Recension av Diono Quantum Classic
Inköp: Ordinarie inköpspris för Quantum Classic är cirka 7995 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar från Diono.
Tillbehör: Sittdyna, luftpump, regnskydd och babyskyddsadapter.
Typ av vagn: 2-in-1-vagn, kombivagn.

Diono är en tillverkare som i Sverige antagligen inte direkt förknippas med barnvagnar utan desto mer med barnvagnstillbehör. Jag har tidigare skrivit om olika sommartillbehör, såsom parasoll, mugghållare etc från Diono. Med modellen Quantum så är tanken nu att slå sig in också på barnvagnsmarknaden. Quantum finns i ett antal olika versioner och den jag har testat kallas Quantum Classic. Den har en liggdel som byggs om till sittdel, och vice versa. Det finns alltså ingen separat ligg- eller sittdel som behöver förvaras, inte ens ett extra tyg eftersom att det är själva klädseln som konfigureras om efter behov. Diono Quantum Classic tar 9 kg i liggdelen och ombyggd till sittdel är vagnen godkänd för hela 22 kg. Den är ganska tung med sina 14,3 kg men helt normalbred. Över bakhjulen mäter vagnen 61 cm.

Som liggvagn är Quantum Classic både ombonad och rymlig. Med hjälper av dragkedjor fäster man väldigt snabbt ett ljust innerfoder längs med ramen och sen lägger man bara i den medföljande madrassen. Sittdelsklädseln med selen finns kvar där under men tar man sig tiden att lägga den plant så tycker jag inte att den känns nämnvärt genom madrassen. Själva spännen kan man placera så de ligger mot sidorna. Även liggdelslocket fäst med dragkedja och har en bra kant som står upp en bit. Men bäst av allt är förstås att det tack vare den enorma suffletten är väldigt enkelt att skärma av liggdelen så att det är mörkt och lugnt där inne.

När det är dags att byta över till sittdel så byggs Diono Quantum Classic väldigt enkelt om. Det är faktiskt så snabbt gjort att man kan byta mellan lägena fram och tillbaka under dagen, vilket kan vara smidigt för den som har ett barn som villa halvsitta och vara vaken på förmiddagen men kanske ville sova plant efter lunchen. När liggdelen görs om till sittdel så blir det en ergonomisk sittdel, alltså med en skålad form även när sittdelen vinklas ned till liggläge. För att forma om liggdelen till sittdel så plockar man bort madrassen, tar ut innerfodret och sen spänner man ihop tyget. På bilderna ovan ser man till höger hur remmarna göms när Quantum Classic används som liggdel, en snygg detalj tycker jag då det inte är särskilt fint med hängande remmar. Bilden till vänster visar hur man spänner ihop tyget dels i huvudändan, dels i höjd med barnens knän och även hur man spänner fast sittdelstyget runt en metallbåge under barnets rumpa när Quantum ska användas med sittdel.

Sittdelen är rymlig, framför allt på bredden. Då sitter ändå den medföljande sittdynan i sittdelen på bilderna. Min minsting är bara ett år gammal och inte någon bjässe men i Diono Quantum Classic kan hon växa i minst ett år eller två utan att vagnen känns för liten. Med tanke på den höga maxvikten så får Quantum ändå anses ha en lång användningstid. Suffletten går också högt upp när den är utfälld, min ettåring är 75 cm lång och har närmare två decimeter kvar mellan huvud och innertyg. Selen i sittdelen är en fempunktssele som är enkel att ta isär i fem delar, vilket underlättar om man vill sätta i åkpåsar i vagnen. Bygeln är av swing away-typen och utmärker sig lite genom att ha knappen på insidan av bygeln – det är lite vanligare att den är placerad på utsidan. Vad gäller användning tycker jag nog inte att den detaljen gör någon större skillnad men jag stod och snurrade på bygelns fästen några gånger innan jag insåg varför jag inte fick den att klicka i. Den var förstås åt fel håll. Den medföljande sittdynan har lite memory foam-känsla i sig och väldigt bra passform i sittdelen. Jag har även använt Quantum Classic med några olika universalåkpåsar, hela tiden med sittdynan kvar under, och ändå har vagnen känts rymlig i sittytan.

Sittdelen har en spärr överst på ramen och lossar man den kan sittdelen vinklas från sittläge ned till två olika vilolägen och ett liggläge. Spärren är väldigt enkel att använda, man behöver inte vara stark i nyporna för att få upp den. Även fotstödet kan regleras, för det krävs ett tvåhandsgrepp då fotstödet har knappar på båda lederna.

Suffletten är den detalj hos Diono Quantum Classic som jag gillar allra mest. Såhär långa borde alla suffletter kunna bli, det finns många andra tillverkare som borde ta anteckningar när de betraktar Quantum. Inte nog med att den har tre rejäla paneler i suffletten i första läget, det går också att fälla ut en rejält tilltagen solkeps. Det gör att barnet är skuggat i princip ned till fötterna. Men ventilationen behöver man ändå inte oroa sig över. Dels kommer det in en del luft vid fotändan, dels kan hela den bakre panelen lyfts upp. Under yttertyget finns då ett lager meshnät. Mitt på suffletten finns dessutom en tittlucka i klarplast. Även den har meshnät inbyggt, antagligen för att man ska kunna hålla koll på barnet utan att stark sol skina rakt in. Den här typen av sufflett är i mitt tycke lika effektiv vid soligt väder som den är på vintern. Jag har kört Diono Quantum vid minusgrader och det är väldigt skönt att veta att min ettåring ligger där inne i som en kokong av varm luft, då det är väldigt svårt för isiga vindar att ta sig in när suffletten fälls helt vägen ut.

Diono Quantum Classic har framtill på chassit små, svängbara hjul som kan låsas i fast läge (1). Hjulen har blivit lite ruggiga i ytan, men inte så att det fastnar stenar i dem vad jag har kunnat se. Och då har vagnen ändå körts mycket på grusigt underlag. Det jag upplever som problematisk med framhjulen på Quantum Classic är dels att de är underdimensionerade i storlek, dels att de sitter för långt in på vagnen (2). Att de är små innebär att de lätt kör fast sig. Med lite större hjul fixar en vagn små kanter och andra ojämnheter utan att man behöver hjälp till för att få upp och över ekipaget. Men Quantum har en förmåga att tvärstanna i en del av de lägena, något jag inte tror att den skulle göra om framhjulen fått samma eller åtminstone snarlika dimension som bakhjulen. Att hjulen sitter lite för långt in på chassit innebär att Quantum Classic på underlag som sluttar sidledes har väldigt lätt för att dra åt ena hållet. I längden blir det lite tungt för den som kör vagnen att hela tiden korrigera upp och hålla rak kurs. Bakhjulen har dock fungerat mycket bra (3). De var enkla att pumpa upp och är stora nog för att mjukt kunna rulla fram över både snö och gräs. Varukorgen är rymlig och kan enklast kommas åt bakifrån (4). Men även framifrån och från sidorna kan man packa in mindre föremål  och jag får utan problem in en vanlig handling av mat bredvid en skötväska. Också fotbromsen är genomtänkt och har fungerat felfritt (5). Den sliter aldrig på ens skor, då man både låser och låser upp bromsen genom att trycka ned med foten. När bromsen är låst så syns det tydligt genom att röda markeringar på chassit blottas.

Diono Quantum Classic har en inte helt vanlig ihopfällningsprocedur. På handtaget sitter en spärr som ska dras åt sidan, sedan vride man runt handtaget och fäller det samtidigt nedåt (1). I samma veva viks hela chassit ihop. Vagnen kan fällas ihop med sittdelen på, men den blir väldigt lång och ganska klumpig, och sittdelen måste vara framåtvänd (2). Jag tycker vagnen blir betydligt mer kompakt, samt enklare att packa in i en bil, om man fäller chassit för sig och sedan staplar sittdelen ovanpå (3). Bara chassit när det fälls ihop får en väldigt bra storlek. Quantum Classic är en vagn som funkar bra för föräldrar av olika längd, då handtaget kan gå från normallågt till riktigt högt (4). Handtaget har lite speciellt form, och omfånget är något grövre än normalt. Har man väldigt små händer kanske man tycker det är svårt att få till ett bra grepp. För mig funkade det helt okej, för min man med större händer var det inget problem alls – men även han reagerade på att handtaget är bredare än vad han normalt är van vid. Handtaget höjs och sänks genom två knappar på insidan. Ett annat par knappar som lite lite halvt dolt, är spärrarna för att vända på sittdelen. Man hittar dem på mitten av sittdelsramen, i höjd med infästningen på chassit ungefär (5). Även dessa spärrar är väldigt enkla att trycka in, sedan kan man bara behålla samma grepp och lyfta sittdelen rakt upp.

Rullet i Diono Quantum Classic funkar bra på platta underlag. Jag tycker vagnen fixar lite grus och knögglig is utan större bekymmer. Men går man i villaområden med lite smalare, mer lutande trottoarer så har den förmåga att dra åt det hållet underlaget lutar. Det går att åtgärda genom att låsa framhjulen i fast läge. Men då blir vagnen genast mer svårstyrd. Bromsen är fantastisk i alla väder, så enkel att hitta med foten och det är bekvämt att aldrig behöva passa in foten under en smal bromspedal och pressa uppåt. Handtaget går att få riktigt högt, jag som alltid brukar välja högsta läget valde faktiskt en eller två nivåer under det på Quantum Classic. Första bästa häveffekt så bör man dock köra vagnen med handtaget åtminstone halvvägs ut. Lägre än så så får man kämpa lite när vagnen ska upp på bakhjulen för att ta sig över kanter. Handtagets form känns okej även om det är lite grövre i omfång. Att vagnens ihopfällningsmekanism sitter mitt på handtaget tycker jag inte stör. Det är ju inte en knapp som sticker ut, så det går att hålla mitt på ändå. Det bästa med vagnen är ändå sittdelen. Jag skulle som sagt gärna se att hela främre delen av vagnen uppgraderas med större framhjul och bredare utrymme mellan framhjulen. Men sittdelen är redan rymlig, mycket enkel att justera lutningen på och med en sufflett som är som gjorde för att hålla barnet ostört i vagnen. Min ettåringen har sovit riktigt gott i Diono Quantum Classic och med lite andra framhjul så hade den kanske kommit ännu mer till sin rätt också för oss föräldrar.

Tävling! Nu när jag har rullat klart detta testexemplar av Dionom Quantum Classic i fin mörkgrå färg så är det dags för någon av er att ta över. Vagnen har alltså ligg- och sittdel i ett, hög maxvikt om 22 kg i den vändbara sittdelen och en suffletten som är längre än vad många ens kan drömma om. Tävlingen pågår fram till och med lördag 24e februari. Vagnen måste hämtas från mig i södra Stockholm inom en vecka från att vinnaren har meddelats. Bor man inte själv i Stockholm går det lika bra att låta ett ombud hämta vinsten. För att delta i tävlingen: Lämna en kommentar och skriv vilken egenskap hos Diono Quantum Classic som du skulle ha störst glädje av om du vann vagnen!

Recension av Cybex Mios
Inköp: Ordinarie inköpspris är 6500 kr för vagnen med sittdel. Detta är ett recensionsexemplar från Cybex.
Tillbehör: Babyskyddsadaptrar och regnskydd ingår. Liggdel kostar 2600 kr, sittdynan köps till för 499 kr och man kan också köpa till mugghållare och snacktray.
Typ av vagn: Vändbar sittvagn, duovagn.

Mina barn är för små för att jag ska hänga med i vilka värdeord som trendar just nu. Men ifall on fire fortfarande är ett gångbart uttryck så är det exakt så Cybex bör beskrivas – de är on fire! Varje år sprutar de ur sig nya modeller och kvalitet håller en jämnt hög nivå. För snart ett år sedan släppte Cybex så lilla Mios, en vändbar sittvagn i smidigare modell. En premiumvariant av Cybex andra lilla vändbara sittvagn Cybex Balios M, lite som en förminskad Cybex Priam. När jag såg Mios första gången blev jag väldigt imponerad. Både av dess snygga finish men också för att den har så många intressanta funktioner alla inbakade i samma vagn. Även om Cybex Mios kan köpas med både sitt- och liggdel så är det inte riktigt en duovagn i mina ögon, jag skulle nämligen inte anse att man året om i ett nordiskt land klarar sig med den som enda vagn. Men som komplement till en mer rejäl duovagn eller kanske en syskonvagn, där kommer Mios in i bilden. Mios är 50 cm smal och sittdelen tar 17 kg. Liggdelen tar i vanlig ordning 9 kg.

Med Mios medföljer babyskyddsadaptrar, som klickas fast direkt på chassit. Självklart funkar adaptrarna med babyskydd från Cybex, men de är också kompatibla med flertalet modeller också från Maxi Cosi och BeSafe. På bilden har jag monterat ett BeSafe iZi Go Modular i-Size babyskydd. Liggdelen är ombonad med sufflett och liggdelslock i ett mjukt, lätt stretchigt material. Färgen på bilden är Midnight Blue, en riktigt fin blå nyans. Liggdelen känns rejäl för sin storlek. Suffletten är lite kort, även om det finns en liten solkeps som kan vikas ut. Dessutom har den ett inbyggt bärhandtag. För att fästa liggdelen på chassit så klickar man bara i den i samma fästen som för sittdelen. För att lossa den trycker man in de två silvriga knapparna vid chassits sidofästen, de har memoryfunktion så man kan trycka in en i taget och sedan lyfta upp liggdelen endast med en hand.

Sittdelen till Mios är en vanlig sittdel, alltså inte en ergonomisk. Den kan fästas på chassit både framåtvänd och bakåtvänd (1) och har samma lägen på ryggstödet oavsett åt vilket håll man har den. Suffletten är fäst runt sittdelen med tryckknappar, men vill man tex dra en åkpåse över ryggstödet så är det enkelt att öppna upp. Baktill överst på ryggstödet finns också det handtag med vilket man reglerar ryggstödets vinkel (2). Sittdelen kan ställas i fyra olika lägen. Sittläget är i mitt tycke väldigt upprätt och bra (3). Därefter följer två olika vilolägen (4 + 5) och slutligen ett liggläge som är väldigt bra (6), näst intill helt plant skulle jag vilja påstå. Funkar absolut redan från en tidig ålder på barnet, även om jag inte skulle säga att Mios har den typ av sittdel som funkar med en mjuklift. Ett bra liggläge kan dock vara toppen om man har ett äldre syskon och vill kunna varva att lägga ned en liten bebis och ha storasyskonet sittandes i vagnen.

Hjulen på Mios är ganska små, men materialet de är gjorda av har åtminstone lite stuns i sig. Jag har inte sett någon tendens till att det fastnar stenar i dem, vilket såklart är positivt. Cybex Mios har en fotbroms som är enkel att hitta med foten och som man kan hantera även med flipflops eller finskor på (1). Framhjulen som bilden visar lite fjädring i sig, och är givetvis svängbara (2). Fotstödet på Mios kan vinklas i olika lägen, för att låsa upp det så trycker man in de silvriga knapparna på sidorna av fotstödsleden (3). Här syns också de silvriga knappar som ska klicka till när man fäster sitt- eller liggdelen på chassit, och som man sedan trycker in för att lossa delen igen (4). Den där lilla detaljer att man kan trycka in en knapp i taget är just en sådan detalj som känns Cybex-påkostad.

När jag tittar på Mios varukorg så tycker jag att den ser rymlig ut. Men jag tror det är hur lättåtkomlig den är som lurar ögat något? Det är nämligen inget problem alls att packa in i vagnen både bakifrån och framifrån, och till viss mån även från sidan. Men utrymmet är definitivt åt det snålare hållet. Med nöd och näppe får jag inte en skötväska och sen är varukorgen full. Den är lite bättre för förvaring av lösa prylar, typ en bärsele, en drickflaska, en kofta och så vidare. Men trots Mios smidighet så gör varukorgen att vagnen knappast kan klassas som bra för shopping. Åtminstone inte om planen var att lägga det man köpt under vagnen. Att smala vagnar har smala varukorgar är förstås inget konstigt, men jag hade hoppats på att Cybex skulle lyckats trolla fram lite mer förvaringsutrymme, på något sätt.

Suffletten kan öppnas upp med dragkedja och förlängas ett steg. I den bakersta panelen finns en tittlucka i meshnät, med ett täckande lock över. Det märks att Cybex har lärt sig mycket sen Priams först sufflett, som inte var helt genomtänkt. Den här typen av konstruktion är faktiskt den jag föredrar, det gör att man kan se barnet och man kan förbättra ventilationen i sittdelen, men man behöver inte släppa in onödigt solljus om man inte vill. På det stora hela funkar Mios sufflett väl. Men eftersom att liggläget är så bra så känns suffletten tyvärr lite för kort då, även om man öppnat upp förlängningen. Ytterligare en panel, kanske som en solkeps som kan vikas ut framtill på suffletten, hade behövt för ett riktigt bra solskydd. Något som fungerar helt felfritt är däremot Mios swing away-bygel, som lika enkelt kan öppnas upp och svängas åt sidan som den kan tas bort helt, om man inte vill använda den alls. Den kan dessutom bytas ut om en bygel med inbyggd snack tray, som givetvis köps separat.

Mios sittdel har en klassisk fempunktssele (1) där man måste trä ur remmarna, till exempel vid axelfästena, när man vill sätta i åkpåse eller sittdyna som inte har kardborreöppning för selen (1). Selen är enkel att justera i längd och jag tycker att själva selspännet har fungerat bra, det är lätt att klicka ihop och att öppna upp. Som bilden på sittdelen framifrån visar så är Mios hög i ryggstödet men desto kortare i fotstödet (2). Rygghöjden är faktiskt lika hög på Mios som på Cybex Priam Lux, jag får den till 56 cm. Och den är som gjord för varmt klimat, då hela sittdelstyget utgörs av meshnät (3). Ingen risk för svettiga ryggar en varm sommardag eller på solsemestern, Mios ventilerar både kropp och ben. Klokt nog är sittytan av heltäckande tyg, vilket nog är lite bekvämare. Med Mios egen sittdel så tänker man inte alls på att sittdelen är av mesh (4). Det ingår dock med suffletten en liten huvudkudde i samma färg. Lagd bredvid sittdynan så inser man dock att kudde nog är fel ord, det är snarare som ett inlägg för huvudet, för att barnet inte ska vila direkt mot meshtyget (5). Jag har inte använt huvudinlägget då det kändes överflödigt när man har sittdynan, vilket Cybex kallar comfort inlay, i sittdelen.

Nästan varenda sittvagn som är liten och smidig och som dessutom har ställbart handtag har ett teleskophandtag. Det har man helt enkelt fått vara glad för, då det inte är länge sedan som ställbara handtag på små vagnar i sig var något unikt. Därför är det roligt att Mios faktiskt har ett fungerande knäledshandtag. Nog för att det endast kan vinklas i ett litet antal olika lägen, men det skapar ändå en bättre chans att hitta ett höjdläge som funkar bra och kan vara extra praktiskt om man är två föräldrar av olika längd. För att reglera handtagets vinkel så trycker man in den silvriga knappen mitt på handtaget, samma knapp som användas för att fälla vagnen.

Hela hopfällningen av Mios kan göras med en hand, alltså kan man ha barnet på den andra armen. Jag som har fyra barn och alltid någon som behöver hållas i absolut älskar enhandsfällningar och den här är supersmidig att få till. Med Mios börjar man med att fälla ihop sittdelen. Sedan viker man handtaget hela vägen in mot chassit, varpå en spärr inuti chassit lossar och det viker ihop sig. Handtagets läge låser i viss mån ihop vagnen när den är fälld, men den kan glida ut lite och hade jag fått önska hade jag lagt till ett spärr som låser vagnen orörlig i maximalthopfällt läge. Så som vagnen är på bilden där den ligger plant på golvet. Nu kan det ibland kännas som att den ska börja fälla ut sig igen när man lyfter in den i bilen, fast den de facto inte kan det.

När jag såg Mios första gången som uppfattade jag det som att den skulle kunna fällas på samma sätt oavsett riktning på sittdelen, men det visade sig tyvärr inte riktigt vara fallet. Med sittdelen bakåtvänd så är läget längst till vänster på bilden ovan det man får till om man fäller på samma sätt som om sittdelen är vänd framåt, och chassit har då inte på något sätt låst sig utan fälls direkt ut igen. Nästa bild i ordningen så har chassit låst sig. För att få till det får man fälla chassit först och sedan vinkla ihop sittdelen ovanpå. Det är lite bökigare, men det går. Jag behövde experimentera en del för att hitta fällningsmetoden som ledde till detta resultat och det är inte lika enkelt som den framåtvända fällningen. Vagnen blir heller inte lika liten. Vill man få Mios maximalt kompakt får man således antingen ta av sittdelen först, eller vända den framåt. För mig blir det ett litet minus.  Mios får dock pluspoäng för att den kan stå upp när den är fälld, det gör att den tar upp ännu mindre plats bak i bilen.

Storleksmässigt så erbjuder Mios en bra rymlighet. Min fyraåring får plats med huvudet under suffletten. Fotstödet – om man vill ha det vinklat till ett rakt läge – funkar givetvis bättre för min minsting, som på sommarbilderna är strax under halvåret, och upp till kanske 1 – 1,5 års ålder. Därefter kan det funka för ett längre barn att fälla ned fotstödet, så kan man fortfarande vila fötterna mot det på ett helt okej sätt. Utrymmet under bygeln är väldigt generöst och det är överraskande väl som ett stort barn ryms i Mios, med tanke på hur liten vagnen är i sina yttermått.

Den för mig så viktiga körkänslan är tyvärr den egenskap hos Mios som gör att det inte uppstår någon kärlek mellan mig och vagnen. Jag inleder med att skriva det för att också poängtera att jag vet många andra som gillar sin Mios, så det är olika hur man uppfattar hur en vagn känns. Men jag kan bara skriva om min egen upplevelse och i körupplevelsen kunde Mios inte leva upp till mina förväntningar. Visst är det imponerande att vagnen har fjädring, men den ger inte direkt något gung och det är nästan så jag undrar om det inte är just fjädringen som ligger till grund för en del av de saker jag upplever som tveksamma med Mios. Även om jag inte tvivlar på att vagnen fixar 17 kg så är det ofta med andra vagnar som det känns underförstått att den dessutom egentligen klarar mer tyngd. Den känslan får jag inte från Mios. Att köra den bakåtvänd med en bebis i sittdelen funkar bra. Mios rullar på och är smidigast på plana underlag, vilket såklart är var vagnen gör bäst ifrån sig. På grus blir den hoppig, men det är inte konstigt och inget som jag håller emot den. Men med min då 3,5-åring i vagnen, och han väger ett par kg under maxvikten, så blir Mios alldeles för trögstyrd. Inne i en matbutik får tvingas jag ta till båda händerna och måste dessutom använda kraft, allt för att kunna vinkla vagnen runt ett hörn. Med ett tyngre barn i framåtvänd sittdel så upplever jag det som att mer vikt än Mios klarar av hamnar på framhjulen, som då pressas ihop vilket gör att vagnen blir allt annat än lättstyrd och man måste hänga sig på handtaget för att balansera upp ekipaget. Jag är också besviken på hopfällningen när vagnen är bakåtvänd, och tycker att suffletten borde varit längre för att Mios skulle kunna briljera åtminstone som sommar- och avancerad resevagn för mindre barn. Tyvärr var Mios för min del bättre på pappret än i verkliga livet. Så kan det vara ibland. Jag har dock stor tilltro till att Cybex i Mios har en modell med potential, så kanske kommer framtida versioner ha uppdateringar som gör att tyckte kan uppstå mellan mig och vagnen igen? Vi får se. För nu är jag lite ledsen att Mios inte var allt jag hade hoppats på, men så sägs det ju också att man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins.

Minirecension av Nordic Crown Promenad
Inköp: Ordinarie inköpspris är 6995 kr för vagnen med sittdel. Detta är ett recensionsexemplar från Nordic Crown.
Tillbehör: Sittdyna och fotsack ingår med vagnen. Babyskyddsadaptrar kan köpas till.
Typ av vagn: Duovagn.

En riktigt klassisk barnvagnsmodell jag aldrig körde är Brio Happy. Ändå tipsar jag om den gång efter annan. Ofta till familjer som söker efter en riktig rejäl promenadvagn för att ha på landet eller till någon som letar billig sovvagn till förskolan. Därför tyckte jag det vore lite kul att köra uppföljaren Nordic Crown Promenad. Promenad har samma liggdel som Happy medan sittdel och chassi är starkt Happy-influerade. Att jag inte är ett fan av fasta framhjul är nog känt för de flesta som läser den här bloggen men jag har försökt tänka bort den faktorn och testa Promenad för vad den är. Tack vare ett påpassligt väder så har jag kunnat köra Promenad under väldigt olika förutsättningar, på barmark såväl som i djup snö. Nordic Crown Promenad är alltså en duovagn med separat ligg- och sittdel. Sittdelen är vändbara, hjulen är luftfyllda. Chassit finns både i kromat och i svart utförande. Över bakhjulen mäter Promenad 60 cm, vilket är helt normalbrett. Vagnen är däremot ganska mycket tyngre än normalt, 17,6 kg med sittdelen på. Inte något man vill lyfta in i bilen dagligen, skulle jag säga. Liggdelen är godkänd för en belastning om 9 kg, sittdelen får ta 17 kg.

Liggdelen till Promenad är i grunden samma som den till Brio Happy. Nordic Crown köpte upp Brios gamla fabrik, så mycket är samma sak under nytt namn. Det mesta med denna liggdel känns väldigt traditionellt och det tycker jag är positiv. Jag gillar verkligen det ljusa innerfodret och att liggdelslocket fästs med tryckknappar. Det är tystare än kardborre, men mer stabilt än en del magnetfästen kan vara. Kanten på liggdelslocket har rejält med stadga i sig och står upp för extra effektivt vindskydd. Suffletten kan vinklas upp och ner med en hand, har en utvikbar solkeps, och hela liggdelen kan enkelt klickas av från chassit och bäras i bärremmarna. Att bära en helt liggdel är oftast väldigt klumpigt, så skulle jag köra Promenad med en nyfödd skulle jag ha en mjuklift i liggdelen. Och med tanke på hur rymlig den är så är det inget problem att hitta en lift som passar.

Precis som så många andra liggdelar så kan Promenad liggdel plattas till för förvaring. När den ska användas ska metallbågarna spänna ut liggdelen och dras ända tills de fastnar i skåren i fästet på liggdelens botten. Promenads liggdel har en uppfällbar ryggplatta, vilket kan vara väldigt praktiskt när man har en bebis som börjar bli lite större. När barnet ska sova kan man köra med liggläget som vanligt och när barnet är vaket så kan man snabbt fixa till ett enklare sittläge. Det enkelt avtagbara innerfodret har också en lucka för ryggplatten, vilket gör att man bara behöva lyfta lite på madrassan huvudändan för att fixa till så att barnet kan sitta upp i Promenads liggdel. På insidan av liggdelens finns förvaringsfickor som jag utgick från att man ska kunna stoppa ned bärremmarna i när de inte används.

Sittdelen är mycket enkel att bara klicka på chassit, och lika lätt är det att lyfta av den – exempelvis för att vända den åt andra hållet. Ryggstödet kan ställas i fyra olika lägen. Ett upprätt sittläge, två vilolägen och ett plant liggläge. För att vinkla det trycker man ihop en spärr på baksidan av ryggstödet. Med Nordic Crown Promenad medföljer en sittdyna, den fäster man i sittdelen med duffelknappar i två elastiska öglor överst på ryggstödet. På så sätt slipper man allt glid.

Chassit har knäledshandtag, vilket jag gillar av två skäl. Dels är det enkel att hitta ett bra höjdläge även om man är två väldigt olika långa föräldrar. Dels gör det att vagnen kan göras i alla fall lite kortare när den står i hallen eller när man ska åka buss med den och vill att övriga passagerare ska kunna komma förbi bakom en. Varukorgen är stor och i metall. Fördelen med det är att den är väldigt tålig, här vågar man lasta på en hel del skulle jag vilja påstå. Den är bara godkänd för 5 kg men orkar mycket mer än en varukorg i tyg med samma maxvikt. Nackdelen med stålkonstruktionen är att man inte kan lägga i enskilda småsaker, de faller genom nätet direkt. Man får se till att packa i väskor eller kassar när man ska ta med sig grejer.

Klicka på bilden för att se den i högre upplösning. Selen i Promenad är precis som Brios gamla, det vill säga en ej delbar fempunktsele med ett klassiskt selspänne (1), Fotstödet kan fällas och ställas rakt ut eller i ett nedfällt liggläge (2). En intressant detalj med ryggstödet på sittdelen och som jag ska erkänna att det tog mig ett tag att upptäcka, är att ryggstöd kan ställas i två olika lägen. När sittdelen ska användas just för att sitta i, och speciellt när barnet börjar bli längre, så har man det som på den övre bilden (3). Men då är den översta fliken bakvänd och hålls på plats med kardborre. Vill man ha mer skydd för ett barns huvud i liggläget så kan man lossa kanten, vika fram den och dra upp dragkedjorna i hörnen. Min gissning är att detta även kan användas för att funka som extra stopp om man har Nordic Crown Promenad med en mjuklift i sittdelen. Bygeln på Promenad kan inte svingas iväg, men den kan däremot vinklas med hjälp av de övre runda knapparna på båda sidor om bygeln. Självklart kan den även lossas helt. Bara att knäppa upp grenbandet och sedan ta loss bygeln genom att trycka på de undre runda knapparna.

Rent estetiskt är inte suffletten på Nordic Crown Promenad den mest tilltalande jag har sett. Passformen är lite för pösig för min smak. Men solskyddet är i alla fall bra, mycket tack vare att denna sufflett faktiskt har en utvikbar solkeps. När min ettåring ligger i fullt liggläge i Promenad så känns hela överkroppen väl skyddad mot både sol och väder och det går inte att vara annat än nöjd vad gäller funktion. Vad jag däremot absolut inte förstår mig på är att sittdelens sufflett har knappar på insidan av sufflettfästena. Detta är ganska vanligt på liggdelar, men då är det ofta – mig veterligen – för att man ska kunna ställa suffletten i ett upprätt läge och bära liggdelen med sufflettens inbyggda bärhandtag. På sittdelar som denna är det tyvärr enbart irriterande. Suffletten kan fällas fram precis som vanligt, men varje gång man vill fälla undan den, om så bara ett steg, så måste man med båda händerna trycka in knapparna. Överlag är jag inget fan av tvåhandsgrepp för enkla funktioner och att behöva ha båda händerna fria varje gång jag vill kolla till mitt barn är inte användarvänligt. Det här hoppas jag kan vara något som uppdateras och byggs bort på kommande versioner av Promenad.

Vagnen kan fällas ihop med sittdelen på, men blir ganska stor då. Den känns visserligen lätt att hantera omfångsmässigt men är ju ganska tung. Ska jag packa in Nordic Crown i bilen och måste lyfta den högt så skulle jag föredra att ta chassit och sittdel för sig. Att fälla chassit är mycket enkelt. På båda sidor av handtaget finns rejäla spärrar med öglor. Dessa drar man mot sig och därefter ska man på höger sida också trycka in extra spärr, då fällningar av vagnar ska ske i minst två moment för att förhindra att vagnen råkas fälla ihop av misstag. Chassit blir utan sittdelen på plattare men förblir lika brett och långt.

Körkänslan i Promenad är härlig och den gör verkligen sitt namn rättvisa – det här är en promenadvagn! Fjädringen är mjuk och vagnen har ett härligt gung, men den är inte så mjuk att man måste trycka ner handtaget överdrivet mycket när vagnen ska svängas. Framkomligheten är förstås riktigt god. Min man sa det faktiskt bäst när han kom tillbaka efter en rejäl vinterpromenad; att det gör inget att vagnen är ganska svårsvängd med sina fasta hjul för med Promenad kan man bara köra rakt över alla hinder istället för att runda dem. I vår ganska trånga lokalbutik känna Promenad rätt snabbt mest otymplig men så fort man kommer ut igen så finns det inget att klaga på vad gäller rullet. På bussen blir Promenad rätt stor och lång om ryggstödet på sittdelen är nedfällt till liggläge, men om barnet är vaket och sitter upp och handtaget fälls in mot chassit så tar man inte upp så värst mycket mer utrymme än man gör med mindre duovagnar. Det här är inte en vagn jag skulle välja för shopping eller huvudsaklig körning i stadspromenad. Inte heller skulle jag välja Promenad om vagnen ska packas in i bilen dagligen. Samtidigt tror jag inte att den som lever sitt liv så letar efter den här typen av vagn. Precis som Brio Happy är Nordic Crown Promenad bra för terrängkörning, för promenader och för barnet att sova i. Det plana liggläget och den rymliga sittdelen var mycket uppskattade av min ettåring, som är långt ifrån att fylla upp sittdelen maximalt. Jag kan fortfarande inte påstå att fasta framhjul är något för mig men när jag kör vagnar som Promenad så fattar jag åtminstone varför den här typ av vagn uppskattas av andra.

Recension av Emmaljunga Viking
Inköp: Ordinarie inköpspris är 6260 kr för vagnen med sittdel.
Tillbehör: Inga tillbehör medföljer men det finns många olika som kan köpas till.
Typ av vagn: Duovagn.

Den här recensionen borde ha publicerats på bloggen för länge sedan, för Viking har varit en populär barnvagn i flera år nu. Ibland tar det tid men ja, äntligen är det dags. Vikingen jag har kört är i utförandet Outdoor Black och av årsmodell 2018. Vikingen har utvecklats sen den först släpptes, som det ser ut idag så finns den som Outdoor, Lounge, Competition och Leatherette. Det två förra har lufthjul medan de senare har de punkteringsfria ECCO-hjulen. När jag valde vilken Viking jag ville köra så hade jag testandet av Emmaljunga NXT60 färsk i minnet och visste med säkerhet att det var lufthjul jag skulle ha. Extra mycket så med tanke på att jag skulle testköra vagnen under vintern, och mängden snö blev dessutom mycket större än jag hade kunnat ana.

Emmaljunga Viking delar sitt-och liggdelar med Double Viking och Double Viking 735. De kan även användas på gamla Monkey och Double Monkey-chassin. Viking är inte kompatibel med övriga vagnar i Emmaljungas sortiment. Viking är riktigt smal, endast 52 cm bred över bakhjulen, 54 cm om man kör vagnen med lufthjul. Jag har endast kört Viking med sittdel på, men det finns ju även liggdel för den som vill använda vagnen från födseln.

Viking har en vändbar, ergonomisk sittdel. Maxvikten är 15 kg och det är synd och skam, för den här vagnen är riktigt rymlig och även riktigt rejäl. Selen kan justeras i höjd och även grenselet kan göras lite längre genom att träs om på undersidan. Det är enkelt att dela selen i separata remmar, praktiskt dels om man bara vill spänna fast barnet över höfterna men också när man ska sätta i åkpåsen i vagnen. Sittdelen har grenband som är enkelt att knäppa loss, och bygeln kan då öppnas upp på båda sidor och svingas åt sidan. Bilden högst upp till vänster visar remmen på ryggstödets baksida, med vilken man lossar spärren så att sittdelen kan vinklas i olika lägen. Jag kommer inte riktigt överens med den här remmen om jag ska vara uppriktigt. På NXT60 funkade den lätt och felfritt från första dagen, men den på Viking är trög. Jag minns att jag hade en liknande uppfattning om sittdelen på Emmaljunga Super Viking när jag testade den. Remmen har blivit enklare att använda med tiden men första perioden krävde det att jag använda båda händerna och jag fick också ibland ont i handen av att behöva ta i så mycket. Har man ledvärk eller svagare händer så kan det bli krångel. Visserligen blev det alltså bättre efter en tid, men fortfarande efter flera månaders bruk var det trögt. Jag vet inte vad skillnaden är på konstruktionen av Viking jämfört med NXT60 men fick jag önska så skulle Viking-sittdelen göras lika enkel att fälla som NXT60-sittdelen.

Suffletten på Viking kan ställas i flera olika lägen, som bild 1 till 3 i collaget ovan visar. I mellanläget håller kardborrefästen den på plats, så när man vill dra suffletten till sitt mest utfällda läge får man ta i lite så kardborren lossnar och suffletten kan fällas fram. Enkelt och okomplicerat. Suffletten är också utan tvekan lång nog för att ge ett bra solskydd, även när sittdelen vinklats ned till liggläge. Det finns dock ingen tittlucka eller vädringslucka uppe på suffletten, något jag vet att en del saknar. Jag som främst kör med mitt barn vänt mot mig har dock inte känt att det behovs, så användning påverkar såklart hur man önskar att en vagn ska se ut.

Bild 4 till 6 visar de tre olika lägen på Viking. Sittläge, viloläge, och liggläge. Sittdelen kan även fällas ned ett snäpp till efter liggläget, men det är vad Emmaljunga kallar för ihopfällningsläge och ska inte användas med barn i. Eftersom att Viking har en ergonomisk sittdel (och det finns inga vanliga sittdelar som passar på Vikings chassi) så är sittdelen alltid skålad. Som vanligt är min åsikt att skillnaden mellan vanlig och ergonomisk sittdel är just en åsikt, vad gäller vilken som är bäst. Mitt barn har suttit och sovit väldigt bra i Viking.

Emmaljunga Viking har en ganska rymlig varukorg (1), jag fick utan att behöva pussla in både en normalstor skötväska och lite till under vagnen. Det går att handla med den också, men det är enklare att packa in varorna en och en än att försöka få ned en hel matkasse i varukorgen. Enklast är den att komma åt bakifrån (2), då är öppningen som vidast men har man sittdelen bakåtvänd så är det nästan lika enkelt att packa in framifrån. Bromsen på Viking är en till detalj som jag är riktigt gjort mig kompis med (3). Den funkar felfritt, det är aldrig så att den inte tar eller lossar bromsningen av sig självt så säkerhetsmässigt toppbetyg. Men den är så otroligt vass i kanterna, har man sandaler på sig (eller är barfota/i strumplästen inomhus) och ska trycka upp den så får man direkt ont.

Lufthjulen på denna Emmaljunga Viking har varit toppen. Framhjulen är rejäla trots att de är ganska små (4), vill man ta sig fram ännu lite enklare i snö och terräng så är det lätt att med ett klicka på den grå spärren låsa framhjulen i fast läge. Bakhjulen är större än framhjulen (5) och enkla att komma åt för att pumpa. Framhjulen är lite knepigare men det går det också.

På Viking Outdoor är handtaget klätt i bekväm läderimitation, mjukt och med en lagom omfång för att vara skönt att hålla i. Knäledshandtaget kan vinklas i ett otal olika positioner, och viker man det nedåt kan det fällas hela vägen in mot chassit. Det är ett läge jag gillar att kunna använda mig av när jag åker buss med vagnen, men också när den står parkerad i min hall och jag vill att den ska bli så kort som möjligt.

Emmaljungas vagnar är bra på att vara funktionella, och det är nästan alltid lätt att förstå vad olika knappar och spärrar ska användas till. På vardera sidan av chassit sitter rejäla fästen som håller chassit uppfällt. När man ska fälla ihop vagnen så trycker man in de gråa knapparna på undersidan (1) samt lossar metallspärren på höger sida av chassit. För att lossa sittdelen lyfter man rakt upp i de gråa handtaget (2). Att de har den här konstruktionen är för att man även ska kunna komma åt att lossa sittdelarna när de används på ett syskonchassi. I samma bild ser man även de tre gröna lägena sittdelen får vinklas i, samt det gula läget som är för ”folding only” som klisterlappen anger. Fotstödet på Viking kan vinklas i flera lägen. För att göra det trycker man in knapparna som sitter på insidan av lederna (3). Det kräver två händer men knappar är inte svåra att pressa in och sedan kan man med resten av handen ställa fotstödet i det läge man önskar ha det (4).

Att fälla i ihop Emmaljunga Viking är alltså i svårt. Fäll sittdelen till hopfällningsläget, tryck in de grå knapparna, för metallspärren i rätt läge och så viks vagnen ihop. Det kräver ingen armstyrka och det går snabbt. Vagnen står dessutom kvar på hjulen hela tiden, så man behöver inte hålla den uppe i luften för att klädseln inte ska skitas ned om det är snö eller blött ute. Chassit har ingen automatisk låsning men vagnen kan låsas ihop manuellt med plastspärren som sitter framtill på chassit. Mest kompakt blir vagnen om den fälls med sittdelen framåtvänd tycker jag, men chassit blir förstås enklare att hantera om det fälls separat, då kan handtaget vikas in hela vägen och sedan kan sittdelen staplas ovanpå chasssit. Oavsett hur vagnen fälls så förblir den bred och lång precis som innan, men den blir plattare. Viking är således mer smal och smidig i uppfällt läge än den är när den har fällts ihop.

Det jag gillar allra mest med Emmaljunga Viking är hur allsidig den är. Riktigt enkel att ha med sig på bussen, kommer med bredare marginaler in i alla hissar på tunnelbanan och svänger lätt runt snäva hörn. Jag har aldrig behövt känna mig ivägen med en så smal och smidig barnvagn. Samtidigt har det fungerat hur bra som helst att röra sig i naturreservatet där jag bor, med i år en massa snö, is och frusna grusvägar. Backar, snövallar och annan terräng har inte varit ett bekymmer för Emmaljunga Viking som hela tiden rullat på som tåget. Efter ett tag kändes framhjulen lite tröga, det var grus och kanske salt som kommit in och torkat upp. En snabb rengöring och lite smörjning och sen var vagnen lika lättsvängd igen. Min ettåring har suttit faktiskt bra, bilden ovan är klickbar för den som vill se bilderna i större format. För bilder på större barn i samma sittdel så kan man kika på mina recensioner av Emmaljunga Double Viking och Emmaljunga DV735 där jag har flera bilder på mina barn upp till sex års ålder i samma sittdel. Alla olika åkpåsar jag använt i Viking under vinterns gång har suttit bra, det är en stor fördel att sufflett och ryggstöd inte sitter ihop för då kan man trä åkpåsarna över ryggstödet och slipper att de glider.

Jag har faktiskt ingenting negativt att skriva om Emmaljunga Viking. Visst, den blir inte superliten när den fälls ihop, det är en svaghet, men dess uppfällda storlek kompenserar ändå för det kan jag känna. För mig hamnar Viking litegrann i samma kategori som Britax Smile 2 – en riktigt bra allrounda barnvagn, som funkar i de flesta lägen, har bra funktioner och är av god kvalitet. Ja det är så märkligt hur många år det tog innan jag testade Viking men nu förstår jag precis varför den är så populär.

Recension av Baby Jogger City Select LUX
Inköp: Ordinarie inköpspris för vagnen med sittdel är cirka 9500 kr, syskonpaket med en liggdel, en sittdel samt adaptrar kostar cirka 14000 kr. Detta är ett recensionsexemplar direkt från Baby Jogger.
Tillbehör: Inga tillbehör medföljer men det finns många olika som kan köpas till.
Typ av vagn: Syskonvagn och singelvagn.

Två av de syskonvagnar jag oftast fått frågan om varför jag inte har recenserat dem på bloggen är Baby Jogger City Select och Baby Jogger City Mini GT Double. Nu kan vi äntligen sätta check för den första och jag kan glädja alla nyfikna med att jag kommer rulla City Mini GT Double i år! Den version av City Select som jag har kört är den senaste, som kallas LUX. Jag har inte kört vanliga City Select och kan därför inte bjuda på någon jämförelse de två emellan. Det jag vet ska skilja dem åt är att LUX har bättre fjädring, annan form på handtaget och att den blir 30% mindre ihopfälld. För den som tycker att LUX sittdel ser bekant ut så beror det på att den delar form med sittdelen till Baby Jogger City Premier, de två har därför också samma bygel. Jag har testat City Select främst som singelvagn och ihop med det jump seat som jag redan nu kan avslöja är inget annat än genialiskt. Jag har även kört vagnen med två sittdelar, men inte alls i samma utsträckning som LUX rullats som singelvagn. Jag ville dock använda den även som syskonvagn för att få en känsla för hur det påverkar vagnens balans och körkänsla.

Baby Jogger City Select LUX är alltså en singelvagn som kan göras om till syskonvagn på längden. LUX är en rejäl vagn. Sittdelen är vändbar och tar 20kg. Liggdelen som köps till är inget jag har testat, det råder numera brist på bebisar i mitt hus. Men jag har sett och klämt på den vid tidigare tillfällen och har uppfattat den som rymlig och ombonad på samma gång. Vagnen är 60 cm bred, alltså lika bred som en normalstor singelvagn.

Sittdelen till CS LUX är ergonomisk. Den kan vinklas i fyra olika lägen, från sittläge, förbi två vilolägen och ned till liggläge (1). Selen i sittdelen är enkel att ha att göra med. Selbanden kan lätt delas i fyra separata remmar (2), vilket underlättar när man ska sätta i dynor eller åkpåsar i vagnen. Och de delar sig precis lagom lätt, det krävs inte att man anstränger sig men jag tycker inte heller att selspännens glider isär av sig själva när man ska knäppa ihop selen. Bygeln till sittdelen är ett tillbehör som säljs separat (3). Jag skulle inte påstå att en bygel är en nödvändighet. Men för äldre barn kan den vara bra att ha om de vill luta sig framåt mot den. Och med mindre barn använder jag ofta bygeln för att fästa barnvagnsleksaker på så min bebis ska uppskatta åkturen lite mer. För det växande barnet så kan selen i CS LUX justeras i flera olika höjdlägen (4). Selremmarna kan också enkelt förlängas och dras åt igen.

Suffletten är bra, men inte wow. Jag gillar verkligen materialet på klädseln, det är inte glansigt utan matt och har mer struktur i sig. Men jag förstår inte varför Baby Jogger inte bara kan smacka dit en infällbar, mjuk solkeps på suffletten. Det skulle göra solskyddet så många gånger bättre när sittdelen är i liggläge. Den har i alla fall en rejäl vädringslucka med meshnät med, så när det är varmt kan man lätt släppa in mer luft till barnet i vagnen. Luckan hålls i båda lägena på plats med magnetfästen, som är helt ljudlösa. Hurra för det, kardborrefästen till sufflettluckor känns verkligen så väldigt passé med tanke på vilken förmåga det ljudet har att väcka sovande barn. Den bakre delen av suffletten, som går ner över ryggstödet, är en elastiskt meshnät. För att vinkla ryggstödet på City Select Lux så håller man helt enkelt in den gråa spärren överst på ryggstödet och fäller ned sittdelen till önskad position. På ryggsidan baksida finns också en praktisk förvaringsficka, som jag hade mycket glädje av i vintras som dedikerad plats att stoppa ned mitt barns mössa och vantar på när vi var inomhus.

Sittdelen har en del riktigt praktiska funktioner. Dels kan den enkelt vikas ihop till ett riktigt platt paket, något man gör som ett första steg när vagnen ska fällas ihop med sittdelarna på. Men sittdelen kan också växa med barnet i och med att suffletten kan fästas på sittdelsramen i två olika lägen. Den övre bilden på en tom sittdel i collaget ovan visar suffletten i det över läget, som alltså ger minst 5-7 cm extra i höjd. Den nedre bilden på tom sittdel visar att sufflettfästena är fästa runt ramen i de lägre hålen i sittdelsklädseln. På bilden överst till höger i collaget så syns min 102 cm långa fyraåring i sittdelen, med vinteroverall och luvan uppdragen. Suffletten är i det övre läget och gick med lätthet att fälla ut över honom utan att den tog i vare sig huvud eller luva.

Baby Jogger City Select LUX har svängbara framhjul som enkelt kan låsas i fast läge (1). De här hjulen imponerade på mig. De är inte supersmå men inte så jättestora heller, speciellt inte i förhållande till de väldigt väl tilltagna bakhjulen (2). Men ändå klarade de av mycket terräng och hinder som jag hade förväntat mig kunde bli ett problem. Handtaget på LUX an höjas och sänkas i flera steg (3). Vagnen är utrustad med en handbroms, man pressar ned det gråa handtaget för att låsa bromsen och drar i den svarta spärren för att låsa upp bromsen (4). Det fungerar klockrent och med tanke på möjligheten att ha Baby Joggers jump seat på CS LUX så hade en fotbroms inte varit en god idé, varför syns bättre på en bild längre ned i denna recension men man hade fått stå och fumla mycket med foten i så fall. Vad jag däremot inte riktigt gillar med bromsen är hur mycket utrymme den tar upp på handtaget. Den är som en stor klump på höger sida och det gör det svårare att hålla båda händerna lika långt ut på handtaget. Ibland tyckte jag att det påverkade körkänslan (om än ytterst marginellt) att jag inte kunde ta ett bredare grepp om handtaget. Ett grepp som dock funkade toppen är det för att lossa sittdelen från chassit (5). Bara att trycka in den grå knappen och lyfta rakt upp, den svarta kanten ger ett bra grepp för fingrarna att hålla i. Varukorgen på City Select LUX är också fenomenal, en av de rymligaste jag har varit med om (6). Även med en stor, fullpackad skötväska och en bärsele inpackade så kändes varukorgen max halvfull.

Ihopfällningen av City Select LUX är riktigt okomplicerad. Har man sittdelen på får man först vika ihop den genom att vika fotstödet inåt. Sen greppar man tag i handtaget mitt på chassit nav, ett på vardera sida, och drar uppåt så att chassit fälls ihop. På bilderna har jag fällt chassit separat och sedan staplat en eller båda sittdelarna ovanpå. Detta eftersom att jag kört vagnen med Baby Joggers jump seat. Har man sittdelen ovanpå jump seatet så kan vagnen inte fällas ihop hela vagnen. Då får man först ta av sittdelen, fälla över sittplattan till jump seat och sen sätta på sittdelen igen. Det kändes som ett onödigt moment och därför har jag inte fällt vagnen med sittdelen på när jag haft jump seatet monterat. Att fälla chassit med adaptrarna för den andra sittdelen eller shoppingkorgen på är inget problem. Bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar hur sittdelen kan fällas ihop innan hela vagnen fälls. Chassit har automatiskt lås som klickar i när vagnen är helt ihopfälld. Det gör det enklare att lasta in City Select LUX i bilen eftersom att chassit då inte kan börja fälla ut sig igen av att man lyfter upp det.

Detta är Baby Jogger City Select LUX jump seat. Man kan antingen se det som en väldigt förenklad sittdel, eller som en riktigt avancerad ståbräda. Jump seatet, som är möjligt att böja på svenska utan att det känns fel, utgörs av två delar. En sittplatta och ett fotstöd. Det är mycket enkelt att montera på chassit. Det behövs inga adaptrar, det fästa direkt på och samma gäller fotstödet. Väl på plats så kan jump seatet i princip stanna på chassit permanent, det går nämligen alldeles utmärkt att fästa en sitt- eller liggdel ovanpå och chassit kan som sagt fällas ihop med det på. Baby Joggers jump seat har en maxbelastning om 29 kg, det är alltså riktigt stora barn som kan åka på denna. På sittplattan finns en enkel trepunktssele monterad och min rekommendation är att man använder den, så slipper man riskera att barnet glider av framåt vid plötsligt stopp eller när vagnen ska hävas över en kant.

Hela hösten körde jag City Select LUX med jump seat och för mig som har 2,5 km till förskolan och har en 3,5-åring som kan gå den biten, men inte alltid är på humör och så gott som aldrig kan gå i mitt tempo för att även hinna hämta storasyskonen på skolan i tid så har denna lösning varit klockren. Mer än klockren – genial! Hela dagen har jag kunnat köra runt med City Select LUX som singelvagn, jump seatet gömt under min bebis sittdel. Väl framme på föris så lyfter jag snabbt och enkelt över hennes sittdel till den främre positionen, efter att ha klickat i adaptrarna i chassit. Vips har jag då trollat fram en sittdel för min treåring. Han behöver inte ett ryggstöd, han ska inte sova i vagnen utan vill kunna sitta och vila benen bara. Och något jag först efter ett tag insåg att jag verkligen uppskattade var att jag med sittdel + jump seat har båda barnen vända mot mig OCH kan se båda i ögonen samtidigt. Något som inte är möjligt på samma sätt med sittdel + sittdel. Ett annat plus är att den här lösningen naturligt gör så att det tyngsta barnet hamnar närmast handtaget, vilket gör under för både styrförmågan och häveffekten. Har man det tyngsta barnet längst fram så kan det påverka körkänslan väldigt negativt är min erfarenhet. Det här är faktiskt den ultimata lösningen för alla som ska få tillskott till familjen och velar mellan att ha syskonvagn eller inte och den räddade mig så många gånger under hösten och vintern att jag inte kan lovorda den för mycket.

Ett annat tillbehör som jag initialt inte var lika begeistrad över men snabbt ändrade åsikt om var City Select LUX shoppingväska. Den kan fästas i samma positioner som sittdelarna kan fästas, med samma adaptrar. Väskan har en axelrem och öppningen har en bred kant, Denna kan antingen knäppas ihop med tryckknappar eller så kan man vika upp kanterna så skapar man ännu mer förvaringsutrymme i shoppingväskan. Bilden längst ned till vänster i collaget ovan visar också de små krokarna för att haka fast väskan på chassit (klicka på bilden för att förstora den). Jag använde dock aldrig väskan så och kan inte riktigt utvärdera det.

Jag har gjort en hel del seriös shopping med City Select LUX som kompanjon och den här vagnen har aldrig gjort mig besviken. När den vanliga varukorgen kombineras med shoppingväskan som kan man få med sig allt man behöver och mer därtill. Ett stort plus för den vanliga varukorgen är att den är lätt att packa från alla håll, och att öppningen är så vid att man även kan få med sig större saker som sticker ut lite uppåt. Det finns mig veterligen inget regnskydd för shoppingväskan och även om man stänger igen den så är den långt ifrån vattentät. Jag upptäckte dock att med lite våld och vilja så kan man få ett universalregnskydd, på bilderna ett från Elodie Details, att täcka båda sittdel och övre delen av shoppingväskan., Som en bonus täcks då även varukoren för, vilket var positivt när jag tillbringade en hel dag inne i stan, springandes ärenden i en riktig snöstorm.

För att knyta an till det jag skrev ovan om jump seat så gick det riktigt bra att inkludera shoppingväskan i den kombinationen. Med ett barn i vagnen hade jag shoppingväskan framtill. När det blev dags att hämta på förskolan flyttade jag fram sittdelen till adaptrarna där shoppingväskan suttit, placerade väskan i varukorgen, under jump seatet, där den passade perfekt. Sen satte jag treåringen på jump seatet och så var det bara att rulla vidare.

Det finns så många sätt att kombinera Baby Jogger City Select LUX att jag kände att jag blev svettig bara av tanken på att fota alla positioner själv. Så istället för att slita med det så infogar jag Baby Joggers egen kartläggning av hur City Select LUX kan konfigureras. Själv har jag inte använt vagnen vare sig med babyskydd eller liggdel. Jag har främst kört den som singelvagn eller som syskonvagn med jump seat. När jag använt vagnen med två sittdelar så har jag varje gång haft båda sittdelarna vända mot mig, då det är så jag föredrar att ha barnen. Men det går att ha dem på många olika sätt, och det är det jag gillar med syskonvagnar som City Select Lux och UPPAbaby Vista, man blir inte låst till bara ett par stycken olika lösningar.

Den största skillnaden i körkänsla när man har två jämfört med ett barn i City Select LUX är att häveffekten påverkas rejält. Med ett barn i vagnen får man ta i lite men inte onormalt mycket för att få vagnen över trottoarkanter. Med två barn i, och i synnerhet med det äldre och tyngre barnet längst fram (eftersom att jag prioriterar att se mitt yngre barn bäst då hon inte kan kommunicera lika enkelt om något skulle hända) så får man mer hänga sig på handtaget för att få upp vagnen. LUX rullar dock väldigt bra även med två barn i vagnen och utrymmet för barnen kan man inte klaga på. Det finns gott om space mellan sittdelarna och man kan ha båda suffletterna fullt utfällda, det går även att vinkla den övre sittdelen trots att man har en till sittdel framtill på chassit. Packutrymmet i varukorgen försvinner till stor del när man kör vagnen med två sittdelar, men lite grejer ryms ändå vid barnets fötter så en snabb tur till mataffären går att genomföra.

Det är nästan ovanligt att jag har använt en vagn så mycket innan recension som jag har använt Baby Jogger City Select LUX. Med dess mångsidighet gjorde att det krävdes tid för att vänja sig vid alla olika funktioner och konfigurationer. Jag har kört den sommar, höst och vinter och vagnen har rullat riktigt bra på asfalt, på grusväg, på gräsmatta och i djup snö. Den har tagit mycket mer terräng än jag trodde att den skulle göra, och det utan att bli stötig och studsig. Det finns fjädring i chassit, det ger inte vagnen något gung direkt men det räcker för att stötdämpa vid ojämnheter i underlaget. Både min 183 cm långa man och jag på 170 cm har kunnat köra vagnen bekvämt och City Select LUX-delen kan tack vare den ställbara suffletten passa en 6-månaders/ettåring lika bra som en 3,5-åring/4-åring. Skulle jag ändra något på City Select LUX så skulle jag göra suffletten ännu lite längre och minska ”klumpen” som handbromsen sitter fast i. Allt annat gillar jag med den här vagnen och lösningen med jump seat + sittdel absolut älskar jag.

Jag får så ofta frågor om hur man ska göra med syskonvagn när man har omkring tre år mellan barnen och främst beror det förstås på hur ens liv ser ut. Jag har två gånger fått syskon med tre år emellan och har tyckt att syskonvagn varit absolut oumbärligt båda gångerna, för alla gånger den äldre är sjuk och måste stanna hemma men jag kanske ändå vill komma ut, kunna gå och handla och så vidare. Och från och med nu tror jag att det är City Select LUX med jump seat som jag kommer rekommendera som min favoritlösning för barn som inte behöver en hel sittdel men kanske är lite för trötta, lite för små för att alltid orka stå på ståbräda. Och visst, det finns ståbrädor med sittpall numera. Men problemet som ofta blir med ståbrädor är att de påverkar hur när man kan komma vagnen när man kör den. Ofta är det den egna ryggen som får ta stryk, men med denna lösning kan man gå precis som vanligt. Visst blir vagnen längre, men under vanliga promenader är det inget som stör. Ska man ombord på bussen är det dessutom ruskigt enkelt att lyfta upp sittdelen ovanpå jump seatet igen och låta det äldre syskonet sitta på ett säte eller stå bredvid vagnen. Jag vet inte riktigt hur brett genomslag Baby Jogger City Select LUX har fått men av de syskonvagnar jag har provat så är det här en av de bästa och mest flexibla alternativen och jag är riktigt nöjd med hur denna vagn lyckats lösa problem åt mig i vardagen som småbarnsmamma.

Minirecension av Carena Kobbe 2018
Inköp: Carena Kobbe Basic, Trend och Lux säljs med ett ordinariepris på mellan 2200 och 2500 kr. Denna Carena Kobbe Lux är ett recensionsexemplar direkt från Carena.
Tillbehör: Insektsnät ingår. Regnskydd, förvaringsväska och babyskyddsadaptrar köps till separat.
Typ av vagn: Resevagn och sulky.

För nästan exakt på dagen två år sedan skrev jag om den nya lilla vagnen Carena Kobbe, och nu kommer en minirecension av uppföljaren samt en genomgång över Kobbe kollektion 2018. Om vagnen ser bekant ut så beror det på att den bygger på precis samma grund som Beemoo Easy Fly och Trille Skagen, men finns även under andra namn också i andra länder. Carena har dock varit väldigt duktiga på att vidareutveckla modellen och i år finns den i tre olika varianter. Så vad är skillnaderna mellan Carena Kobbe Basic, Kobbe Trend och Kobbe Lux? Kobbe Basic är den enklaste modellen som endast säljs med helsvart klädsel. Den har inte ställbart fotstöd och det går inte att sätta babyskyddsadaptrar på den. Kobbe Trend och Kobbe Lux har exakt samma funktioner, skillnaderna är enbart estetiska. Lux har helfärgad klädsel, med samma färg på sittdel som på sufflett. Alla Trend har istället svart sittdelsklädsel men färgad sufflett och färgade muddar. Den helsvarta Lux har dessutom brunt handtag i läderimitation medan den gråa har handtag i svart läderimitation. Både Carena Kobbe Lux och Trend har ställbart fotstöd och chassit är anpassat så att man kan fästa Kobbes egna babyskyddsadaptrar, för babyskydd från Maxi Cosi, BeSafe och Cybex, direkt på chassit. Alla Carena Kobbe har numera en maxvikt på 18 kg i sittdel och 2 kg i varukorgen samt 1 kg i förvaringsfickan på sittdelen.

Precis som förut, och när jag jämför tänker jag tillbaka på den första versionen av Kobbe som jag körde 2016, så är ryggstödet steglöst fällbart ned till ett näst intill plant liggläge (1). Som vanligt är med dess steglösa ryggstöd så blir även sittläget mer eller mindre tillbakalutat. Irrelevant för en del barn men värt att notera om man har ett barns om är kinkig med att sitta upprätt. Ryggstödet kan tryckas fram lite, man kan lägga något bakom ryggplattan också och få till det lite bättre. På baksidan av det tyg som täcker för baktill på vagnen när ryggstödet är i liggläge finns en förvaringsficka som kan öppnas upp med dragkedja (2). Det går även att öppna hela bakstycket och rulla upp det samt fästa undan det med en elastisk snodd. Under finns ett tunt meshnät (3). En varm sommardag är det guld värt att kunna förbättra ventilationen i vagnen på det här sättet. Slutligen en jämförelse mellan Kobbes sittläge (4) och liggläge (5). På bilden med liggläget har jag pallat in en välfylld skötväska på översta delen av ryggstödet, för att bättre visa hur liggläget blir med ett barn i vagnen som tynger ned tyget.

Suffletten är klart bättre än ur-Kobbens sufflett var. Den har ett kortare läge (1) och ett längre läge, där en solkeps med meshnät i sidorna viks ut (2). I mina ögon finns det utrymmer för ytterligare förbättring på den här punkten. Solskyddet är för närvarande okej men vill man skugga större delen av barnets kropp får man komplettera med en ytterligare solskärm eller solgardin på vagnen. Det ställbara fotstödet är det lätt att känna sig nöjd över. På undersidan av fotstödet finns två spärrar som man drar loss för att kunna vinkla mellan de två olika lägen (3). Fotstödet kan has i antingen vågrätt läge eller i ett nedfällt läge, så ett längre barn istället kan sätta fötterna mot fotstödet på chassit (5).

Bygeln har behållit sin något unika T-form, och genom att man trycker in en knapp vid dess bas så kan den vinklas framåt. Men den går också att ta bort helt om man skulle vilja det. På undersidan av sittytan hittar man spärren för bygeln, den vrider man bara runt och sen kan man dra loss bygeln rakt upp. Med Kobbe kommer en liten plastbricka. Den är till för att sätta i hålet där bygeln annars sitter. Det finns även en del av klädseln som kan vikas ned över det förtäckta hålet, och den hålls på plats med kardborre. Gillar man inte bygeln kan man alltså få till en helt plan liggyta utan den. Själv gillar jag bygeln, och mina barn gillar att hålla i sig den när de åker i vagnen.

Ett annat lyckat nytänk gäller Kobbes varukorg. Både Trend och Lux verkar ha denna finurliga konstruktion där den bakre delen av varukorgen är i ett hårdare material, men där sidorna kan öppnas upp med dragkedjor. Väl öppen kan varukorgens bakstycke fällas ut och packutrymmet utökas väsentligt. Annars är varukorgen enklast att komma åt framifrån. Längst fram finns också en insydd förvaringsficka att ha Kobbes bärrem i när den inte är fastkopplad på vagnen. Med bärremmen fastsatt så kan man bära Kobbe över axeln när den är ihopfälld.

På handtaget finns en handledsrem (1). Lux har även en del detaljer i metall, som dock verkar väldigt enkla att repa bort silverfärgen från (2). I sittdelen har Kobbe en fempunktssele som kan förlängas och fästas på olika höjd på ryggstödet (3). Bromsen är enkel att komma åt där den sitter mitt på chassit, och jag tycker att det är ett plus att man kan pressa nedåt med foten både när bromsen ska låsas och låsas upp (4). Hjulen är av plast och det finns fjädring på både bak- (5) och framhjul (6). Framhjulen kan inte låsas i fast läge utan är alltid rörliga.

Slutligen det som gör Kobbe intressant för så många – hopfällningen. Kobbe mäter 52,5 x 45,5 x 23,5 cm när den har fällts ihop och det är litet nog att den ska kunna tas med som handbagage ombord på flygplanet enligt vissa flygbolags riktlinjer, men maxmåtten kan variera. Tidigare fälldes Kobbe ihop genom att tre olika knappar på handtaget skulle pressas in i rätt ordning. Det kunde ibland vara riktigt krångligt eller åtminstone ta tid att öva in. Numera har Kobbe bara två knappar på handtaget och att fälla ihop vagnen – med endast en hand – är riktigt, riktigt enkelt. Det gick på ett par sekunder redan på första försöket: tryck in den lilla knappen och därefter den store och vik handtaget nedåt och däreftet bakåt. När vagnen fälls ihop så låser den sig automatisk med en spärr på sidan. Precis bredvid sitter också ett bärhandtag, för när vagnen bara lite snabbt ska lyftas in i bilen.

På bilden längst till vänster ovan syns det insektsnät som följer med när man köper Kobbe. Det fästs runt chassit med kardborre och sedan träs det runt fotstödet. Passformen är godkänt men inte heltäckande och myggnätet går inte över suffletten. Vill man ha det garanterat insektsfritt i vagnen så är ett heltäckande myggnät av universalmodell att rekommendera.

Carena Kobbe är lika rymlig i sittdelen oavsett vilken modell det är men det ställbara fotstödet gör ändå mycket för sittytan i vagnen. Min ettåring sitter riktigt bra i vagnen och uppskattade verkligen den skojiga bygeln. Fyraåringen sitter också han bekvämt i vagnen och utrymmet under bygeln är tillräckligt rymligt för att han ska få plats med benen där inunder, med marginal. Ryggstödet mäter 45 cm och för min 102 cm långa son så innebär det att han har stöd upp till halva huvudet. Precis tillräckligt för att han ska kunna luta sig bakåt och även vila huvudet bekvämt. Körkänslan i Kobbe är bra. Handtaget är fast men funkar att hålla i bekvämt både för mig på 170 cm och min man på 183 cm. Rullet är helt utan anmärkning på asfalt och inne i butiker. På grus blir det lite hoppigt men man tar sig fram. Ska man köra i terräng så önskar mig sig såklart större hjul men som bilvagn och resevagn tycker jag det är imponerande hur mycket man får för priset med nya Kobbe. Jag önskar mig fortfarande en längre sufflett, speciellt på resor till soliga destinationer så är ju bra skugga i vagnen högprioriterat. Men det ställbara fotstödet, liggläget och den smarta, förstorningsbara varukorgen är alla funktioner som höjer helhetsbetyget rejält.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla Carena Kobbe 2018 hos: Lekmer
Handla Carena Kobbe 2018 hos: Babyshop

Recension av Bugaboo Fox
Inköp: Beroende på utförande kostar Bugaboo Fox mellan cirka 12,200 – 13,500 kr. Vagnen jag kört är ett recensionsexemplar direkt från Bugaboo.
Tillbehör: Regnskydd medföljer, ett stort utbud av tillbehör finns att köpa till separat.
Typ av vagn: Duovagn.

Det är intressant hur olika det kan vara. Trots att jag har kört långt fler än hundra barnvagnar så kan jag fortfarande bli överraskad av vilka modeller jag gillar och vilka som inte riktigt var i min vagnssmak. Med Foxen fanns de höga förväntningarna där från starten och det första intrycket var gott. Ändå var det först efter några veckors regelbundet rullande som kärlek började uppstå och nu kan jag känna att jag till slut gillade Bugaboo Fox bra mycket mer än jag initialt trodde jag att jag skulle göra. På sätt och vis är denna Bugaboo-vagn på samma gång lik och mycket olika övriga Bugaboo-modeller. Vad gäller prislappen så håller Bugaboo fanan högt i premiumsegmentet men så länge de ger valuta för pengarna tycker jag att det är okej, även om jag förstår att 12,000 kr för en barnvagn minst sagt känns orimligt för många blivande föräldrar som precis börjat sondera barnvagnsterrängen. Hur man motiverar det värdet är enklare att förstå när man tittar närmare på vagnens detaljer. För den som gillar siffror så tar Bugaboo Fox 9 kg i liggdelen och 17 kg i sittdelen. För den som skulle önska sig en ännu högre maxvikt så kan man ju kika närmare på vad Fox är godkänd för i USA och andra delar av världen. (Hint: 22 kg, och det är exakt samma vagn som säljs där…) Fox mäter 60 cm på bredaste punkten, väger 9,9 kg med sittdelen på och släpptes till försäljning den 1 mars i år, 2018. Psst, kom ihåg att alla bilder är klickbara om man vill se detaljer bättre!

Bugaboo Fox är en duovagn med separat sitt- och liggdel. Precis som med Bugaboos andra barnvagnar, med undantag för Bugaboo Bee, så använder man samma ram till sittdelsklädseln som till liggdelsklädseln. Att montera liggdelen är något som görs i flera moment och jag rekommenderar att man tittar noga i instruktionsboken och följer stegen där i rätt ordning för att få ihop allt korrekt. Liggdelen utgörs av en hård botten, madrass, liggdelstyg och stödskenorna som fästs i ramen och runt på utsidan av liggdelstyget. Själva liggdelstyget dras som genom en skena i ramen, har man haft en Joolz-vagn så känner man igen detta förfarande. Liggdelen är ombonad och mycket rymlig. En egenskap som skiljer Fox från sina föregångare Cameleon, Donkey och Buffalo är att ramen inte är avsmalnande, vilket gör att liggdelen är förhållandevis jämnbred från fot- till huvudända. Liggdelslocket går ända fram till bygeln och fästs med dragkedja. En snygg detalj är att locket har en kant som går över dragkedjan, då tål det lite extra vind och vatten tänker jag. Som vanligt har också Fox samma sufflett till liggdelen som till sittdelen. På liggdelen bilder den som en liten anknäbb utåt, det ger en annan profil mot vad man är van vid med Bugaboos vagnar men det är inget man stör sig på. Själva suffletten jublar man snarare över. Jag tycker i alla fall att det är helt fantastiskt att den med förlängningen öppen kan dras hela vägen ned mot fotändan. Andelen liggdelar jag har sett med sufflett som är så kort att solen skiner rakt i barnets ögon är bara för många. Men det kommer aldrig vara ett problem med Fox.

Det har alltid gått att platta till Bugaboos liggdelar (de flesta liggdelar kan faktiskt göras plattare för förvaring) men det är olika hur smidig den processen har varit. Med Fox är det väldigt enkelt. Skenorna i huvud- och fotända knäpps loss från bottenplattan och sedan trycks liggdelen bara ihop. Skenorna kan då vikas in under liggdelsklädseln så att liggdelen håller sig platt. Det tar några minuter att få till så kanske inget för när man dagligen ska packa in vagnen i bilen, om man inte måste, men absolut värt mödan för resor eller när bagageutrymmet ska maxpackas. Bilden längst ned till höger visar också madrassen utan överdraget på och hur det utgörs av en nätdel, som ska vara närmast barn för bäst ventilation, en madrass och sedan bottenplattan. Det svarta tyget längst till höger är madrassöverdraget, det till vänster är själva liggdelstyget.

Monteringen av Bugaboo Fox med sittdel innehåller många fler moment än den gjorde med Buffalo, Cameleon och Donkey. Då trär man sittdelstyget över ramen, fäster kardborrebanden vid fotändan och trycker ihop ett spänne runt själva ramen. Klart! Med Fox är det inte så enkelt. Jag blir lite besviken på att Bugaboo, som jag länge ansett vara en av de smidigaste vagnarna att sätta ihop och en av de absolut enklaste att ta av klädseln för tvätt på, nu har gjort en total U-sväng och gjort hela processen så komplicerad. Missförstå mig rätt, det är inte väldigt mycket svårare men kräver mer fokus och det är lättare att göra stegen i fel ordning eller missa en detalj. Första ska man fästa själva exoskelettet på ramen, det är i detta som selen sitter fast. Tyget ska träs på och fotstödet ska klickas i rätt position. Instruktionsboken visar allting precis som en handbok från IKEA men likväl kan jag inte låta bli att konstatera att de andra vagnarnas montering varit så självklar att instruktioner känts överflödigt.

Med det sagt – när sittdelen väl sitter på så finns det en hel del att gilla med den! Fempunktsselen är precis så lättanvänd och enkel att anpassa som på de andra Bugaboo-modellerna. Den utgörs av en grenrem med selspännet samt fyra remmar som klickas i spännet separat. Jag älskar den här sellösningen, man kan enkelt växla mellan att spännet fast hela barnet eller bara fästa selen över höfterna. Axelbanden kan dras upp och ned till olika höjdlägen och är ordentligt vadderade. Det är också mycket enkelt att förlänga selremmarna, även större barn ryms med lätthet i denna sele.

Fox har fått ett fotstöd i plast, och det gillar jag. När fotstödet var en del av sittdelstyget så blev det snabbt väldigt skitigt och inte alltid så enkelt att torka rent. Dagligt underhåll blir enklare på Foxen. Jag har hört att plasten repas lätt men kan inte utvärdera det själv då det barn jag kört i Fox inte har så långe ben att skorna slitit mot fotstödet. Bygeln på Fox är också en helt ny typ av konstruktion. Självklart är det en swing away-bygel som enkelt kan vikas undan åt båda håll. Intressant nog kan bygelns fästen, delen som är i metall är den som sticks in i ramen, vridas 360 grader vilket gör att bygeln kan fästas på sittdelen oavsett hur fästena är vända. Som en extra säkerhetsfunktion har tekniken för hur bygeln ska lossas från ramen också gjorts om. Precis som på många medicinburkar, eller locket till toalettrengöringen, så ska Fox bygeln pressas inåt mot ramen innan man trycker in de vita knapparna för att lossa den. Man ska alltså inte rycka hårt rakt ut. Detta är enkelt att få till när man övat upp tekniken och lärt sig känna när spärren inuti i bygeln har lossat.

För den som har bred tidigare erfarenhet av Bugaboos vagnar så syns det direkt att Fox utseende sticker ut, även om vagnen rent stilistiskt förstås följer mallen. På detalj nivå finns det både sånt som är bekant sen länge, och en del nyheter. Fox är utrustad med ett teleskophandtag som kan ställas i ett flertal olika höjdlägen. Chassit är nättare än på andra Bugaboo-vagnar, något som är möjligt eftersom att chassit är tillverkats av ett nytt, mer robust slags aluminium. Handtaget höjs och sänks genom att två vita flärpar öppnas på sidan av handtag, och precis bredvid sitter spärrarna, med svarta runda knappar, för ihopfällning av vagnen (1). Precis som Bugaboo Bee5 har också Fox inbyggda fästen för parasoll på sidan av vagnen, och för mugghållare mitt på handtaget vid vagnens säkerhetsrem (2). Eftersom att man, också på samma sätt som Bee5, i väldigt hög utsträckning kan välja sitt eget utseende på Fox – allt ifrån hjulsidorna till färg på chassit, sufflett och bastyger så får man själv montera det handtagsöverdraget på vagnen. Bugaboo kallas dessa grips och de på bilden är i en brun nyans kallas Cognac och de klickas i färdiga hål på handtaget (4). Just dessa är quiltade, gripsen i svart och mörkbrun är det inte. Personligen tycker jag att de är lite bekvämare att hålla i de handtagsöverdrag som inte är quiltade.

För att tilta sittdelen på Fox, som har sitt-, vilo- och liggläge oavsett om sittdelen är vänd framåt eller bakåt (5), så ska man böja upp den vita spärren, ibland informellt kallat flärpen, på baksidan av ryggstödet (3). Har man kört Donkey eller Buffalo innan känner man igen detta. På Fox är dock flärpen segare att böja ut och jag upplever att man måste böja ut den i en större vinkel innan spärren lossar jämfört med Donkey och Buffalo. I början var detta så segt att det krävdes två händer. Det blev bättre med tid och användning men detta kan vara ett moment som är bra att testa innan första promenaden så man vet att man kan få till det.
Vad gäller kompatibilitet med andra vagnar så är Fox väldigt mycket sin egen vad gäller sittdels- och liggdelsklädsel. Den delar babyskyddsadaptrar med Bugaboo Buffalo och sufflettkonstruktionen är samma som Cameleon. Det vill säga, Foxs suffletter kan användas på Cameleon, och visst, Cameleons suffletter kan användas på Fox, men Cam-suffletterna har inget håll för fällningsflärpen. Sufflettbågarna ska vara precis samma, men sufflettfästena är det inte – som bilden högst upp till vänster i collaget ovan tydligt visar. Ett designgrepp jag gillar är att fällningsflärpen på Fox har fått en ankarliknande form. Det gör att suffletten hålls på plats mycket tightare mot sittdelen, samma effekt uppnås även om man använder Bugaboos åkpåsar i Fox sittdel.

Bugaboo Fox-suffletten är i de enfärgade färgerna tillverkade av ett mjukare, stretchigt pikétyg. De melerade färgerna samt de mönstrade suffletterna är gjorda av canvas. Suffletten går riktigt långt ned på Fox när man öppnar upp dragkedjan och drar ut förlängningen också. Ett stort plus i min bok, då en suffletten helt enkelt inte kan ge för bra solskydd. Och med Fox behöver man inga komplement, ingenting alls. Fantastiskt tycker jag.

Något som blir lite tydligare med det mjuka pikétyget i suffletten är att om man haft suffletten utfälld och sedan endast vill fälla in den delvis, så blir det som en gardin av tyg som hänger ned framför barnets ansikte. Inte så snyggt, och kanske inte så roligt heller för den som sitter i vagnen. Men problem är enkelt löst genom att man fäller bak hela suffletten och sedan endast drar fram den första panelen. En annan detalj som den riktig petnoga kan tänkas notera är också att när man trycker en oelastisk logga på ett stretchigt tyg så kan det bli som en liten bubbla av tyg inuti loggan. Ingen stor grej utan bara en naturlig följd av materialen.

Nu till hjulen! Bugaboo Fox har skumfyllda hjul, bakhjulen är 12 tum och framhjulen 8,5 tum – vilket gör dem 1,5 tum mindre än framhjulen hos Donkey och Buffalo.Vagnen jag har kört har fått navkapslar i träimitation. Precis som gripsen på handtaget klickas navkapslarna på hjulen och sen sitter det väldigt hårt fast. Vill man lossa dem för att byta ut dem så medföljer dock ett litet verktyg som gör det lät att bända dem från sina fästen. Alla hjul kan snabbt och enkelt klickas loss från chassit. Framhjulen har inbyggd fjädring och kan låsas i fast läge, praktiskt när man ska köra i lite grövre terräng och vill ha maximal framkomlighet. Förutom fjädringen i framhjulen har Fox också som första Bugaboo-vagn inbyggd fjädring i chassit. Och denna fjädring märks av direkt när man kör vagnen. Det är inget supergung som hos Britax Go Big eller vissa Emmaljunga modeller, men det är en kännbar fjädring som gör att vagnen rullat mycket mjukare över grus, småsten och andra ojämnheter.

Fox har utrustats med en så kallad ball point-broms. Den har en färgindikation som visar grönt när bromsen är ur och rött när bromsen lagts i. Det är väldigt tydligt, och bromsen i sig är väldigt smidig. Man trycker in den när man ska parkera vagnen och trycker in den igen när det är dags att börja promenera. Jag gillar den här typen av bromsen, man behöver aldrig skita ned eller skada skorna genom att pressa upp en bromsspärr underifrån och på sommaren när man har sandaler behöver man inte göra illa foten på en hård bromskant. Det finns en detalj med bromsen som är lite knepig, eller snarare med varukorgens placering i förhållande till bromsen. Trampar man rakt ovanifrån – vilket man ju oftast gör – så är det nästan oundvikligt att trampa ned varukorgens hörn när man lägger i bromsen. Det gör det inte svårare att bromsa vagnen men skit och snö från skorna faller ned i varukorgen som en följd och jag misstänker att man efter en tids användning kommer se att varukorgens bakre vänstra hörn har blivit nött eller slitet på grund av detta.

Varukorgen i sig är dock svår att klaga på. Den är mycket rymlig och enkelt att komma åt både framifrån och bakifrån. Eftersom att sittdelen är högt placerad så kan man även lasta in större föremål. I främre och bakre öppning finns kanter i nät, så man inte riskerar att saker glider ur varukorgen oavsiktligt. Den har även två inbyggda förvaringsfickor nättyg, med elastisk öppning. Varukorgen är godkänd för en belastning om 10 kg och jag har med lätthet fått in två skötväskor, bärsele och lite annat smått och gott däri.

De första stegen för att fälla ihop Bugaboo Fox är också de bekanta för alla som fällt ihop en annan vagn från Bugaboo. Först trycker man in handtaget till lägsta nivån, så vagnen blir så kort som möjligt (1). Sedan trycker man in de svarta knapparna på handtagets ovansida och drar de vita spärrarna uppåt, mot sig. Handtaget kan då fällas ned mot hjulen (2). Därefter lyfter man chassit i mittstången och så fälls det ihop till ett läge där det är självstående (3). Vill man sedan göra Bugaboo Fox ännu mindre så kan man vrida om de vita spärrarna på insidan av chassits mittnav tills de klickar i upplåst läge (4). Sedan kan chassit vikas ihop till sitt mest kompakta läge (5). Egentligen kan man använda spärrarna på handtaget för att få samma effekt, men då de är svårare att komma åt när vagnen redan fällts ihop så är det väldigt smidigt att de även sitter lås mitt på chassit. När vagnen sedan ska fällas upp gör man bara tvärtom, för att låsa upp chassit och fälla ut det fullständigt.

Det går att fälla ihop Fox med sittdelen på, men det blir ett klumpigt paket av det hela. Vagnen blir både lättare att hantera och enklare att lyfta in i bilen om man fäller chassi och sittdel för sig. På bilden längst ned till höger i collaget ovan så har jag fällt chassit maximalt och sedan bara lagt sittdelen ovanpå. Eftersom att Fox sittdel, precis som liggdel, kan plattas till lite extra så går det att få vagnen så kompakt som på bilden längst ned till vänster. Där har jag alltså knäppt upp stödskenan på baksidan av sittdelen och plattat till sittdelens så att den bara blir några centimeter hög. Det tar bara några sekunder extra att göra detta, så behöver man utnyttja utrymmet i bilens bagage maximalt så är det här helt klart en praktisk funktion att ha på sin vagn.

Fox må se ut att ha ett klent chassi, men så är inte fallet. Vagnen är godkänd för 17 kg i sittdelen och 10 kg i varukorgen. Men det går att lasta på ännu mer på Fox med Bugaboos väskan Mammoth Bag. Denna väska är ett särskilt tillbehör och när man köper den som ingår en adapter som fästs i samma hål som ståbrädeadaptern, alltså på chassit mellan bakhjulen. Mammoth Bag står sedan ganska stadigt där, men förankras även med kardborrfästen runt handtag. I denna väska får man lasta 12 kg. Den är mycket rymlig, men några mindre fack men jag skulle inte riktigt betrakta den som en skötväska, mer som en extra varukorg. Mammoth Bag kan endast användas när man kör med sittdelen framåtvänd, och man kan då ha sittdelen i sitt- eller violäge. Liggläge kan inte användas. Mammoth Bag är även kompatibel med Bee5, Cameleon och Buffalo. Till de senare behövs en särskild adapter, då Cameleon och Buffalo inte har inbyggda fästen i chassit. Jag har endast testat denna väska i teorin, eftersom att jag har mina barn vända mot mig när jag kör vagn så är väskan i nuläget inget som funkar i min vardag. Men kör man sitt barn framåtvänt i vagnen så är det fantastiskt att kunna maxa packutrymmet på det här viset, och praktiskt att man istället för att plocka ur varje värdesak individuellt ur varukorgen med Mammoth Bag bara kan lyfta med sig hela väskan in.

Som sagt, Bugaboo Fox har inbyggda fästen för ståbräda i chassit och det fungerar galet smidigt tycker jag. Ingen montering krävs, bara att klicka i sin Bugaboo Comfort+ Ståbräda och sen är man redo att rulla två barn. Fox fungerar mycket bra ihop med ståbräda, vilket man tyvärr inte kan säga om många barnvagnar. Detta beror dels på att Bugaboos ståbräda är vinklad, man kan välja att ha den antingen åt höger eller åt vänster – jag har den alltid monterad åt höger på mina vagnar. Dels på att handtaget går att få ut så pass långt från vagnen att barnen på ståbrädan kan stå bekvämt samtidigt som den som kör vagnen får gott om utrymme för att gå i princip helt normalt. Barnet på bilderna är 4 år gammal och dryga meter lång och ståbrädan kan ta 20 kg.

Vill man använda både ståbräda och Mammoth Bag på Bugaboo Fox så går det bra, väskan får då vila mot ståbrädans armar istället för mot sin egen adapter. Detta innebär alltså att maxlastad kan Fox ta hela 59 kg! Alltså 17 kg i sittdelen, 10 kg i varukorgen, 12 kg i väskan och 20 kg på ståbrädan.

Om det är något från Bugaboo som många länge har älskat att hata, så har det varit deras originalregnskydd. Med goda anledningar. Det tar upp mycket plats när det inte används och kan vara ruskigt svårt att få på när regnet väl börjar falla. Själv är jag sedan en tid tillbaka ett stort fan av det regnskydd Bugaboo säljer separat för sina vagnar – Bugaboo High Performance Rain Cover. Men nu har man bytt ut det medföljande regnskyddet till denna light version av High Performance-regnskyddet. Det är i mjuk, ljusgrå plast med klarplast där barnet sitter. Det är mycket enkelt att sätta på vagnen och när det inte ska användas mer låter man det först torka upp helt, sedan viker man in det i sig självt och knäpper ihop hela alltet till ett behändigt litet paket. Regnskyddet passar helt perfekt att stoppa ned i varukorgens främre förvaringsficka. Det här regnskyddet känns lite plastigt och ser inte så lyxigt ut, men själv tycker jag inte att det spelar någon större roll med tanke på att det är 10 gånger mer funktionellt än de regnskydd som brukade inkluderas med Bugaboos vagnar.

En vanlig fundering är förstås hur sittdelen är i storlek, och hur stora barn som ryms i den. Min dryga ettåring sitter helt perfekt i vagnen med minst två decimeter mellan huvud och utfälld sufflett och goda marginalen även vid fötterna. Fox erbjuder verkligen mycket utrymme i ryggstödet, suffletten går liksom utanför ryggstödets kant vilket gör att barn med lång överkropp inte behöver växa ur vagnen onödigt snabbt. Fotstödet är kanske inte lika rymligt, men jag bedömer att min ettåring kommer sitta bra i minst ett år till, kanske en bra tid längre. Min fyraåring är strax över en meter lång och han har fortfarande massa utrymme för huvudet. Suffletten kan fällas upp över honom utan att bågarna ens är nära att ta i. Däremot så behöver han sitta med benen ganska böjda för att kunna vila fötterna mot fotstödets kant. På bredden är det ingen brist om utrymme, Fox har en rymlig sittyta och smalaste punkten är faktiskt vid bygeln, då dess fästen sitter lite på insidan av ramen. Det syns bäst på bilden längst ned till höger i bilden ovan, att klädseln liksom böjs in som en midja där bygeln är. Men även där har både ettåringen och fyraåring massa plats, även med åkpåse och tjockare kläder på sig i vagnen.

Eftersom att Bugaboo Fox släpptes samma datum som Bugaboo Buffalo slutade säljas så är det lätt att förutsätta att Fox är Buffalons ersättare. Bugaboo trycker hårt på att så inte är fallet, att man tog fram en ny modell och sen ansåg att Cameleon, Buffalo och Fox var för lika varandra och att en måste gå. Det blev Buffalon. Så vilka är egentligen skillnaderna mellan Buffalo och Fox? Buffalo har en något större sittdel, exakta mått följer nedan, och hade när den släpptes en maxvikt på 23 kg i sittdelen. Buffalon var gjord för att kunna funka både för små och större barn. Fox har mer höjd i ryggstödet och under suffletten, men ett kortare fotstöd. Fox har mindre framhjulen, men avsevärt mycket bättre fjädring i chassit. Fox är mer lättstyrd och väger mycket mindre – 9,9 kg med sittdel mot Buffalons 12,3 kg med sittdel. Båda har stora varukorgar och långa suffletter. Fox kan fällas ihop mer och bli mycket mer kompakt om den ska packas in i bilen. Följande är subjektivt men jag upplever Fox som mer lättkörd, mycket mer lättstyrd – den kan svängas på fläcken precis som Donkeyn kan. Men jag upplever också att den fixar grövre terräng sämre, då tänker jag på knöggliga stigar och på snö och djupare lera. Vad det är som orsakar skillnaden är jag inte helt säker på men gissningsvis en kombination av att framhjulen är mindre och att vagnen är lättare, den har inte samma tyngd för att knuffa sig igenom motstånd. Detta kan dock säkerligen påverkas av om sittdelen är vänd framåt eller bakåt och även av hur tungt barnet som sitter i vagnen är. Min bedömning är dock att har man tidigare valt Buffalon för dess köregenskaper i terräng så finns det en risk att man inte blir riktigt lika nöjd med Fox. Men har man uppfattat Buffalo som lite klumpig och trög i stadsmiljö så kommer Fox vara som en dröm att manövrera i jämförelse.

Om mått är intressant så följer nedan min sammanställning av mått från Fox, Buffalo och Donkey. Alla vagnar är 60 cm breda, för Donkeyn gäller det måttet givetvis när den körs i Mono-läge. Notera att alla dessa mått är vad jag själv har mätt med måttband och att det finns risk för att måtten jag fått fram kan diffa något mot verkligheten.

Bugaboo Fox – Bugaboo Buffalo – Bugaboo Donkey
Längd på ramen: 84 cm – 87 cm – 86 cm
Höjd från golv till handtag i högsta läget: 108 cm – 110 cm – 107 cm
Höjd på ryggstöd: 50 cm – 48 cm – 50 cm
Sittdjup: 25 cm – 26 cm – 24 cm
Sittbredd, bredaste punkten: 32 cm – 30 cm – 27 cm
Höjd på fotstöd: 18 cm – 21 cm – 21 cm

Som jag inledningsvis skrev så tog det tid för mig att hitta vad det var jag gillade med Bugaboo Fox. Vagnen kändes direkt bra, det är kvalitet på både delar och tyger och sånt märks direkt vid montering. Och är man van vid Donkeyns och Buffalons förhållandevis stumma körkänsla blir man smått chockad när man noterar Fox fjädring in action. Men med tiden var det ändå även de mindre detaljerna som byggde upp vad jag nu i slutändan skulle beskriva som ett mycket positivt intryck av Bugaboo Fox. Jag gillar hur löjligt lättstyrd den är, att vagnen kan rotera runt sin egen axel och att det inte är svårt att få till ens med handtaget på lägsta läget. Jag gillar att jag utan att behöva anstränga mig orkar lyfta in hela Fox, uppfälld och med packning i, in i vår bil. Visst, jag orkar lyfta in Bugaboo Donkey uppfälld också men då måste jag ta i och det känns rejält tungt. Jag gillar att Fox kan göras kort och kompakt med alla stegen för ihopfällning, men att den även när den står parkerad i min hall tar upp ganska lite utrymme med handtaget intrycket och sittdelen i sitt- eller viloläge. Fox har varit lika enkel att köra med enbart ett barn i vagnen som med ett i vagnen och en på ståbräda. Suffletten är helt magnifik, en rejält blåsig dag ute på gärdet var det vindstilla i sittdelen tack vare den. Och när solen tittade fram och stod riktigt lågt på himlen kunde ändå inga strålar leta sig in att irritera min dotter i ögonen. I isig, djup snö fick Fox lite problem med att ta sig fram, jag fick backa, trycka på hårdare, låsa framhjulen och lirka mig igenom terrängen. På vanliga grusvägar och i elljusspår rullar Fox utan minsta problem och fjädringen gör att småsten och mindre gropar inte känns ett dugg stötiga – vare sig i sittdelen för den som åker i vagnen eller i handtaget för den som kör den.

Skulle jag välja mellan Bugaboo Buffalo och Bugaboo Fox, så skulle jag välja Bugaboo Fox. Jag uppskattar körkänslan i Fox mycket mer än den hos Buffalo, både vad gäller hur den är att svänga och hur bra rull den har. Inledningsvis sa jag att jag helt klart föredrar Donkey framför Fox och jag står nog kvar vid den slutsatsen men det är en väldigt, väldigt jämn match de två emellan. Det enda Donkeyn egentligen vinner på, förutom det uppenbara att den kan göras om till syskonvagn, är att den i mitt tycke fixar terräng lite bättre. Något som är ganska viktigt för mig som bor precis vid skog och mark, även om jag också rör mig mycket i stan. Men Fox tar sig ju också fram, den bara kräver lite mer av den som kör. Jag kan faktiskt tänka mig att i framtiden, när syskonfunktionen i Donkey känns helt överflödig i min familj, så kommer även jag gå över till en Fox. Fick jag ändra på något skulle jag smacka dit snäppet större framhjul och förlänga fotstödet med en 5-7 cm. Men även som det är nu så känns Bugaboo Fox som en väldigt bra vagn och en värdig ny medlem i familjen Bugaboo.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Köp Bugaboo Fox hos: Babyshop

Recension av Cybex Balios S
Inköp: Ordinarie inköpspris för vagnen med sittdel är cirka 4500 kr, liggdel kostar 1600 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Cybex.
Tillbehör: Babyskyddsadaptrar, regnskydd och ståbräda kan köpas till separat.
Typ av vagn: Duovagn, vändbar sittvagn.

Sommaren 2015 släpptes Cybex Balios M till försäljning och jag var en av många som omgående jublade över hur mycket önskvärda egenskaper Cybex lyckats klämma in i en och samma vagn utan att den kostade skjortan. Det är något förvirrande att Cybex nu även släppt en Balios S, men de verkar jobba mycket med ett och samma modellnamn och sedan varierande produktbeteckningar efteråt. Man ska dock inte låta sig luras av namnet – Balios M och Balios M må ha samma tillverkare och snarlika namn men ungefär där tar likheterna slut och skillnaderna vid. Och nu när båda finns som alternativ kan jag säga att det i min bok är Balios S som är den solklara vinnaren. Det är länge sedan, om någonsin, som jag träffat på en vagn som känns som en stor vagn men samtidigt är så pass liten? Det ska dock noteras att uppfälld så är Balios S väldigt normalbred och mäter 60 cm över bakhjulen. Vagnen väger med sittdel 11,2 kg, så det är ingen super lättviktare heller. Men Balios S blir väldigt kompakt när den fälls och lyckas väl med att smidigt kunna packas in i en bil utan att tumma så mycket på körkänsla och andra funktioner.

Balios S kan köras med både ligg- och sittdel. Liggdelen är inget jag har testat men jag har känt på den och tycker att det känns ombonad, normalstor och har smarta memoryknappar så att den kan klickas av från chassit med en hand och bäras i det handtag som är inbyggt i suffletten. Och ett tips till den som ska montera ihop sin egen Cybex Balios S – det är egentligen mycket enkelt men steget där sufflettfästena ska fästas vid sittdelsramen tog det mig lite längre tid att klura ut än vad jag egentligen vill erkänna. Jag tyckte det var ruskigt svårt att få till – tills jag kom på att det bästa är att passa in hela sufflettfästet innanför sittdelsklädseln och först därefter klämma fast fästet runt ramen. Då blev även det enkelt.

Balios S har en vanlig sittdel, det är alltså bara ryggstödet som fälls ned till liggläge. Sittdelen har en vanlig fempunktssele, där axel- och höftbanden sitter ihop vilket betyder att man måste lirka ur remmarna ur fästena för att kunna sätta i åkpåsar eller sittdynor. Jag tycker dock att det är förhållandevis enkelt att få ur remmarna är axelfästena och det tar inte lång tid att trä tillbaka dem heller. Själva selspännet är enkelt att använda och selremmerna kan klickas i individuellt. Balios S har som vadderade kanter på sittdelen, lite lika de på sittdelen hos storasyskonet Cybex Priam Lux. Jag tycker det gör sittdelen mer ombonad och eftersom att kanterna är så mjuka så är de inte ivägen ens när större barn sitter i vagnen. Däremot får man se till att de ligger rätt när man har en åkpåse i Balios S, så det inte blir knöligt för barnet. Fotstödet på Cybec Balios S är ställbart och kan stå rakt ut, för att förlänga ligg- eller sittytan, samt vikas nedåt i två lägen. För att justera fotstödet tycker man in de två vita knapparna på båda sidorna om fotstödsleden. För att vika upp fotstödet behöver knapparna inte tryckas in, det är bara att dra det uppåt så klickar det i nästa läge.Fotstödet är enkelt att använda. Jag kan däremot möjligtvis sakna en kant på fotstödet, något för barnet att vila fötterna mot i sittläget.

För att vinkla Balios S ryggstöd så fäller man ut den vita spärren på baksidan av sittdelen (1). Det finns inget större motstånd i denna spärr, så att vinkla ryggstödet görs med lätthet med en hand. Även handtaget kan med ett enhandsgrepp justeras i höjd. Mitt på handtagets undersida sitter en vit knapp som pressas inåt (2). När man har gjort det så kan man i flera steg höja handtaget drygt en decimeter upp jämfört med dess lägsta läge (3). På ovansidan av handtaget sitter den spärr som ska dras åt sidan för att chassit ska kunna fällas ihop.

Oavsett om man har sittdelen vänd framåt eller bakåt på Cybex Balios S så kan ryggstödet vinklas i tre olika lägen. Ett sittläge som är svagt tillbakalutat, ett viloläge samt ett nästan men inte riktigt helt plant liggläge. Den svaga vinkling som finns på liggläget tycker jag är så knapp att jag inte skulle tveka inför att använda vagnen med en mjuklift i. Har man som jag barn födda på vintern så är lite högläge vid huvudet bara en effektiv behandling mot ständiga nästäppor.

Något som är helt utan anmärkning är suffletten på Balios S. Och för mig betyder utan anmärkning att den är precis så som jag vill ha den. Suffletten kan ställas i flera olika lägen. När den är fullt utfälld så kan man vika ut en solkeps som har  så pass bra vinkel och längd att den faktiskt gör skillnad. Men man kan dessutom öppna upp suffletten med en dragkedja och dra fram den ett steg till. När suffletten är förlängd och har solkepsen ute kan jag inte se hur barnet någonsin skulle kunna lyckas få sol i ögonen. I sufflettens förlängning finns också en kombinerad titt- och ventilationslucka. Lyckan utgörs av ett stycke tyg som viks under och under finns ett lager meshnät. Luckan hålls inte på plats med vare sig magnet eller kardborre, men funkar bra en dag. Under en promenad det blåste väldigt friska vindar tyckte jag att jag såg en tendens till att luckan kunde fladdra upp, men det blev aldrig så. Sufflettyget är ganska tunt i sig men sufflettkonstruktionen känns stabil och jag tycker att tyget även under vinterns blåst och minusgrader har räckt till väl för att hålla värmen i vagnen.

Suffletten är fäst vid ryggstödets kant med hjälp av ett antal tryckknappar. Vill man trä en åkpåse över ryggstödet så kommer man irritera sig på att det glappar mellan sufflett och sittdel, det funkar helt enkelt inte särskilt bra. Mitt tips då är att hitta en åkpåse som inte har en hel upphängningsficka som ska träs över, utan endast en rem på baksidan. Då kan man lossa knapparna, trä remmen runt ryggstödet och sen knäppa ihop allt igen. Då får man en sufflett som sitter tight mot sittdelen och en åkpåse som inte glider. Win win!

Bromsen på Balios S är smidig att använda sig av, oavsett om bromsen ska läggas i eller ur så kan man trycka nedåt med foten (1). Lika lätt att komma åt är knapparna för att lossa sittdelen från chassit. En vit knapp på vardera sida av sittdelen, och den kan tryckas in en i taget då de har den så kallade memory-funktionen (2). Bygeln som medföljer Balios S kan tas loss helt, men den kan också bara öppnas upp på enda sidan och svingas ur vägen när man ska sätta i eller ta ur barnet ur vagnen (3). Fjädringen i Balios S är oväntat bra, för att vara en vagn av denna storlek så är det nog i princip den bästa fjädring jag stött på hittills. Kanske för att fjädring finns både baktill i chassit (4) och i framhjulen (5). Man kan faktiskt kalla det ett riktigt gung.

tVarukorgen är rymlig och mycket enkelt att få tillgång till. Framtill på chassit finns vagnens inbyggda fotstöd och kör man med sittdelen vänd bakåt så går det att från det hållet lassa in riktigt stor föremål under Balios S. Jag har fått plats med en normalstor skötväska och en middagshandling i mataffären utan att drabbas av platsbrist. Den bakre kanten av varukorgen hålls uppe av någon slags vajer och kan vikas inåt så att hela den bakre kanten försvinner. Detta är en funktion som kommer väl till användning när vagnen ska fällas ihop. Trots sin rymlighet så

tFinns det någon miss som Cybex gjort i produktionen av Balios S så är det när man valde material till framhjulen. Dessa är så kallade EVA-hjul, ett material som utan tvekan rullar bra men där ytan har en förmåga att vara lite för porös. Därför fastnar det små och större stenar i hjulen efter en tids användning. Det hjälper om man borsta av framhjulen efter varje gång man har varit ute, men även då finns det risk för att stenar kan gröpa hål i däcken och om stenarna fastnar så kan det låta lite irriterande nästa gång man kör vagnen inomhus, exempelvis på klinkergolv i köpcentrum eller inne i matbutiker. EVA-hjul är tyvärr så, det är inget fel på dem utan det är så materialet funkar. Det gör ingen skillnad för funktionen men rent estetiskt är det alltså inte så kul. Varför man inte valde att göra framhjulen i samma material som bakhjulen, som är så kallade PU-hjul, vet jag inte. Kanske är det för att kunna pressa ned priset på vagnen. Bakhjulen fungerar i alla fall felfritt och i PU-material fastnar ingen sten alls. Alla fyra hjul är enkla att klicka av chassit och framhjulen går att låsa i fast läge.

Cybex Balios S kan fällas i ett stycke, med sittdelen på, oavsett hur sittdelen är vänd. Det är för mig en grundfunktion för att en vändbar sittvagn ska kunnas kallas riktigt smidig att fälla. Det extra momentet att vända sittdelen framåt när vagnen alltid körs bakåtvänd, eller att sittdelen måste lossas från chassit innan vagnen fälls ihop, det slipper jag gärna. För att fälla Balios S så viker man först ihop sittdelen genom att använda samma spärr som när man vinklar ryggstödet till liggläget. Men istället för att fälla ryggstödet bakåt, så viker man det framåt. Sedan ska man dra den vita spärren på ovansidan av handtaget på åt sidan, trycka in knappen för att justera handtaget och så ska man bestämt och med lite schwung  i rörelsen trycka handtaget nedåt. Då fälls hela vagnen ihop och chassit låser automatiskt ihop sig. Balios S är självstående ihopfälld.

När man kör Cybex Balios S så ser ihopfällningsprocessen exakt likadan ut som när sittdelen är vänd framåt: sittdelen viks samman, handtaget pressas in och chassit fälls ihop. Även hos de barnvagnar som kan fällas ihop med sittdelen bakåtvänd så brukar det ofta var så att vagnen blir aningen mindre med sittdelen framåtvänd. Med Balios S så tycker jag nästan att vagnen blir smidigt när den fälls bakåtvänd, sittdelen packas ihop lite mer kompakt på något vis.

tNär det är dags att fälla upp vagnen igen så måste man lossa spärren som håller ihop chassit, den sitter på insidan av vänster sida av chassit (1). För att ta loss den är det enklast att trycka ihop vagnen lite till och trä öglan över knoppen den klickat fast runt. Vill man bära runt på Balios S så går det. Det är inte en vagn man tar över axeln direkt, men ska den kånkas ut till bilen eller liknande så underlättar det ändå att det finns ett riktigt, inbyggt bärhandtag på undersidan av sittdelen (3). Något som inte är ett problem när fälls framåtvänd men som man bör tänka på när den fälls ihop bakåtvänd är att fotstödet har en tendens att haka fast sig i varukorgen när man ska fälla Balios S igen (3). Det går att sticka in handen där och fixa till det men det är ett irriterande moment. Om man istället kommer ihåg att vika in varukorgens bakre kant innan vagnens fälls ihop så uppstår inte problem alls och uppfällning blir riktigt smidig (4).

Cybex Balios S är godkänd för 17 kg i sittdelen och den viktgränsen är det bara mina två yngsta barn som fixar. Min ettåring sitter riktigt bra i sittdelen. Hon har gott om utrymme i sidorna, under suffletten och för benen – även när fotstödet är vågrätt positionerat. Enda gången jag inte varit helt nöjd med hur hon sitter i Balios S var när jag hade åkpåsen i sittdelen och ryggstödet i viloläge. Då upplevde jag det lite som att hon gled nedåt. Eller hade glidit nedåt, om det inte var för att hon givetvis hade selen på. Min fyraåring sitter även han bra i Balios S, men då måste sittdelen vara framåtvänd så att han kan vila fötterna mot fotstödet på chassit. Sittdelens fotstöd har han växt ur för flera år sedan. Jag gillar att vagnen på detta sätt kan växa med barnet, även om jag kan tänka mig att det finns en mellanperiod innan det större barnet når hela vägen ned med fötterna som det blir till att sitta och dingla lite med benen. Fyraåringens huvud ligger ganska tight mot suffletten men än så länge kan den fällas upp och ned utan att slå i.

Vad är skillnaden mellan Cybex Balios S och Cybex Balios M?
Innan jag avslutar recensionen vill jag passa på att sammanfatta Balios S i jämförelse med Balios M, för att klara upp hur de olika vagnarna med så lika namn ändå skiljer sig åt. Cybex Balios M och S har alltså båda vändbara sittdelar (och separata liggdelar samt kan användas med babyskydd). Vagnarna blir kompakt när de fälls ihop. Balios M mäter ihopfälld med sittdelen på 83 x 59 x 39 cm och Balios S mäter 75 x 60 x 41 cm. Balios M har en ergonomisk sittdel, medan Balios S har en vanlig sittdel. För mer om vad det innebär rekommenderar jag mitt inlägg om vad skillnaden är mellan ergonomisk och vanlig sittdel.

Cybex Balios M kom sommaren 2015 och fanns då i en version med sufflett med heltäckande sidor. 2016 släpptes samma vagn men med andra färger på klädseln. 2017 släpptes versionen på bilden ovan, där suffletten har fönster i klarplast i sidorna. Balios M och Balios S har båda förlängningsbara suffletter, men hela förlängningsdelen i Balios Ms sufflett utgörs av mesthnät. Balios M har ingen märkbar fjädring i chassit och är ganska stum och stötig i körkänslan, alltså inget för ojämna underlag men bra rull i stan och på andra släta ytor. Balios M har en mycket stor varukorg. Den blir liten när den fälls men ihopfällning är lite mer invecklad med en spärr på chassits mittstång. Balios S har mycket fjädring i chassit och en enkel ihopfällning. Balios M har skumfyllda, ganska hård hju. Hjulen hos Balios S har mer stuns i sig, men det kan fastna grus i framhjulen.

Det absolut bästa med Cybex Balios S är körkänslan. Första promenaden jag tog tror jag att jag tyst för mig själv sa wow när jag kände fjädringen jobba. Den här vagnen kanske ser lite lagom klen ut men då lutar man sig luras kan jag meddela. Jag har kört Balios S i djup snö, och den förvånade mig genom att mycket sällan fastna. På grusvägar, elljusspår och andra slingor i skogen gungar sig Balios S över grus, sten och andra ojämnheter. Den känns aldrig stötig vare sig för barnet i vagnen eller för mig som håller i handtaget. Rullet är dessutom riktigt bra och vagnen är lätt att styra, den kan svängas runt sin egen axel och kräver aldrig någon större fysisk ansträngning för att ändra riktning. I stadsmiljö är Balios S en dröm att hantera som lätt manövrerar runt hörn och aldrig tar upp mer plats än nödvändigt. Inledningsvis tyckte jag att handtaget kanske kändes på gränsen till för grovt, vilket gör vagnen värd att testköra om man har små händer misstänker jag. Men för egen del var det en grej jag snabbt vande mig vid och nu inte tänker på längre.

Min ettåring har suttit och sovit otroligt bra i vagnen. Den mjuka körkänslan gör att hon slocknat omgående när det varit dags för en tupplur. Både jag och min man, som kör alla vagnar jag testar, har föredragit Balios S framför betydligt mer större och rejäla vagnar på våra långpromenader efter lunch då ettåringen ska sova middag. Att suffletten kan justera i många olika steg gör att den aldrig täcker barnet mer än nödvändigt samtidigt som den effektivt kan skugga och en kall vinterdag med många minusgrader lyckas skärma av så att kylig luft inte gör det kallt inne i sittdelen. Mest av allt imponerar det att man får den hör körkänslan, den här ihopfällning och den här så välkonstruerade sittdelen för ett relativt lågt pris. Byt ut framhjulen till PU och det finns inte längre någonting kvar att anmärka på. Och trots dem så är jag mer än nöjd med Balios S. Så pass nöjd att jag i teorin skulle kunna tänka mig att ha denna vagn som min enda. Nu kommer jag väl aldrig ha ”bara” en barnvagn hemma hos mig men likväl kan jag fortfarande uppskatta en härligt mångsidig barnvagn när jag kör den. Och härlig och mångsidig är precis vad Cybex Balios S är.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Köp Cybex Balios S hos: Babyshop
Köp Cybex Balios S hos: Lekmer
Handla Cybex Balios S hos: Babyland

Jag vet inte om det finns någon som vet mindre om modebranschen än jag gör, men till slut lyckades också jag snappa upp att lättviktsväskor tydligen ska vara hot and happening just nu. Eller så har det tillfället redan passerat? Trenden har i alla fall nått hela vägen fram till barnvagnsvärlden och som alltid hänger Elodie Details med i svängarna. Modellen på skötväska heter Brilliant Black och efter en tids användning får jag ta och hålla med om att den faktiskt är rätt så briljant. Designen är väldigt enkelt, allt onödigt och tyngande har skalats bort och det funkar för mig. Brilliant Black har ett ytterfack på framsidan, och saknar helt axelrem. Men de bärremmar som finns är långa nog att kunna träs över axeln om man skulle vilja, så någon längre rem är inget jag saknar.

På insidan finns en hel del fack kvar. Det finns ett isolerat flaskfack, för att hålla vätskor varma eller kalla lite längre. På en sidan av väskans insida finns två förvaringsfack, lagom i storlek att stapla blöjor eller packa våtservetterna i. På andra sidan av väskans insida finns ett fack med dragkedja, och det behövs faktiskt ett förvaringsställe där man kan stoppa saker varifrån de garanterat inte kan falla ur. Utanpå det facket finns ett litet fack som jag tänker i normalstorlek för busskort, nycklar eller kanske telefonen. Brilliant Black skulle kunna passera som en vanlig handväska utan höjda ögonbryn.

Det enda jag faktiskt saknar på insidan, är ett fack dedikerat för skötbädden. Elodie Details brukar ha ett fack perfekt i storlek för den medföljande skötbädden och jag uppskattar verkligen det. Då vet man alltid var den finns och den blir inte böjd och skrynklig mitt bland alla annan packning.

Vill man maxpacka i Elodie Details Brilliant Black så är det inget problem alls! Som bilden ovan visar så kan man få plats med en hög blöjor, våtservetter, ombyte, mockasiner, snuttefilt, extra underkläder till ett storasyskon, en necessär med oumbärliga saker som koksaltspray och Alvedon och Bepanthen, blöjpåsar, en påsse med vattenmugg, sked, matburk och haklapp samt andra viktigheter, såsom nallen min dotter la dit i sista stund. Allt det och lite till får plats i skötväskan. Det blir inte så välorganiserat och förutom blöjor och våtservetter som har sin givna plast så får man rota runt ett tag för att hitta resten. Men det funkar. Bäst gör sig dock Brilliant Black för den som oftast har sparsam packning och inte vill ha en stor klumpig skötväska som tar plats i onödan.

En smart detalj med väskan är den rem som sitter fast i dragkedjan. Inte bara gör den det enkelt att öppna och stänga väskan, men denna rem är även tänkt som en lättåtkomlig bärrem, att trä runt handleden när man har bebisen på andra armen och ska till skötrummet för att byta blöja.

Förutom skötbädden så medföljer också barnvagnskrokar, som alltid med Elodie Details skötväskor. Och som alltid tycker jag att det är ett tillbehör som höjer totalupplevelsen av en skötväska med fler snäpp. Krokarna träs runt barnvagnens handtag och håller sig på plats med stark kardborre. Sen hakar man bara på och av skötväskan. Vill man inte ha den på handtaget så gör ju lättviktsformatet att den är löjligt enkel att knö in även i den trångaste av varukorgar, jag fick i den i sidokorgen på min Donkey trots att där redan fanns en hel del packning.

Jag trodde först att jag skulle sakna fler ytterfack och mer stadga i skötväskan. Men det visade sig att det här säckiga formatet faktiskt tilltalade mig riktigt bra. Skötväskan är snygg när den hänger, enkel att stuva in under vagnen och fungerar lika väl med lite som med mycket packning. För mig funkar det bättre med ett lite större barn, första halvåret kan det gå från lugnt till kritisk på en sekund och då vill jag veta exakt vad prylen jag behöver finns någonstans. Men så fort barnets känsloregister börjar bli något mer nyanserat så är det här ett skötväskekoncept som känns helt rätt. Ett fack för skötbädden att packa platt i, så jag slapp hala upp det ihopknöglat mellan en body och en matburk från väskans botten, och jag skulle gett Elodie Details Brilliant Black maximala möjliga poäng.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Köp Elodie Details Brilliant Black/Petite Botanic hos: Lekmer
Köp Elodie Details skötväska hos: Babyland

För fyra år sedan skrev jag om Bjällra Multibag och sedan dess har mycket hänt med utbudet hos Bjällra of Sweden. Deras nya modell av åkpåse har kvar vissa av egenskaperna hos Multibag men har helt andra mått, vilket gör att användningstiden blir längre men också att den inte ligger riktigt lika perfekt i en liggdel längre. Bjällra of Sweden åkpåse mäter jag till 100 cm lång, 47 cm bred och locket är 76 cm långt. Bredden förvånar mig lite, 47 cm är inte ovanligt smalt men inte heller ovanligt bredd. Ändå uppfattar jag den här åkpåsen som väldigt rymlig i bredden. Ibland är måttband och ögonmåttet inte helt överens verkar det som. På framsidan är det första den breda pälskanten man fastnar vid. Det är såklart fuskpäls och hela kanten är fäst med små tryckknappar, så den kan lossas på nolltid. På baksidan av Bjällra of Sweden åkpåse finns en upphängsningsficka. Har man en sittdel där ryggstöd och sufflett inte sitter ihop så kan man då trä åkpåsen över sittdelen, så glider den inte nedåt när man sitter i barnet.

På insidan är Bjällra of Sweden åkpåse klädd med mjuk fleece och selöppningar är precis som jag personligen föredrar dem. Två långa skåror i ryggen som hålls ihop med kardborre. Fördelen med detta är om man har en sele som inte enkelt kan delas upp i separata selremmar så behöver man inte trä ur remmarna ur fästena när man ska sätta fast eller ta loss åkpåsen. Precis som på Bjällras äldre modell, den lilla Multibag, så har också denna åkpåsen en huvudkudde. Mysigt och bra stöd för de mindre barnen. När man inte vill använda den längre så tas den loss med ett ryck. För att kardborrfästet sen inte ska ligga kvar och vara vasst eller fastna i barnets hår så finns en liten byt tyg som fälls ner och täcker för kardborren.

Tar man loss pälskanten så ser man vad  Bjällra har gömt där bakom – en huva och två clips. Detta är för att locket till åkpåsen, som alltså är helt avtagbart, ska kunna lossas från bakstycket och användas separat som ett överdrag för bärsele. Lär funka även på bärsjal. Clipsen sätter man fast i bärselenes axelremmar och den lilla huvan kan förstås träs över barnets huvud. I lockets fotända finns en dragsko. Som överdrag kan man dra åt dragskon, så att locket smiter åt lite mer runt barnets fötter. På lockets framsida finns också små tryckknappar, så att man kan vika ned den övre kanten om man vill göra locket lite kortare. Väldigt bra funktion om man har ett barn som är vaket och vill kunna titta ut lite mer, eller som kanske ändå är mer påklädd på överkroppen.

Bjällra of Sweden sitter mest glidfritt i vagnar där den kan träs över ryggstödet, och funkade därför bra i Bugaboo Donkey på bilderna ovan. Åkpåsen känns väldigt rymlig och min ettåring fick plats med stora marginaler både i längd och bredd. Tjockleken är också bra, åkpåsen funkar vid kyligare plusgrader men håller varmt också vid några minus. Personligen är pälskanten den enda detaljen jag inte kommer överens med. Dels estetiskt – men det är bara en smaksak. Dels tyckte jag att pälskanten skymde sikten över mitt barn, den är så fluffig så jag såg helt enkelt inte hennes ansikte när jag hade kanten på. Med den av hade vi ögonkontakt igen och det blev ännu tydligare att åkpåsens lock är långt och ger en bra täckning över barnets kropp.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla Bjällra of Sweden åkpåse hos: Babyland
Handla Bjällra of Sweden åkpåse hos: Babyshop

När det är dags för solsemester, att resa till sommarstugan eller att hälsa på släkten så är det inte alls ovanligt att man plötsligt ser på sin barnvagn med nya ögon. Vad man brukade uppfatta som rejält och stabilt omvandlas till stort och otympligt när man föreställer sig hur vagnen ska tas med på tåget, packas in i bilen eller checkas in under flygresan. Då är det dags att köpa en resevagn! Utbudet av resevagnar är enormt och vad som är en bra resevagn för ett ändamål kan känns direkt olämplig för ett annat resmål. Här följer min guide till hur man ska tänka när man väljer resevagn samt förslag på bra modeller att överväga.

En resevagn är en vagn som kännetecknas av att den ska vara mindre och smidigare än ens ordinarie barnvagn. Stort fokus ligger på hopfällningen. Resevagnen ska bli liten ihopfälld och fällningen ska gärna vara så enkelt som möjligt, vilket i praktiken brukar innebära att det är få moment i själva fällningsprocessen. Ska man bära vagnen med sig är det också viktigt att resevagnen inte väger så mycket, och att det finns ett bra bärhandtag eller en bärrem så att man kan bära vagnen över axeln. Ska man resa med vagnen nedpackad så är det praktiskt om en förvaringsväska medföljer eller går att köpa till.

RESEVAGN SOM HANDBAGAGE

Hur liten måste en resevagn vara för att gå som handbagage?
Väldigt få resevagnar är små nog att gå som handbagage. Det finns en standardstorlek för handbagage, kallad IATA, som är en frivillig överenskommelse mellan flygbolag. IATA-måtten säger att handbagage får vara max 56 x 45 x 25 cm stort. Det kan dock ändå variera från bolag till bolag vad som tillåts, och ofta finns även en maxvikt att ta hänsyn till. Med det sagt har jag hört fler historier än vad jag kan räkna om hur man fått med sig en resevagn ombord på planet fast måtten egentligen är för stora.

Hur mycket kan måtten skilja sig åt från bolag till bolag?
Det kan handla om flera cm, vilket kanske inte låter som så mycket men en eller två cm kan ju vara tillräckligt för att avgöra om en barnvagn är för stor för att tas med ombord som handbagage. Nedan följer exempel på några flygbolags maxmått för handbagage:
Norwegian, Lufthansa, SAS: 55 x 40 x 23 cm
Easyjet: 56 x 45 x 25 cm
Ryan Air, Thomas Cook: 55 cm x 40 cm x 20
BRA: 50 x 40 x 25 cm

När är det smart att ha med sig en vagn som handbagage?
När jag åkte till Frankrike med en tvåring och vi fick gå upp tidigt för att hinna med flyget varpå vi därefter hade en två timmar lång mellanlandning i Frankrike, i det läget var jag riktigt riktigt smart som hade med mig en Babyzen Yoyo som handbagage. Det kan också vara skönt att kunna fälla ut vagnen och sätta sitt barn i den direkt när man går av planet, och att ha för att låta barnet vila i innan man stiger ombord. Men i de lägen man ska flyga direkt från A till B och kan klara sig utan vagn tills specialbagaget har levererats så tycker jag inte att en barnvagn som handbagage är så nödvändigt alls.

Vilka resevagnar är små nog att gå som handbagage?
Återigen så beror det på flygbolag, så detta bästa är att kolla upp vad bolaget man ska flyga med har för maxmått kontra måtten på den barnvagn man vill ta med sig ombord på planet. Men Babyzen Yoyo+ har ju gjort sig känd för just att kunna gå som handbagage, och mäter ihopfälld 52 cm x 44 cm x 18 cm. GB Pockit och Pockit+ är två andra minivagnar, där Pockit+ är modellen med, numera, lite bättre sufflett och lite viloläge. Pockit mäter 30 x 18 x 35 cm ihopfällda och Pockit + är något tyngre samt något större med 32 x 20 x 38 cm. Baby Jogger City Tour är ytterligare en handbagagekandidat, som precis klarar gränsen med sina 56 x 23 x 45 cm även om den vid release angavs vara 25,5 cm hög ihopfälld. Vill man göra den ännu mindre så kan man enkelt klicka av bakhjulen för att skala av ytterligare ett par cm. Carena Kobbe är ytterligare en vagn som är populär att ta med på planet, även Beemoo Easy Fly och Trille Skagen bygger på samma grund som Kobbe gör och har samma eller mycket snarlika mått som ihopfälld. Den senaste versionen av Kobbe anges ha måtten L52,5 x B45,5 x H23,5 cm, vilket ju innebär att den ska kunna gå som handbagage enligt IATAs storleksrekommendation, även om ett mått mäter något över gränsen. En annan vagn som också ligger på gränsen är Mountain Buggy Nano v2. Ihopfälld mäter Nano 52  x 54 x 29 cm, tar man av hjulen blir måtten 45,5 x 54 x 29 cm. En ny släppt vagn som också ska fixa IATAs mått är Phil & Ted Go, som mäter 54 x 44 x 19 cm.

Kan det gå att få med sig en vagn som handbagage även fast den är lite för stor?
Ja, det verkar hända hela tiden baserat på vad jag får höra. Sällan står det någon och mäter exakt vilken storlek vagnen har, så därför kan det fungera att kunna bära ombord en vagn som är något för stor. Det viktiga att komma ihåg då är att vagnen måste gå att förvara antingen i planets bagageutrymme ovanför sätena, eller under sätet framför ens egen plats. Är vagnen för stor att rymmas kommer man inte få ha kvar den ombord.

Har man alltid rätt att ha med sig en barnvagn ombord på planet?
Nej. Det avgöra kabinpersonalen. Man kan alltså aldrig vara garanterad att ha sin vagn som handbagage, eller att få ta med sig något handbagage överhuvudtaget. Är planet redan fullt så kan man inte ens vara garanterad att få ha sin kabinväska i rätt storlek med sig ombord.

Vad ska man tänka på om man vill ha med en barnvagn som handbagage på flygplanet?
Tänk på att välja en vagn i rätt storlek om du vill ha den som handbagage. För att maximera chanserna att få med den ombord på planet är mitt tips att fälla ihop vagnen innan ni kommer fram till gaten, och att ha vagnen i en väska eller kasse. Ofta medföljer det förvaringsväska med de minsta handbagagevagnarna, annars kan det vara värt att köpa till då det på så sätt är enklare att få vagnen att passera som bagage.

Vändbara resevagnar

Att vilja ha sitt barn vänt bakåt även på resor är inget konstigt önskemål. Ändå är utbudet av vändbara resevagnar inte särskilt stort.  Ska vagnen framför allt vara smidig och hyfsat kompakt ihopfälld så har jag i ett tidigare blogginlägg om små, vändbara sittvagnar tipsat om Bugaboo Bee, Stokke Scoot, Cybex Balios M, Cybex Mios, UPPAbaby Cruz, Easywalker Mosey och Quinny Zapp Xtra 2.0 samt skrivit mer om deras respektive egenskaper. Sedan dess har Cybex också släppt en ny version av Balios, som heter Balios S och är i mitt tycke ett snäpp bättre än Balios M.

Vill man ha en vändbara resevagn som går som handbagage, då blir det desto snålare utbud. De vagnar jag känner till som kommer närmast i storlek är Baby Jogger City Tour Lux och Cybex Eezy S Twist. City Tour Lux är en vagn jag redan hunnit köra en del och hunnit bli mycket förtjust i, medan Eezy S Twist ännu inte är släppt. Bilden är från när jag såg vagnen på Kind + Jugend-mässan i höstas. City Tour Lux mäter 65 x 54 x 26 cm ihopfälld, tar man av hjulen är de officiella måtten 65 x 45 x 18 cm. Det jag har hittat om Eezy S Twist är att den ska bli 53 x 45 x 25 cm när den fälls ihop. Eezy S Twist är således liten nog för en del flygbolag, medan City Tour Lux är något för lång.

Har man en liten bebis man ska flyga med så finns även alternativet att köra Babyzen Yoyo+ med liggdel, också kallt Babyzen Yoyo+ 0+. Då har man sin lilla bebis vänd mot sig, men endast i ett liggläge. Yoyo+ 0+ blir inte större än Yoyo+ 6+ (alltså med sittdel) ihopfälld varför detta kan vara ett alternativ om man vill ha en barnvagn som handbagage till sitt spädbarn.

Resevagnar med särskilda egenskaper

Det är inte ovanligt att ha en särskild funktion man prioriterar högst hos resevagnen, medan övrigt är sådan man kan tänka sig att kompromissa med. Nedan kommer jag lista några olika förslag på resevagnar som stämmer in på specifika önskemål. Självklart finns det även andra modeller som passar in, det är varmt välkommet att lämna ytterligare förslag som en kommentar. En del av de vagnar jag nämner nedan är normalstora uppfällda, men då är min bedömning att de blir så pass kompakta när de fälls ihop att de ändå kan vara relevanta som resevagn.

Plant liggläge
Det är vanligt att resevagnar endast har viloläge. En del har till och med endast sittläge, ryggstödet kan alltså inte justeras alls. Vill man ha en vagn med fullt eller åtminstone nästan fullt liggläge så har man dock några modeller man kan välja mellan. Bugaboo Bee, Cybex Mios och Cybex Balios S har allt ett fullt, plant liggläge och en vändbar sittdel. Carena Kobbe, Beemoo Easy Fly, Trille Skagen och de andra modellerna med samma ursprung har också ett bra, närapå plant liggläge. Likaså Baby Jogger Zip, Chicco Liteway 2.o och Elodie Details Stockholm Stroller.

Lång sufflett
Baby Jogger är kända för att ha långa suffletter, och av märkets resevagnar så tycker jag att Baby Jogger Zip ger allra bäst solskydd. Men även Bugaboo Bee har en bra, förlängningsbar sufflett och till Bugaboos modeller kan man ju dessutom köpa till en särskild sommarsufflett kallad breezy, vars funktion är att se till att vädra sittdelen optimalt så det inte blir för varmt för barnet.

Ergonomisk sittdel
Vagnar som blir små ihopfällda och har ergonomisk sittdel finns det ändå en del av numera. Kolla exempelvis in Quinny Zapp, både äldre modellen Xtr 2.0 samt nyare Flex Plus har ergosittdel. Även Cybex Balios M och UPPAbaby Cruz har ergonomisk sittdel. Gemensamt för alla dessa är att sittdelen dessutom är vändbar.

Ställbart fotstöd
Om man sätter prio på att barnet ska kunna ha fötter uppe när det sover i resevagnen så kan man kolla in senaste versionen av Carena Kobbe, som precis fått ett litet ställbart fotstöd. Även Baby Jogger Zip, MB Nano samt mig veterligen de flesta resevagnar av paraplyvagnsmodell har denna funktion: Chicco Liteway, Elodie Details Stockholm Stroller samt många paraplyvagns modeller från Beemoo, Carena, Moweo, Maclaren med flera.  Många av de vändbara resevagnarna har också reglerbart fotstöd, t.ex. både Cybex Balios M och Balios S, samt Cybex Mios och Baby Jogger City Tour Lux.

Ställbart handtag
Ställbart handtag är en viktig egenskap om man är två föräldrar av olika längd och vill att båda ska kunna köra resevagnen bekvämt. Hos resevagnar är det väldigt vanligt med fast handtag och det man ska komma ihåg då är att alla fasta handtag inte har samma höjda. En del är låga, en del är höga. Om höjden på handtaget är väldigt viktigt för en så ska man utan tvekan testköra resevagnen innan inköp, alternativ välja en modell med ställbart handtag. Och då är det också ofta de lite mer påkostad, ofta även vändbara modellerna som erbjuder ett handtag som kan regleras: Bugaboo Bee, Easywalker Mosey, Cybex båda Balios-modeller samt Mios. Cybex framåtvända Agis-modeller har också ställbart handtag, de påminner till modellen mycket om Baby Jogger City Mini-vagnarna.

Bärrem
Det är vanligt att resevagnar har ett bärhandtag, vilket kan vara full tillräckligt för att få vagnen med sig kortare sträckor. Men ska man kunna bära vagnen lite mer bekvämt så är en rejäl bärrem att föredra. Några modeller som är utrustade med en sådan är Baby Jogger City Tour och City Tour Lux, Babyzen Yoyo, MB Nano v2, Carena Kobbe och Beemoo Easy Fly.

Förvaringsväska ingår
Med Babyzen Yoyo,  MB Nano och Beemoo Easy Fly så ingår en enklare förvaringsväska med vagnen. Ofta är den inte så mycket mer än en tygkasse med dragsko i rätt storlek att stoppa ned vagnen. Sedan bär men paketet med vagnens egen bärrem som träs ut genon väskans öppning. Baby Jogger City Tour och City Tour Lux har också en förvaringsväska som medföljer på köpet, dock en något mer avancerad modell som stängs hela vägen runt och där väskan har remmar så att den kan bäras som en ryggsäck. En sådan typ av väska kan även köpas separat till Babyzen Yoyo, Carena Kobbe och till Baby Jogger Zip.

Transportväska för barnvagn
Ska man flyga med sin barnvagn incheckad så är det min starkaste rekommendation att packa vagnen ordentligt, då jag hört ett oändligt antal historier om vagnar som skadats eller gått sönder helt under flygresan. Jag har också hört många historier om vagnar som endast packats i en plastpåse eller inte packats alls och klarat resan galant. Och visst kan det bli så! Det kan även gå utmärkt att åka bil utan bilbältet, tills man krockar förstås… Vid en mellanlandning såg jag med egna ögon hur den Britax Go Next jag hade med mig på resan släpptes från 1,5 meters höjd rakt ned i den hårda asfalten. Hade jag inte haft den i en ordentligt transportväska hade vagnen utan tvekan skadats av den smällen. Mina tips är att antingen köpa en egen Stokke PramPack att packa vagnen i, jag har använt den väskan under många flygresor och varit mycket nöjd. Eller så kan man hyra en förvaringsväska från vagnen från AirShells, deras väskor finns i flera olika storlekar. Några av barnvagnstillverkarna har även egna transportväskor, så det kan vara ett alternativ om man har en vagn från Bugaboo, UPPAbaby, Mountain Buggy, Phil & Teds eller Joolz.

Packa vagnen
När man ska packa ned sin barnvagn i en transportväska så finns det några saker som är  bra att komma ihåg.
– Ta alltid av alla hjul som kan tas av. Packa dem separat. Om hjulaxlarna är oljiga, vira handdukar eller trasor runt dem så inte klädseln fläckas ned.
– Plocka isär vagnen i den mån den kan plockas isär. Detta för att vagnen ska packas så kompakt som möjligt, ju mindre delarna där inne kan röra sig, desto bättre.
– Försök packa vagnens känsligaste delar inåt i väskan.

Resevagnar för stora barn

När det kommer till resevagnar för äldre och större barn så är det ofta två faktorer som ska vägas in. Dels ska resevagnen ha en högre maxvikt, dels ska sittdelen vara rymligare så att ett större barn kan sitta bekvämt. Kanske tänker man att större barn inte behöver resevagn, och det är givetvis upp till varje familj att avgöra hur behoven ser ut under resan eller semestern. Själv är jag av åsikten att det inte direkt blir så mycket semester för mig som förälder om jag är begränsad till att gå de sträckor som mina barn orkar eller vill gå, och att jag blir väldigt mycket mer stationär än önskvärt om alla kvällar då barnen sover måste tillbringas på hotellrummet. Ofta på solsemestrar är dagarna dessutom längre än vad barnet är van vid och vädret kan vara avsevärt mycket varmare. För en trevlig semester för alla i familjen kan det vara en mycket god idé att ordna fram en resevagn också för det barnet som i vardagen oftast klarar sig med de egna två benen.

Resevagnar för större barn är då ofta också även lite större i sina mått, så det säger sig självt att det är svårt att få med sig dem som handbagage. Men en del av de minsta vagnen går det faktiskt att klämma ned ett större barn i om det kniper. Klicka upp bilden ovan för att se den större. Baby Jogger City Tour har en maxvikt på 20 kg och på bilden sitter det en 5,5-åring i vagnen. Babyzen Yoyo 6+ tar 18 kg, på bilden sitter en femåring i vagnen. Britax B-Motion 4 Plus och Baby Jogger City Mini GT är två större vagnar som ändå får vara med för att de är så enkla att fälla ihop och för att de blir så platta. I GT sitter en femåring, och vagnen har en maxvikt på 30 kg. I B-Motion 4 Plus sitter en sjuåring, och den vagnen är godkänd för att ta 20 kg.

Någonstans mittmellan Yoyo och City Tour samt GT och Motion 4 Plus hamnar Kronan Sulky/S och Baby Jogger Zip. Kronan är precis som GT och Motion 4 Plus toppen att ha med på resa om man ska gå i lite grövre terräng. Den tar 20 kg, och viks ihop till en liten kub när den fälls. Oftast brukar jag dock rekommendera Zip, för att Baby Jogger med den modellen lyckats ovanligt väl med att kombinera en stor vagns egenskaper i en liten vagns chassi. Zip tar 25 kg, har lång sufflett, ställbart fotstöd, helt handtag, plant liggläge och blir superkompakt när den fälls.

Resesyskonvagnar

Resevagnar för två barn har varit ett bortglömt intresseområde i lång tid, men nu äntligen börjar det hända grejer. Bara senaste halvåret har flera modeller släppts eller åtminstone offentligtgjorts och små fåglar har viskat i mitt öra att vi har mer att se fram emot vad gäller resesykonvagnar framöver. Vill man ha en liten och vändbar syskonvagn så kan man glömma det direkt dock, så långt fram i utvecklingen har vi inte kommit än tyvärr. Men då finns ju fortfarande alternativet att ha med sig sin ordinarie syskonvagn som incheckad bagage i en bra transportväska.

En tydlig trend inom de nya resesyskonvagnar vi ser på marknaden är att de börjat som en singelvagn och sedan helt enkelt har dubblerats på bredden. Mountain Buggys resesyskonvagn Nano Duo är ett tydligt sådant exempel. Denna dubbla resevagn bygger på lilla MB Nano, och har i princip exakt samma egenskapet: viloläge, lång sufflett, helt handtag och ryggstödet kan fällas ned till plant liggläge, men endast för att vagnen ska kunna användas med en bakåtvänd mjuklift. Även Britax Holiday Double bygger på sin singelföregångare Britax Holiday, men har har fått en till sittdel bredvid sig. Den mest traditionella av resesyskonvagnar är dock de dubbla paraplyvagnarna, och dessa finns i många, många varianter även om Maclaren Twin Techno är en klassiker.

En ny variant på resesyskonvagn är en modell som inte liknar någon annan på marknaden; Bumprider Connect. Det är två separata vagnar som med hjälper av starka magneter (och ett extra säkerhetslås) kan sättas ihop till en dubbelvagn. Nackdelen med Bumprider Connect som syskonvagn är att den blir 49 + 49 = 98 cm bred. Vilket är extremt brett. Men å andra sidan kan man ju lätt klicka isäg vagnarna och köra en bakom sig och en framför sig i trånga utrymmen. Jag tycker idén är riktigt bra och ser fram emot att testa Bumprider Connect på riktigt.

Hur väljer man rätt resevagn?

Utgå alltid ifrån de tre B:na – Budget, Barnet och Behoven! Budgeten sätter ramarna, men man kan få mer för pengarna om man köper begagnat istället för att handla nytt. Barnet är ju resevagnens passagerare, så det viktiga är att vagnen är anpassade efter hen. En liten bebis ska kunna ligg plant, en 8- månaders vill sitta men kanske fortfarande vara vänd mot föräldern och 3-åringen som oftast går men inte orkar i sommarhettan på solsemester behöver en sittdel som är rymlig och en vagn som orkar högre viktbelastning. Behoven innebär också begränsningar. Ska man mellanlanda under flygresan eller anlända flygplatsen sent på natten så kanske man behöver en vagn som går som handbagage. Kan vagnen checkas in eller man ska färdas med tåg eller bil så räcker det ofta med en smidig och kompakt ihopfällning.

Ställ gärna resevagnsrelaterade frågor i kommentarerna och kom ihåg att vagnarna som nämnts i detta inlägg endast utgör ett urvval, och att det ständigt släpps nya modeller på marknaden. Happy traveling!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla en resevagn eller annat via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla resevagn hos: Lekmer
Handla resevagn hos: Babyland

I jakten på den perfekta åkpåsen för vår och höst är det många som har landat i The Buppa Brands Softshell åkpåse, också kallad BuppaShield Wind & Water. Buppa Brand var ett stort märke för ett antal år sedan men försvann sedan under en period. Nu finns tillverkaren sedan ett knappt år tillbaka under ny regi och man kan åter igen köpa denna populära åkpåse. Precis som namnet antyder så är åkpåsen gjort av ett softshellmaterial, vilket innebär att utsidan ska stå emot båda väta och vind. Insidan är fodrad med tunn, tunn fleece. Enligt The Buppa Brand ska åkpåsen fixa temperaturer ner till omkring 0-gradigt och jag håller nog med om den bedömningen. Det här är en åkpåse man tar fram när vinteråkpåsen börjar kännas svettigt, när morgontempen är högre än 5-6 grader och när solen faktiskt värmer. Av alla vår/höståkpåsar jag har testat så är Buppas softshellåkpåse nog den tunnaste, vilket jag gör att jag verkligen kan tänka mig att använda den året om. Alla vet hur kall en svensk sommarkväll kan vara… Åkpåsen mäter 100 cm från topp till tå, är 50 cm bred och locket är 70 cm högt.

Om en åkpåse kan vara okomplicerad, så är den här det. Buppa Brand softshell utgörs av ett framstycke och ett bakstycke. Locket kan tas loss helt och baksidan kan då användas som sittdyna. Många missar den funktionen, vilket gör att en åkpåsen som denna kan användas även vid varmt väder, med endast baksidan i vagnen, och sen på kvällen när solen gått ned så är det bara att sätta dit locket igen. Överst på locket finns en dragsko, så att åkpåsens öppning kan tights till något runt barnets kropp. I bakstycket finns öppningar för fempunktssele. Selhålen är separata, vilket betyder att man måste ha en sele som kan tas isär för att man ska kunna sätta i åkpåsen ordentligt. Om ens barnvagn inte har selremmar som enkelt delas upp så är det oftast möjligt att trä ur remmarna, vanligtvis uppe vid axelfästena.

Buppa Brand softshellåkpåse har en dubbel upphängningsfunktion på baksidan. Dels har den en elastisk rem som ska träs över ryggstödet, men översta delen av bakstycket är också överdimensionerat och kan även det vikas över sittdelen. Det går också att vika fram och ha lite som en luva runt barnet om man skulle vilja det. Jag har testat softshellåkpåsen i ett antal olika barnvagnar, med både vanlig och ergonomisk sittdel, och den har funkat bra i alla. Men bäst blir det förstås om sittdel och sufflett inte sitter ihop, så att åkpåsen kan träs över ryggstödet och inte glider nedåt när man sätter i barnet. Om man vill ha BuppaShiel Softshell i en sittdel där sufflett och ryggstöd inte kan delas så är mitt tips att fästa åkpåsen med vanthållare.

The Buppa Brand Softshell är en rymlig åkpåse, och mjuk. Eftersom att den är så tunn så formar den sig lätt efter alla olika sittdelar och går med lätthet att vika till för att passa även i den minsta av liggdelar. Den ger inte så mycket värme, däremot är den väldigt duktig på att hålla kyliga vindar ute och barnets egen kroppsvärme inne – utan att det blir svettigt. Det är ungefär som att sätta på sitt barn ett extra lager skalkläder, fast utan att behöva krångla med en overall. Jag använde åkpåsen i höstas och tyckte den var perfekt för de sista varma dagarna innan vintern kom på riktigt. Och även nu de senaste vårdagarna där man svettas i solen och fryser i skuggan känns den riktigt praktisk. Ett gott alternativ för alla som annars funderar på en fotsack men vill ha en lite mer ombonad känsla. Efter att ha hört andras lovord om Buppas softshell i åkpåse i många år så förstår jag nu vad det var de pratade om.

Dags att åter igen publicera en uppdaterad guide över Bugaboos sittdynor, eftersom att den nu finns i hela sju versioner. Det är inte lätt att ha koll men här kommer lite kort info om alla olika varianter:

1 – Den allra äldsta sittdynan. Den hade inga öglor upptill, ingen flärp på baksidan och egentligen inga extrafunktioner alls. Lång och bred, både i fot- och huvudända.

2 – De riktigt bra tilläggen ser dagens ljus: Dels öglor upptill (syns ej på denna bild) för att sittdyna ska fästas runt knapparna på Bee. Dels en tygremsa på baksidan av sittdynan, som träs under sittplattan i Bugaboos ergonomiska sittdelar. Dynan hade dessutom fått en fantastisk upphängningsficka baktill, så att den kan träs över ryggstödet på ergosittdelarna och således hindras från att glida.

3 – Bugaboo introducerar långa selhål som öppnas och stängs med kardborre, så man slipper trä isär selen varje gång man ska sätta i eller ta loss sittdynan.

4 – Bugaboo har nu bytt ut selarna i alla sina vagnar till fem separata selremmar med utstående axelremmar. Därför införs en T-formad skärning i sittdynornas övre selhål.

5 – Tillbaka till rötterna så skalar Bugaboo bort upphängningsfickan från dynan men behåller öglorna och bandet som träs under sittplattan på de ergonomiska sittdelarna. Formen på dynan påminner mer om version 1 än de tre föregående versionerna.

6 – Bugaboo släpper en Breezy-version av sittdynan, speciellt utformad för att göra sittdelen luftig när det är varmt. Till skillnad från version 5 har denna dyna två vågräta hål för grenselet, mot tidigare ett lodrätt.

7 – Även vanliga sittdynan får nu de två lodräta grenhålen.

Bilden ovan föreställer version 4 i färgen ice blue, version 5 i färgen petrol samt version 6, breezydynan, i soft pink. I skrivande stund, april 2018, är det version 6 och 7 som säljs i butik, möjligtvis att version 5 också kan finnas kvar som en rest någonstans. Min personliga favorit av alla dynor är version 4. Den sitter allra bäst i Bugaboos Donkeys, Cameleons och Buffalos sittdelar, eftersom att den både kan träs över ryggstödet och runt sittdelsplattan. Buagboo Fox har ett helt annat sittdelstyg där dynan inte kan träs runt sittplattan, och den har ju heller inga knappar som Bee5 har så i Fox är det endast selen som håller sittdelen uppe. Oftast tycker jag att Bugaboo lyckas mycket väl med att göra förändringar till det bättre men med sittdynorna förstår jag inte riktigt varför man valt att ta bort upphängningsfickan baktill. I synnerhet inte nu när man inte ens kan trä dynan under sittplattan på Fox. Att upphängningsfickan försvinner gör i mitt tycke att sittdynan oundvikligen sitter sämre och har lättare för att glida nedåt i sittdelen.

Denna bild visar skillnaden på hur de olika dynorna sitter i Bugaboo Donkeys ergonomiska sittdel. Båda har trätts runt sittplattan, som man kan lyfta på. Version 5 sitter i övrigt fast endast med selen medan version 4 har trätts över ryggstödet och dessutom hakas fast runt spärren som man vinklar sittdelen med. Jag vet att en del använder öglorna på version 5 av sittdynan genom att dra ut dem och trä dem runt fällningspärren på sittdelen, vilket ju kan vara ett sätt att få sittdynan att inte glida nedåt på den övre delen av ryggstödet även om öglorna vad jag vet är avsedda för att fästas runt knapparna på Bugaboo Bee.

Vilka funktioner har Bugaboos sittdyna breezy?
I sin uppbyggnad påminner den en hel del om Aermoov-dynan, då båda har ett inbyggt slags 3D-nät i sig. På Bugaboos dyna kallas det Cooldry Nättyg. Dynan är vändbar och kan användas med båda sidorna utåt. Funktionen som nätet ska ha är att bilda en luftficka mellan barnet och sittdelen. Tanken är att om luft kan röra sig däremellan så svalkas barnet av mer effektivt och det blir därför mindre svettigt att sitta i vagnen. Dynan ska även har förmåga att leda bort den svett som ändå uppstår samt vara snabbtorkande, så barnet inte blir kallt av att sitta fuktigt. Hur pass märkbart detta är tycker jag är svårt att säga generellt, med med Aeromoov-dynan har jag märkt av en viss skillnad till det bättre när jag använt dynorna i barnens bilstolar under sommaren. Hur bra Bugaboos breezydyna är får jag återkomma om i höst, då det inte varit sommarväder under den period jag haft dynan tillgänglig.

Vad är skillnaden mellan Bugaboos vanliga sittdyna och Bugaboos breezy sittdyna?
Den petrolfärgade dynan ovan är ju som sagt en snäppet äldre version med annat grenhål, men den senaste versionen av den vanliga sittdynan och breezydynan ser väldigt snarlika ut på avstånd. Känner man på dem så märker man direkt skillnad. Brezzydynan känns lite tjockare och är samtidigt mer porös. Tryck på bilden ovan och zooma in för att tydligt ser hur olika material de båda dynorna har på baksidan. En annan skillnad som införts på breezy dynan och kanske även på den version av vanliga sittdyna som säljs numera, det vet jag inte, är att öglorna har gått från att vara elastiska till att utgörs av ett helt ostretchigt material. Klokt tror jag, då detta innebär att de får svårare att tänjas ut med tid och användning.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Handla Bugaboos sittdynor hos: Babyshop

Recension av Thule Chariot Cross 2
Inköp: Ordinarie inköpspris för vagnen är ca 9999 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Thule.
Tillbehör: Kit för att springa eller åka skidor med vagnen köps till separat, det finns även gott om andra originaltillbehör.
Typ av vagn: Cykelvagn.

Det är återigen vår och återigen dags för min årliga recension av en cykelvagn. Jag försöker beta av dem så att jag har en ny att presentera inför varje sommar och det tempot har fungerat fint hittills. Denna vagn har rullat hos mig under nästan ett helt år (även om den varit undanställd under vintern) och det som är bra med en längre testperiod är se hur väl cykelvagnen kan anpassas efter växande barn. De cykelvagnar jag tidigare har recenserat är Hamax Outback, North 13.5 Speeder, Nordic Cab Explorer samt Thule Coaster och även om denna recension inte kommer innehålla någon jämförelse med dessa modeller så kan jag redan nu konstatera att Cross 2 är den mest uppdaterade vad gäller funktioner. Det är samtidigt inte så konstigt, den är ju också senast ut på marknaden.

Cross 2 heter så för att den tar två barn, men cykelvagnen finns också som Thule Chariot Cross med bara en sittdel. Jag vet dock att många köper syskonvarianten även om det är bara ett barn som ska sitta i vagnen, för att få mer lastutrymme och för att prisskillnaden mellan singel- och dubbelversionen är väldigt liten. Thule Cross 2 är 80 cm bred med hjulen på och väger 14,5 kg. Jag har kunnat rulla vagnen genom ytterdörren på vårt radhus utan problem. Ska vagnen in genom en något smalare dörr så är det enkelt att snabbt klicka av ett bakhjul om det skulle behövas.

Sittutrymmet i Cross 2, som jag märkt att jag har en tendens för att kalla kupén även om det knappast är ett vedertaget begrepp, är väldigt rymligt. Golvytan är mjuk, alltså inte en hård bottenplatta men det är ju en bidragande orsak till att Thule Cross 2 är så lätt. Ytan där barnen sitter har lite extra vaddering och sittdelarna uppfattas av mig som bekväma, de av mina barn som har kunnat uttala sin åsikt har alla hållit med och alla har tyckt om att sitta i vagnen. På sidorna av sittutrymmet finns små förvaringsfickor, där man kan stoppa saker som man vill att barnen ska ha till hands under färden. Exemplevis vattenflaskor eller en napp. Selen i Cross 2 är utan tvekan den smidigaste jag råkat på i en cykelvagn hittills och då älskar jag i synnerhet att man kan stoppa i selspännen ett och ett i fästet. Man behöver alltså inte så dubbelvikt över cykelvagnen och försöka para ihop dem först, utan de kan med lätthet klickas i en i taget. Selremmarna går att justera i längd och axelremmarna kan också justeras i höjd, så selen hamnar rätt runt barnets kropp. Remmarnas vadderingar är också precis så rejäla som man vill ha dem, med bra skydd så att de inte skaver. Extra viktigt på sommaren, när barnen kanske inte har så många lager kläder mellan kroppen och selen.

Thule Chariot Cross 2 är godkänd för transportera en vikt på 45 kg totalt, vilket betyder att jag med marginal kan köra en 3,5-åring och en 6,5-åring i vagnen. När min yngsta till slut blev stor nog att sitta i vagnen under cykelturer (rekommendationen är 6 månader men vi började använda vagnen så först när hon var 1 år) så hade vi så mycket vikt över att vi kunnat lasta på rejält med annan packning om vi skulle vilja. Utrymmesmässigt har Cross 2 också känts väldigt rymlig. En snart sjuåring kan sitta väldigt bekvämt, visst får hon böja på benen men på bredden är det inga bekymmer och huvudet slår inte ens nästan i cykelvagnens tak fast hon har hjälmen på sig. Sittdelarna är för övrigt väl utformade just för att barnet ska kunna luta sig bekvämt även om de har hjälm på. Ännu är det inte lag på att barn ska ha hjälm i cykelvagn, märkligt nog, men förhoppningsvis ändras det i framtiden och självklart ska man alltid använda hjälm när man cyklar med barn – oavsett hur de åker.

Den funktionen som jag först fastnade för hos Cross 2 är de individuellt ställbara ryggstöden. När Thule presenterade vagnen på mässan i Köln hösten 2016 så var det den då enda vagnen jag hade hört talas om, där det var godkänt att använda ryggstöden i viloläge även när man cyklar med vagnen. Vilket förstås är ett stort plus för alla som cyklar med små barn som tenderar att somna under åkturen, eller som vill kunna ta ett cykelpass just när barnet ska sova middag. Ryggstöden på Cross 2 är enkla att fälla, på baksidan finns ett handtag som ska tryckas in med en hand. Sedan kan man ställa ryggstödet i två olika vilolägen, där det mest fällda läget är full tillräckligt för att en ettåring med hjälm på sig ska kunna sova bekvämt utan att huvudet faller framåt. Jag gillar också att det går att välja att ett barn sitter upp medan det andra lutar sig bakåt, väldigt lämpligt om ettåringen ska sova men fyraåringen inte ska göra det och vill kunna sitta upp normalt och se sig omkring.

Framtill på Thule Cross 2 finns ett insektsnät, och man ska alltid ha det neddraget när man cyklar med vagnen. Detta för att det är lätt hänt att småsten och annat sprätter upp från cykelns bakhjul och kan flyga in rakt mor barnen och i värsta fall skada dem. Nätet spänns fast med dragkedjor längs sidorna av vagnen och längst framme vid fotändan så kan man klämma fast nätets kortsida i små öppningar i ramen, så nätet sitter helt stadigt på plats. Vill man inte använda nätet, exemplevis om man bara är ute och promenerar med vagnen, så kan det vikas ihop och stoppas in upptill så att det är helt ur vägen.

På bilderna ovan ser man hur Thule Chariot Cross 2 ser ut med insektsnät på (1), men också hur det blir om man fäster dit de separata regn/vindskyddet i klarplast (2). Det skyddar bara cykelvagnens öppning, och fungerar alltså inte som ett regnskydd för om hela vagnen ska förvaras utomhus vid dåligt väder. Regnskyddet fästs snabbt på plast med hjälp av elastiska snoddar (3). Det funkar smidigt men jag är ändå inte helt förtjust i att skyddet kan tas loss helt, då jag ser att det finns en liten risk för att det glöms kvar hemma efter att det hängts på tork och då kanske inte finns till hands när det plötsligt börjar regna vid nästa cykeltur. Klarplasten har också blivit lite mjölkig efter användning, inget som störde barnen men det är inte fullt så genomskinligt som när det var nytt.

Ett annat tillbehör som också det kan tas loss helt från Cross 2 är solskyddet (4). Det är väldigt praktiskt när solen ligger på rakt i barnens ansikte och också det kan riktigt snabbt fästas på vagnen. Solskyddet har fyra clips som bara trycks på plats på ramen (5). Och vad som är riktigt smart är att solskyddet kan dras upp och ned längs med vagnens framsida, samt även tryckas ihop (6). På Så sätt kan man ställa in så att det blir precis lagom mängd skugga för barnen, utan att skymma mer än nödvändigt av sikten utåt. Det funkar precis som man vill att det ska vara men återigen så gäller det att aldrig lägga undan det någon annanstans än i Cross 2 egna packutrymmen, så det inte glöms hemma vid nästa utflykt.

Det är en fröjd både att montera upp och ihop Thule Chariot Cross 2. Ingenting är komplicerat, inga spärrar är tröga. Bakhjulen klickas enkelt på plats och när de sedan ska lossas igen så trycker man bara in den blåa, gummerade knappen mitt på hjulnavet och drar hjulet utåt. Förutom de stora, luftfyllda bakhjulen så bidrar även den ställbara fällningen på Cross 2 till en mjuk åktur för barnen. Att justera fällningen är också enkelt och tack vare de små symbolerna är det enkelt att se hur fjädringen ska vara inställd beroende av om cykelvagnen är tungt eller lätt lastad.

Vill man fälla ihop vagnen, för att den ska bli mindre när den förvaras eller inför en bilresa, så är det också något som görs i ett nafs. På båda sidorna om Cross 2 finns en stor, blå knapp. På ena sidan har knapp ett skydd i plast över, detta för att inte båda knapparna på något sätt ska råka tryckas in samtidigt så att vagnen fälls ihop med barnen i. Nu måste man medvetet föra plastskyddet åt sidan och trycka in knappen för att kunna vika ihop chassit. Cross 2 blir platt när den fälls ihop, men ännu plattare blir den förstås om man tar bort bakhjulen också. Dessutom finns det gott om utrymme att packa in alla fyra hjul i sittutrymmet och stänga igen, även cykelarmen får plats däri. Väldigt smidigt att kunna ha koll på alla tillbehör på det sättet när man ska transportera vagnen.

Det förvaringsutrymme som finns på Cross 2 är dels nätfickor på baksidan av ryggstöden, dels en väska som hänger baktill vars insida är uppdelad i fack. När förvaringsväskan inte ska användas, t.ex. om man springer med Cross 2 och vill ha maximalt med utrymme för att ta ut stegen, så är det himla smart att väskan kan fällas upp och hållas på plats uppfälld med hjälp av ett plastclips som klickar i runt ramen. Själva förvaringsutrymmet är inte så väldigt imponerande i sig dock. Det här är inte vagnen man lassar in en hel strandkasse i, faktiskt inte ens en matkasse. Dock får man plats men en del i väskan baktill om man packar direkt i den. Men ska man handla med vagnen så kräver det egentligen att man har en sittplats ledig och kan ställa matkassarna inne i kupén. Vill man maximera lastutrymmet så har Thule även ett Cargo Rack som de säljer som tillbehör. Detta ställ monteras på vagnen så man kan fästa packning ovanpå själva sittkupén, dock får den lasten väga max 2,3 kg så det är främst till för stora men lätt saker, t.ex. filt och handdukar om man ska cykla ned till stranden och bada.

Att cykla med Thule Chariot Cross 2 är mycket enkelt att få till. Med vagnen kommer ett snabbfäste som monteras på cykelns bakhjul. Cykelarmen kan sedan snabbt passa in i snabbfästet och säkras på plats dels med en sprint, dels med en extra säkerhetsrem ifall sprinten på något sätt skulle lyckas lossna. Andra ändan av cykelarmen fästs i karossen genom att man öppnar upp samma spärr som används för att fästa promenadhjulen. Också denna sida av cykelarmen har en extra försäkring i form av en liten säkerhetsrem. Det märks att Thule har fokus på säkerhet. Cross 2 känns lätt att cykla med och svänger följsamt efter cykeln. I ärlighetens namn tycker jag att det är mycket svårt att känna skillnad på olika cykelvagnar under själva cyklandet, annat än om vagnen känns väldigt tung. Det är främst ur barnets perspektiv som skillnaderna är tydliga, samt när vagnen ska kopplas till och från cykeln och om cykelvagnen ska byggas om till promenadvagn, vilket är olika smidigt på olika modeller.

Till Thule Cross 2 medkommer två stycken promenadhjul, som klickas i på båda sidor av vagnen. Man drar bara den blåa spärren utåt, och för hjulet upp in i chassit. Sen trycker man in den blå spärren igen och det ska hela vägen in, så inget av det röda fältet syns och spärren klickat ordentligt i låst läge. Sen är det så himla smart att man häpnar över hur praktiskt det är att promenadhjulen lika lätt fästs i samma hål fast ovanifrån när man ska cykla med vagnen. På så sätt är de helt ur vägen men finns redo till hands när man ska växla till promenadläge igen. Supersmart lösning! Promenadhjulen är rätt små men det är ändå relativt enkelt att köra med Cross 2 i lättare terräng, då vagnen kan balanseras upp på bakhjulen när man ska ta sig över större hinder. Faktum är att sämst körkänsla hade jag inne i ett trapphus med väldigt glatta golv, det var som att ingen friktion alls uppstod mellan golvyta och framhjul och Cross 2 kändes helt omöjligt att styra. Jag vet nu att hjulen som finns idag har fått ett mer gummerat yttre lager och därför inte har detta problem längre. Och skulle man ha en äldre Cross 2 med de ”gamla” hjulen så kan man köpa till de nya som reservdel. Det ska dock noteras att på asfalt och andra underlag utomhus var det aldrig problem för framhjulen att få grepp, endast inne i trapphus eller köpcentrum med väldigt blanka golv.

Att promenera med Cross 2 är lika fröjdefullt som att cykla med den. Handtaget kan enkelt vinklas i ett stort antal olika lägen, både jag med mina 170 cm och min man som är cirka 183 cm lång kunde gå riktigt bekvämt bakom vagnen. Den är lättstyrd och funkar som sagt att rulla både på asfalt och på lite grusväg och gräsmatta med. Även när Cross 2 ska parkeras efter användning så är det praktiskt att handtaget kan vikas hela vägen in mot vagnen så den blir så kort som möjligt när den förvaras.

Min man har cyklat mer med Cross 2 än vad jag har, under en period användes den dagligen för att lämna barnen på morgonen och han tyckte omedelbart att detta var den bästa cykelvagnen som han använt. Det han föll för främst är att den var så enkelt att använda, och på den punkten kan jag bara hålla med. Inget kändes någonsin krångligt med Cross 2. När vår minsta blev gammal nog för att sitta i cykelvagn medan man cyklar så har viloläget på ryggstödet varit guld värt. Det går då att ta en cykeltur efter lunch så att hon kan sova, istället för att ta en promenad med vagnen. Extra bra dessutom att storebror på 4 år kan sitta bredvid utan att behöva halvligga ned han också. Det enda jag verkligen saknar är ett packutrymme där man kan ställa in en matkasse eller två som de är. Det går att handla med Cross 2 men man får packa in alla matvaror för sig där bak, orkade jag inte det fick jag förmå något av barnen att ha en kassa framför fötterna.

För alla lägen då man vill ha en för barnen maximalt bekväm och välanpassad cykelvagn som dessutom ska vara smidig att göra om för olika användningsområden så känns Thule Chariot Cross 2 optimal. Priset ligger lite högre än för många andra cykelvagnar men man får ändå funktioner som motsvarar det värdet kan jag känna. Om att cykla med barnen är en del av vardagen, kanske till och med den främsta transportmetoden, då är det en Thule Cross 2 man ska ha och man kommer bli ruskigt nöjd med den också.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se leveranstid samt pris för Thule Cross 2 hos: Babyland
Se leveranstid samt pris för Thule Cross 2 hos: Pixizoo

Recension av Baby Jogger City Tour Lux
Inköp: Ordinarie pris för vagnen är cirka 4795 kr. Liggdel kan köpas till för 1995 kr. Detta är ett recensionsexemplar från Baby Jogger.
Tillbehör: Förvaringsväska för vagnen medföljer. Bygel med mugghållare, regnskydd och babyskyddsadapter köps separat.
Typ av vagn: Resevagn, vändbar sittvagn.

När Baby Jogger City Tour Lux släpptes till försäljning i början av år 2018 så var den verkligen en vagn som ingen annan vagn. Så liten ihopfälld att den är och nosar på handbagagestorleken hos syskonet Baby Jogger City Tour men den kommer inte heller allt för långt ifrån andra omtyckta minivagnar, såsom Babyzen Yoyo och Carena Kobbe, i storlek. Och ändå är den vändbar! En egenskap så viktig för många som ska resa med små barn, framför allt med barn som är under året. Men de unika funktionerna slutar inte med sittdelen. Baby Jogger City Tour Lux har dessutom en liggdel som också den kan vikas på hälften och som kan sitta kvar på vagnen när City Tour Lux fälls ihop. Vill man rulla och resa med sitt barn vänt mot sig så är Baby Jogger City Tour Lux just nu det bästa av de minsta alternativen tycker jag. Vagnen mäter 66 x 53,5 x 26 cm ihopfälld med sittdelen på, den är alltså 53,5 cm bred över bakhjulen. Klickar man av alla hjulen så får jag vagnen till cirka 55 x 46,5 x 25 cm stor. IATA-måtten för handbagage är 56 x 45 x 25 cm. BJ City Tour Lux blir alltså bara precis för stor för att gå som handbagage med alla hjulen av, kanske kan den funka att få med sig hos vissa flygbolag ändå. Tour Lux väger 8,8 kg med sittdelen, och 9,8 kg med liggdelen. Liggdelen tar 9 kg medan sittdelen är godkänd för 20,5 kg belastning. Varukorgen är godkänd för att packas med 7 kg last.

Liggdelen som hör till Baby Jogger City Tour Lux är faktiskt inte särskilt liten, jag mäter bäddytan till cirka 73 x 29 cm. Madrassen är inte den allra mjukaste men med en extra filt i botten så kan en bebis ligga riktigt mysigt här. Hela insidan är ombonat fodrad och liggdelslocket går högt upp mot suffletten, för ett bra skydd mot vind och sol. Locket är fäst både med kardborre och med tryckknappar. Jag hade önskat att suffletten var något längre, att den kunde haft en mjuk solkeps man kunde vinkla ut. Men den har åtminstone ett behändigt, inbyggt bärhandtag. För att lossa liggdelen från chassit så tar man bara tag i de gråa handtaget på vardera sida och lyfter rakt upp.

Så gott som alla liggdelar kan fällas ihop i det avseende att de kan plattas till rejält på höjden. Men att en liggdel kan vikas på hälften är bra mycket mer unikt. När liggdelen levereras så kommer den ihopvikt i en liten kartong. För att veckla ut den måste man först trycka på den grå knappen i fotändan, för att lossa spärren som håller liggdelen ihopfälld. Sen är det enklast att lägga liggdelen upp och ned och en i taget dra stropparna i fot- och huvudändan rakt ut tills det klickar till. På bilden längst ned till vänster ovan syns det hur liggdelen ser ut när ena stroppen är åtdragen, men inte den andra. När båda stropparna dragits ut och liggdelen är utspänd så kan man sedan fästa stropparna på liggdelens undersida med deras kardborrfästen. På så sätt slipper man att de hänger och dinglar ned i varukorgen.

City Tour Lux kan fällas ihop med liggdelen på. Jämför man sittdelen ihopfälld med liggdelen ihopfälld – båda separat från chassit, så ser man att sittdelen blir plattare men något längre. När liggdelen sitter på chassit så blir det dock tydligt att vagnen blir ganska mycket högre, i och med att liggdelsfästena lyfter upp liggdelen en aning. För att fälla Baby Jogger City Tour Lux med liggdelen så börjar man med att dra i stroppen som kommer ut på mitten av liggdelens undersida tills man hör och ser att liggdelen säckar ihop. Sedan tar man tag i fotändan, trycker in den grå knappen och viker liggdelen framåt. Därefter fäller man ihop chassit på samma sätt som när man har sittdelen på.

Baby Jogger City Tour Lux har en vanlig sittdel. Selen består av fem remmar, axel- och höftremmarna paras ihop innan de klickas i fästet. Jag tycker att de axelremmen lite för enkelt glider ut från höftspännet, exempelvis när mitt barn inte vill sätta sig i vagnen och spjärnar emot. Att i de lägena både hålla fast sitt barn och försöka para ihop selen igen är lite enerverande. Jag gillar annars denna typ av sele mycket men hade gärna sett att de två delar varit en aning svårare att ta isär. Att förlänga remmarna har dock varit precis lagom enkelt, det är också hyfsat lätt att höja axelfästena så att selremmarna passar bra för barnets längd. Precis som med liggdelen så är det mycket enkelt att ta loss sittdelen från chassit. Fästet som ska pressas in för att lossa sittdelen funkar även bra som bärhandtag, så det är bara att greppa tag och klämma åt så kan man vända på sittdelen eller ta loss den helt.

Ryggstödet på Tour Lux kan vinklas i fyra olika lägen. Från ett bra, upprätt sittläge, förbi två stycken vilolägen ned till ett nästintill plant liggläge. Den lilla lutning som återstår är som om att ett barn skulle läggas på en kudde, lite lagom höjdläge för huvudet bara. Att vinkla ryggstödet är lätt och görs med en hand genom att man håller in en spärr på baksidan av ryggstödet.

Även fotstödet är justerbart på Baby Jogger City Tour Lux. På undersidan finns två spärrar som ser ut som grå hakar. Står man framför vagnen så drar man bara dessa mot sig med fingrarna samtidigt som man trycker ned fotstödet. Det finns två lägen – vågrätt och snett nedlutat.

Första gången jag fick se Baby Jogger City Tour Lux sa jag wow för varje funktion jag blev förevisad – ända fram till suffletten. Då hade den nämligen ännu inte fått den utvikbara solkepsen, vilket innebär att i liggläge var solskyddet för barnet nära på noll. Som tur var tänkte Baby Jogger om på den punkten och en rejäl solkeps lades till, vilket gör att i sittläge samt i vilolägen så är solskyddet alldeles utmärkt, och i liggläget är det helt okej. Jag gillar långa suffletten, jag skulle gärna ha den här suffletten ännu längre ska erkännas. Fick jag designa om bara en punkt på Tour Lux så skulle jag göra den vanliga suffletten lika lång som suffletten nu är med solkepsen utfälld, och så skulle jag lägga til en solskärm på det. Baktill på suffletten finns i alla fall en genomtänkt vädringsficka, av precis lagom storlek för att skapa en bra luftgenomströmning i vagnen om den används där det är varmt och soligt. Oavsett om man vill man vädra eller ha igenstängt så håller sig luckan på plats med tysta magnetfästen. Något som tog lite tid att förstå är att för att suffletten ska vara helt spänd så måste man dra den framåt tills det klickar till på båda sidorna. Det är dock inte på alla modeller som dessa fästena är starka nog och det händer vid stötar att suffletten börjar glida bakåt igen. Baby Jogger är medvetna om detta och har meddelat att de jobbar på en lösning för att få bort problemet.

Höjden under suffletten är faktiskt ganska rymlig i Baby Jogger City Tour Lux. Min dryga metern långa fyraåring får plats utan problem, när jag fäller ut suffletten så tar bågarna inte i hans huvud. Vad som dock gör denna vagn bäst lämpad för barn upp till omkring eller strax över 2 års ålder är snarare fotstödet. Chassit har inget riktigt fotstöd inbyggt i sig, så när barnets ben blir för långa för att få ett bra stöd av sittdelens fotstöd så hänger fötterna mest och dinglar. Min ettåring sitter dock alldeles utmärkt i vagnen, hennes ben kan bli längre innan hälarna glider av fotstödet när det är uppfällt i vågrätt länge. Det var dock svårt att fånga på bild, för liksom många andra ettåringar tycker också min dotter att det är väldigt roligt att sticka benen utanför vagnen.

City Tour Lux har svängbara framhjul, som enkelt klickas av och som också kan låsas i fast läge (1). Bakhjulen kan även de tas loss från chassit med ett knapptryck (2). Både fram- och bakhjul är PU-hjul, vilket betyder att det inte fastnar sten i dem. Varukorgen är överraskande stor, den rymde mer än jag förväntade mig och är enkel att packa in grejer i då öppningarna fram- och baktill är väldigt rymliga (3). Sidorna är täckta med meshnät, vilket jag tycker är bra för då kan man bygga på höjden med lös packning utan att småsaker faller ur alldeles för lätt. Baby Jogger City Tour Lux är utrustad med en handbroms, som sitter på höger sida av handtaget (4). För att bromsa vagnen så drar man bara den svara spärren framåt. För att låsa upp bromsen så trycker man in den grå knappen. Är den grå knappen seg så hjälper det att man pressa den svarta spärren framåt medan man trycker, ett trick som funkar på de flesta handbromsar av denna typ. Mitt på handtagets undersida sitter knappen för när handtaget ska vikas in, innan chassit kan fällas ihop (5). För att man ska kunna pressa in denna knapp måste man först dra åt sidan den grå spärren, som sitter på ovansidan av handtaget. Allt detta kan göras med en och samma hand, varför City Tour Lux enkelt fällas ihop med en hand. Bygel, som köps som tillbehör, kommer med en mugghållare i tyg (6). Bygeln är av swing away-typen.

Att fälla ihop Baby Jogger City Tour Lux är verkligen ruskigt lätt. Det är ingen process man behöver öva på eller ha rätt snärten för att kunna genomföra. Man börjar med att fälla ihop sittdelen, och det spelar ingen roll om den är vänd framåt eller bakåt. Håller man in samma spärr som man reglerar ryggstödet med så fäller man bara ryggstödet framåt tills sittdelen är dubbelvikt. Därefter trycker man in de grå spärrarna på handtaget och börjar vika handtaget framåt (1) tills hela handtaget lossar och fälls nedåt. Processen är samma när sittdelen är bakåtvänd (2) som när den är framåtvänd (5). Med sittdelen ihopfälld blottas två remmar som löper under den. En kort, gummerade och en längre med en vaddering på. Dessa remmar är lika enkla att komma åt oavsett åt vilket håll sittdelen var vänd när vagnen fälldes ihop (3+4). Lyfter man sedan vagnen uppåt i den korta remmen så fälls Baby Jogger City Tour Lux ihop till ett kompakt paket. Vagnen har en spärr som låser chassit, ibland kan man behöver pressa på lite för att den ska gå i lås, alternativt om framhjulen lagt sig åt fel håll och först måste vändas rätt innan spärren kan klicka fast.

För den som gillar jämförelsebilder så går det i collaget ovan att se Tour Lux bredvid en mängd andra barnvagnar. Av vändbara vagnar har jag hittills aldrig kört någon som blir så liten som denna modell. Jag gillar också att vagnen faktiskt är bättre när den fälls med sittdelen vänd bakåt än när den är vänd framåt, för då håller handtaget ihop sittdelen mot chassit. Låset som låser vagnen låser egentligen bara chassit, så när sittdelen är framåtvänd så flaxar ryggstödet en del när man lyfter upp Tour Lux. Det här är en av få vagnar där jag faktiskt kan hålla med tillverkaren om att vagnen har enhandsfällning, och att den verkligen kan fällas med en hand medan man bär sitt barn på andra armen och att den är lätt nog att vidare med samma hand lyftas in i bilen. Många påstår detta som sina små vändbara vagnar, men få modeller lever upp till förväntningarna på detta område. Bilden högst upp till vänster i collaget togs av mig efter att jag gjort just allt det där, med min ettåring på vänster höft och med bara en hand till godo för att fälla vagnen. Vår bil må vara stor men bagageutrymmet är också ganska högt placerat, vilket gör att en del vagnar känns väldigt tunga att lyfta i. Det är absolut inte fallet med Baby Jogger City Tour Lux. Denna vagn fälls och lyfts utan ansträngning.

När man köper City Tour Lux medföljer även en förvaringsväska att ha vagnen i när den fälls ihop, exempelvis vid resor. Väskan kan, när den inte används, packas in i den lilla förvaringsfickan vid varukorgen, mellan vagnens bakhjul. Vill man bära Tour Lux med sig så är förvaringsväskan extra praktisk, då den har två axelremmar så att vagnen kan bäras som en ryggsäck på ryggen.

Jag är väldigt imponerad av Baby Jogger City Tour Lux. Vad gäller körkänslan så tycker jag den är vad man kan förvänta sig av en liten vagn med ännu mindre hjul. Självklart rullar den bäst på asfalt och andra släta underlag, som bilderna ovan visar har den var min absolut storfavorit vid shopping, när jag ska handla mat eller om vi behöver vagna till sömns inomhus. För promenader i stadsmiljö eller i allmänhet på släta underlag så funkar Tour Lux således alldeles utmärkt. Jag har även kört den liten när vintern var som isigast och visst tog vi oss fram hyfsat, men det blev hoppigt och skumpigt när underlaget blev för ojämnt. Att köra vagnen nu när allt grus är bortborstat från trottoarerna är en mycket trevligare upplevelse. Vagnen är väldigt lättstyrd. Även med drygt 10 kg barn i sittdelen och en maxad varukorg kryssar sig Tour Lux lätt och ledigt genom trånga utrymmen och jag kan enkelt styra vagnen med ett par fingrar. Är man ute efter en liten vagn som ska köras i terräng, då är inte Baby Jogger City Tour Lux rätt val. Men för de klassiska önskemålen på den lilla vändbara vagnen – att ha i bilen, att använda i köpcentrum och att resa med – så får Tour Lux fullpott på nästan alla områden. Det finns som sagt utrymme för att förbättra suffletten ytterligare men vagnen är så lättstyrd, så enkel att fälla, har ett så bra liggläge och en himla praktiskt varukorg. Allt sånt som verkligen behöver funka i småbarnslivet fixar man med Tour Lux. Från nyfödd med liggdelen och sedan med sittdel upp till kanske 2,5 års ålder är Baby Jogger City Tour Lux just nu, precis som jag skrev i inledningen, den bästa av de minsta vändbara vagnarna som finns att köpa och mitt eget barnvagnsstall har den redan gjort sig oumbärlig.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se leveranstid samt pris för Baby Jogger City Tour Lux hos: Babyland

Skip Hops lättviktsskötväska heter Riverside och är en väska som jag använt riktigt länge, vilket i regel brukar vara ett mycket gott betyg. Vikten är verkligen låg. Opackad väger den inget alls i handen. Vad jag gillar allra bäst med Riverside är att Skip Hop kombinerar en låg ursprungsvikt med att i vanlig ordning erbjuda många fack, så att väskan är enkel att packa och organisera. Först var jag lite skeptisk till hur tyget skulle stå emot slitage. Jag är nog inte alltid så snäll mot mina skötväskor, men det är ju verkligen ett bruksföremål. De ska kunna ställas på ett golv, tryckas in i en varukorg, packas i bilen. Yttertyget på Skip Hop Riverside är så tunt att jag var rädd för att det skulle repas upp men faktum är att skötväskan efter daglig användning i flera månader fortfarande är helt felfri.

På framsidan av Skip Hop Riverside finns ett fack som öppnas dragkedja, precis lagom för sådant man snabbt vill kunna komma åt men som inte gärna får nås av barnen eller andra klåfingriga händer. Det finns också ett större fack som stängs med magnetlås, där har jag ofta proppat ned näsdukar och annat som är bra att ha till hands vid nästa nysning eller glass som tappas på tröjan. På baksidan finns inga fack alls men på båda kortsidorna finns det som ska motsvara flaskfack, och som har precis rätt form för att en nappflaska ska kunna stå upprätt och stabilt. Skip Hop Riverside har två fasta bärremmar, lagom att hålla i om man vill ha skötväskan i handen men också tillräckligt långa för att åtminstone jag ska kunna ha skötväskan över axeln med.

Det jag gillar allra mest med Skip Hop Riverside är att när man har väldigt lite packning i väskan så är skötväskan aldrig onödigt tung. Men vill man ta med sig halva hemmet när man ska till lekparken med barnen så går det också bra, det här är en skötväska som kan packas riktigt full. Jag har fått med mig mat och drickmugg, blöjor, våtservetter, mockasiner, en filt, ombyten för två barn, necessär med sjukvårdsgrejer och en del annat smått och gott i Riverside. Men – jag har dessutom ovanpå all vanlig packning också kunnat klämma ned en hel bärsele i skötväskan. Något som varit riktigt praktiskt när jag har mycket att bära på och är själv med barnen. Då har man hellre ett större kolli att hålla reda på än flera små.

På skötväskans insida finns ett större fack för den medföljande skötbädden, samt två mindre fack med resåröppning som är precis lagom i storlek för att sortera upp blöjor och våtservetter i. När man vill ha mindre packning i väskan så låter man väskans sidor vara nedknäppta. Då blir packutrymmet lagom för en vanlig dagsutflykt. Men när man vill packa på med ytterligare grejer så öppnar man upp sidorna och kan då bygga på höjden med packningen på ett helt annat sätt.

Med Skip Hop Riverside ingår en en avtagbar axelrem, som jag inte använt alls eftersom att jag tyckt att de fasta bärremmarna räckt för alla mina behov. Inuti sidofacken finns knappfästena för att ha skötväskan sidor invikt eller uppfällda. På bilden längst ned till höger i collaget ovan visar jag hur skötväskan ser ut med sidorna uppknäppta. Det är då man kan lägga in lite extra grejer i den. Men det är även så man ska ha skötväskan om man vill använda den inbyggda upphängningen för barnvagn. Dessa utgörs av krokar som hakas fast i en ögla efter att man har trätt remmen runt barnvagnens handtag.

Lösningen för att hänga upp Skip Hop Riverside på barnvagnen fungerar riktigt bra i det avseende att skötväskan hänger både snyggt och stabilt på handtaget. Ett litet problem uppstår dock om skötväskan är tung. Givetvis ska man alltid vara försiktigt med att hänga en tung skötväska på en barnvagn, då det alltid finns en risk för att barnvagnen kan tippa. Jag brukar ha skötväskan i varukorgen men när jag som vid tillfället då jag tog bilderna ovan ska in på mataffären och handla relativt mycket, då behöver jag ju utrymmet i varukorgen för annat. Jag brukar också tycka att det tydligt känns att vagnen balanseras upp tyngden på handtaget om det också är lite tyngd i varukorgen. Med det sagt, finns det lite packning i skötväskan så dras ju den nedåt, och det är då väldigt svårt att få till det slack i upphängningsremmen som behövs för att man ska kunna lossa kroken. Jag fick ofta palla upp skötväskan lite med ena knät för att remmen skulle avbelastas tillräckligt för att kunna knäppas upp. Har man inte så mycket, eller snarare sagt inte så tung packning i skötväskan så uppstår dock inte detta problem.

Jag har varit ruskigt nöjd med Skip Hop Riverside. Det är kanske inte den absolut snyggaste skötväskan jag vet, men den är stilren i sin design och på intet sätt ful, snarare kanske lite tråkigt. Men ändå bra mycket snyggare än andra skötväskor som är på samma nivå vad gäller funktion och i att vara praktiskt. Jag tycker mycket om att skötväskan så enkelt kan växa med mängden packning. Jag uppskattar att den väger lite och att den är så formbar. Den hör skötväskan man man pressa in även i den minsta av varukorgar. Jag tycker också att det är imponerande att de hållet sig så fin i skicket tack vare att materialet stöter ifrån sig smuts och annat barnrelaterat klet. En perfekt skötväska för den som vill ha något som är smidigt och som i alla lägen funkar utan att krångla.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se leveranstid samt pris för Skip Hop Riverside hos: Lekmer
Se leveranstid samt pris för Skip Hop Riverside hos: Babyland

Recension av Silver Cross Wave
Inköp: Ordinarie pris för vagnen är cirka 13999 kr.  Detta är ett recensionsexemplar från Silver Cross Scandinavia via Bonti.se.
Tillbehör: Med vagnen ingår två regnskydd, två myggnät, en fotsack, mugghållare, babyskyddsadaptrar och syskonadaptrar.
Typ av vagn: Duovagn, syskonvagn.

För många är det nog fortfarande en helt annan typ av barnvagn än modellen Wave som man ser framför sig när man hör orden Silver Cross. Silver Cross Balmoral anses ju av många vara barnvagnarnas roll royce, även prislappen är därefter, och vagnen har setts med både engelska kungligheter och andra celebriteter. Wave är en mycket mer modern modell från märket och modern också i det avseende att den har multipla funktioner. Denna vagn kan köras både som singel- och som syskonvagn och när man köper den komplett så ingår adaptrar för att använda sitt- och liggdelen samtidigt på chassit. Vill man ha två sittdelar på samma gång så behöver man dock köpa till ett syskonsäte till Wave. I övrigt är det inte mycket som behöver köpas till – det är en i princip komplett arsenal av tillbehör som medföljer när man köper Wave. Två regnskydd, en för liggdelen och en för sittdel och samma upplägg med myggnät. För sittdelen medföljer också en fotsack samt en sittdyna. Andra tillbehör som ingår med Silver Cross Wave är mugghållare samt babyskyddsadaptrar.

Vagnen är 60 cm bred över bakhjulen, så precis lika bred som en vanlig singelvagn. Jag hade fått höra innan jag började köra Wave att den kunde kännas tung. Som singelvagn är det inget jag tänker på nämnvärt, med liggdel väger vagnen 14,5 kg och med sittdel 14 kg. Ganska normaltungt även om det finns gott om duovagnar som väger mindre än så. Med både sitt- och liggdel fästa på chassit väger Wave således 18,5 kg och det är däremot att anse som ganska tungt. Den Silver Cross Wave jag har kört har en riktigt vacker blå färg som heter Midnight. Tyget har lite glans och nyans i sig, och känns påkostat tycker jag.

I brist på bebisar har Wave-liggdelen förblivit oanvänd hemma hos mig, men jag tror jag skulle gillat den om jag hade haft ett barn i rätt ålder. Liggdelen känns riktigt ombonad och jag gillar att fodret på sidorna är quiltat. Den är lätt att klicka i samt lossa från chassit och har sin egen bygel som man kan bära liggdelen i. Suffletten har utfällbara solskärmar, så solskyddet blir rätt bra ihop med liggdelslocket. Locket sitter fast med tysta tryckknappar på insidan av liggdelsramen, samt med kardborre på utsidan av liggdelsklädseln. Suffletten kan öppnas upp och under finns ett lager meshnät. En väldigt bra funktion att ha på vagnen om man använder liggdelen på sommaren när det är varmt ute.

Waves sittdel är ergonomisk och självklart är den vändbar. Den lossas lätt från chassit genom att man fäller ut de svarta spärrarna på båda sidorna av sittdelen. De blir sen som små handtag, som gör det enkelt att lyfta upp sittdelen. Bygeln är helt avtagbar men kan också öppnas upp på bara ena sidan och svängas undan när man ska sätta i eller ta ur barnet ur vagnen. Selen är rymlig, lätt att justera i längd och axelremmarna kan fästas i ryggstödet i tre olika höjdlägen.

Oavsett hur man har vänt sittdelen så kan man ställa den i samma lägen. För att vinkla sittdelen lossar man spärren på baksidan av ryggstödet och fäller det bakåt. Sittläget har en bra, upprätt position och liggläget är fullt – men inte plant givetvis. Eftersom att Wave har en ergonomisk sittdel så är den alltid skålad, även i liggläget. På en del vagnar är spärren för att vinkla sittdelen trög men på Wave har den alltid varit enkel att komma åt och lossa, så det krävs ingen handstyrka för att fixa det.

Jag kan inte dra mig till minnes att jag kört någon annan vagn med en sufflett som den på Silver Cross Wave. Själva suffletten är inte förlängningsbar. Man drar den utåt och ytterst har den en rejäl kant i borstad aluminum. Suffletten är stabil och kan öppnas upp på två olika sätt. Dels har den en tittlucka som öppnas med dragkedja, innanför finns klarplast. Bra att ha när man kör vagnen med sittdelen framåtvänd men ändå vill kunna se sitt barn. Dels kan suffletten, precis som på liggdelen, öppnas upp baktill och vikas undan så den blottar ett lager meshnät. Det gör att Wave även funkar bra att använda vid varmare väder, utan att luften står stilla och blir varm inne i sittdelen. Men suffletten kan också förlängas, med hjälp av dubbla solkepsar.

Som sagt, det är en okonventionell lösning och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Å ena sidan känns det lite dumt att man först kan vika ut en kort blå solkeps och sedan, under den, en längre grå solskärm. Å andra sidan så är det ju toppen att man kan få suffletten lång och solskärmen har en bra avrundande vinkel som verkligen ger skugga inne i sittdelen. När man har den i liggläge hade dock den gråa solskärmen kunnat få vara ännu en bit längre. Att jag skriver att jag inte riktigt vet vad jag tycker om denna lösning beror mest på att jag aldrig använt bara den blå solskärmen. Antingen vill jag ha ordentligt solskydd, och fäller ut båda, eller så behövs ingen solskärm alls. Men till slut landar jag nog i att det faktiskt är positivt att det går att finjustera längden på suffletten såhär.

Suffletten kan även lossas helt från sittdelen (och liggdelen) om man skulle vilja det. Sufflettfästena knäpps fast runt ramen och kan således också knäppas loss. Det gör att det är enkelt att använda en åkpåse som kan träs över ryggstödet i Waves sittdel.

Silver Cross Waves varukorg är framför allt väldigt lättåtkomlig, från alla håll. Den är rymlig, men när den är fullpackad så är det just det. Sidorna är hård och det går inte att trycka ned något extra, det går inte heller att bygga på höjden för då faller sakerna ut. För mig har varukorgen dock alltid räckt till. Jag har fått ned en skötväska och en normalstor matkasse utan bekymmer. Sittdelen på Silver Cross Wave har ett ställbart fotstöd som kan vinklas mellan flera olika lägen. Fotstödet kan tryckas uppåt utan att man lossar någon spärr innan, men för att fälla det nedåt måste man trycka ihop de två plattorna på fotstödets undersida.

Wave har rejäla fram- och bakhjul i PU, ett gummiliknande material som det inte fastnar stenar i. Det vittnar också mina bilder om, då jag kört denna vagn väldigt mycket på väldigt grusiga vägar och det syns inte minsta märke i något av hjulen. Framhjulen kan låsas i fast läge om man skulle vilja det. Bromsen är mycket pedagogiskt, minsta barn förstår att för att bromsa vagnen så trycker man ned den röda pedalen och för att sedan lossa bromsen så duttar man bara med skotippen på den gröna knappen så är vagnen redo att rulla igen. Jag gillar verkligen den har bromsen, den är lätt att hantera och man behöver aldrig pressa uppåt med foten, något som kan vara ruskigt obekvämt på sommaren när man har sandaler på fötterna. Waves handtaget är väldigt rejält, med en stor knapp för att justera höjden mitt på. En del irriterar sig på den typen av placering men jag tycker inte att det har varigt något som stört mig. Jag har ändå kunnat köra vagnen med en hand, den får bara sitta lite vid sidan av. Handtaget kan justeras rejält i höjd, i fem olika lägen. I högsta läget är handtaget faktiskt för högt för mig och det betyder att det är väldigt högt – den här vagnen funkar ypperligt även för riktigt långa föräldrar, och förstås för kortare föräldrar som tar långa kliv och därför vill ha ett bra stegutrymme mellan sig och vagnen.

Silver Cross Wave kan fällas ihop i ett stycke med sittdelen på – om sittdelen är framåtvänd och i upprätt läge. Den blir då som på bilden längst ned till höger. Visst, den är ihopfälld men den blir riktigt hög och ganska tung att lyfta. Jag har tyckt att det är betydligt smidigare att ta loss sittdelen från chassit innan det fälls, i synnerhet som jag ändå bara kört den med sittdelen vänd mot mig. För att fälla vagnen finns två spärrar på vardera sida av chassit. På den ena spärren sitter en svart knapp ovanpå som ska tryckas in, sedan drar man de båda spärrarna uppåt mot sig varpå chassit fälls ihop nedåt. Chassit låser sig automatiskt när vagnen har fällts ihop, vilket gör den mycket enklare att att lyfta in i bilen. På den stora bilden i mitten har jag packat sittdelen löst ovanpå chassit. Det är tydligt att Wave då tar upp betydligt mycket mindre utrymme än om man låter sittdelen sitta kvar när man fäller vagnen. Och bara chassit för sig är förstås riktigt smidigt att hantera, även om också det är ganska stort eller framför allt ganska långt. Chassit ihopfällt mäter cirka 95 x 60 x 40 cm.

Som sagt, Silver Cross är generösa med tillbehören till Wave. Priset för Wave är ganska högt men det bör ju sättas i relation att man faktiskt inte behöver köpa till något mer alls utöver det som ingår (utom möjligtvis en åkpåse till vintern).  Jag gillar att detaljerna känns välarbetade även på tillbehören, även fotsacken har tysta magnetfästen så den kan dras loss när man kommit in från kylan utan att man råkar väcka sitt sovande barn.

En viktig detalj för att en singelvagn på ett bra sätt ska kunna byggas om till en syskonvagn på längden, är att man kan justera hur delarna placeras på chassit så det inte blir alldeles för tight mellan barnen. Det här har Silver Cross löst så himla smart, jag är riktigt imponerad. Fästena för sitt/liggdelen har en tydlig grå knapp och pressar man in den kan man på nolltid vrida runt fästena. På den övre raden i bilden ovan är fästen i det lägre läget och bilderna till höger visar hur vagnen ser ut då med sittdel respektive liggdel på chassit. Helt normalt placerade delar, faktiskt ganska högt upp som de är. Men titta sen på den nedre raden. Där har fästet vridits om så att sitt-/liggdelen hamnar längre bak och högre upp. Och det gör att det skapas gott om utrymme för att addera ett till barn till barnvagnsekvationen.

Syskonadaptrarna som medföljer är för att man ska kunna fästa liggdelen framtill på chassit. Man kan inte fästa sittdelen med dem, utan den passar bara i läget närmast handtaget. Vill man ha en till sittdel framtill måste man alltså köpa till syskonsätet till Wave. Syskonadaptrarna är enkla att klicka på plats, det finns bara en position framtill på chassit där de funkar. Det gäller att se till att sätta dem på rätt sida bara men det finns pedagogiska som pilar som anger R (höger) och L (vänster) och detta gäller då när man står bakom vagnen, inte framför den. Med huvudsätet i det högre läget skapas faktiskt riktigt gott om utrymme mellan sittdelen och liggdelen. Sittdelen kan till och med vinklas ned till liggläge, och vad som inte syns på bilderna ovan är att det även då går att fälla ut solskärmarna helt. Som sagt, jag har ingen bebis så jag har inte kunnat köra Wave i syskonläge. Efter lite spontankörning inomhus (när man redan har fyra barn vill man inte skrämma grannarna genom att insinuera att ett femte är på väg eller redan fött) så kan jag konstatera att så länge vagnen bara ska rulla så märks någon tyngd inte av. Men ska man över en kant så blir vagnen väldigt tunghävd såhär. Kanske blir det enklare med ett stort barn nära handtaget som hjälper till att balansera vikten.

Silver Cross Wave har ett riktigt bra rull, på släta underlag. I början av våren var trottoarer och vägar här där jag bor fortfarande täckt av ett tjock lager grus och på småsten blir Wave lite för hoppig för min smak. Det finns en slags fjädring i chassit men jag upplever det som att den jobbar mer i sidled och framför allt dämpar vid större hinder. Just småsten och Waves relativt hårda hjul var en mindre lyckad kombination. Då rullade Wave bättre i snö. Men min slutsats blir att det här är en vagn som gör sig bäst i stadsmiljö eller på plan asfalt, inte i terräng. Och när allt grus sopats bort så var den verkligen en trevlig barnvagn att gå långpromenader med, och kräver inte mer än en lätt hand på handtaget för att fortsätta rulla chassit. Som singelvagn med handtaget i högt läge så får man pressa lite för att häva vagnen upp över en kant, men det är inget som stör. Utrymmesmässigt känns Waves sittdelar ganska normala i storlek. Min ettåring har gott om plats för att växa och det kommer vara fotstödet som blir urvuxet först. Wave har dock faktiskt har en maxvikt på 25 kg när vagnen är i singelläge. I syskonläge tar den 15 + 15 kg. Och utrymmet upp under suffletten funkar nog även för min fyraåring men hans ben är för långa vid det här laget.

Det jag fastnar mest för med Silver Cross Wave är nog ändå designen. Både tyger och detaljer är snyggt genomarbetade och jag gillar verkligen den fina men absolut inte tråkiga färgskala som Silver Cross har valt ut för vagnen. Den känns också, precis som UPPAbaby Vista och Baby Jogger City Select Lux, som ett bra vagnsval för alla som vet eller hoppas att de ska få ganska täta syskon och att de kommer behöva syskonvagn under en övergånsperiod. Jag tror Wave gör sig bäst som singelvagn men att det för många familjer kan vara smidigt att ha alternativt att köra båda barnen i vagnen, att kunna snabbt klicka på en extra syskonsittdel framtill på chassit. Fick jag önska några förändringar skulle jag vilja ha något mjukare hjul som bättre kan absorbera vibrationerna som blir när man kör över småsten och grus. Att chassit är tung låter sig ändå förklaras med att vagnen ska vara stabil nog att ta väldigt mycket vikt. Jag gillar vad Silver Cross gjort med Wave och även om jag inte klickar helt modellen så kan jag förstå varför andra vill surfa på den här Wave-vågen!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se pris för Silver Cross Wave hos: Babyshop
Se pris för Silver Cross Wave hos: Lekmer

När jag skrev min recension av Emmaljunga NXT60 så hade jag ännu inte haft möjlighet att testa Flat-sittdelen. Det är nämligen så att de vagnar som i skrivande stund finns i NXT-serien är Emmaljunga NXT90 och NXT60. Det som skiljer 90 och 60 åt är chassina. Vagnarna har exakt samma sitt- och liggdelar, vilket också innebär att det både till NXT90 och NXT60 finns två slags sittdelar. En ergonomisk sittdel och en vanlig sittdel. För den som vill gå på djupet i detta så rekommenderar jag mitt inlägg om skillnaderna mellan vanlig och ergonomisk sittdel. Men kortfattat så handlar det om att en ergonomisk sittdel är skålad och att när den fälls ned så fälls hela sittdelen. En vanlig sittdel kan få ett plant liggläge och när den fälls så är det ryggstödet som fälls nedåt för att skapa den plana ytan. I det här inlägget kommer jag att fokusera på hur själva Flat-sittdelen är. Att jag kört den på ett 60-chassi spelar mindre roll, eftersom att det är precis samma sittdel man får om man väljer en NXT90F som när man väljer en NXT60F.

Det jag hunnit höra om Flat-sittdelen innan jag själv fick tillfälle att använda den, var att den skulle vara rymligare i sittdelen än NXTs ergonomiska sittdel. Numera medföljer ju alltid spacer till NXT60 och NXT90 men jag kan nog hålla med om att ryggstödet i Flat-sittdelen är rymligt. Man ska dock komma ihåg att den övre delen av ryggstödet viks upp som en skyddande kant när ryggstödet på Flat-sittdelen fälls ned till liggläge, så då tappar den i längd igen och skillnad mellan Flat och den ergonomiska sittdelen är då i mitt tycke omärkbar i detta avseende. Som bilderna ovan visar så sitter min fyraåring helt okej i Flat-sittdelen och in ettåring har gott om utrymme att växa på – framför allt i benen.

Suffletten på NXT60F/NXT90F är förstås sinnrikt konstruerad och en inte så lite subtil blinkning tillbaka till Emmaljungas klassiska sufflettkjolar. Rent estetisk har jag aldrig riktigt varit ett fan av dem men jag tycker Emmaljunga har löst det snyggt med att hålla Flat-sittdelens silhuett slimmad För att det ska finnas utrymme för ryggstödet när det fällts till liggläge så öppnar man upp två dragkedjor på baksidan av suffletten (1). Strax ovanför finns en annan dragkedja som löper tvärs över sufflettens bakstycke. Öppnar man upp den kan suffletten förlängas en bit och förlängningen utgörs av meshnät (2). Detta gör att luft kan komma in och att sittdelen fungerar bättre att använda på sommaren.

När ryggstödet sedan har fällts upp igen så är det inte så kul med onödigt tyg som hänger slappt, så då drar man helt enkelt ihop dragkedjorna igen (3). Det gör att vagnen ser betydligt snyggare ut från sidan (4). Sen kan man förstås lämna dragkedjorna öppna om man vill (5), för det är ju ett extra moment att dra upp och ned dem varje gång man ska reglera mellan sitt- och liggläge men jag är väldigt glad att funktionen finns där. För även om den är estetiskt så höjer den verkligen designen på sittdelen.

Emmaljungas Flat-sittdel har förstås också den en fempunktssele, som funkar på samma sätt som i den ergonomiska sittdelen. Fotstödet är ställbart och kan vinklas i ett flertal olika lägen, för att justera det trycker man in de två grå knapparna på utsidan av fotstödets leder. Ett plus för Flat-sittdelen tycker jag är att den har en swing away-bygel som kan öppnas upp och svingas åt sidan från båda håll, en väldigt smidig och bra funktion. Något som däremot har funkat mindre bra har varit knappen för att justera ryggstödet med, den spärr på baksidan som ska pressa ihop för att man ska kunna vinkla ned till liggläge eller upp till sittläge. Den har varit trög, svår att få grepp om och ibland suttit så pass hårt att jag fått använda båda händerna. Ändå har jag sedan behövt använda ena handen för att pressa ryggstödet nedåt för att alls kunna ändra vinkel på det. Den delen blev visserligen smidigare efter en tids användning, men själva spärren på baksidan av ryggstödet gav mig ont i händerna.

Som tur är så har Emmaljunga redan fixat en tillfällig lösning på det problemet och min gissning är att nästa årsmodell av NXT90 Flat och NXT60 Flat kommer ha en bättre spärr på baksidan av ryggstödet. Lösningen som finns nu är denna gråa extraspärr som sätts fast, allt för att man ska kunna få ett bättre grepp och enligt de som har testat så är skillnaden stor – till det bättre.

Eftersom att jag hade besvär med att reglera ryggstödet på NXT60F så färgades upplevelsen av sittdelen en aning, fram tills att jag fick veta att det ganska lätt gick att åtgärda ryggstödsspärren. Själva Flat-sittdelen förstår jag varför den är så populär. Den ger en väldigt ombonad känsla, den har bra höjd i ryggstödet i sittläget och den har den här klassiska Emmaljunga-auran som jag tror att många gärna ser även i den mer moderna NXT-serien av barnvagnsmodeller. Sen är det ju också så att en del barn föredrar vanlig sittdel framför en ergonomisk, eller åtminstone sover bättre på ett plant liggläge, och då gillar jag hela idén att man kan välja mellan vanlig och ergonomisk sittdel för samma chassi. Fick jag ändra något på Flat-sittdelen så tycker jag att suffletten, åtminstone på denna på Lounge-sittdel, skulle kunna vara något längre.

Så vad är egentligen skillnaderna och likheterna mellan NXTF och NXT? Båda sittdelarna är vändbara, och båda kan användas på NXT60 såväl som NXT90 chassit. Den främsta skillnaden är förstås att på den vanliga Flat-sittdelen fälls endast ryggstödet ned till ett fullt, plant liggläge. Den ergonomiska sittdelen har också ett fullt liggläge där sittdelsramen blir i princip helt horisontal, men som bilden till höger ovan visar så är liggläget ändå inte plant utan skålat. Barnet ligger lägre med rumpan och högre med överkropp och ben. Min åsikt är att det absolut inte är så enkelt som att ergonomisk sittdel är bättre än en vanlig sittdel eller tvärtom, utan det handlar om tycke och smak från både barn och förälder. Flat-sittdelen har en i mina ögon fördel i att bygeln är smidigare att använda, men jag föredrar suffletten på den ergonomiska sittdelen eftersom att man slipper dra- och ned dragkedjor när man fäller upp eller ned ryggstödet. Jag upplever Flat-sittdelen som lite rymligare, vilket betyder att den har en lite längre användningstid. Men med spacern tycker jag att även den ergonomiska sittdelen funkar upp till tre års ålder ungefär, vilket inte direkt är en kort period.

Skulle jag välja den ena sittdelen framför den andra så skulle jag nog ändå landa i att den ergonomiska sittdelen blir min favorit. Jag tycker att den är lite smidigare att fälla och hantera och mitt yngsta barn verkar också, åtminstone just nu, sova bättre i ergonomiska sittdel och det påverkar såklart min åsikt också. Om man ska köpa en Emmaljunga NXT till sitt ofödda barn och velar mellan den ergonomiska och den vanliga sittdelen så kan man gå strikt på magkänsla eller på vilken sittdel man rent estetiskt tycker är snyggast. För ingen av sittdelarna är dålig, de är bara olika och det går aldrig att i förväg veta vilken typ av sittdel ens barn kommer föredra ändå. Och där har man ju med NXT60 och NXT90 faktiskt en fördel – väljer man en Flat-sittdel och sedan visar det sig att ens barn mycket mer gillar att sova i den skålade positionen, ja då kan man bara köpa till NXTs ergonomiska sittdel. Smart tänkt av Emmaljunga, tycker jag.

Recension av Phil & Teds Go
Inköp: Ordinarie pris för vagnen är cirka 1999 kr.  Detta är ett recensionsexemplar från Phil & Teds.
Tillbehör: Med vagnen ingår en vändbar dyna. Babyskyddsadapter kan köpas till separat.
Typ av vagn: Resevagn, sittvagn.

Det är knappt att man hinner registrera alla nya små resevagnar som släpps på marknaden just nu, och jag kan bli fundersam över om det verkligen finns efterfrågan i samma utsträckning som det finns utbud. För en bra resevagn finns det dock alltid en köpare, och då måste man ha någon funktion som sticker ut tillräckligt för att man ska synas i bruset. Phil & Teds är ett välkänt barnvagnsmärke, åtminstone för den som har barn i skolåldern och uppåt. På senare år har de kanske inte haft samma breda genomslag längre, men de gör fortfarande – i mitt tycke – många bra produkter. Och nu finns alltså lilla Go med i märkets barnvagnskatalog. Och liten är verkligen rätt i ord i just det här fallet.  Go mäter blott 44 cm på sin bredaste punkt och ihopfälld är vagnen endast 54 x 44 x 19 cm stor. Det gör att den kan fungera som handbagage hos flertalet flygbolag. Vad jag imponerades mest av första gången jag kände på vagnen är dock hur otroligt lätt den är. Phil & Teds Go väger endast 5 kg, och har man burit fyra barn på ena armen så är 5 kg verkligen ingen vikt att tala om alls vad gäller att lyfta vagnen in i bilen eller ta den över axeln.

P&T Go är en liten, fast framåtvänd resevagn. Den finns i flera olika färger, men basen på vagnen är alltid svart och färgklickem utgörs av den medföljande sittdynan. Tröttnar man på att vara färgglad så är det rätt praktiskt att dynan är vändbar och helsvart på baksidan. Man kan använda Go utan sittdynan men man tappar väldigt mycket i komfort då, sittdelen är nog inte tänkt att ha ett barn i sig då mycket av den mjuka vadderingen sitter i dynan. Selen har ett litet eget sätt för att förlänga remmarna, men det är inte komplicerat att förstå sig på. Själva selspännet gillar jag, och i synnerhet att man kan trycka in selremmarna en och en i spännet. Sådana detaljer kan vara ovärderliga när man behöver sätta ned ett barn i vagnen som inte vill sitta i vagnen. Med Go medföljer en enkel bygel, som kan öppnas upp på ena sidan men också kan klickas loss helt om man inte vill använda den. Den har en mjuk vaddering runt sig och är skön för barnet att greppa tag i om det vill hålla i sig under färden.

Liggläget i Phil & Teds Go är riktigt bra. På bilden där ryggstödet är nedfällt har jag lagt två böcker i huvudändan för att bättre visa hur liggläget blir när tyget verkligen tyngs ner. Det är nära på plant liggläge. Sittlätet är, som så ofta på steglöst justerbara ryggstöd, en aning tillbaka lutat. Den här typen av ryggstödet är hittills vad vi alltid har sett på de minsta resevagnarna. Gissningsvis för att det inte är någon utrymmesskrymmande lösning och inte heller kräver någon tung mekanism. Men tyvärr är jag inte helt nöjd med hur P&T valt att lösa detta. Istället för ett spänne som håller ihop remmarna på mitten av ryggstödet baksida är det två spännen – ett på varje sida om ryggstödet. Det går inte att fälla ned ryggstödet med endast en hand och det är även med två händer svårt att fälla ned det smidigt och jämnt. Det blir rätt att man först råkar dra ut remmen helt på ena sidan och sen snabbt gör om samma misstag på andra sidan. Jag tycker också att det var lite för bökigt att få upp ryggstödet igen. Jag kan dock tänka mig att remmarna blir smidigare att jobba med ju mer de har använts.

Som mittbilden ovan visar så är suffletten en okomplicerad historia. Den kan fällas ut, och den kan fällas tillbaka. I sittläge ger den ett rätt bra solskydd för barnets huvud. I liggläge upplever jag suffletten vara alldeles för kort och skulle jag åka på solsemester med den här vagnen så skulle det känns obligatoriskt att komplettera med solskärm, solgardin eller något annat slags solskydd för barnvagn.

Med tanke på vagnens storlek tycker jag att varukorgen är helt rimlig vad gäller rymlighet. En mindre skötväska och lösa föremål går utmärkt att packa. Bäst kommer man åt varukorgen rakt bakifrån men det går också att stoppa in saker från sidan – och framifrån om man lyfter lite på sittdynan. Hjulen är EVA-hjul, vilket innebär att det kan fastna sten i dem men hittills har jag inte sett några sådana tendenser på den vagn jag har kört. Bromsen är tydligt rödmarkerad, något som åtminstone förr var ett krav i Australien och Nya Zeeland. Det senare är Phil & Teds hemland. Bromsen är enkel att pressa ned och upp, och lätt att hitta med foten.

Ihopfällningen av Phil & Teds Go är verkligen enkel. Ofta utlovar tillverkare en enhandsfällning, som i praktiken visar sig vara ganska krånglig att genomföra om man faktiskt bara använder en hand. Men i Gos fall så är det en väldigt sanningsenlig beskrivning av hur fällningen går till. Det första steget är att hålla in knappen på handtaget  och fälla handtaget framåt. Till skillnad mot vad som är vanligast så ska suffletten på Go var utfälld när detta sker. När handtaget vikas framåt så viks suffletten ihop framåt ihop med den. Nästa steg är sedan att lyfta lite på nedersta delen av sittdynan så att fällningsremmen blottas. Den löper runt grenremmen i selen. Lyfter man upp vagnen så viks den ihop till ett praktiskt, självstående paket. Chassit låser sig automatiskt med en spärr på ena sidan av vagnen. När man sedan ska fälla upp vagnen så lossar man spärren, trycker in knappen på handtaget igen och lyfter vagnen uppåt med ett knyck. När vagnen är ihopfälld så går det att fälla ut bygeln igen och använda den för att bära vagnen över axeln.

Eftersom att P&T Go väger så himla lite har jag utan minsta problem alls kunnat genomföra hela denna fällning på parkeringen bredvid bilen, med min ettåring på andra vagnar. Väldigt smidigt! Det enda jag egentligen skulle vilja ändra på, eller snarare förbättra, i det här är att fällningsremmen är så smal och glatt. Jag hade gärna sett till att delen man ska greppa runt hade varit lite mer rejäl på något sätt. Men det är egentligen inte ett stort problem, får man får tag i remmen och det blir inte obekvämt att lyfta i den tack vare vagnens låga vikt. Hade vagnen varit tyngre hade man kanske kunnat uppleva att remmen skar in i handen.

Sittutrymmet i Go är generöst på höjden. Min fyraåring har gott om utrymme under suffletten och ryggstödet är väldigt högt, han har stöd för större delen av huvudet – vilket inte är fallet med andra vagnar i samma storleksklass. Imponerande att få till ett så pass högt ryggstödet! För honom är benutrymme förstås knapert, men det funkar. Min ettåring har gott om plats både i ryggen och för benen och sitter väldigt bra i vagnen. Den detalj som inte imponerar lika mycket är att sittdelen är väldigt grund. Använder man inte selen kommer ett barn som spänner sig i vagnen raskt att glida ur under bågen. Nu går det ju dock i Go bra att sätta fast barnet endast över höfterna, så detta är inget stort problem men likväl hade jag gärna sett att sittytan var en fem centimeter djupare eller så.

Körkänslan i Phil & Teds Go är bra. Självklart är det här en  vagn för plana underlag, jag har inte ens testat att rulla den på något grövre än gatustenar. Men på asfalt och inne i köpcentrum så är det med lätthet som Go rullar framåt och man behöver inte trycka på för att hålla farten uppe. Den är också mycket lättstyrd och kan svängas med en hand. Det finns ett mjukt svaj i handtaget, som överraskade mig men som jag gillar. Trots att det är en liten vagn med små hjul så känns den inte stötig när man kör den. Maxvikten för P&T Go är 15 kg och jag har sett flera uttrycka besvikelse inför denna relativt låga maxvikt. Ofta brukar jag säga att en vagn orkar mer och visst, det gör säkert Go också. Men jag skulle inte sätta ett barn som väger mer än 15 kg i vagnen ändå. Med min ettåring, som väger kanske 10-11 kg, så är mjukheten i handtaget enbart positivt för den som kör vagnen. Det är ändå lätt att häva den upp över trottoarkanter och liknande. Men med min fyraåring, som väger precis vad Go max klarar av, så orkar handtaget inte riktigt med på samma sätt. När jag då ska häva vagnen över en kant så får man trycka ned handtaget en bra bit innan framhjulen lyfter och vagnen känns inte alls lika stabil. Ihop med den grunda sittytan gör jag därför bedömningen att den här vagnen funkar bäst för de lite mindre barnen. För dem finns ju allt som behövs, med ett bra liggläge och en bra sittyta. Som resevagn eller bilvagn för en 1-2 åring så är Go riktigt härlig och allra mest tycker jag om att till och med jag med noll styrka i överarmarna kan jonglera P&T Go med ena handen som om det var ingenting alls.

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se pris för Phil & Teds Go hos: Babyland

Recension av GB Pockit och GB Pockit +
Inköp: Ordinarie pris för Pockit är cirka 1500 kr medan Pockit + 2018 kostar cirka 2200 kr. Båda vagnar är recensionsexemplar från Goodbaby (GB).
Tillbehör: Babyskyddsadaptrar och liggdel kan köpas som tillbehör till Pockit +.
Typ av vagn: Resevagn, sittvagn.

Första gången jag fick nyss om Goodbaby, allmänt förkortat GB, som märke var hösten 2015 när de deltog på Kind + Jugend mässan i Köln. Pockit var deras stora nyhet det året och en av få vagnar som verkligen alla pratade om i mässhallarna under den veckan. Hade man inte sett en Pockit bokstavligt talat sväva på en luftström inne i GBs monter så hade man inte sett något alls! Så kändes det. Sen hade jag glädjen att få testa Pockit och har nu haft den liggandes i hallen, i bilen, i mitt barnvagnsrum i nästan två år. Jag har använt vagnen men endast kortfattat nämnt den i en första titt på GB Qbit och Qbit+, två andra små barnvagnar från samma märke. Lagom till semesterssäsongen 2018 har GB kommit med en efterlängtad uppdatering  – men vi tar historien om världens minsta vagn från början.

GB Pockit finns i två versioner. Den vanliga heter Pockit, den lite mer påkostade varianten heter Pockit +. Det som gör vagnen så exceptionell i det breda utbudet av resevagnar är att Pockit av Guinness rekordbok har utnämns till världens minsta vagn. Ihopfälld mäter den endast 30 x 18 x 35 cm och den väger så lite som 4,3 kg. Pockit + är riktigt liten och lätt den också med sina 32 x 20 x 38 cm och en vikt på 5,6 kg. Det Pockit+ kan som vanliga Pockit inte fixar är att det går att sätta ett babyskydd på den, det finns en mjuklift som blir som en bakåtvänd liggdel och Pockit+ har ett viloläge på sittdelen. Pockit har inga tillbehör och det går inte att luta ryggstödet. En annan stor skillnad är numera också suffletten. GB har sen våren 2018 en ny sufflett på Pockit+, och det är ganska stor skillnad på den och vanliga Pockits enkla solskärm.

Det här är en vanlig Pockit från 2016. Sittdelen är fast framåtvänd och utgörs av en mjuk, bekväm textilklädsel. Fempunktsselen knäpps ihop över höfterna och både axelremmarna såväl som grenselet är rejält vadderade. Vagnen har ett inbyggt fotstöd i chassit. Maxvikten är 17 kg och det är rätt ofattbart med tanke på hur lätt konstruktionen är. Det är lätt att få ett negativt första intryck av Pockit om man känner på den i butik, ”ranglig” har jag hört fler än en ge som omdöme. Men Pockit blir bättre med barn i, då stabiliseras hela chassit och den känns inte alls ranglig längre. En smart detalj i hur sittdelen är fäst på chassit är att klädseln går hela vägen upp till handtaget. Det gör Pockit otroligt rymlig i ryggstödet, riktigt stora barn sitter riktigt bra i vagnen. Fast det inte finns någon möjlighet att justera ryggstödet så känns vagnen bekväm, tyget har lite slack i sig så det går bra för barnet att luta huvudet lite bakåt ändå.

Varukorgen på Pockit är helt rimlig utrymmesmässigt. Jag kan packa ned en mindre skötväska i den, men oftast har jag kört denna vagn med barn som är över 1,5 – 2 år gamla och då behövs inte samma typ av packning. En vattenflaska och ett extra ombyte får man plats med utan problem. Både fram- och bakhjul är dubbla hjul. Ingen favorit hos mig egentligen men såhär smala vagnar behöver ofta dubbelhjul för stabilitet och GB har valt ut bra material på däcken, det fastnar inte sten i dem utan de håller sig fina. Framhjulen kan låsas genom att man trycka ned den vita spärren. Då kör vagnen lite rakare och säkert fixar den lite, lite mer terräng då men Pockit är förstås inte en terrängvagn på något sätt.

Det är ont om barn som växer ur Pockits ryggstöd innan de överskrider maxvikten, och mina barn har suttit riktigt bra från drygt ett års ålder och upp till fem år. Det som händer när man sätter en längre femåring i vagnen är att det inte finns tillräckligt mycket utrymme för benen utan de blir böjda och sticker ut en del. Å andra sidan är det sällan mina barn uttryckt missnöje på grund av den anledningen och hade min då femåring varit trött och behövt vila en stund under promenaden så hade hon kastat sig över möjligheten att få sitta en stund i Pockit. Detta gör att Pockit är en näst intill perfekt vagn att ha för ett äldre syskon. Den är liten nog att rymmas i varukorgen på de flesta duovagnar, som då ett småsyskon sitter i till vardags. Men på semestern eller en extra varm dag så finns Pockit där, redo att trollas fram och fällas upp när solen gassar för hett eller om man som föräldrar vill kunna äta en sen middag på resorten och sedan kunna rulla två trötta, kanske till och med sovande barn tillbaka till hotellet.

Den som någonsin sett en video av hur Pockit fälls ut och ihop vet att det ser löjligt lätt ut. Jag har fällt ihop många vagnar de senaste nio år och tyckte att det både tog övning för min del samt att Pockit mjukades upp lite i lederna innan jag fick till samma slags lättsamma fällning som GBs anställda verkar lyckas med vid varje försök. Men det finns ingenting i fällningen som är svårt. Bromsen läggs i. Framhjulen bör låsas i fast läge. Sen trycker man in de vita knapparna på handtaget, trycker nedåt och så viker vagnen ihop sig. Men det finns faktiskt två varianter av ihopfällning – en vardaglig och en kompakt. Den vardagliga går till som jag precis skrev medan den kompakta fällningen innehåller ett extra moment. Efter att framhjulen har låsts så drar man upp de vita spärrarna vid bakhjulen, och viker hela den delen av chassit som bakhjulet sitter på inåt. Sen fäller man resten av vagnen på samma sätt, med de vita knapparna.

Det kluriga med den kompakta ihopfällningen tycker jag är att med bara två hjul i marken så är det svårare att ta stöd mot underlaget för att trycka ihop chassit. Innan man övat till tekniken för detta så är mitt tips att kila in framhjulen mot en kant, till exempel mellan väg och golv eller mot nedersta steget i en trappa. Då kan inte hela vagnen glida framåt när man pressar ihop den. Fantastiskt nog är GB Pockit så liten med den kompakta fällningen att den till och med ryms i en vanlig cykelkorg. Bilderna längst ned till höger i collaget ovan visar den vanliga ihopfällningen bredvid den kompakta. Skillnaden är inte direkt enorm, så om inte varje centimeter räknas så räcker den vardagliga ihopfällningen full tillräckligt för när vagnen bara ska packas in i bagageutrymmet på bilen eller läggas i varukorgen på en annan vagn.

Det medföljer ingen förvaringsväska till Pockit, men GB har en som kan köpas till. Vagnen är dock så liten att den ryms i de flesta vanliga ryggsäcker och även i en del vanliga tygkassar.

Här står GB Pockit mitt emellan två andra erkänt små resevagnar – Baby Jogger City Tour och Britax Holiday. Uppfälld är den ungefär lika rymlig i sittdelen som sina två konkurrenter, även om man direkt noterar att solskärmen lämnar mycket att önska vad gäller solskydd. City Tour har ett bra viloläge på ryggstödet medan Pockit och Holiday endast har ett fast sittläge. Både Pockit och Holiday har tvådelat handtag, vilket inte gör någon skillnad om man kör vagnen med två händer men gör det svårare att styra och hålla rät kurs om man bara vill ha en hand på barnvagnen. Det är när vagnarna fälls ihop som Pockits genialt kompakt fällning verkligen får substans. City Tour och Holiday är nämligen också riktigt små ihopfälld, men de ser  ut som bjässar bredvid Pockit.

Körkänslan i Pockit är som sagt bättre än vad man kan tro när man känner på en tom vagn. Barnet tynger ned hjulen och den känns inte alls instabil i sidled. Det längst jag har gått i ett svep med Pockit var cirka 3 km på grov asfalt vid en hämtning på förskolan. Pockit fixar det men blir direkt hoppig om man kommer till partier där det ligger grus på asfalten. Hjulen fastnar dock inte och barnen har inte tyckt att åkturen varit obekväm. Men mest till sin rätta har GB Pockit kommit när den funnits redo bakluckan på bilen när vi ska stanna till för att handla mat eller gå i butiker och inser att vår 2-3 åring inte har tillräckligt mycket energi kvar i benen. Jag har också med framgång kunnat stoppa in Pockit under flera andra barnvagnar, så man kan promenera ena sträckan med ett barn i vagn och ett gåendes, och på hemvägen istället ha kört två vagnar med varsitt barn i. Pockit fick till och med plats under Joolz Day2, och den varukorgen är inte särskilt stor. Som shoppingvagn, extravagn och resevagn till ett barn som inte längre sover i vagnen så är Pockit riktigt smart att ha. Och med tanke på att den går som handbagage hos – så vitt jag vet – alla flygbolag så är den riktigt bra att ha med sig vid mellanlandningar.

Ett tips för den som reser med två små barn, kanske en ettåring och en treåring, är att ha en Pockit som handbagage och att checka in en större resevagn (kanske en vändbar, kanske med liggläge). Då kan ettåringen vara nöjd och kanske klämma in en tupplur i Pockit under mellanlandningen eller medan man väntar på resväskorna. Och väl under semestern kan ettåringen sitta i den mer rejäla resevagnen och så kan treåringen åka i Pockit när behovet uppstår. Ska man semestra där solen skiner kan det vara bra med något slags kompletterande solskydd dock, för solskärmen på Pockit gör i princip varken till eller från för hur väl barnet skyggas.

Just därför är det så roligt att GB nu släpper en uppdaterad version av Pockit +. Pockit+ har alltid haft viloläget på sittdelen men hade tidigare samma ganska hopplösa solskärm som vanliga Pockit. Nu ska jag kanska inte haussa upp den här suffletten allt för mycket, det är fortfarande en väldigt enkel konstruktion och något annat är knappast kompatibelt med vagnens ihopfällning heller. Men den är suffletten skuggar barnets huvud så mycket bättre, framför allt för att den också går ned på sidorna. Som alla vet kommer ju inte solen alltid rakt ovanifrån. Det glipar lite runt suffletten bakre kanter, speciellt när man fäller ned ryggstödet. Men vill man ha mer heltäckande skugga så är det enkelt att hänga en tunn sjal över vagnens baksida.

Ihopfällningen av Pockit + fungerar på precis samma sätt som för Pockit och även Pockit+ har en vanlig och ett extra kompakt ihopfällninsgläge där bakhjulen viks bakåt, in mot chassit. Körkänsla, handtaget och hjulen är också samma, så ur perspektivet som förälder är det inget väsentligt jag tycker skiljer vagnen åt. Det är barnets användning som är annorlunda, till det bättre enligt mig.

Eftersom att jag inte har någon erfarenhet av tidigare versioner av Pockit+ så kan jag inte skriva så mycket om det även finns andra uppdateringar på 2018-versionen, utan jag får beskriva vagnen för vad den är i nuläget. Ryggstödet har precis som vanliga Pockit en del slack i sig redan från början, kanske att det rentutav lutar lite mer bakåt i uppfällt läge än vad det gör på Pockit? Men det går också att få till ett riktigt bra viloläge med hjälp av två justeringar. Dels finns det en rem med ett spänne på ryggstödets baksida, och där kan man dra åt eller släppa ut ryggstödet. Dels finns en dragkedja överst på ryggstödet, uppe i höjd med handtaget. Öppnar man upp den så sänks ryggstödet ytterligare en bit.

Med ryggstödet maximalt nedfällt så duger GB Pockit + mer än väl som vagn att sova i även för mindre barn, och sittdelen känns riktigt bekväm. Som jag nämnde inledningsvis så är Pockit + även det självklara valet för den som vill köra en bebis med vagnen. Dels kan man köpa till adaptrar att fästa på chassit som man sedan kan klicka på ett babyskydd på. Dels kan man köpa till Pockit + egen liggdel som fästs på chassit och som också kan fällas ihop till handbagagestorlek. Så vill man ha en rekordliten vagn och rulla den med nyfödd så är det bara Pockit + som funkar för det ändamålet.

För den som väljer mellan Pockit och Pockit+ handlar det helt enkelt om att väga de olika för- och nackdelarna mot varandra. Å ena sidan är Pockit riktigt, riktigt liten ihopfälld och väger under 5 kg. Å andra sidan har den dåligt solskydd och saknar helt viloläge, och rekommenderade åldern att börja använda vagnen är 6 månader. Personligen skulle jag dock inte sätta en sex månader gammal bebis i en vagn med sittläge. Pockit + har å ena sidan alla möjligheter att användas från födseln och upp till att barnet väger 17 kg, vilket kan vara en totalt användningstid på 4-5 år för en del barn. Den har bättre sufflett och ett bra viloläge. Å andra sidan blir den ett drygt kg tyngre att bära på och den blir större ihopfälld även med den kompakta fällningen. Är det viktigt att vagnen är så liten som möjligt och extrafunktioner känns överflödiga, då är Pockit rätt vagn. Prislappen är ju också lägre för den. Men vill man ha en väldigt, väldigt liten vagn men ändå inte tumma för mycket på sovkomfort och solkydd – då är det tveklöst nya Pockit + man ska välja!

Länkarna nedan är affiliatelänkar. Om du väljer att handla via dem så får jag provision på ditt köp och det kostar inte dig något extra. HÄR kan du läsa mer om varför jag har affiliatelänkar på bloggen. Tack för att du väljer att supporta din lokala barnvagnsnörd!

Se bästa pris för GB Pockit och GB Pockit+ 2018 hos: Babyland
Se bästa pris för GB Pockit hos: Lekmer