt rakt. Sittdelen i sig är det inget märkligt med men jag tycker som vanligt att tvåhandsfattning för att vinkla en sittdel känns lite ålderdomligt. För att ändra lutning på sittdelen krävs att man samtidigt trycker in knapparna på båda sidor av sittdelsramen och sedan med tummarna för sittdelen till önskad position. Med ett lite större och tyngre barn blir det ganska tungt att vinkla sittdelen. Men även med ett mindre barn så är ett enhandsgrepp att föredra, tycker jag. Den andra handen kan ju vara upptagen med ett syskon, en matkasse eller något annat. Nu är Dubatti One inte unik med tvåhandsfattning för fällning, även vagnar från Joolz och Bugaboo, bland andra, fungerar så. Men det gör det inte mindre osmidigt tyvärr.

Till höger i collaget ovan syns Dubatti Ones sufflett i sina tre olika lägen: fullt utfälld, halvt utfälld och hel bakfälld. Suffletten sitter fast vid sittdelsramen med en dragkedja, så varken vind eller sol kan glimta in där. Sufflettbågarna är stabila och suffletten har aldrig åkt bakåt eller ändrat läge utan att jag medvetet justerat den. Suffletten utgörs endast av två paneler och det är alldeles för kort. Dubatti håller på att utveckla en förlängningsbar sufflett för Dubatti One och när jag såg den i höstas såg den riktigt bra ut. En rejäl, tredje panel och i den fanns en inbyggd, kombinerad titt- och vädringslucka med meshnät. Denna sufflett sägs komma någon gång under 2017, men när vet jag inte. När den väl är släppt kommer dock alla mina tveksamheter gällande Ones solskydd att vara helt som bortflugna, den nya suffletten kommer utgöra en stor förbättring för vagnen. Vi får hoppas att den inte dröjer till slutet av året, som det ryktas just nu.

Dubatti Ones handtag är ett teleskophandtag som kan justeras i läge när man håller in knappen på mitten av det. Handtaget kan ställas i flera lägen, men också skjutas hela vägen in i chassit. De två bilderna överst till vänster visar handtaget i högsta läget, och när det är fullt inskjutet. Handtaget kan inte ställas i alla lägen däremellan men jag tycker att högsta läget känns högt och bra, och lägsta läget innan fullt utskjutet borde funka utmärkt även för den lite kortare föräldern. Att handtaget kan skjutas in helt är toppen när vagnen ska förvaras hemma i hallen, men också i kollektivtrafiken om man vill att den ska ta minimalt med plats på bussen eller i tunnelbanan. Knappen för att justera handtagets höjd är enkel att trycka in. En del ogillar knappar som är centralt placerade på handtaget men jag har tyckt att det är positivt att det är ett enhandsgrepp för denna funktion och dess position har inte stört mig när jag kört vagnen.

Åh, nu kommer vi till något av det jag gillar allra mest med Dubatti One – hjulen! One är något så ovanligt som en barnvagn med fyra lika stora lufthjul, varva de två främre är svängbara. Nästan alltid är lufthjulen något mindre, men Dubatti har prioriterat annorlunda och det applåderar jag dem för. Jag skulle ändå inte säga att One är den ultimata terrängvagnen men de här rejäla hjulen gör att vagnen rullar upp för trottoarkanter och över andra gupp i marken utan att man ens tänker på det. Själva rullet är också fenomenalt bra och även det kan man nog tacka hjulstorleken för. Framhjulen (1) går förstås också att låsa i fast läge och det är enkelt gjort med en liten spärr. Bakhjulen (2) såväl som framhjulen kanske också lätt klickas av chassit om man vill göra vagnen mindre, exemplevis när den ska packas in i bilen. Hjulens storlek påverkar också vagnens markgång, ihop med varukorgens utformning så är det väldigt mycket luft under vagnen (3) – och också det är något positivt om man vill kunna promenera på mer ojämna underlag. Grusvägar, enklare skogsväg och elljusspår har inte varit ett problem för Dubatti One.

En väldigt rolig funktion hos vagnen är att ramens höjd kan justeras (4). Med de gråa skjutknapparna – samma som används för att lossa ramen från chassit – så kan ramen höjas upp till ett högre läge (5). Det är lite knepigt att få till med ett barn i vagnen men jag gillar verkligen att man kan få upp liggdelen lite extra högt upp. Och även att man, när man har ett större barn som väger mer, kan få ned sittdelen en aning som man inte behöver lyfta mer än nödvändigt.

Det finns många detaljer på Dubatti One som det är värt att titta lite extra på. Jag gillar att handtaget har små krokar på sidorna (1). Med hjälp av dem kan man hänga Dubattis egen skötväska på vagnen, utan att den glider ned längs med handtaget. Fotstödet på sittdelsklädseln (2) är tillverkad i ett grövre, mer slittåligt material som är enklare att torka av även övrig klädsel. Bygeln är av swing away-typen, och kan ställas rakt upp (3). Alltid praktiskt att slippa behöva ta loss bygeln helt, och dessutom hitta någonstans att lägga den, när man ska ta i eller ur sitt barn.

Bromsen på One är tydlig, enkel att lägga i men lika enkel att låsa upp (4). Den är dessutom ytterst skovänlig. Man behöver inte peta upp bromsen med ovansidan av tårna, utan både att bromsa och sätta vagnen i rullning igen görs genom ett tryck nedåt. Sen till en egenskap hos vagnen som väl egentligen är mer än en detalj – varukorgen. Dess lilla storlek är nog bland det första man reagerar på när man ställer One jämte en annan duovagn. Och visst, varukorgen är liten. Väldigt liten. Det är precis att en normalstol skötväska kan knös in i den, och sen finns det inget utrymme över. Jag som saknar körkort och ofta handlar mat med vagnen skulle få det knepigt med Dubatti One som enda barnvagn. Men om man mest vill kunna ha med sig det nödvändiga för barnet, och utnyttjar möjligheten att kunna hänga skötväskan på handtaget, så räcker nog varukorgen till för det. Något jag gillar med den är dock att den kan stängas med magnetlås (5), ingen risk för lerstänk på ens ägodelar. Dock hade först en avsaknad av ”översida” på varukorgen också inneburit en större öppning, vilket är praktiskt om man vill ha med sig något lite större som ändå inte väger så mycket (6).

Ramen – oavsett om man har sitt- eller liggdelen monterad på – måste alltid tas bort från chassit innan vagnen kan fällas ihop. Det är lite synd att Dubatti One inte kan fällas i ett stycke, men det vägs till viss del upp av att själva chassit är väldigt smidigt att fälla. Efter att ha tagit av exempelvis liggdelen så att man har chassit separat (1) så fäller man in handtaget på det lägsta läget (2). Ovanför varukorgen finns sedan en rem att lyfta vagnen i, vilket man gör efter att man tryckt in den grå knappen på sidan (3). Med ett fast grepp om ihopfällningsremmen så viks hela chassit ihop, och låser sig också i hopfällt läge (4). Chassit är då självstående och kan förvaras på högkant (5) med sitt- eller liggdelen staplad bredvid. För att låsa upp chassit igen när vagnen ska fällas ut, så trycker man åter in den gråa knappen vid ihopfällningsremmen.

Det finns ett brett utbud av originaltillbehör till Dubatti One. Förutom de babyskyddsadaptrar jag redan nämnt så finns även parasoll,  skötväska, åkpåse och shoppingbag. Av dessa tycker jag att shopping bagen är den som smartast kompletterar vagnen. Den funkar bäst ihop med sittdelen i framåtvänt och fästs med (ganska hård) tryckknappar runt handtaget och på två punkter runt chassit. Det går inte direkt att lasta tungt i den, men för lätta men skrymmande föremål – som ytterplagg om man går runt på ett museum – så funkar den väldigt väl. Skötväskan är fiffig i och med att bärremmen är anpassad för att den ska fästas upp på One med krokarna på handtaget, och stilmässigt matchar den väl. På insidan finns gott om fack men skötväskan känns en aning plastig. Åkpåsen känns mer i samma stil som övriga vagnen, och är formad för att passa i den ergonomiska sittdelen. Under rumpdelen finns remmar som ska fästas under sittplattan, då får man en helt glidfri åkpåse och det ger jag ett stort plus för. Åkpåsen är fodrad och mellanvarm. Dubattis parasoll utgörs av två delar – fäste och parasoll – som skruvas ihop på nolltid och sedan klickas fast i valfri höjd på handtaget.

Maxvikten för Dubatti One är standard – 15 kg för sittdelen och 9 kg för liggdelen. Jag upplever sittdelen som normalrymlig i storlek. Min blivande treåring på bilderna är cirka 95 cm lång och han har gott om utrymme för benen. Huvudet slår inte heller i suffletten när den ska fällas ihop. Han har vid många tillfällen sovit gott i vagnen och har inte suttit trångt även när jag haft i en åkpåse och han haft på sig ett par mellanlager kläder. Även selen känns rymlig, och har bra selkuddar samt en tygflärp som stängs ihop över spännet – smart om man har ett mindre barn som gärna vill pilla på selspännet. Det är även mycket lätt att ta isär Ones sele i fem separata seldelar, vilket gör att det fungerar att sätta i åkpåsar och sittdynor i vagnen utan att man måste trä isär hela selen först. Mitt första intryck av One sittdel var att den var åt det mindre hållet men nu uppfattar jag den inte alls som liten. Jag tror snarare att många barn först växer ifrån maxvikten än växer ur Dubatti Ones sittdel på längden.

Sist och viktigast av allt är förstås vagnens körkänsla. Jag hoppades ju på att de stora hjulen skulle ta mig med storm och på den punkten lyckades Dubatti One leva upp till förväntningarna. Det här är en av de mer lättrullade vagnarna jag kört, och det gör den också väldigt lätt att styra. Med rätt tryck i däcken – alltid viktigt när man har lufthjul – så styrs den fjäderlätt med en hand. Jag har kört One med handtaget i högsta läget då det passat mig bäst, och då känns vagnen inte svårhävd. Har man handtaget lägre så får man ändå som sagt stor skjuts av hjulen vid trottoarkanter och andra gupp, förvånansvärt ofta märkte jag att jag inte behövde häva vagnen upp för en kant alls – den bara rullade fram ändå. Det finns en teoretisk risk för att framhjulen kan fastna i varandra, de sitter alltså så pass tätt. Men det har jag endast märkt av när jag stått inne i ett trångt utrymme och kört vagnen fram- och tillbaka lite ryckigt. Jag tror även att det skulle kunna hända relativt ofta om man exempelvis vill vagna sitt barn till sömns inomhus. I de lägena är det dock enkelt att låsa framhjulen, så är problemet löst. Vid en vanlig promenad har hjulen aldrig fastnat i varandra och varje promenad med One har varit riktigt trevlig. Den har haft bra grepp på våt mark, på löv och i snö. Jag har kört vagnen även i djupare, blöt snö. Den klarar det men det är inte helt perfekt, å andra sidan är det få vagnar som briljerar under sådana förutsättningar. Så de stora hjulen gör Dubattin väldigt lättrullad och den funkar utmärkt som en stadsvagn, men den tar även enklare terräng utan att knota. Vill man dagligen gå på grova skogsstigar så tror jag kanske inte att Dubatti One känns lika klockren.

De stora fördelarna med Dubatti är alltså hjulen, körkänslan och att den är lättstyrd. Jag tycker även om fällningen av chassit och det höj- och sänkbara ramen. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag gillar utseendet på Dubatti One. Den är helt enkelt snygg och har lite egen stil. Nackdelarna med One är att den är så ung på marknaden. En förlängningsbar sufflett är redan på väg och kommer lyfta rejält vagnen vad gäller solskydd, men jag känner att även tvåhandsfällningen av sittdelen och den lilla varukorgen skulle må bra av lite vidareutveckling för att One verkligen ska kännas lika modern och rolig i alla avseenden. Får jag önska slänger jag gärna in en fällning av vagnen med sittdelen på dessutom, som en bonusförhoppning. Samtidigt är det i just det här avseendet en fördel att det här är ett så pass ungt märke. De har ju bara börjat, och ingen är nog mer nyfiken än jag på vad som komma skall från detta märke. För Dubatti One är en riktigt bra och ytterst lovande start!

Recension av Hamax Outback
Inköp: Ordinarie inköpspris för Hamax Outback är cirka 5900 kr.
Tillbehör: Cykelarm och promenadhjul ingår, jogginghjul köps till separat.
Typ av vagn: Cykelvagn.

Våren är här, och därmed också lusten för cykelutflykter med hela familjen! I vad som numera känns som en rätt trevlig tradition så har jag förra sommaren testet en cykelvagn som jag nu lagom till nästa säsong recenserar här på bloggen. Tidigare har jag skrivit om Nordic Cab Explorer, North 13.5 Speeder och Thule Coaster. Nu har turen kommit till Hamax Outback och jag kan avslöja direkt att Outback är en riktigt bra och lättanvänd cykelvagn för den som har budget för den. Jag är speciellt imponerad av hur smidigt det är att växla mellan cykelvagn och barnvagn, den bästa lösningen jag träffat på hittills!

Hamax Outback är en cykelvagn med en maxviktskapacitet om 40 kg, och maxvikten på barnet är 22 kg. Jag vet inte riktigt hur Hamax får ihop den matematiken men tror att det kan handla om att cykelvagnen ska vara balanserad och väger ena sidan mer än 22 kg så blir cykelvagnen mindre stabil. Jämfört med de andra cykelvagnarna jag testat så känns Outback utan tvekan väldigt stabil och stadig. Visst ska man respektera en vagns maxvikt men hade jag gissat så skulle jag säga att den fixar ännu mer. Vi cyklade med vagnen i somras med barn som vägde drygt 30 kg tillsammans och med packning för en hel dag på stranden i packutrymmet och det blev ändå en väldigt stabil och smidig cykeltur. Hamax anger 117 cm som maxlängd på barnet, men längre barn ryms och då räknar jag in att de har cykelhjälm på huvudet. Även om det tyvärr ännu inte är lag på att barn ska ha det i cykelvagn så är det en självklarhet för mig. Minimiålder är 6 månader, barnet ska alltså kunna hålla huvudet helt stabilt på egen hand.

Att köra Hamax Outback som barnvagn fungerar riktigt bra. Det största minuset är bredden, vagnen är 86 cm över bakhjulen. För mig som använt vagnen längst ute på norra Gotland så har bredden inte märkts av, vagnen gick att rulla in genom dörren till ladan där den förvaras och då var jag nöjd. Klickar man av hjulen blir den såklart smalare, uppskattningsvis cirka en decimeter smalare.  Fördelen med vagnens bredd är att även kupén är rymlig. Outback kan köras både med ett eller två barn i, oavsett hur mycket barn den är lastad med så är den lättstyrd och det roterbara promenadhjulet är av väldigt bra kvalitet. Det fastnar inte stenar i det och rullet är förstås fenomenalt. Eftersom att handtaget enkelt kan höjdjusteras i flera olika lägen så har det fungerat bra både för mig och min man att köra vagnen, trots att jag är 170 cm och han ungefär 15 cm längre än jag.

Den absolut bästa och mest genomarbetade detaljen på Hamax Outback är fästet. Att växla mellan promenad och cykelläge går bokstavligt talat på nolltid. Som bilden ovan visar utgörs fästet av en knapp som lossar på hjulet eller cykelarmen, och ett reglage som ytterligare låser fast hjulet eller armen i sitt läge. Om reglaget visar rött är den inte korrekt fäst, utan spärren ska pressas ned så att den lilla fältet ovanför lyser tydligt grönt. Då är Outback redo att köra eller att spänna fast bakom cykeln! Förutom att det är enkelt att genomföra så eliminerar fästet också all eventuell oro för att man missat något, så det känns väldigt tryggt och säkert. Både promenadhjul och cykelarm får med lätthet plats i Outbacks packutrymme, så det går utmärkt att cykla till affären, snabbt klicka i promenadhjulet och sedan ta med sig vagnen in när man handlar. I de lägena gillade jag också extra mycket att Hamax Outback är utrustad med en riktig fotbroms, ytterligare en detalj som gör att vagnen verkligen fungerar väl även som barnvagn.

Sitturymmet för barnen är rymlig och bekvämt. Golvet är mjukt men känns väldigt slitstarkt. Vi har testkört vagnen med två femåringar, en femåring och en sjuåring samt oftast med en tvååring och en femåring. Alla kombinationer funkade alldeles utmärkt. Ju längre barn, desto mer böjda ben får de sitta med men barnen har aldrig klagat över sittkomforten – inte ens när vi cyklat på gropiga, hårda traktorstigar. Fempunktsselarna har gått att reglera i längd och har rejäla vadderingar eller skydd på alla fem remmar. Vilket är toppen, för på sommaren händer det ju att det är så pass varmt att barnen inte har så mycket kläder på som kan skydda från att remmarna skaver mot huden. På insidan av kupén finns mindre förvaringsfickor i nät, med elastisk öppning. De har varit perfekt för att stoppa ned barnens vattenflaskor i.

Hamax Outback känns inte som en cykelvagn som lite som en nödlösning också kan bli en barnvagn. Tvärtom känns den genomtänkt för båda användningsområden, vilket märks av i att handtaget kan justera i många olika lägen. Då kan de flesta föräldrar, oavsett längd, hitta en bra vinkel för att bekvämt kunna promenera med Outback. För att justera handtaget så öppnar man upp en flik av klädseln, lossar en spärr, väljer en vinkel för handtaget och låser sedan fast det i det läget och fäster tillbaka klädseln (1). Kupén har ett takfönster, trevligt för barnen att kika ut genom men framför allt praktiskt så att man vid en barnvagnspromenad enkelt kan se in till barnen (2). Är solen stark så finns även ett tyg som kan spännas för så att det blir skugga inne i vagnen. Packutrymmet baktill kan också stängas för rejält, så det som finns där inuti inte kan falla ur under cykelturen (3). Själva packutrymmet är generöst. Tre normalstora matkassar går rymligt in, likaså två rejäla strandväskor (4). Ofta hade vi kvar utrymme på höjden och kunde stuva in en badring eller några extra strandfiltar. Inuti packturymmet finns en nätficka (5), perfekt att lägga promenadhjulet i när man cyklar så man vet precis var man har det när man ska växla läge.

Hamax är riktigt duktiga på att erbjuda många olika valmöjligheter. För att skydda barnen i kupé finns flera lager av material att välja mellan beroende av väder om omständigheter. De material som inte används rullas ihop och hålls undan med hjälp av hakar. Vid barnvagnspromenad kan man ha kupén helt öppen framtill. Vid cykelturer har vi valt att alltid ha åtminstone insektsnätet framme, för att skydda mot små stenskott från cykelns bakhjul men också för att inga insekter ska irra sig in och skrämma upp barnen under vägsträckor då det kanske är svårt att stanna och schasa bort en geting. Det är baserat på en verklig upplevelse jag gärna undviker att vara med om igen… Vägkorsningar och getingpanik hos barnen är ingen rolig kombination! Om vädret är lite sämre så finns även ett lager klarplast som håller vind och regnstänk ute, och vill man skydda från solen finns ett solskydd att dra ned och fästa med kardborre. Det är precis lagom långt för att hålla barnens huvuden i skugga.

Bakhjulen på Hamax Outback är rejäla och utrustade med stora reflexer (1). Vill man lossa dem för att få vagnen lite smalare, eller för när den ska transporteras och vill göras minimal vid inpackning i en bil, så går bakhjulen att klicka av enkelt med ett tryck mitt i navet (2). Hamax Outback rullar utmärkt på asfalt men tack vare vagnens ställbara fjädring (3) så har det även fungerat bra att cykla på grusväg och på grov traktorstig i skogen utan att barnen blivit alltför omskakade. Hur fjädringen ska ställas in visas pedgagogiskt med en liten viktskala (4). Outback är som alla cykelvagnar jag testat också utrustad med hjulskydd, som ska leda pinnar eller annat man kan råka cykla in i bort från bakhjulen (5). Under dessa skydd sitter ytterligare reflexer.

Hamax Outback har inget liggläge på sittdelarna, sittdelsklädseln är uppspänd med remmar så det är möjligt att skapa lite slack i dem om man skulle vilja – dock inget jag använde mig av (1). Ihopfällningen av vagnen är förhållandevis enkel, det tog några försök innan jag fick till momenten i rätt ordning då det både är knappar som ska pressas in och en spärr som ska dras ut (2) men övning ger färdighet. När vagnen fälls ihop blir den väldigt platt (3+4). Tar man av hjulen med tre snabba klick så kan de packas in i kupen och vagnen kan skjutas in i bakluckan på en kombi. Vagnens fotbroms (5) är ganska subtil men när man väl vet att det finns där så är den enkel att hitta med foten och så otroligt användbar när man kör Outback som barnvagn.

Men framför allt är ju Hamax Outback en cykelvagn. Med vagnen kommer cykelarmen överst till vänster i bild. Den väger inte mycket och tack vare det superba snabbfästet kan faktiskt ett barn koppla ihop det med kupén. Givetvis ska en vuxen alltid göra det så det blir korrekt, men själva proceduren är ändå så pass enkel och tydligt. Snabbfästet till cykeln skruvas fast på bakhjulet på samma sätt som med andra cykelvagnar, och själv ihopkopplingen är inte heller så unik. Det är en sprint som låser fast cykelarmen i cykelfästet och en extra säkerhetsrem som håller ihop allt om sprinten ändå skulle lossna eller gå sönder. Outback har varit stabil när barnen ska gå i och ur, men en vuxen bör alltid finnas med när detta görs för att se till att det första barnet sitter fast ordentligt innan det andra kliver i.

Min erfarenhet av cykelvagnar skulle jag visserligen fortfarande beskriva som något begränsad, men utifrån det jag vet så är det under själva cyklandet endast minimala skillnaderna mellan olika modeller. Hamax Outback är exempelvis en av de tyngre jag kört, men när man ändå har ganska stora och tunga barn i vagnen så gör några extra kilo varken till eller från. Vi har inte kört med Hamax Outback i stadsmiljö, utan på vanliga vägar och på stigar och grusvägar. Framkomligheten har alltid varit god. Det bästa med Hamax Outback tycker jag dock ändå är den lyckade kombinationen av att vara rymlig och bekväm för barnen samt lätt att använda för den vuxna. Maxvikten är hög nog för att också lite större barn ska få åka med och sitter bekvämt gör de, och som förälder är det så smidigt att Outback har ett riktigt packutrymmet och enkelt kan byggas om från cykelvagn till barnvagn och tillbaka. Av de cykelvagnar jag har kört så blev faktiskt Hamax Outback den som både jag och min man hittills gillar mest. Vi får se om denna sommars testvagn kan utmana eller ej!

Recension av Carena Visby
Inköp: Ordinarie inköpspris för Carena Visby med två sittdelar och en liggdel är cirka 6000 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Lekmer.
Tillbehör: Matchande fotsacks samt överdrag för handtag och bygel i läderimitation ingår, regnskydd köps separat.
Typ av vagn: Syskonvagn.

Oräkneligt är det antal gånger jag fått frågan om jag kan tipsa om en syskonvagn med hög maxvikt och vändbara sittdelar men som ändå inte ska kosta skjortan. Och fram tills nu har jag varje gång behövt svara att tyvärr är det svårt att få in alla de tre egenskaperna i en och samma vagn. Men nu kommer Carena Visby och ändrar läget helt och hållet. Visby är en syskonvagn med individuellt vändbara sittdelar, en maxvikt på 25 kg per sittdel och inköpspris för vagnen ligger på under 6000 kr. Fortfarande mycket pengar men en summa som ligger på ungefär hälften av vad många andra syskonvagnar med liknande egenskaper har för pris. Självklart är Carena Visby ändå inte perfekt, för den perfekta vagnen existerar som sagt inte. Men är man ute efter att kunna se båda barnen och ta med dem på härliga barnvagnspromenader, då är Visby ett väldigt prisvärt alternativ. Carena som varumärke har tidigare hängt ihop med BRIO men ägs nu av Lekmer, som därmed också är enda återförsäljaren av Visby.

I grundutförande säljs Visby med chassi och två sittdelar, men den finns också i paket med en eller två liggdelar. Liggdelen kan även köpas separat. Man kan fritt välja om man vill ha liggdelen på höger eller vänster sida av chassit (1) och den klickas fast lika enkelt som sittdelen. Liggdelslock i samma färg som klädseln ingår och fästs med två tryckknappar (2). Överlag lämnar Carena Visbys tryckknappar en del att önska. Vissa är lätta att fästa ihop och håller ihop bra, andra kräver väldigt mycket styrka och har ibland varit precis på gränsen för min förmåga. Men det kan vara en sådan sak som blir bättre med tid och användning. Insidan av Visbys liggdel är klädd i vitt (3) och självklart ingår en madrass. Liggdelen spänns ut med metallbågar precis som många andra märkens liggdelar, och det innebär också att den kan plattas till rejält vid resa eller förvaring. Liggdelens sufflett kan dras upp och ned i flera olika lägen utan att några knappar behöver tryckas in. På baksidan av suffletten finns en rejäl vädringslucka som kan rullas upp och hållas fast med ett elastiska band (4). När den är nedfälld sitter den stadigt med dragkedjor och kardborre. Suffletten har även en utfällbar solkeps med nät i sidorna, som ger ett väldigt bra solskydd inne i liggdelen (5). Vill man bära liggdelen så går det bra, på utsidan av dess långsidor finns förvaringsfickor och inuti dem hittar man bärremmar.

Visbys sittdelar har ryggstöd som kan fällas ned till ett bra, men ej helt plant liggläge (1). Sittdelarna är alltså vanliga, inte ergonomiska. Ryggstödet justeras med ett slags handtag på baksidan, en metallbåge som dras upp så att stödet blir rörligt. Förutom liggläge kan det även ställas i viloläge (2) samt ett väldigt bra och upprätt sittläge (3). Handtaget för att vinkla ryggstödet kan också kärva lite, men det handlar nog mer om att hitta känslan för exakt hur det ska pressas in för att spärrarna inuti ryggstödet ska lossa. Ryggstödet mäter jag till cirka 50 cm högt och när det är uppfällt kan man välja att pressa tillbaka sufflettyget för att få mer utrymme för barnets huvud (4). Selen har vaddering på axelremmarna och den kan enkelt delas i fem separata remmar (5).

Suffletten på Carena Visbys sittdelar är riktigt bra, det är knappt att en sufflett kan täcka bättre. Den har två olika förlängningsdelar som både öppnas upp med dragkedja. Längst fram finns en utfällbar solkeps i samma design som på liggdelen, med ett täckande parti i mitten och nät på sidorna. Ventilationen baktill i suffletten är också bra, ett stort plus med tanke på att en så pass lång sufflett lätt skulle kunna göra luften i sittdelen väldigt kvav en varm sommardag. Suffletten har två luckor med myggnät, som båda kan fästas upp med resårband och som nedfällda hålls på plats av kardborre samt den större luckan av både kardborre och dragkedjor.

För tio år sedan fanns det relativt gott om vändbara syskonvagnar, men då handlade det om vagnar där både sittdelarna satt ihop. Ibland hade de även gemensamt ryggstöd. Det kunde göra vagnsåkandet lite knepigt om man hade två sittande barn av olika ålder, med olika behov av att sova eller vara vakna. Idag finns den typen av syskonsittdel knappt kvar och istället är det individuellt vändbara sittdelar som är populärt – precis sådana som Visby har. Man kan alltså välja att ha båda sittdelar mot sig, en åt vardera håll eller att ha båda framåtvända. Med en bebis och ett äldre barn kan man alltså växla mellan att ha båda barnen mot sig och sedan vända det större, vakna barnet framåt.

Både fram- och bakhjulen på Carena Visby är stora och rejäla, men även om de kanske ser ut som lufthjul så är de i själva verket punkteringsfria. Vilket är ett plus för alla som känner sig orolig för att bli strandade med punka och två sura barn i vagnen. Hjulen kan alla tas loss, om man vill göra vagnen mindre när den ska packas in för långresa med bilen. Framhjulen kan förstås också låsas i ett fast läge, vilket kan ge lite bättre framkomlighet i terräng och snö. Visby har en rejäl fotbroms som går längs med hela det bakre staget och den är därmed lätt att hitta med foten. Handtaget på Visby har knäled och kan vinklas i många olika lägen. På samma bild syns också den ena av de två spärrarna på handtaget som man ska dra upp när vagnen ska fällas ihop. Detaljbilden på ett svart fäste med en röd spärr är tagen under en sittdel. Fästet sitter på chassit medan metallbiten som sticker ut genom det är fast vid sittdelen. För att lossa på sittdelen ska båda de röda spärrarna på vardera kant av sittdelens undersida dras upp. Sedan kan man lyfta sittdelen, exempelvis för att vända på den.

Visbys sittdelar har ställbart fotstöd som kan ställas i fyra olika lägen. En helt nedfällt, en snett nedfällt, ett vågrätt rakt och ett uppfällt mot bygeln. För att vinkla fotstödet nedåt måste man trycka in de båda knapparna på vardera sida av fotstödet led. Men ska det fällas uppåt kan man bara dra i det med en hand så klickar det i nästa läge. Fotstödet har ett överdrag i lite tåligare tyg med en slags gummerad, räfflad yta på ovansida. Den känns slittåligt och jag har redan fått erfara att det verkligen är mycket enklare att torka rent än vad vanlig textil är.

Alla ovan uppräknade egenskaper hos Carena Visby har jag varit mycket nöjd med när jag rullat vagnen, men nu är det dags för den första tveksamheten. Visserligen har jag redan fått information om att varukorgen kommer ha en annan design på kommande versioner av Visby – och det är bra, för den som finns nu är knepig och liknar egentligen inte någon annan jag kommit i kontakt med tidigare. Bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar Visby med båda sittdelarna bakåtvända och med ryggstöden i sittläge. Det ser då ut som att varukorgen vore mycket enkelt att komma åt att lassa full, men hela ovansidan är täckt med ett nät. Varukorgen kan endast öppnas upp med en dragkedja baktill i överkant, men öppningen blir så tight att en normalstor skötväska inte går in. Varukorgen kan även öppnas upp i en L-form i båda sidorna. Då kommer man åt bättre men bra är det inte.

På den här bilden syns den bakre öppningen på varukorgen bättre. Men då är också ena sittdelen avtagen. Visserlige har Visby en väldigt låg godkänd belastning av korgen, 2 x 2 kg. Man valde att prioritera högt maxvikt på sittdelarna och det tycker jag är rätt. Visby är stabil, så att hänga skötväskan på handtaget istället har funkat bra men jag hade ändå väldigt gärna sett en bättre åtkomlighet. Som det är nu blir det ganska bökigt bara att få in sin jacka och en bärsele. Carena Visby är således inget för den som vill storhandla med vagnen – om man inte förstås kan tänka sig att låta ena barnet gå hem och packar sittdelen föll med de tunga varorna istället.

Carena Visby kan inte heller kallas liten och nätt ihopfälld. Uppfälld är den 77 cm bred, så den klarar inte det så kallade Stockholms-måttet – som innebär att en vagn får vara max 75 cm bred om man vill känna sig säker på att komma fram överallt inom kollektivtrafiken. Men med en bredd på 77 cm kommer man faktiskt fram nästan överallt, även i Stockholms tunnelbana. Fäller man chassit för sig och sittdelarna för sig går den att få nättare men blir ändå ganska stor. På bilden ovan har jag fällt den med en sittdel åt vardera håll, för att visa att det är möjligt. Vagnen väger enligt uppgift 23,3 kg med två sittdelar på. Det är tungt men jag orkar lyfta in den i bilen, skulle dock inte vilja göra det dagligen. Vill man få vagnen lite mer kompakt, till exempel när den står parkerad i hallen, så kan man göra som på min bild nederst till höger i collaget ovan. Med handtaget helt uppfällt så blir vagnen betydligt kortare och mindre utrymmeskrävande. Bilden ovan visar också att man utan minsta problem kommer in med Carena Visby genom en vanlig standarddörr.

Hur är då Carena Visby ur ett barnperspektiv? En normalstor tvåmånadersbebis har gott om utrymme i liggdelen, både åt sidorna och på längden. Min minsting får plats fint även när hon ligger nedbäddad i en fleeceåkpåse. Bredvid henne sitter storebror som är tre år gammal och omkring 95 cm lång. Suffletten kan fällas upp över hans huvud utan att den tar i och fotstödet är lagom långt när han sitter lutad mot ryggstödet. Glider han fram lite i sittdelen, som på bilden nederst till höger, så väljer han istället att låta fötterna dingla fritt. Min sexåring ville också provsitta och det fick hon. Hon väger mindre än 25 kg är får därför faktiskt åka i vagnen, och visst skulle det funka för henne med om det krisade. Antagligen ännu bättre om hon satt framåtvänd och kunde ha fötterna på ytan ovanför framhjulen. Men ryggstödet är förstås alldeles för kort för henne. Jag tycker ändå att rymligheten får klart godkänt, det finns singelvagnar min treåring har vuxit ur så när han ryms i en syskonvagn – som ju alltid har mindre sitt- och liggdelar – så är det ett gott betyg.

Körkänslan i Carena Visby är riktigt god. Den rullar på bra och jag kunde med en bebis och en treåring med lätthet styra vagnen med en hand. Framhjulen svänger lätt och ledigt och vagnen känns väldigt stabil. Chassit är bra balanserat och när jag har sittdelen vänd mot mig är Visby inte alls svår att häva över en trottoarkant. Med sittdelen framåtvänd krävs dock lite mer styrka, eller att jag vinklar ned handtaget till ett mer vågrätt läge för ett bättre hävstångseffekt. Min treåring har väldigt väldigt nöjd i Visby och när han mitt under promenaden inte längre ville titta på sin mamma så kunde jag ställa honom på marken, vända sittdelen och sätta i honom igen på mindre än en minut. När han somnade så kunde jag smyga ned ryggstödet från sitt till viloläge. Han kändes lite för lång för att få plats bra i liggläge med fotstödet utfällt, men barn under två år kan nog få till en väldigt bra sovyta. Vädringsluckan i suffletten funkade förstås också toppen som tittlucka, så visste jag direkt när han började vakna till igen efter sin tupplur. Det har inte direkt varit sommarväder under de veckor jag haft Carena Visby till mitt förfogande, men det har blåst många kyliga vindare så den långa suffletten har ändå kommit väl till pass.

Carena Visby fungerar väldigt bra som promenadvagn. Varukorgen är som sagt ingen fullträff men jag ser hellre att den är en nackdel med vagnen än att sittdelarna eller körkänslan är det. Ska man regelbundet packa in vagnen i bilen så behöver man ha ett stort bagageutrymme och starka armar. Men ska man mest använda vagnen som den är och inte så ofta fälls ihop den, utan kunna ta sig från A till B och kunna ha båda barnen mot sig – då känns Carena Visby som exakt det prisvärda alternativ jag vet att väldigt många har längtat efter.

Minirecension av Hauck King Air Plus
Detta är ett recensionsexemplar av barnvagn från Jollyroom, vilka är återförsäljare av bland annat Haucks barnvagnar. Jag fick frågan av Jollyroom om att göra en minirecension av denna vagn och tyckte att det var intressant, med tanke på att utbudet av kompletta barnvagnar för ett lägre pris men ändå med schyssta funktioner inte är särskilt stort. De av King Air Plus egenskaper som jag tycker sticker ut är att den har fyra stora lufthjul, ett ställbar teleskophandtag och en vändbar sittdel med ett bra liggläge. Min normallånga treåringar, som är en knapp meter och har 98-104 i kläder, får plats. Ofta med vagnar i budgetklass är vagnen stor och klumpig men sittdelen väldigt liten, paradoxalt nog. Hauck anger själva att King Air Plus är 63 cm bred men jag får den till max 60,5 cm bred när jag mäter själv. Sittdelen har ett ryggstöd med en höjd på omkring 45 cm, det är dock med den medföljande, ganska tjocka sittdynan i.

Hauck King Air Plus kommer i ett triopaket, med chassit förstås samt också sittdel, liggdel och babyskydd. Jag testar ju inte bilbarnstolar på bloggen men har som fyrbarnsmamma ganska mycket erfarenhet och jag skulle väl säga att detta babyskydd inte är något speciellt men inte heller verkar direkt dåligt. Efter att ha fäst det på chassit för fotografering kan jag konstatera att det väger ganska lite, att handtaget är enkelt att vinkla samt att spärren för att lossa babyskyddet från vagnen är seg i början men gav med sig efter några försök. Adaptrarna för att fästa babyskyddet på chassit ingår förstås de också.

Liggdelen till Hauck King Air Plus har en liten tittlucka, solkeps på suffletten och inbyggt bärhandtag. I storlek känns liggdelen normal och den är ombonad, samt går att fälla ihop så den blir lite plattare. Egentligen inga konstigheter, även om jag alltid tyckt att det är lite märkligt med tittluckor i plast med inbyggt nät. För min del vill man antingen se in ordentligt – och då ska lyckan vara täckt med klarplast och bra om den har, som på denna vagn, ett tyglock som kan fällas över så det kan bli mörkt i vagnen. Eller så ska tittluckan också kunna vädra, och då ska den enbart vara täckt med nät. Kombinationen plast och nät begriper jag mig inte på, där skulle jag gärna se att Hauck i framtiden bestämmer sig för antingen det ena eller det andra.

Sittdelen har ett ryggstöd som kan fällas ned i flera steg med hjälp av en ihoptryckbar spärr överst på baksidan. Men sen finns en möjlighet att förbättra liggläget ytterligare något genom att också lossa på remmen på undersidan av sittdelsryggen. Som bilderna till höger visar så får man då ned ryggstödets vinkel ett par grader till.

Hauck King Air Plus har både sittdyna och fotsack som medföljande tillbehör (1). Ingår gör också en liten pump för lufthjulen. Personligen tillhör jag inte team fotsack, men sittdynan som medföljer har faktiskt en väldigt bra passform för sittdelen. Selen är enkel att ta isär så att sätta i dynan går på nolltid och det gör sittdelen lite mer ombonad, vilket är praktiskt när man precis bytt från liggdel. Varukorgen är inte den största och ganska grund i sin form (2). Men den rymmer en del och eftersom att den är så väldigt lätt att komma åt från flera håll så fungerar det bra att ställa in en hel matkasse om man skulle vilja. Hauck King Air Plus kan fällas ihop med sittdelen på, men sittdelen måste vara framåtvänd (3). Är den vänd bakåt blir det smidigare att ta loss sittdelen helt och fälla chassit separat. Storleksmässigt blir den helt godkänt kompakt och den låser sig automatiskt så den är enkel att lyfta in i bilen. Selen är en vanlig fempunktssele, som kan tas isär i flera delar och därför med spännas bara över höften om man skulle vilja (4). Kom ihåg att bilden är klickbar, så för en närbild på hur en treåring sitter är det bara att förstora upp collaget. Ryggstödet är högt nog och jag kan fälla ut suffletten utan att den slår i hans huvud. Fotstödet börjar dock bli på gränsen till för kort, men har man sittdelen framåtvänd kan fotstödet fällas in och barnet kan ha fötterna på chassit (5).

Som vanligt är jag av åsikten att körkänslan är viktigast av allt med en vagn. En barnvagn är till för att rullas och är den trög, tung eller tråkig att promenera med så är den inget att ha. Faktum är att Hauck King Air Plus rullade bättre än jag trodde. De stora lufthjulen är verkligen ett rejält plus. Vagnen fick följa med på en promenad tvärs över naturreservatet där jag bor och det är både rötter och stenar och galet branta backa men det var inget problem för King Air Plus. Sittdelen är ganska hög, så man har barnet när sig men det gör också att tyngdpunkten hamnar högre. Vagnen känns dock stabil och inte särskilt svår att häva när det behövdes, även om det var enklare gjort när jag hade sittdelen vänd mot mig. Teleskophandtaget uppfattar jag som ganska högt, jag får det till cirka 98 cm mellan mark och handtag i lägsta läget och cirka 107 cm i högsta läget. Om det finns någon svagare punkt i körkänslan så är det att vagnen inte riktigt vänder på en femöring. Vid normal promenad tänker man inte på det men ska man göra en snäv sväng märks det av. Chassit har fjädring vid bakhjulen så att köra på grusväg känns inte stötigt.

I allmänhet brukar jag vara skeptisk till 3 i 1-paket och ofta rekommendera att man köper mer kända märken begagnade istället. Men har man behov av både barnvagn och babyskydd och, med all rätt, känner sig skeptisk till att köpa babyskydd begagnat eller bara för symbolvärdet vill ha en helt ny vagn, då tycker jag att Hauck King Air Plus-paketet känns ganska prisvärt. Jag kan inte säga något om hållbarheten men allt som behövs för en trevlig barnvagnspromenad finns där i alla fall!

Den första vagnen jag fick möjlighet att testa som ett recensionsexemplar var den första versionen av Elodie Details paraplyvagn Stockholm Stroller. Det var ett stort ögonblick för mig som barnvagnsbloggare och det gör att det känns lite extra roligt att jag nu har fått i förväg testa Elodie Details nya stolthet – Stockholm Stroller 3.0! ED har jobbat med uppdateringarna länge, jag fick höra en del redan för ett år sedan och det är alltid spännande när man på avstånd kan få följa med i processen. Själv fick jag tillgång till Elodie Details Stockholm Stroller 3.0 redan i slutet av april och har hunnit köra den på olika väglag och under olika förutsättningar.

Elodie Details Stockholm Stroller 3.0 släpps nu i juli månad och kommer finnas i tre färger – Powder Pink, Graphic Devotion och Pretty Petrol, den senare är färgen på vagnen jag fått testa. Måtten för vagnen ihopfälld är 118 x 28 x 33 cm och uppfälld mäter den 120 x 50 x 64 cm. Priset ligger på 2999 kr.

I grund och botten bygger 3.0 på samma grund som den äldre Stockholm Stroller, men av uppdateringar är det ju utan tvekan en som står för den största skillnaden: de enkla framhjulen. Att paraplyvagnar har dubbla framhjul har länge varit en regel och anledningen till detta är för att de dubbla hjulen ska göra denna relativt lilla modell av barnvagn mer stabil. Men nackdelen med dubbla framhjul är att de i mitt tycke, och det är nog många som håller med mig, påverkar körkänslan till det sämre. Det gör vagnen mer rappig i styrningen och gör den också trögare att svänga. Jag minns hur Stockholm Stroller kändes när jag körde den för fem år sedan och skillnaden mellan den upplevelsen och hur Stockholm Stroller 3.0 känns att köra nu är distinkt. Stockholm Stroller 3.0 gick faktiskt bra att köra med en hand, trots ett barn på 3,5 år och 14 kg i sittdelen, och vagnen var mycket mer lättstyrd i alla lägen. Jag som i allmänhet är en paralyvagnsskeptiker tyckte att det inte alls var så oävet att promenera med den här vagnen och det säger en del.

Stockholm Stroller 3.0 är alltså en fast framåtvänd sittvagn, med ett ryggstöd som kan vinklas i flera steg ned till ett fullt liggläge. Även fotstödet är ställbart. Vagnen har delat handtag och fotbroms. Suffletten har solskyddsfaktor 50 och är förlängningsbar samt utrustad med magnetlås. På baksidan av vagnens ryggstöd finns en liten förvaringsficka. Med Stockholm Stroller 3.0 ingår en Travel Bag, i form av en tygkasse som kan dras ihop med en dragsko. Bra att ha vid resa och även om vagnen ska förvaras, exempelvis om man inte vill att den blir smutsig. Det kommer finnas två nya tillbehör till vagnen. Deös en mugghållare och dels en bygel. Jag fick med mugghållaren att testa, den klickas direkt på chassit och kan alltså tas loss om man inte vill använda den. Bygeln har jag sett och känt på, det är en mjukare modell som kläms fast runt vagnens ram. Den är universell och kan alltså även gå att använda på andra barnvagnsmodeller.

Eftersom att jag vet att frågan kommer komma så svarar jag på den direkt: ja, den nya versionen är mycket bättre den äldre. Elodie Details har gjort precis de uppdateringarna som krävdes för att Stockholm Stroller 3.0 på nytt ska bli intressant på marknaden av sulkys och paraplyvagnar.

Recension av Baby Jogger City Mini GT
Inköp: Ordinarie inköpspris för City Mini GT är cirka 5000 kr med ordinarepris varierar mycket. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Baby Jogger.
Tillbehör: Bygel, lek/matbricka, regnskydd, åkpåse, kylväska och annat finns att köpa till.
Typ av vagn: Sittvagn.

När jag recenserar en vagn vill jag alltid kunna ta så mycket tid på mig som vagnen kräver. Visst. Efter att ha kört fler än 120 stycken vagnar så får jag ett intryck av en barnvagn ganska snabbt och ofta stämmer det bra. Därför klämmer jag ibland in minirecensioner på bloggen, när jag vet att många snabbt vill kunna läsa om en vagn och när det jag snappar upp på en vecka är tillräckligt för att kunna säga en del om vad modellen går för. Men ska man verkligen kunna bedöma hur bra en barnvagn är så ska man ju egentligen köra den i flera år, med flera barn och sen gärna låta den gå vidare till någon annan. För en bra vagn ska i mitt tycke ha flera liv och kunna serva flera familjer under sin år av rullande. Denna Baby Jogger City Mini GT la jag först händerna på 2015 och nu, nästan två år senare, kommer recensionen. Modellen är knappast någon nyhet. GT har funnits länge och givetvis uppdaterats genom åren, både vad gäller funktioner och utseende. De senaste årsmodellerna har dock mest skiljts åt vad gäller utbud av färger. Men en svart vagn är alltid en svart vagn, talesättet fungerar lika bra som för den lilla svarta klänningen. Och denna GT fick tillfälle att växa med mina barn. Jag visste egentligen redan innan vad jag skulle tycka om City Mini GT men nu när recensionen äntligen sätts på pränt så kan jag med duktigt med fakta i ryggen konstatera att det finns en anledning till att den här vagnen hängt med så länge. En anledning till att jag får drösvis med kommenterar om hur mycket andra älskat denna vagn så fort jag lägger upp en bild på GT. Och den anledningen är att Baby Jogger City Mini GT är en riktigt sittvagnsklassiker, nästan helt utan brister. När priset på vagnen i dagsläget dessutom är rejält pressat så blir GT otroligt prisvärd och en modell som alla som vill köpa en sittvagn eller sulky till sitt lite större barn borde överväga.

Baby Jogger City Mini GT är en fast framåtvänd sittvagn med liggläge, lång sufflett, ställbart handtag, rejäla, skumfyllda hjul och rymlig sittdel. Maxvikten är hög. I Europa är GT testad enligt standard och därmed godkänd för 15 kgs belastning men Baby Joggers egna tester tillåter mer och maxvikten på andra kontinenter är 30 kg. När man hanterar City Mini GT så känner man ganska snabbt att det är en rejäl och stabil vagn som man verkligen vågar låta tyngre barn sitta i.

Suffletten på City Mini GT är lång och fullt utdragen ger den väldigt bra skugga i vagnen, även när ryggstödet är nedfällt till liggläge. Suffletten har två tittluckor med klarplast i, och kan rullas ihop och fästas undan om man vill kunna ha ständig överblick över barnet. Materialet på klädseln är glansigt och det är nog en smaksak vad man tycker om det. Jag anser att det är ett plus när sittvagnar för äldre barn har en klädsel av ett mer tåligt material. City Mini GT är väldigt enkelt att snabbt få ren igen om den utsatts för matspill eller smutsiga skor. Samtidigt blir tyget lite halkigt och känns kanske inte så jättemysigt att sitta med bar hud mot, åtminstone inte när det är varmt och svettigt. Min personliga åsikt är att det praktiska ändå väger över. Jag behöver aldrig få hjärtat i halsgropen om en hel mjukglass skulle mosas in i sittdelen, det gegget är snabbt avsköljt och bortglömt. Väldigt praktiskt. Baby Jogger City Mini GT har en fempunktsele som är lätt att justera i längd. Vagnen har inte ställbart fotstöd utan en inbyggd kant framtill på sittdelen. Idag finns dock separat fotstöd att köpa till som är väldigt smarta, och som skapar en längre, plan liggyta vilket är bra om man har ett barn som ska sova i vagnen.

Vill man använda City Mini GT med bygel (1) så fästs den på bägge sidor av sittdelen. Bygeln kan vinklas men den är inte en swing away. När barnet ska sätta sig i vagnen får man alltså antingen lyfta i det över bygeln, eller ta bort bygeln helt först. Den bricka som finns för GT är dock av swing away-modellen. I det övre fästet sitter suffletten fäst. Det är fascinerade hur många av min favoritegenskaper hos en barnvagn som GT har lyckats klämma in – och en sådan är den rymliga varukorgen (2). Visst är den lite knepigare att komma åt om man har ryggstödet maximalt nedfällt, men varukorgens sidor är mjuka så enstaka föremål kan även packas in från kanterna. Varukorgen har mjuk botten och är inte den bästa om man ska packa många tunga matvaror men jag har testat den hårt och den tål mer än det ser ut. Vill man främst kunna lägga in mjuka, otympliga saker – som hela familjens jackor när man går in i ett köpcentrum eller på ett museum – så är det en lätt match för GT.

Det som främst utmärker City Mini GT från de andra av Baby Joggers mindre sittvagnar är, förutom att den har något större sittdel, förstås de namngivande GT-hjulen (4). Dessa hjul är skumfyllda och det gör att de fixar grusväg och lite terräng betydligt bättre än vanliga plasthjul. Och det helt utan risk för punktering. Framhjulet kan låsas i fast läge (3) och alla hjul är väldigt enkla att klicka av om man snabbt vill göra vagnen riktigt liten när den fälls ihop. Foamhjul som dessa är också bra för att det inte kan fastna grus i dem, så även om vagnen använts flitigt i många år så börjar den inte rassla från däcken.

Ryggstödet på City Mini GT fälls steglöst ned till ett så gott som plant liggläge. Att fälla ned det görs enkelt med en hand, när det ska fällas upp igen så tycker jag man behöver använda båda händerna för att det ska gå smidigt. Ett vanligt klagomål på GT är att ryggstödet är lite tillbakalutat även i sittläge och det stämmer. Det finns knep för att trycka fram ryggplattan lite till om man upplever att barnet irriteras av detta. På baksidan av ryggstödet finns en nätficka för ytterligare förvaring av sånt man vill ha nära till hands när man kör vagnen. City Mini GT kan nog med sitt material och sin långa sufflett uppfattas som lite svettigt, men när man har ryggstödet i liggläge så går det att ta bort tyget i huvudändan. Det kan rullas upp och under finns då ett lager meshnät. Det gör att man kan ha vagnen stående i skuggan med suffletten fullt utdragen och ändå få en riktigt bra luftgenomströmning.

En annan bra funktion hos GT, som de andra City Mini-modellerna från Baby Jogger inte har, är det ställbara handtaget. Tack vare knäleden kan handtaget vinklas i väldigt många olika lägen och även vikas in helt, så vagnen tar lite mindre plats på längden när den ska förvaras i hallen eller när man åker buss. Att handtaget kan vinklas gör också att det är mycket enklare att hitta en höjd som känns bekväm när vagnen körs, vilket är extra positivt om man är två föräldrar av olika längd som ska rulla vagnen.

Ytterligare en bild på fästena för sufflett och bygel, här syns också den knapp som måste tryckas in (på båda sidor) när bygeln på City Mini GT ska vinklas (1). Under sätet hänger två korta, röda remmar med en delen av en tryckknapp (2). Dessa ska man fästa på knappen på utsidan av chassit när vagnen används, för att helt eliminera risken att vagnen ska kunna råka fällas ihop när barnet sitter i. Jag ska erkänna att jag väldigt ofta glömt bort att sätta fast dessa remmar när vagnen fällts upp och jag har också varit noga med att barnen aldrig fått leka med eller dra i ihopfällningsremmen. Men ska man vara korrekt ska man förstås alltid fästa dessa ordentligt. Ihopfällningsremmen sitter mitt i sittdelen, under barnets rumpa (3). När vagnen ska fällas ihop så lyfter man helt enkelt upp den i remmen – det går på ett kick och är en av de saker som gör att City Mini GT verkligen underlättar småbarnslivet med barnvagn! Vagnen har ingen fotbroms utan har istället en handbroms på höger sida av chassit (4). När bromsen ska låsas så drar man den bara bakåt tills den klickar fast. När det är dags att börja rulla igen så får man först se till att låsa den ljusgråa spärren på handbromsen (5) och sedan föra spaken framåt igen.

Baby Jogger är ju kända för sin ihopfällning, även om vi numera kan se liknande funktion även på andra vagnar. Om jag förstått rätt var dock Baby Jogger först med detta och det var inte förrän deras patent gått ut som andra märken kunde ta efter. Kvarstår gör dock det faktum att det i princip inte blir enklare att fälla ihop en vagn än såhär. Ta ett rejält grepp om ihopfällningsremmen och lyft upp vagnen så viks den på mitten till ett paket. City Mini GT har ett lås som kan hålla den ihopfälld, vilket underlättar när vagnen ska lyftas upp eller bäras på.

Den rymliga sittdelen gör att användningstiden för GT är lång. Ryggstödet är högt nog för att en normallång fyraåring ska sitta bra, en sexåring får också plats om det kniper – och får till och med rum med huvudet under suffletten. Det är imponerande. Maxvikten bidrar förstås också till den långa användningstiden och det kombinerat med hur mer utrymme som finns i sittdelen gör GT till ett väldigt bra väl av barnvagn som ska funka tills vagnsbehovet försvunnit helt. Det gör den också perfekt att ha som extravagn eller resevagn som främst ska användas av ett lite mindre barn men där det också finns ett storasyskon med i bilden som kanske behöver vila benen ibland.

Nu har jag ju redan i första stycket i denna recension konstaterat hur mycket jag tycker om City Mini GT och vilken bra vagn det är, men jag tänkte avrunda med att applådera körkänslan och användbarheten. Visst är GT ganska bred över bakaxeln men det innebär också att den, trots att den är en trehjuling, är väldigt stabil. Jag vågar låta min treåring klättra i och ur vagnen utan att den känns som att den ens är nära att tippa. Ruller är också riktigt bra och tack vare hjulen är det inget problem att rulla på lite grusväg, över gräsmatta eller på andra ojämna underlag. I stadsmiljö känns GT mycket smidig att finmanövrera och i kollektivtrafiken är det ett plus att handtaget kan fällas in. Om jag fick drömma om någon slags uppdatering av vagnen så skulle jag byta ut klädseln mot den typ som finns på Baby Joggers vändbara modell Premier, och så skulle jag gärna se att det separata fotstödet blev inbyggt istället. I övrigt är Baby Jogger City Mini GT en riktig fullträff och något så unikt som en barnvagnsmodell som nästan oförändrad hållit sig på topp år efter åt. Bravo!

Recension av Nordic Crown Spin
Inköp: Ordinarie inköpspris för NC Spin är cirka 2995 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Nordic Crown.
Tillbehör: Regnskydd, åkpåse och ratt (att fästa på bygeln) kan köpas till separat.
Typ av vagn: Sittvagn, sulky.

Nu ska jag länka till vad som för denna bloggs del får anses vara tidernas begynnelse, nämligen min recension av Brio Spin som jag publicerade här i november 2011. Min Brio Spin 2010 var den tredje vagnen jag ägde och jag beställde den i Brio Store på Norrlandsgatan innan de ens fått in ett visningsex. Det var nämligen en av de första sulkys med snurrbara framhjul som släpptes i Sverige och jag var så ivrig att få börja köra mitt äldsta barn i någon annat än vår klumpiga duovagn. Det var love at first sight och jag hann faktiskt med att en kortare period även äga en senare årsmodell av Spin. När Britax köpte upp Brio så la de hösten 2014 ner all tillverkning av bland annat sulkymodellerna, till mångas stora sorg. Men nu kan den ledsna minen bytas ut mot ett leende. Svenska Nordic Crown har köpt upp rättigheterna till flera av Brios gamla modeller och tillverkar dem nu under eget namn. Brio Sitty heter nu Nordic Crown Sporty och både Spin och Race har också fått nytt liv.

Men det roliga är inte bara att en populär barnvagnsmodell har gjort comeback, utan att Nordic Crown tagit sig tid att förvalta Spin och utveckla vagnen vidare. Nordic Crown Spin har enligt mig förbättrats på precis alla de punkter som behövde bli bättre. Vagnen har fått en ny typ av klädsel, som känns både tålig men samtidigt bekväm att sitta på. Suffletten är längre och maxvikten har höjts, från 15 kg till 23 kg. Varukorgen är godkänd för 5 kgs belastning. Gamla Spin hade hjul som det fastnade grus i, men nya Nordic Crown Spin har fått PU-hjul som är både punkteringsfria och väldigt tåliga – absolut inga grusätare.

Nordic Crown Spin är alltså en fast framåtvänd sulky. Ryggstödet kan ställas in i tre lägen. Ett upprätt sittläge, ett lutat viloläge och ett liggläge som är bra men har en svag lutning. Det är alltså inte ett plant liggläge i Spin men bra nog för att jag utan tvekan skulle kunna ha den som sovagn även till mindre barn så snart de är stora nog att sitta framåtvända. För att justera läget på ryggstödet så lyfter man det uppåt i övre kanten, man känner när spärren lossnar så att stödet kan fällas bakåt. I liggläget så är översta delen av ryggstödet lite uppvikt, som jag förstått det är tanken att det ska bli en kant som skyddar barnets huvud. Det gör också vagnen lite mer ombonad. Selen i sittdelen är en fempunktssele. På bilden är krokarna lösa, de ska sedan dras genom skåror i klädselns sidor och fästs i en metallring i chassit.

Precis som gamla Spin har också ny Spin ett ställbart fotstöd, som antingen kan vara nedfällt eller ställs in vågrätt för att förlänga liggläget eller sittytan. Vagnen har en fast bygel men den är relativt högt placerad, så även lite större barn får plats med benen. Spin har också grenband, som sitter fast med tryckknapp. Fotbromsen är rejäl och löper längs med hela vagnens bakre stag. Det är inte den perfekta bromsen för en bar fot men den är enkel både att lägga i och lossa.

Suffletten är enormt mycket bättre på Nordic Crowns version av Spin. Gamla Spin hade en sufflett som knappt täckte barnet när det satt upp, och det finns ingen tittlucka alls. På nya Spin finns en rejäl vädringslucka med meshnät, vilket verkligen är toppen sommartid eftersom att klädseln är ganska kompakt, vilket i sin tur är ett plus när det är kallt och blåsigt. Meshnätet släpper igenom luft och gör att man kan se om barnet sover eller är vaket. Luckan kan rullas ihop och fästas undan med en elastisk snodd. Hade jag fått ändra något på Nordic Crown Spins tittlucka så hade jag tagit bort kardborren för att hålla fast den och istället satt dit magnetlås. Kardborre låter, och om jag går med luckan stängd men vill se efter om mitt barn har somnat så vill jag inte då i samma veva vecka hen med ett ritschande ljud. Förhoppningsvis är detta något som enkelt kan ändras på kommande årsmodeller.

Längst fram på suffletten finns en dragkedja och öppnar man upp den så upptäcker man en magnifik, inbyggd solkeps som utgörs av inte bara en utan två hela paneler tyg. Såhär ska en bra sufflett se ut! Med solkepsen helt utfälld så blir barnet skuggat ända ned till i höjd med bygeln, men suffletten sitter så pass högt att luft ändå kan komma in och cirkulera. Solskärmen är även så pass styv att det kan gå att ha den bara halv utvikt om man skulle vilja. Att packa in den igen och åter stänga ihop dragkedjan har inte varit besvärligt alls. Jag är otroligt nöjd med den här suffletten och hur den är konstruerad för att fylla ett syfte oavsett årstid.

Varukorgen på Nordic Crown Spin är går bäst att komma åt rakt bakifrån, det är dock enklare när ryggstödet är i sittläge än när det är nedfällt till liggläge (1). Varukorgen är inte så stor men känns ändå ganska rymlig, jag har fått in en väldfylld matkasse och lite extra där under. Så den är stor nog för de vardagliga behoven. Alla hjul på Spin kan smidigt klickas av och på chassit. Framhjulen är snurrbara men plattan som sticker ut framtill kan pressas i läge så att de låser sig i fast läge (2). För att ta loss framhjulet så drar man ut en spärr på insidan av infästningen i chassit. Bakhjulen klickas loss lika enkelt och vagnen har när bilden togs rullat ett flertal gånger, ändå är bakhjulet bara lite dammigt (3). Inte ett enda gruskorn har fastnat. Nordic Crown Spin har ett ställbar teleskophandtag som kan justeras i flera olika lägen (4), med mer än en decimeters skillnad mellan högst och lägsta positionen. För att ändra höjd på handtaget trycker man in en rund knapp på vardera sida.

Uppfälld är Spin 53 cm bred, vilket gör att den upplevs som en nätt och smidig sittvagn. När den fällas ihop förbli bredden densamma, och vagnen blir väldigt platt – men också ganska lång. Det är inget problem alls att lassa in Spin i ett normalstort bagageutrymme, och vagnen väger bara knappt 12 kg så särskilt tung är den inte heller. För att fälla vagnen så trycker man ihop de två spärrarna på båda sidorna av chassit, och sedan måste man hålla undan säkerhetsspärren på höger sida så att ihopfällningen kan fullföljas. Det är väldigt enkelt, när spärrarna pressats in så sker fällningen i princip av sig självt. Väl ihopfälld så låser sig chassit automatiskt. För att låsa upp det så drar man ut den runda metallspärren som syns nederst i collaget ovan. Sen är det bara att lyfta tag i handtaget och dra upp det. På mellanbilden är Nordic Crown Spin fälld med ryggstöd i liggläge. Vill man göra vagnen något kortare så går det även att vinkla upp ryggstödet till sittläge.

Senast jag körde Brio Spin var åtminstone fyra år tillbaka i tiden, men jag mindes körkänslan som enkel och positiv. Precis så känns även Nordic Crown Spin. Handtaget kan justeras upp till en höjd som passar mig perfekt. Jag använder nästan alltid högsta läget på alla vagnar, men på Spin är det något för högt för min smak. Vagnen torde alltså fungera bra även för längre föräldrar. Det finns mycket mer fjädring i chassit än vad man kan tro, vilket bjuder på ett härligt gung och en väldigt mjuk körning över ojämnheter och trottoarkanter. Rullet är också det väldigt bra och det gäller även när 14 kg barn sitter i sittdelen. Min 3,5-åring är strax under meter lång och sitter riktigt bra i vagnen. Fotstödet är den del som barnet växer ut först, men i mitt falls så skulle barnet kunna ha fötterna vilandes på dess kant (den är dock ganska grund) men han tycker det är skönare, eller roligare, att låta dem dingla. Ryggstödet passar honom väldigt bra i längd och under suffletten finns det väldigt mycket utrymme kvar. Dessutom kan sufflettfästena skjutas uppåt på chassit, vilket gör att det blir extra mycket space i sittdelen. Skillnaden mellan suffletten i de olika lägen syns på bilderna till vänster i collaget ovan – högsta läget överst och lägsta läget underst. Min treåring har gillat att åka i vagnen lika mycket som jag gillar att köra den.

Som jag inledde denna recension kan jag också avsluta den. Allt jag gillade med Brio Spin finns kvar hos Nordic Crown Spin, och allt jag inte tyckte så mycket om har förbättrats avsevärt. Om tanken på en klassisk sulky lockar så tycker jag att denna förbättrade Spin är en av de bästa på marknaden just nu. Får en barnvagnsnörd drömma fritt skulle jag önska att det gick att köpa till ett kit med lufthjul för ännu bättre terrängegenskaper, men som det är nu så funkar Spin riktigt bra även på lite ojämnheter och den borde fixa snö likvärdigt eller en aning bättre än sin föregångare. Den höga maxvikten och därmed den långa användnigngstiden gör ju dessutom detta till ett väldigt bra alternativ som sista vagn för ett större barn som kanske mest åker till och från förskolan eller vilar benen ibland på väg hem från utflykten.

Känner man att allt det jag precis skrev om Spin låter bra men att swivelhjulen känns lite små och mesiga, dock ska man istället ta sig en titt på kusinen Nordic Crown Race. Allt jag skrev om Spin ovan stämmer också på in på Race – suffletten, maxvikten, ihopfällning, liggläget och så vidare. Den enda skillnaden är att chassit ser annorlunda ut framtill och att den istället för rörliga framhjul har fasta framhjul, lika stora som bakhjulen. Faktiskt identiska med bakhjulen, alla fyra hjul kommer med bromskuggar så man kan sätta hjulen på chassit som man vill. Skillnaden blir körkänslan och vagnens framkomlighet. Race kommer utan tvekan bättre fram i terräng av olika slag. Men istället för att kunna svänga med en hand så måste man vid snäva svängar häva handtaget något för att byta riktning. Hur mycket tryck som krävs beror delvis på hur tungt barnet i vagnen är. Jag personligen är inget stort fan av fasta framhjul men jag bor i stan och har inte samma behov av att kunna ta mig fram i skog och mark som den som bor mer ute på landet. Återigen så tror jag att alla som gillade Brio Race kommer finna att Nordic Crown Race är allt dess föregångare var men samtidigt mycket bättre.

Det är roligt att se hur Nordic Crown har plockat upp dessa gamla barnvagnsmodeller och gett dem nytt liv. Det ska bli spännande att se hur den framtida produktutvecklingen ser ut och vilka andra modeller som kommer ges en andra chans att rulla gatorna fram på nytt.

Recension av Joolz Day2
Inköp: Ordinarie inköpspris för Day2 är cirka 9995 kr, då ingår både sitt- och liggdel. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Joolz.
Tillbehör: Åkpåse, skötväska, regnskydd, myggnät, sommarsäte och mycket mer kan köpas till.
Typ av vagn: Duovagn.

Joolz Day2 kommer alltid vara en lite speciellt vagn för mig, då monteringen av denna vagn var vad som satte igång mitt förlossningsarbete. Mindre än fem timmar efter att det sista hjulet klickats på låg mitt fjärde barn i min famn. Och visst kan det inte bli mer rätt än när en barnvagnsnörds mest effektiva igångsättningsmetod visar sig vara vagnsmontering? I vilket fall som helst kan man nu enkelt lista ut att eftersom att min dotter hunnit bli nio månader gammal så har jag också hunnit köra Day2 i nio månader. Jag har samlat på mig många intryck och äntligen är jag redo att dela med mig av dem i recensionsform.

Joolz är ännu ett holländskt märke som presterat mycket väl i babybranschen. Deras första modell hette Day och den har funnits i Sverige länge, men slog aldrig igenom på bred front. Kanske för att den hade en del typiska brister för ett märkes första barnvagnsmodell: kort sufflett, liten varukorg och andra mindre flexibla lösningar. Därför är det roligt att Day2 är en så otroligt genomtänkt barnvagn, med detaljer som genomgående känns både smarta och lyxiga, för det här är design av hög kvalitet.

Day2 är en duovagn med separat liggdel och en ergonomisk sittdel. Maxvikten för liggdelen är som alltid 9 kg, sittdelen tar 15 kg. Day2 är 59 cm bred över bakhjulen. Vagnen är uppbyggd i form av ett chassi och en ram. Med en liten bebis så använder man ramen med liggdelsklädseln på, och den är lite halvknepig att montera om man inte har någon tidigare erfarenhet. Sen när barnet vuxit till sig så växlar man och fäster istället sittdelstyget på samma ram. Samma sufflett används hela tiden.

Jag gillar verkligen Day2s liggdel. Det är lite svårt att sätta fingret på vad med den som är så charmigt, men den känns som ett hem på hjul. En liggdel jag själv skulle vilja ligga i. Jag körde den med min (fjärde…) vinterbebis så jag vet inget om nyfödda i värme, men får man barn på sommaren är den antagligen bara ännu mer att rekommendera. Suffletten på Day2 är inte så lång, men det ingår numera en avtagbar solskärm som ger ganska mycket bättre täckning (1). Utan skärmen skiner vårsolen rakt ned på barnets ansikte, mysigt ibland men knepigt när man vill att bebisen ska somna (2). Liggdelslocket har en dold dragkedja, som hamnar under lockets kant när den är igendragen (3). Det är snyggt men framför allt känns det himla praktiskt att det då blir svårt för smuts eller väta att leta sig igenom dragkedjan. Lockets kant har en bra stadga i sig, men vill man att den håller sin position även när det blåser så är det bara att fästa fast det med tryckknapparna på sufflettfästets insida (4). Lockets kant kan man positionera i ett lägre (5) och ett högre läge (6). Just det här att Joolz erbjuder så många möjligheter till att finjustera vagnen är något som jag verkligen uppskattar. Den kan verka som petitesser men ibland är det exakt vad man behöver.

För alla sommarbebisar så kan Day2-liggdelen göras om till en riktigt luftig vilococoon. Liggdelslocket kan förstås tas bort helt, och suffletten kan öppnas upp baktill så att endast ett lager meshnät återstår. När man vill ha tyget nedfällt så hålls det snyggt på plats med en elastisk snodd i ett fäste som matchar bygel och handtag. Detta är dock vanliga funktioner. Det som utmärker vagnen är att även hela fronten av liggdelen kan vikas ned, och där bakom finns också meshtyg. Tänk vilken fantastisk ventilation det blir i vagnen då, även en riktigt varm sommardag. Som en bonus kan den vakna bebisen då ligga på mage och kika ut på omvärlden medan hen tränar nacken. Madrassen i liggdelen känns precis lagom mjuk och Joolz har även ett väldigt mysigt och praktiskt madrassöverdrag som sitter som ett smäck. Jag gillar också den lilla kanten runt huvudändan, ytterligare en detalj som bidrar till att Day2s liggdel känns så ombonad.

Min bebis avskydde alla liggdelar intensivt, men hon avskydde Day2s liggdel minst. I den sov hon faktiskt två eller kanske tre gånger. Så det är inte så konstigt att den blev en favorit också hos mig. Jag gillar att liggdelen är högt placerad, jag behöver inte böja mig dubbel för att komma åt bebisen. Att liggdelslocket var så enkelt att finjustera och att det satt snyggt även när jag slarvat med att stänga igen dragkedjorna var ett extra plus. Suffletten fick godkänt men i mitt tycke skulle solskärmen har varit dubbelt så lång. För när vårsolen stod som högst så lyckades några små irriterande solstrålar alltid leta sig rätt in i bebisens ögon och det hade jag gärna sluppit.

Så var det dags att byta till sittdel och den uppmärksamme noterar också att min solskärm fått sig ett nytt utseende. Skärmen är avtagbar med dragkedja och den på bilden är en skärm som (av en skrädderska) har klätts in i ett Estrid Ericson-tyg som heter Elefant, och som perfekt matchar Joolz blåa färg. Den skärmen blev jag så förtjust i att jag haft den på vagnen sen dess, men den är alltså funktionsmässigt identisk med Joolz solskärm i ordinarie utförande. Day2-sittdelen är som sagt ergonomisk, vilket innebär att hela sittdelen tiltas mellan de tre olika lägena: sittläge, viloläge och liggläge. Tyvärr krävs det två händer för att vinkla sittdelen, vilket gör mig lite besviken då jag tycker att enhandsfällning borde vara standard år 2017. Kanske får vi se en ny lösning på detta om Joolz en dag släpper en Day3?

Speciellt märkligt blir det med tanke på att sittdelens sele är desto mer modern i sin konstruktion. Genom att man öppnar upp en dragkedja på baksidan av sittdelen så kan hela selen enkelt justeras i höjd, inget behov av att trä om remmar eller andra dylikt tidskrävande åtgärder. Fempunktsselen kan också mycket enkelt delas i fem separat remmar, så att sätta i sittdynor eller åkpåsar är snabbt gjort. Sedan gör de små magneterna i selspännet att de olika delarna enkelt klickar ihop igen. Jag ska erkänna att ibland tar det mig två försöka att träffa rätt när selen ska knäppas ihop, av någon anledning siktar jag ofta lite för högt. Men det är nog snarare mig än selen det är fel på skulle jag säga.

Bygeln är också den precis vad man kan önska av en modern vagn. Den klickas enkelt upp på endera sida och viks sedan bort. Ett väldigt bra exempel på välfungerande swing away-bygel tycker jag.

En ytterligare riktigt smart detalj på sittdelen är hur fotstödet kan växa med barnet. På undersidan av ramens fotända finns som en knapp man trycker in, medan man samtidigt drar fotstödet utåt. Stödet kan fästas i tre olika lägen: helt inskjutet, ett mellanläge och fullt utdraget. Skillnaden i längd är väldigt stor och som jag kommer visa på bild längre ned i recensionen så gör det märkbar skillnad när barn av olika storlek sitter i sittdelen. Det här är ytterligare en grej som gör att det märks hur mycket arbete som ligger bakom en vagn, och även om jag vet att många föredrar ett fotstöd med knäled så innebär ett sådant sällan samma möjlighet att låta sittdelen växa. På bilden ovan syns också den diskreta öppningen på baksidan av ryggstödet för att komma åt selen, samt ramens konstruktion där den möter chassit. Den runda knappen är den som ska tryckas in när sittdelen ska vinklas, den halvmåneformande är för att öppna upp bygeln och den rektangulära är för när ramen ska lossas från chassit.

Sittdelen och liggdelen på Day2 delar som sagt samma sufflett och den går att positionera i ett flertal olika lägen. Med skärmen på går det aldrig att trycka in suffletten hela vägen. Antingen viks skärmen in och då blir det metallkanten som pekar utåt en aning (5) eller så lämnas skärmen utfälld och då är det den som utgör kanten runt sittdelens huvudända (6). I sittläge täcker suffletten mycket bra både fullt utfälld (2) och med solkepsen invikt (3). I vilo- och liggläge hade jag, precis som när vagnen hade liggdelen monterad, gärna sett att solkepsen förlängts med en decimeter eller så.

Det som främst avgör hur lång användningstiden för en vagn är, förutom maxvikten om man vill hålla den strikt, hur rymlig sittdelen är. Joolz Day2 har en sittdel som ser ganska grund ut och visst, sittdjupet är inte något som direkt utmärker sig. Men min snart fyra år gamla son är ungefär en meter lång och väger omkring 15 kg, och han ryms riktigt bra. På bilden av honom ser man också att jag dragit ut fotstödet till max, vilket gör att hans fötter kan vila bekvämt på kanten utan att knäna behöver böja sig ovanligt mycket. För att vara en duovagn från födseln tycker jag att Day2 erbjudet ett väldigt bra sittutrymme. Men också min minsting sitter bekvämt. På bilden i mitten är fotstödet på kortaste läget och jag har Joolz egen åkpåse i sittdelen. Bygeln hamnar ganska högt upp, men hon tycker om att sitta och hålla i den och uppfattar man det som att den kommer för nära barnets ansikte så är det ju snabbt gjort att ta bort den helt. Den tredje bilden förställer min dotter när hon vid fyra månaders ålder fick sitta i Day2 för första gången. Då hade jag anpassat sittdelen för henne genom att sätta in Joolz eget tillbehör Baby Bodyguard. Det är en slags dyna med inbyggt nackstöd, som fyller upp sittdelen och ger den lilla bebisen bättre sittkomfort. Dynan är av luftigt meshnät, så sittdelen blir inte extra svettig av den.

En av mina främsta tveksamheter kring Joolz Day2 var storleken på varukorgen. Jag hade många gånger sett gamla Joolz Day rulla förbi ute på stan och visste att den liggdelen knappt rymde något alls. Day2s liggdel såg inte så mycket större ut, var min initiala reaktion. Men faktum är att jag inte upplevt varukorgens storlek som något problem när jag faktiskt använt vagnen. Den har inte tillåtit packning i överflöd, något jag har benägenhet att ägna mig åt, men det nödvändigaste har rymts fint. Dock under förutsättning att jag hängt skötväskan på handtaget. Day2 har således fungerat både för en shoppingrunda inne i stan och för att handla middag med. Jag gillar också skarpt att varukorgens bakre kant är flexibel och kan tryckas ned. Det gör det enklare att packa både i och ur varukorgen.

Ihopfällningen av Joolz Day2 är inte komplicerad. På handtaget finns två vita spärrar som ska pressas in (1), sedan trycker man ned de båda metallspärrarna (2) och viker handtaget nedåt. När chassit fällts ihop blir det riktigt kompakt (3) och är enkelt att lyfta upp och packa in i bilen. Vagnen kan inte fällas med liggdelen på. Day2 kan fällas med sittdelen på, men då ska den vara framåtvänd. Vagnen blir då betydligt större, så vill man ta upp så lite plats som möjligt i bilens bagageutrymme så skulle jag rekommendera att man tar sig de extra fem sekunder för att först lossa sittdelen och sedan packa sittdel och chassi separat.

Det finns ingen anledning av vara rädd för punktering med Joolz Day2. Alla fyra hjul är nämligen punkteringsfria, men de är inte stumma för det utan de har faktiskt en luftkanal inuti vilket ändå ger ett visst stuns. Bakhjulen är stora och rejäla (5) medan framhjulen som kommer med vagnen är desto mindre (1). På asfalt eller enklare grusväg så funkar de små framhjulen bra men jag jublade högt när jag fick höra att Joolz sålde snurrbara vinterhjul (2) som ett tillbehör till Day2. Skillnaden i storlek är rejäl! Som bilen (3) visar så är terränghjulen mycket kraftigare och ska jag vara helt uppriktigt så kan jag inte se en enda anledning till varför man skulle föredra de mindre hjulen framför de större. De större tar terräng bättre men är precis lika smidiga på plana underlag. Framhjulen kan enkelt klickas av genom att man trycker in den vita knappen på dem (4). De kan även låsas i fast läge, och det kan man få till utan att använda handen. Den svarta plasten ovanpå framhjulsupphängningen är som en pedal som pressas in för att låsa och låsa upp hjulen.

Är det något Joolz är bra på, så är det originaltillbehör. Har man ett behov av barnvagnsaccessoarer så kan man ge sig sjutton på att just den prylen man söker finns i Joolz sortiment. Allt ifrån rent estetiska produkter, såsom snygga barnvagnsfiltar, till väldigt praktiska, exempelvis vinterhjulen eller åkpåsen. Det enda tillbehöret jag kan komma på saknas för Day2 är en ståbräda, men jag har hört att Joolz har planer på att ta fram en sådan i framtiden. Collaget ovan visar hur solskärmen på suffletten är fäst med en inåtvänd dragkedja (1) samt hur åkpåsen är utformad för att sitta perfekt i sittdelen. För det gör den verkligen. Remmarna på åkpåsens bakstycke träs under sittdelens sittplatta och förhindrar då att åkpåsen glider nedåt när man sätter i barnet (2). Jag är mycket förtjust i Joolz åkpåse, inte bara för passformen i sittdelen utan för att den är mjuk och mysig. Jag använde även samma åkpåse i liggdelen, det blir väldigt mysigt för bebisen att ligga inbäddad i den. Åkpåsen kommer även komma i en varmar polar-variant, denna version är mer för höst och vår samt milda vinterdagar. Joolz skötväska är också intressant, den kommer med två plastfästen som klickas på handtaget, och sedan krokar man bara fäst skötväskan i fästena (3). Själva skötväskan är allt annat än ett hafsverk, den har många fack på insidan såväl som på utsidan och den tar mycket packning. Ofta är originalskötväskor som bäst halvdana enligt min erfarenhet, men Joolz skötväska utmärker sig och är så pass bra att jag även använt den ihop med andra barnvagnar. Dessutom alltid ett plus när man kan få skötväskan att helt perfekt matcha resten av vagnen.

Det viktigaste av allt med en barnvagn, förutom att ens barn ska sitta eller ligga bekvämt och åka säkert, är körkänslan. En barnvagn införskaffar man för att promenera med och är den inte trevlig att rulla så känns det direkt som ett dåligt köp. Joolz Day2 ser ut som en stiligt designad stadsvagn men överraskade mig med en riktigt fin fjädring, faktiskt ett litet gung!, som jag inte trodde skulle finnas där. Med de små hjulen blir åkturen lite skakig över grusad asfalt men med de större vinterhjulen känns dylika ojämnheter knappt av. Handtaget är svagt kurvat och bekvämt att hålla i. Det har en teleskopled som kan höjas i många olika lägen. Det högsta läget är så pass upphöjt att det inte bara är den högt placerade sitt- och liggdelen som gör Day2 lämpligt för långa föräldrar, även handtagets höjd är perfekt för den som har långa barn eller bara tycker om att ta långa kliv. Day2 är mycket lättrullad och fixar även lite snö. När jag körde den i vintras hade dessutom terränghjulen inte kommit än så jag tror att jag kommande vinter kommer gilla den ännu mer. Och visst kallas hjulen för terränghjul och nog fixar de lite terräng men ska man dagligen gå på skogspromenader skulle jag nog inte välja Day2 ändå. Men kör man ibland i elljusspåren och ibland i city, då tycker jag att Day2 är en väldigt bra allround vagn. På buss och tunnelbana har det också varit enkelt att få vagnen kompakt, då handtaget kan tryckas in relativt långt.

Jag har hört andra kritisera Day2 för att kännas instabil med sittdel på. Det har jag aldrig upplevt, och då har jag ändå bara kört den med ett litet och ganska lätt barn i. Men visst, generellt är ju högre vagnar lite mer instabila, en låg tyngdpunkt ger alltid bättre balans. Men att man alltid ska hålla i vagnen på bussen, aldrig belasta handtaget med för mycket tyngd och aldrig låta barnet sitta i sittdelen utan att vara fastspänd gäller ju alltid, oavsett märke.

En anledning till att den här recensionen fått bida sin tid i nio månader är nog för att jag delvis trodde att Day2 skulle vara ännu en vagn jag kör ett tag och sedan skriver om, men att den inte skulle vara något jag fastnade för personligen. Men redan med liggdelen så såg jag alltid fram emot när det var Day2 som skulle med ut på dagens äventyr och den härliga känslan har inte avtagit efter att jag monterat på sittdelen. Det finns några svagheter. Jag skulle gärna kunna vinkla sittdelen med en hand och kunna fälla vagnen smidigt med sittdelen bakåtvänd, så som jag alltid kör den. Jag förstår inte heller varför man lägger till en snygg solskärm för att förlänga suffltten men ändå gör den förhållandevis kort? Men dessa nackdelar till trots så är det här en bra vagn med en riktigt fin körkänsla och rull. Detta är utan tvekan den bästa modell som hittills rullat ut från Joolz fabrik. Det gör mig också extra nyfiken på kommande släpp från märket, för om Day2 är såhär bra – hur ska det då bli när det blir bättre?

Recension av Emmaljunga NXT60
Inköp: Ordinarie inköpspris för NXT60 är cirka 6995 kr, då ingår chassi och sittdel. Liggdel kostar 2700 kr. Vagnarna jag kört är recensionsexemplar från Emmaljunga.
Tillbehör: Myggnät och spacer för sittdelen ingår. Åkpåse, skötväska, regnskydd och mycket annat kan köpas till.
Typ av vagn: Duovagn.

Det är en omvänd människa som skriver dessa ord. Visst har jag tyckt om en del av de Emmaljunga-vagnar jag har kört. Speciellt syskonvagnen DV735 är ett riktigt kvalitetsbygge. Den första NXT-vagnen Emmaljunga NXT90 blev dock inte en modell jag föll för och kanske berodde det på att jag testade den lite för tidigt. Nu ska nämligen mycket vara bortbyggt av det jag då uppfattade som problematiskt. Färgad av det hade jag inga direkta förväntningar på NXT60 men tyckte förstås at det kändes kul att samtidigt få testa två versioner av samma vagn. Sen i höstas har jag kört både NXT60 Competition med punkteringsfria hjul och NXT60 Lounge med luftfyllda hjul. Och det var under första promenaden med Lounge, i ursnygga färgen Pure, som det sa klick. Några månader senare sitter jag här och kan konstatera att Emmaljunga NXT60 nu tagit sig in på min personliga topp fem-lista och det är ingen liten bedrift med tanke på att jag kört över 130 barnvagnar. Smidigheten och rullet är det jag faller för och jag är så glad att Emmaljunga vågar testa nytt och hamnar lite, i mitt tycke, på avvägar när slutdestinationen faktiskt blir såhär bra.

Jag har testat NXT60 med sittdel endast. Vill man veta mer om NXT60 med liggdel så kan man med fördela klicka sig in på min recension av Emmaljunga NXT90, då de båda NXT-modellerna har samma sitt- och liggdelar (men olika chassin).

För att denna recension ska kännas komplett kommer jag gå igenom sittdelen ordentligt, trots att en liknande genomgång finns i mitt inlägg om NXT90. NXT60 finns i tre olika utförande: Lounge, Competition och Outdoor. Det finns också en version i Leatherette. Sittdelarna är i grunden desamma men klädseln är av olika material och det finns även mindre skillnader på till exempel suffletten. NXT60 har en vändbar sittdel som kan vinklas i flera lägen, oavsett om sittdelen är vänd framåt eller bakåt. NXT60 har ergonomisk sittdel. Det finns även en NXT60 Flat, alltså samma chassi men med en vanlig sittdel där ryggstödet fälls ned till plant liggläge. Jag kommer testa även denna sittdel och därefter göra ett separat blogginlägg om den.

NXT60-sittdelen är egentligen ganska okomplicerad. Fempunktselen är lätt att använda och kan justeras i höjd vid axlarna. Bygeln får man ta i lite för att få på plats, men kan alltså tas loss helt om man skulle vilja. Annars är den även enkel att snabbt öppna upp och stänga igen, då den har en knapp på insidan till höger. I vissa lägen hade jag önskat att bygeln kunnat öppnas upp också från vänster, ifall vagnen står inparkerad så att man enklast kommer åt barnet från det hållet. Men det funkar såklart även att lyfta barn lite extra över bygeln också. Fotstödet kan med hjälp av två knappar vinklas i flera olika lägen. På undersidan av fotstödet finns en förvaringsficka i nät, perfekt anpassad för att förvara det medföljande myggnätet i dess förvaringspåse. Sittdelen har också ett grenband, som fästs runt bygeln med tryckknapp. Vill man vinkla upp bygeln hela vägen så måste man först lossa grenbandet från den.

Översta bilden till höger visar två grå spännen. Det som sitter på chassit är för att reglera handtagets höjd med. Den spärr som sticker upp från sittdelen har en tvilling på andra sidan och när man lossat dem kan man sedan lyfta upp sittdelen, antingen för att ända riktning på den eller för när vagnen ska fällas ihop. På baksidan av sittdelen på NXT60 finns en böjd båge. Drar man den uppåt så släpper spärren som håller sittdelen i vald vinkel, och man kan därefter tilta sittdelen mellan olika sitt- och vilolägen.

NXT60 kan både framåt- och bakåtvänd ställas i fyra olika lägen. Överst till vänster är liggläget, sen följer två olika vilolägen och längst ned till höger är sittläget då ryggstödet är upprätt med endast en svag vinkling bakåt. I början kan det vara lite klurigt att få till hur man drar upp spärren och vinklar sittdelen i samma rörelse, men när man väl har fått in den rätta snitsen så är det både enkelt och snabbt gjort med bara en hand på vagnen.

Grundkonstruktionen på suffletten är likadan på Lounge som på Competition. Den märkbara skillnaden är att Competition har en liten, utfällbar solskärm längst fram på suffletten. Båda suffletterna har en dragkedja mitt på som kan öppnas upp, och suffletten kan då förlängas ett helt steg. När suffletten har öppnats upp så kan man välja att ha tyget under nedfällt, och suffletten är då heltäckande. Men när det är varmt ute eller man av annan anledning vill ha extra bra ventilation i sittdelen så kan man även vika undan tyget i den sista panelen. Som bilden längst ned till vänster visar så är suffletten då täckt på sidorna men har bara ett lager luftgenomsläppande meshnät vid huvudändan. Perfekt för att få luft att rotera genom sittdelen när barnet sover middag en solig sommardag. Övriga bilder i collaget ovan visar hur suffletten kan ställas i många olika lägen mellan uppfälld och helt nedfälld.

NXT60 har svängbara framhjul, som kan låsas i fast läge. Competition har punkteringsfria hjul medan Lounge har hjul som är luftfyllda, samma gäller Outdoor. Som jämförelsebilderna visar så är det endast en mindre storleksskillnad mellan Lounge och Competition, där lufthjulen är de som är snäppet större. Alla hjulen är mycket enkla att ta av från chassit om man skulle vilja det. Framhjulen kan förstås låsas i fast läge. Jag är ju nästan alltid team lufthjul, om lufthjul finns, och det är verkligen sant även för NXT60.

Det finns en del detaljer att gå igenom på NXT60. En är hur knappen för handtagets teleskopfunktion möter knappen för att lossa sittdelen (1). Det känns liksom fel att de tar i varandra men det utrymme som finns räcker faktiskt till, hur trångt det än må se ut. Och ja, NXT60 har som en av få vagnar både knäled och teleskopfunktion. Handtaget kan höjas i flera steg (2), och skjutas in hela vagnen – ett läge jag använt mycket! Knäleden är också lite speciell, det är inte vad jag kan minnas vanligt alls att ett handtag kan roteras 360 grader. Men det kan detta handtag (3) och givetvis kan det ställas i många fler lägen än de fyra jag har fotograferat. Väldigt enkelt att hitta en lagom höjd, både jag på 170 cm och min 15 cm längre man kan gå bekvämt med vagnen och det utan att sparka i chassit, inte ens när man tar långa kliv. Jag har alltid teleskopet på högsta när jag rullar vagnen, och på lägsta om jag vill att chassit ska ta upp minimalt med plats i hallen.

När man ska fälla ihop NXT60 så måste man först ta bort ligg- eller sittdelen. Det är ett extra moment man kanske kan irritera sig på om man ska fälla vagnen ofta, men som plåster på såren är chassit riktigt kompakt när det väl fällts ihop. Själva spärren för ihopfällning är ramen till varukorgen (1), vilket syns på att dessa bakre del är formad som ett handtag.. Vill man så kan man fälla chassit som det är (2), men vill man göra det minimalt så öppnar man upp spärren för teleskophandtaget (3) och trycker handtaget hela vägen in mot chassit (4). Därefter drar man bara varukorgens bakstycke rakt upp och så fälls chassit ihop till ett platt paket. NXT60 har en automatiskt spärr som låser ihop chassit när det fälls (5), en väldigt praktisk funktion. När man vill fälla upp vagnen igen så lossar man bara på den gråa spärren på insidan mellan chassi och varukorg.

När NXT60 har fällts ihop blir den så här liten och behändig. Jag fäller in knäledshandtaget hela vägen mot varukorgen. Sedan kan man välja att stapla sittdelen ovanpå chassit på lite olika sätt. Den största bilden är den stapling jag tycker blir bäst, och då mäter vagnen ungefär 95 x 45 x 58 cm. Vagnen är alltså 58 cm bred. Det är inte så lätt att få saker att stanna kvar i varukorgen när vagnen fälls men regnskydd och lås kan jag har kvar däri. Större grejer faller ur under ihopfällningsprocessen. Sen min familj utökades med vårt fjärde barn så kör vi en ”mini”buss och i den går de flesta singelvagnar in uppfällda, smidiga lilla NXT60 är såklart inget undantag. Vagnen i blått som står hopfälld bredvid är en BJ City Tour.

Den absolut vanligaste kritiken som Emmaljunga fick för sin första NXT-sittdel var att den är så liten. Framför allt att den är kort i ryggstödet. NXT60-sittdelen har precis samma mått men numera ingår även ett tillbehör som Emmaljunga kallar spacer. Den är enkel att fästa på sittdelen, man lossar bara dragkedjan som håller suffletten fäst vid ramen, och så sätter man dit spacern istället. Sittdelsramen blir ju inte längre, men spacern höjer sufflett och skapar mer utrymme för barnets huvud. Den är också vadderad, vilket gör att barnet bekvämt ska kunna luta sitt huvud mot ramen.

Ovan är en serie jämförelsebilder på en NXT60 Competition-sittdel med och utan spacern monterad. Effekten av spacern blir densamma i Lounge-sittdelen givetvis. Sittdelsryggen fotad rakt framifrån utan (1) och med (2) spacer. Sittdelen fotad från sidan utan (3) och med (4). Här ser man tydligt hur mycket mer höjd under suffletten som har skapats. När spacern monterats får flytta sufflettfästen från ett nedre (5) till ett högre läge (6). Jag hade gärna sett att sittdelen var större i storlek i grunden, men spacern är faktiskt en godkänd lösning på problemet.

NXT60 Competition i blått och Lounge i den ljusgrå, nästan vita färgen Pure. Skillnaderna ser inte ut att vara så stora såhär på bild, och den lilla solkepsen på Competition-suffletten gör ingen enorm skillnad men jag tycker olikheterna i körkänslan är mycket stora. Och det måste vara hjulen som gör det. Competition-hjulen på den NXT60 jag har kört har en förmåga att få vagnen att vagga lite i sidled. Det är normalt enligt Emmaljunga och ska vara något som upphör när hjulen slits på. Det har verkligen blivit bättre men även efter mer än 6 mil med promenader (av de sträckor jag loggat i en app) så finns gungandet till viss del kvar och ligger och stör körkänslan lite bakgrunden. Loungen med sina lufthjul har rullat stabilt sen dag ett och jag upplever den dessutom som mer lättrullad och att den, ganska givet i mina ögon, tar grus, småstenar och andra ojämnheter mycket bättre. Det lilla besväret med att hålla rätt tryck i däcken vägs med lätthet upp av hur lufthjulen påverkar barnvagnspromenaderna till det positiva.

Så hur rymlig eller liten är sittdelen då? Min minsting som ska precis fylla ett år sitter hur bra som helst. Hon ryms utan problem och med marginaler i sittdelen som den kommer, med spacern inmonterad – vilket den är på alla bilder tagna inomhus i collaget ovan – så finns det rejält med växtmån. Min fyraåring är precis runt en meter lång och han sitter bättre än förväntat. Lutar han sig bakåt ligger ju huvudet mot ramen, ovanpå spacern, men det finns luft mellan hjässan och suffletten. Fotstödet känns för kort men det är inte så konstigt. Jag skulle gissa att min yngsta kommer sitta riktigt bra i minst 1, kanske 2 år till.

Jag gillar verkligen Emmaljunga NXT60. Efter många år av barnvagnskörande har jag insett att det finns en grej jag verkligen inte kan kompromissa med, och det är det väldigt luddiga begreppet körkänsla. En vagn som till exempel har lite för liten varukorg, eller är lite krånglig att fälla ihop, sånt kan jag leva med om den i övrigt är välkonstruerad – och om den har bra körkänsla. Men om en vagn inte är härlig att promenera med så spelar det för min del ingen roll hur smart den är eller hur genomtänkta funktioner den har. En oskön vagn vill man inte gå på långpromenad med, så är det bara. Och detta eldprov klarade NXT60 Lounge med bravur. Jag har gått i (lite) snö, jag har gått på grus, på asfalt, har kryssat runt inne i stan och rullat ombord på bussar och på tunnelbanan. Och NXT60 har hela tiden varit en mycket trevlig kompanjon. Vagnen är lätt att styra, känns otroligt smidig och liten men är ändå stabil och absolut inte ranglig. Både hemma i hallen och i kollektivtrafiken har jag varit mycket glad i att handtaget kan vikas undan, och att chassit kan göras så kort när handtaget dessutom trycks hela vägen in. Min ettåring har från första promenaden sovit väldigt gott i NXT60 och allting kring att ha henne i vagnen har funkat mycket bra: sittdelen är lätt att vinkla, selen smidig att knäppa ihop och de olika modeller av åkpåsar jag har testat i sittdelen har alla funkat bra. Medt NXT60 har Emmaljunga i mina ögon lyckats med en modernisering av sin klassiska barnvagn och jag kommer bli mycket förvånad om inte NXT60 inom kort blir en vanlig syn ute på gatorna.